Frilagt Hässleholm klandras för uteblivet bemötande
november 30 2018
Frilagt Hässleholm, exp. nr. 126/2018, dnr. 18020
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Frilagt Hässleholm för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 8 maj 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Frilagt Hässleholm till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 18 oktober 2017 publicerade nättidningen Frilagt Hässleholm, frilagt.se, artikeln IS-anhängaren från X-orten [ortsnamn angivet] får 97 000 kronor i skadestånd.
JK hade beslutat om skadestånd till AA [namn angivet], sedan han friats från åtalet om terroristbrott, angående mordbrand mot en shiamuslimsk lokal i Malmö. Skadeståndet avsåg ersättning för den tid han suttit oskyldigt frihetsberövad. Uppgifterna kom från SVT Nyheter.
Mordbranden i oktober 2016 var det första dåd i Sverige som IS tagit på sig.
Härefter stod i artikeln: “Frilagt har tidigare berättat om detta och om AA:s anknytning till Moskén [namn angivet] i Y-orten där han var nära vän med administratören för en av moskéns Facebooksidor, NN [namn angivet]. Åklagaren använder i förundersökningen de bådas privata konversation på Facebook för att bevisa hatet mot shiamuslimer, det hat som ligger till grund för Islamiska statens ideologi.”
(Den understrukna texten i ovan angivna citat var en klickbar länk till artikeln Säpo släppte IS-anhängaren från X-orten på fri fot, publicerad den 27 maj 2017. Under den artikeln fanns ytterligare länkar, bland annat till Radikal islamism har fått fäste i Y-orten, publicerad den 16 maj, PO:s anm.)
Den friande domen hade slagit fast att AA var IS-sympatisör. När han släpptes ur häktet i april då rättegången avslutats, hade Säpo omedelbart tagit honom i förvar eftersom han bedömdes som en säkerhetsrisk. Säpo hade också ansökt om utvisning hos Migrationsverket. I slutet av maj hade AA försatts på fri fot, eftersom han inte kunde utvisas till Syrien på grund av säkerhetsläget där. Saudiarabien ville inte ta emot honom trots att han tidigare bott där.
Enligt hans advokat ville AA lämna Sverige på egen hand, men hade så sent som för två veckor sedan fortfarande befunnit sig i landet.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av NN som kritiserade att han namngavs. Han anförde att han inte var IS-anhängare. När han kopplades ihop med AA kom han i dålig dager.
Anmälaren hade under de senaste tre åren arbetat ideellt med att hjälpa flyktingar på förläggningen i X-orten. Under den tiden hade han lärt känna ett femtiotal flyktingar varav AA var en. De var bekanta, inte nära vänner.
Frilagts tidigare publiceringar där anmälaren nämnts, från maj 2017, hade lett till att han mist sitt arbete och han hade inte lyckats få något nytt sedan dess.
Att han nu blivit omskriven igen, i artikeln om IS-anhängare, hade skadat honom. Frilagts artiklar hade delats flitigt på Facebook.
Det påstods i artikeln att han hatade shiamuslimer, men tidningen hade aldrig ställt frågan till honom. Sanningen var att han inte hatade shiamuslimer, däremot att shiitiska miliser agerade våldsamt mot civilbefolkningen i hans hemland Irak samt i Syrien. Han hatade IS lika mycket som han hatade shiitiska miliser.
Anmälaren var en fredlig, troende muslim som inte ville att våld skulle användas. Han hade bott i Sverige i 17 år efter att ha flytt från Irak under Saddam Husseins styre.
Att AA fick skadestånd för att ha suttit oskyldigt frihetsberövad motiverade inte omnämnandet av anmälaren på sätt som skett.
I artikeln insinuerades att han hatade shiamuslimer genom hänvisningen till åklagarens material. Åklagaren hade inte lyckats få en fällande dom. Om nu Frilagt trodde att anmälaren hatade shiamuslimer, borde tidningen ha vänt sig till honom och frågat efter hans uppfattning.
Tidningens svar
Frilagt svarade genom sin ansvariga utgivare, Berit Önell, att tidningen i maj 2017 publicerat en granskning av budskap som spridits på Facebook via Moskén i Y-orten och dess företrädare. Denna bakgrund var av betydelse för bedömningen av den nu anmälda publiceringen.
NN var administratör för Facebook-sidan Y-ortens stora moské, som startats för att marknadsföra Moskén, och han ansvarade för inläggen i flödet. Moskéns styrelseordförande hade regelbundet dokumenterat moskéns verksamhet på inläggssidan. NN hade svarat på telefonnumret på kontaktsidan på moskéns Facebook-sida, och hade i en del sammanhang fungerat som kontaktperson för moskén, som när ett studiebesök arrangerats via sidan.
