Exp nr 108/2008 Finnveden Nu
Tidningen skrev kritiskt om ett företags verksamhet. Företaget erbjöds inte rimliga möjligheter att i efterhand komma till tals och redogöra för sina ståndpunkter. Anmälaren hade således orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.
Publiceringen
Den 29 februari 2008 hade Finnveden Nu en ettapuff med huvudrubriken Säkerhetsföretag kringgår lagen och underrubriken Firman har erbjudit personskydd utan tillstånd – ska granskas. I texten på förstasidan stod att en namngiven firma saknade tillstånd från länsstyrelsen att bedriva livvaktsskydd. Men trots detta erbjöd företaget kommuner och privatpersoner tjänsten. Det visade sig också att företaget inte betalade skatt och moms. Ägaren A (namnet angavs) vägrade att prata med Finnveden Nu. Dagen före publiceringen hade företagets hemsida försvunnit.
Insidesartikeln fanns på sidan två i tidningen. Här fanns bl.a. rubrikerna —bolag bryter mot lagen (orten angavs) och Säkerhetsföretag utan tillstånd i ett år. I den anslutande ingressen stod att företaget erbjöd olika säkerhetstjänster, som exempelvis personskydd, trots att viktiga tillstånd saknades. – Jag vill inte prata med dig om detta, sade ägaren A.
Verksamheten hade startats i slutet av 2006. Skatteverket hade dock inga uppgifter om att verksamheten skulle vara igång, då A avregistrerat sin F-skatt och moms i november 2007. Trots detta hade företaget en hemsida där man erbjöd säkerhetstjänster och även en lokal. När man hade ringt och frågat om tjänsterna sades inget om att företaget var avvecklat. – Alla våra papper är i ordning och just nu är vi två personer som jobbar här, sade A. När denne blev tillfrågad om en säkerhetskurs sade A att just nu hade de mycket att göra, men det skulle gå bra att återkomma i april. A hade också gett kundreferenser, bl.a. kommunen.
Firman erbjöd också professionellt livvaktsskydd. Det krävdes dock att man var auktoriserad av länsstyrelsen för att bedriva personskydd. Det var inte firman och därför bröt bolaget mot lagen om bevakningsföretag. När Finnveden Nu ringde och konfronterade A med uppgifterna hade han inga svar. – Jag får titta närmare på det. Jag kände inte till det här, sade han.
Tidningen frågade: Men det är du själv som har avregistrerat F-skatt och moms. Det är också du som måste söka tillstånd hos länsstyrelsen. Hur förklarar du det? -Jag vill inte prata med dig om detta, sade A. Dagen före publiceringen hade företagets hemsida tagits bort.
Därunder fanns rubriken Länsstyrelsen ska granska företaget. Efter Finnveden Nu:s avslöjande skulle länsstyrelsen granska företaget. En person vid rättsenheten sade: – Vi har inga uppgifter alls om företaget. Det kan vara så att firman begår brott. Vidare fanns rubriken —kommun (kommunens namn angavs) en av firmans kunder. I mars 2007 hade kommunens tekniska kontor betalat över 3000 kronor till företaget för en säkerhetskonsultation. En förvaltningschef sade att man varit ovetande om att företaget saknade auktorisation. Det uppdrag A utfört för kommunen var dock inte av sådan karaktär att något tillstånd hade behövts.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Han anförde att vad tidningen skrivit om honom och företaget han haft, men lagt ned för cirka ett halvår sedan, var lögn och det visste tidningen om. Han hade pratat med nyhetschefen på tidningen innan artikeln gick i tryck och förklarat för denne att artikeln inte stämde. Ändå hade tidningen valt att publicera artikeln. Han bodde i ett litet samhälle där folk kände till varandra, vilket innebar att artikeln ledde till stor skada för honom. Han hade erbjudit sig att bevisa att artikeln inte stämde innan den gick i tryck. Detta hade Finnveden Nu inte varit intresserad av.
Tidningens yttrande
Finnveden Nu anförde att tanken från början hade varit att skriva en positiv artikel om ett företag i regionen. Reportern hade fastnat för att det hade funnits ett företag som ägnade sig åt något så ovanligt som personskydd (livvaktsskydd). Firman var uppenbarligen igång eftersom det fanns en hemsida med kontaktuppgifter och ägaren gick att nå. Numera var hemsidan nedsläckt.
Allteftersom arbetet med artikeln fortskred uppdagades oklarheter vad gällde företagets rätt att erbjuda personskydd och även att bedriva verksamhet över huvud taget. Det hade funnits ett intresse för läsarna att få reda på att verksamheten saknade tillstånd. Företaget hade också haft kommunen som kund vilket innebar att företaget fått betalt av allmänna medel.
En eventuell uppföljning av artikeln skulle komma att handla om vad de olika myndigheterna kommit fram till i frågan om företagets legitimitet att bedriva denna typ av verksamhet. Men detta var inte klarlagt vid tidpunkten för yttrandet.