Senare hade moskéledningen distanserat sig från sidan men den uppdaterades fortfarande under nytt namn.
Frilagt hade i den tidigare rapporteringen namngivit både NN och styrelsemedlemmar eftersom de via Facebook-sidan verkade på en offentlig arena och var företrädare för en moské som måste tåla insyn från allmänheten. Moskén var en institution med en viktig samhällsfunktion i Y-orten, inte minst då den bedrivit barnverksamhet. Budskapen hade dessutom i några fall varit så grova att de skulle kunna utgöra hets mot folkgrupp.
Terrorexperten Magnus Ranstorp hade tagit del av mycket av tidningens material och såg innehållet på moskéns Facebook-sidor som djupt problematiskt. I en artikel från den 16 maj 2017 hade han sagt att den bild som tecknades där kunde legitimera våld mot shiiter.
Beträffande AA hade åklagaren menat att han hatade shiiter så till den grad att han haft motiv att utföra ett terrordåd. Åklagaren hade inte lyckats binda honom till brottet men bevisningen hade räckt för att slå fast att han hade motiv. Detta eftersom han hatade shiiter och var IS-anhängare, enligt domen i Malmö tingsrätt. För närvarande satt AA häktad i Köpenhamn för förberedelse till terrorbrott.
Anmälarens bidrag i den aktuella konversationen hade främst bestått i en film med sekteristiskt innehåll som han dagen efter branden skickat till AA. Den sistnämnde hade svarat på anmälarens meddelande med bilder från mordbranden och kommenterat ungefär att där var svaret till de fähundarna.
Anmälaren menade att tidningen genom att påminna om detta förhållande påstod eller insinuerade att han hatade shiamuslimer. Tidningen hade inte tolkat hans motiv. Däremot visat hur, som det stod i artikeln, “hatet mot shiamuslimer, det hat som ligger till grund för Islamiska statens ideologi”, tog sig uttryck i de inlägg som delats av NN.
I inläggen beskrevs shiiter genomgående som avfällingar från islam och arvfiender till sunniterna. I ett av de delade inläggen förhärligades misshandel av shiitiska barnsoldater. Anmälaren hade också personligen visat sitt gillande (genom kommentar) för bilderna på en död iransk general efter IS bombdåd mot en shiitisk moské.
Vidare hade anmälaren gillat antishiitiska propagandasidor samt flera predikanter och jihadideologer med fientlig inställning till shiamuslimer. Han hade också uttryckt sig nedsättande mot shiiter och bland annat kallat dem “barn av tillfälliga förströelseäktenskap”. I ett annat inlägg skrev han att “islams och muslimernas värsta fiende är Iran”. Han hade även delat ett antisemitiskt inlägg där en person sade att “iraniern stod närmast juden”.
Merparten av dessa inlägg hade tagits bort men Frilagt hade bevarat dem som skärmdumpar.
Tidningen hade inte påstått att anmälaren var IS-anhängare. Påståendet om att han hatade IS lika mycket som shiamiliser, hade anmälaren tidigare fått framföra i tidningen. Man kunde dock fråga sig varför anmälaren då exempelvis visade uppskattning för ett lyckat självmordsattentat av IS och delade flera inlägg som beklagade konsekvenserna av IS fall.
Oavsett vad anmälaren ansåg om relationen mellan honom och AA, stod det klart att AA hade sett anmälaren som en nära vän. Det framgick av förundersökningen i det aktuella målet.
AA hade enligt polisförhören varit hemma hos anmälaren när han spelat in en film där han berättat om sin tid som jihadist i Syrien som medlem i al-Qaida-anslutna Jabbat an-nusra. I inspelningen förklarade AA varför han inte längre var lojal mot al-Qaida utan i stället tog parti för ISIS, minst sagt känslig information som kunnat äventyra hans asylansökan. Detta påvisade att AA hade tilltro till anmälaren som person samt att han skulle finna sympati för sitt synsätt hos anmälaren.
I samband med tidningens ursprungliga granskning kontaktades de ansvariga, även anmälaren, och gavs tillfälle till bemötande. Tidningen hade inte ansett att det fanns skäl till ytterligare kommentar från anmälaren i anledning av den korta sammanfattningen i den nu anmälda artikeln.
Att anmälaren namngavs i artikeln i oktober kunde möjligen diskuteras eftersom rapporteringen föranleddes av att AA fått skadestånd för att han suttit oskyldigt häktad.
Tidningens bedömning var dock att den tidigare granskningen alltjämt var relevant. Den lokala anknytningen hade avgörande betydelse för tidningens nyhetsvärdering. Kopplingen mellan Moskén och AA via anmälaren hade därför ett fortsatt stort allmänintresse för läsarna. Det uppvägde den eventuella olägenhet som kunnat uppstå för anmälaren, särskilt som han redan tidigare namngetts i en artikel som fått betydligt större spridning. Den nu anmälda artikeln hade delats 74 gånger på Facebook medan granskningen i maj hade fått över tvåtusen delningar.
Utgivaren medgav att det var kopplingen till Moskén via anmälaren i egenskap av administratör för Facebook-sidan, mer än kopplingen till personen NN, som var relevant. Eftersom den anmälda artikeln länkade till den artikel där anmälaren redan namngetts, fick dock den ytterligare publicitetsskadan anses som minimal.
Anmälarens kommentar
Anmälaren kommenterade att han aldrig varit en ledande företrädare för Moskén. Han hade inte heller startat Facebook-sidan Y-ortens stora moské för att marknadsföra Moskén, utan för att han ville skapa en sida för att förena muslimerna i trakten. En virtuell mötesplats där man kunde informera varandra om till exempel när en begravning skulle ske. Att sidan kallades Y-ortens stora moské var bara symboliskt. Namnet syftade inte på någon speciell moské och när sidan skapades fanns för övrigt inte Moskén.
Anmälaren vidhöll att han och AA hade varit bekanta, inte nära vänner. De hade träffats på flyktingförläggningen och ibland hade de fikat tillsammans. AA hade varit hemma hos anmälaren cirka fem gånger under hösten 2016.
Tidningen hade i sitt yttrande åberopat en uppgift i polisförhören om att AA skulle ha spelat in en film, om sin tid som jihadist och om sitt stöd för ISIS, hemma hos anmälaren. Hade AA sagt det? Oavsett vem som påstått detta var det inte sant, anmälaren hade aldrig märkt att AA spelat in någon film hos honom.
Bara för att någon i ett polisförhör påstod något, betydde det inte att det var sant. Om filmen, som anmälaren inte hade någon kännedom om, var så viktig, varför hade anmälaren då inte blivit kontaktad av polisen?
Det var inget konstigt med att anmälaren umgåtts med AA. Denne hade varit mycket nedstämd efter att ha förlorat sin son i en trafikolycka och även andra svenskar i X-orten hade umgåtts med och stöttat honom.
När AA greps, hade anmälaren lämnat sina personuppgifter till polisen och erbjudit sig att hjälpa till som tolk. Polisen hörde dock aldrig av sig. Anmälaren hade inte använts som tolk och inte heller blivit kallad till något polisförhör.
När man läste Frilagt fick man dock intrycket att anmälaren hade varit en viktig person i utredningen om AA.
Anmälaren ville framhålla att tidningens, som han såg det, illa underbyggda rapportering om kopplingen mellan Moskén, anmälaren och radikal islamism, lett till att han förlorat sitt arbete och inte kunnat få något nytt.
Anmälaren hänvisade även till viss rapportering i Norra Skåne.
Ytterligare skriftväxling
Tidningen kommenterade att anmälaren bland annat hade åberopat artiklar i Norra Skåne. Dessa artiklar gav dock en missvisande bild av Frilagts granskning, varför Frilagt hade PO-anmält Norra Skåne (PO/PON:s dnr 17280). Tidningen hemställde att ärendena skulle bedömas tillsammans.
Tidningens rapportering var väl underbyggd. Facebook-sidan Y-ortens stora moské hade startats 2012. Föreningen Moskén startade formellt först i november 2013 och moskén öppnade i december. Sidan kunde alltså inte ha använts för att marknadsföra Moskén. Däremot hade Frilagt kunnat slå fast att sidan startades av samma gruppering som kom att starta Moskén, och att sidan därmed var en del i moskéns förhistoria. Anmälaren hade själv sagt att Facebook-sidan “i början” använts för att berätta vad som hände i moskén. Under perioden 2012 – 2013 gjorde företrädare för Moskén inlägg på sidan och kallade till sammanträde. Andra moskéer figurerade inte på sidan.
Dessa omständigheter hade varit kända för Frilagt men tidningen hade ansett det mer intressant och mindre snårigt att betona det faktum att sidan under en längre tid fungerat som officiell kanal för moskén. Anmälaren hade i tidigare rapportering också fått förklara att sidan i efterhand blev mindre intressant för moskén, bland annat då han flyttat till X-orten och verksamheten varit vilande från våren 2016 till våren 2017.