Ytterligare skriftväxling i ärendet
Anmälaren anförde att han vid två tillfällen blivit uppringd av en person som ställt en massa frågor om företaget och endast presenterat sig med förnamn. Anmälaren uppfattade den uppringande personens beteende som märkligt och fann inte anledning att berätta för honom om sitt nedlagda företag, utan hade hänvisat denne till andra verksamma företag. När personen ifråga märkte att han inte fick svar på sina frågor hade denne, en bit in i det andra samtalet, presenterat sig som journalist och talat om att artikeln skulle publiceras. Reportern hade frågat om han hade några kommentarer. Anmälaren hade blivit både paff och arg. Han hade varit väldigt stressad och inte kunnat göra något åt saken just då.
Nästa dag hade anmälaren försökt få tag i den ansvarige utgivaren, men inte lyckats. Så småningom hade han fått tala med nyhetschefen. Anmälaren hade förklarat att företaget varit nedlagt i sex månader och att han idag arbetade med helt andra saker. Nyhetschefen frågade honom varför hemsidan var igång. Anmälaren upplyste om att det var ett misstag, hemsidan var uppsagd och skulle inte ha varit i drift. Nyhetschefen frågade också hur det kom sig att han erbjöd livvaktsskydd utan tillstånd. Anmälaren förklarade att om någon kund behövde sådant skydd hade han kunnat hjälpa till med att skaffa detta. Personskyddet var dock inget som hans företag skulle genomföra, utan det skulle ske genom ett annat företag som hade tillstånd. Nyhetschefen var väl medveten om att företaget varit nedlagt i ett halvår när artikeln gick i tryck.
Det var en konsultverksamhet som anmälaren bedrivit. För de tjänster som företaget erbjudit behövdes inga tillstånd. Anmälaren menade att han felaktigt blivit utpekad som myglare och fuskare, vilket ledde till stora problem för honom som jobbsökande.
Finnveden Nu anförde att tidningen vid publiceringen hade utgått från de fakta som framkommit i ärendet. Tidningen kunde inte bara utgå ifrån muntlig information från den intervjuade. Även om det i efterhand sades att företaget varit nedlagt vid intervjutillfället, kvarstod att ägaren bedrivit verksamhet som inte godkänts av länsstyrelsen. Vid intervjun gav anmälaren en kundreferens, vilket rimmade illa med påståendet att han vid tillfället inte bedrev någon verksamhet. Kommunen bekräftade också att man anlitat honom. Vidare anförde den ansvariga utgivaren att det var lätt att komma i kontakt med henne. Hon hade dock inte fått besked om att någon sökt henne.
Anmälaren anförde att han inte hade lämnat någon kundreferens till reportern. Han vidhöll att han hade försökt att få tag på den ansvariga utgivaren. Han hade upplyst nyhetschefen om att han inte arbetat med företaget sedan det avregistrerats. Det arbete han hade gjort åt kommunen krävde inget tillstånd.
PO:s bedömning
I beslut den 1 oktober 2008 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Det fanns ett visst allmänintresse av att belysa frågorna kring den verksamhet som det aktuella företaget hade bedrivit.
Vidare gäller att publiceringar om företagsverksamhet som regel prövas enbart med avseende på frågor om uppföljande publiceringar (rättelse och/eller genmäle).
Finnveden Nu har uppmärksammat att företaget har haft en hemsida igång trots att verksamheten var avregistrerad. Vidare har tidningen uppmärksammat att verksamhet gällande personskydd kräver auktorisation från länsstyrelsen.
Anmälaren har vid intervjutillfället inte lyckats besvara reporterns frågor på ett klargörande sätt. Efter intervjun försökte anmälaren dock, efter vad som framkommit, kontakta tidningen inför publiceringen och framföra sina synpunkter. I ärendet hos PO har han också anfört olika omständigheter till bemötande av vad tidningen skrivit.
Anmälaren har bl.a. anfört att verksamheten varit nedlagd sedan den avregistrerades och att hemsidan var igång av misstag. När det gällde frågan om personskydd har han anfört att hans företag inte åtagit sig sådana uppdrag, utan syftet har varit att förmedla kontakt med ett företag som har tillstånd att bedriva personskydd. Uppdraget för kommunen var inte av sådan art som krävde tillstånd. Jag konstaterar i den delen att uppdraget för kommunen efter vad som framgår skedde innan företaget avregistrerades.
När det gäller frågan om en uppföljande publicering har tidningen anfört att en eventuell sådan skulle avse vad olika myndigheter kommit fram till. Att någon sådan rapportering skett i tidningen har inte kommit till PO:s kännedom.
I detta fall har tidningen och anmälaren lämnat motstridiga uppgifter om verksamheten. Av avgörande betydelse vid den pressetiska bedömningen blir om anmälaren/företaget erbjudits rimliga möjligheter att komma till tals. I fallet har anmälarens framförda synpunkter inte lett till någon uppföljande publicering eller erbjudande om en sådan. Jag anser att tidningen brustit när det gäller att låta anmälaren komma till tals och redogöra för sina ståndpunkter.
Anmälaren har därigenom orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Finnveden Nu bör därför klandras.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Finnveden Nu ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.