Frilagt hade aldrig skrivit att det predikades shiahat i moskén. Det var Norra Skåne som hade formulerat sig på det sättet (vilket som framgår var PO-anmält.) Det hade inte varit fredagspredikan och de många muslimer som gick på den som varit föremål för Frilagts granskning, utan främst moskéledningen och de budskap som ledande företrädare spritt på Facebook.
När det gällde relationen mellan AA och anmälaren, hade tidningen tydligt talat om att uppgifterna kom från stämningsansökan och förundersökningen.
Anmälaren skrev att det bara var “svammel” att Facebook-sidan startats av den gruppering som sedan startade Moskén. Det var anmälaren som hade startat sidan.
När det gällde Frilagts påstående om att tidningen aldrig skrivit att det predikats hat mot shiamuslimer i moskén, ville anmälaren hänvisa till ingressen i Frilagts publicering från den 16 maj 2017:
“Moskén i Y-orten har under flera års tid spridit radikal islamism med sympati för IS och Al-Quaida och hatpropaganda som hetsar mot shiamuslimer.”
Tidningens påstådda koppling mellan Moskén och AA via anmälaren, var mycket långsökt.
Ytterligare om PO:s handläggning
Stämningsansökan och dom (B xxx [målnummer angivet], Malmö tingsrätt)
PO har tagit del av den tidigare stämningsansökan och domen mot AA. I stämningsansökan tog åklagaren som skriftlig bevisning, p 24, upp konversation mellan AA och NN den 12 oktober 2016, till styrkande av att AA kände motvilja mot shiiter. P 19-25 i stämningsansökan avsåg i övrigt mejlkonversationer mellan AA och andra personer till styrkande bland annat av att AA haft för avsikt att utföra dådet och utfört dådet i IS namn.
Anmälaren är inte uttryckligen nämnd i domskälen. Där står bland annat (sid 23) att konversationerna mellan AA och X (en annan namngiven person) inte var de enda i utredningen som avhandlade martyrskap och shiiter. Till exempel talade AA om martyrskap även i konversationer med Y och Z. En slutsats som enligt tingsrätten kunde dras av de konversationer som åklagaren hade åberopat i målet, sammantaget med vad AA själv uppgett under huvudförhandlingen, var att han avskydde shiiter och att det var klarlagt att han haft tankar på martyrskap. I sammanhanget kunde dock, enligt domstolen, konstateras att inkastande av två molotovcocktails i en tom lokal rimligen inte ledde till martyrskap.
Vad anmälaren anfört i tidigare publiceringar
I artikeln den 17 maj intervjuades bland andra anmälaren. I den publiceringen sade anmälaren att AA inte varit hans bästa vän men att han kände honom. Anmälaren hade inte hållit med AA om att mordbranden var rätt åt shiamuslimerna.
” – Nej, absolut inte. Jag tyckte det var en katastrof. Sverige är ett bra land, det ska inte hända sånt skit här”, förklarade han.
Tidningen påpekade i artikeln att han inte hade svarat AA på Facebook när denne uttryckte sitt gillande för attentatet.
” – Jag sa till honom att jag inte tycker det var bra. Det kunde ju varit någon där inne i lokalen”.
Anmälaren hade också sagt att han var emot våld, men att det behövde komma fram vad shiiterna gör.
” – Shiiter gör värre saker än IS”.
Han förklarade att han inte hittade på något utan bara laddade ner saker som faktiskt hänt.
” – Jag vet inte om du till exempel såg filmen där de dödar en 14-årig pojke och sedan kör över honom med en stridsvagn.”
Tror du inte att det finns risk för våld mot shiiter när ni lägger ut så mycket som sprider hat mot dem?
” – Nej, nej, det är inte syftet. Jag är lika mycket emot det som IS gör.”
Men du lägger inte ut något som kritiserar dem?
” – Det som jag gillar lägger jag upp. Jag vill inte bidra till våld, men media tar inte upp vad shia gör”.
PO:s bedömning
Till att börja med ska klargöras att Frilagts PO-anmälan mot Norra Skåne och NN:s anmälan mot Frilagt bedöms var för sig, som särskilda ärenden.
Vad PO har att pröva i det nu aktuella ärendet är det som publicerats i Frilagts artikel den 18 oktober 2017. Om publicitetsskadan som tillfogats NN genom den artikeln är försvarlig eller inte.
Tidigare publiceringar kan endast tjäna som bakgrundsmaterial. Att den anmälda artikeln länkade till tidigare rapportering förändrar inte saken. Från tidningens granskning i maj hade det gått mer än fyra månader.
Nyheten i den aktuella artikeln var att AA, som friats från misstankar om terrorbrott, fått skadestånd för den tid han suttit oskyldigt frihetsberövad.
I publiceringen återkopplades till tidningens tidigare rapportering om att AA haft anknytning till Moskén i Y-orten, där han enligt artikeln varit nära vän med administratören av en av moskéns Facebook-sidor, NN. Artikeln fortsatte med att berätta att åklagaren i målet använt de bådas privata konversation på Facebook för att bevisa hatet mot shiamuslimer, det hat som låg till grund för Islamiska statens ideologi.
Det stod också att domen mot AA slog fast att denne var IS-anhängare.
Frilagt har i ärendet anfört att allmänintresset av den tidigare rapporteringen alltjämt gällde och betonat tidningens lokala anknytning till Y-orten. Anmälaren fick därför acceptera fortsatt namngivning och hade även fått komma till tals tidigare. Den korta sammanfattningen i oktoberartikeln krävde inte något ytterligare bemötande från honom.
Anmälaren har å sin sida medgett att han var bekant med AA men bestritt att de var nära vänner. Han har också nekat till att han är IS-sympatisör. Han har sagt att han är mot våld och att han tycker lika illa om IS som om shiitisk milis agerande mot civila i Syrien och Irak. Han har tagit avstånd från bombdådet mot den shiitiska lokalen.
Detta kände Frilagt till.
Anmälaren har vidare framfört att Facebook-sidan Y-ortens stora moské inte var kopplad till Moskén, utan skapad som en virtuell mötesplats för traktens muslimer.
I den delen förefaller det ostridigt att företrädare för Moskén tidigare har använt sidan för att gå ut med information, men att moskén senare har distanserat sig från den. Det finns inte anledning att i bedömningen av detta ärende mer exakt värdera hur kopplingen såg ut.
Anmälaren har även anfört att han lägger upp vad han vill på sin egen Facebook.
Pressetisk praxis innebär dock att om man går ut på en offentlig arena som exempelvis Facebook med kontroversiella inlägg, kan man också få acceptera att inläggen kan komma att uppmärksammas och diskuteras även i andra sammanhang.
De inlägg från Facebook med koppling till anmälaren som tidningen tagit upp, visar prov på starka anti-shiitiska yttringar och en förlåtande attityd mot IS. Anmälaren har förklarat detta med att den shiitiska milisens agerande inte har uppmärksammats i medierna.
Det är inte anmälaren som stått åtalad för terrorbrott eller som i en dom sagts vara IS-anhängare. Hur stor vikt domstolen lagt vid just konversationen mellan AA och anmälaren för att slå fast att den sistnämnde “avskydde” shiamuslimer, kan inte utläsas av domen. Åklagaren åberopade ett flertal mejlkonversationer i stämningsansökan och just deras konversation inte är särskilt apostroferad i domskälen.
Det var också AA, inte anmälaren, som skickade bilden på den utbombade lokalen med den ungefärliga kommentaren att där var svaret till de fähundarna. Anmälaren svarade inte på detta på Facebook, men har i tidningens tidigare rapportering, som framgått, tagit avstånd från bombdådet.
Sammanfattningsvis: Vid publiceringen i oktober kände Frilagt till anmälarens uppfattning om bland annat att han och AA inte var nära vänner, att anmälaren tagit avstånd från bombningen av den shiitiska möteslokalen, samt att anmälaren sagt att han tyckte lika illa om IS som om shiitiska miliser. Och att han inte förespråkade våld.
Trots denna kunskap har tidningen inte på något sätt redogjort för anmälarens inställning eller gett honom tillfälle till bemötande.
Tidningen skriver:
“Åklagaren använder i förundersökningen de bådas privata konversation på Facebook för att bevisa hatet mot shiamuslimer, det hat som ligger till grund för Islamiska statens ideologi.”
Med denna formulering knyter tidningen anmälaren till detta hat. Det är en uppgift av sådan karaktär att anmälaren hade pressetisk rätt till samtidigt bemötande. Eller att tidningen åtminstone i artikeln skulle ha redogjort för de invändningar som anmälaren tidigare framfört. Denna rätt till bemötande hade anmälaren oavsett om tidningen satte tilltro till hans uppgifter eller inte.
Då så inte skett står Frilagts publicering i strid med god publicistisk sed. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl anmälaren som tidningen yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.