Göteborgs-Posten, exp. nr. 97/2018, dnr. 17390
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Göteborgs-Posten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 8 mars 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Göteborgs-Posten till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 21 oktober 2017 publicerade Göteborgs-Posten en artikel med rubriken Handbollsspelaren talar ut om våldtäkten.
Den forna handbollsspelaren AA [namn angivet] hade sagt nej, men killen hade inte respekterat hennes svar. På Twitter berättade hon nu om våldtäkten för 19 år sedan.
Kampanjen #MeToo hade fått henne att ta bladet från munnen. Det handlade om en föräldrafri fest som slutade i en våldtäkt när hon var 13 år. Tidningen citerade henne från Twitter:
”[Månad angiven] 1998. Jag är 13 år och min två år äldre bror har några lagkamrater från sitt hockeylag hemma. Våra föräldrar är bortresta.”
Det hade börjat med att hon hånglat med en kille:
”Han frågade om jag ville ’göra det’. Jag säger nej. Han upprepar frågan fem gånger, kanske tio. Jag säger nej. Till slut kör han ändå.”
Det tog henne lång tid att inse att hon blivit utsatt för en våldtäkt. Den hemska upplevelsen hade följts av skuldkänslor och ångest. Bland annat hade hon inte vågat ta sig till arenan Y [namn angivet], där pappa BB [namn angivet] var en av X-lagets [namn angivet] stora ikoner.
Till tidningen sa AA:
” – Det var jobbigt att vistas i den miljön eftersom det kändes som att alla visste, inte bara spelare. Föräldrar kunde ibland tycka att ’hon ska inte syssla med sånt där’.”
Det hade funnits de som ansett att hon hade sig själv att skylla eftersom hon hånglat med honom på festen. I stället för stöd hade AA fått utstå hat och glåpord:
” – Folk kallade mig för hockeyhoran när de såg mig. Grabbar i arenan Y, i skolan eller på fester.”
” – Framför allt var det ju grabbar i min egen ålder, vad jag vet så var det inga vuxna som kallade mig det.”
Dagen före, den 20 oktober 2017, publicerade Göteborgs-Postens webbplats en artikel med rubriken ”Folk kallade mig för hockeyhoran”. Den version som i skrivande stund ligger på webbplatsen skiljer sig i några detaljer från den som återfinns i tidningen. Den viktigaste skillnaden är att följande direktcitat ur Twittertråden är borttaget:
”[Månad angiven] 1998. Jag är 13 år och min två år äldre bror har några lagkamrater från sitt hockeylag hemma. Våra föräldrar är bortresta.”
Anmälan
Artikeln anmäldes av den utpekade mannen via ett ombud. Han framförde att han utpekats som våldtäktsman, det vill säga brottslig och klandervärd.
Av de uppgifter som lämnades i artikeln hade han identifierats och utpekats i breda hockeykretsar och inom ett omfattande gemensamt socialt umgänge som både han och AA hade. Det hade skett på följande sätt:
- AA:s ålder angavs till 13. Därmed var också åldern på hennes två år äldre bror uppenbar.
- Årtal och månad för händelsen angavs. Därmed kunde vem som helst förstå vilken ålderskull det handlade om.
- Att ett sexuellt umgänge mellan dessa två minderåriga barn ägt rum blev vid tiden för händelsen välkänt bland gemensamma bekanta, hockeyspelarna, vårdnadshavarna för pojkarna i laget och i vidare kretsar i föreningen, vilket AA bekräftade i sin berättelse. I och med denna artikel påstods nu detta umgänge ha utgjorts av en våldtäkt och pekades anmälaren ut för detta inom samma krets.
- Tidningen hade lagt ut artikeln på sin Facebooksida varvid ytterligare spridning skett.
Påståenden om sexualbrott är stigmatiserande och grovt misskrediterande.
Anmälaren hade en annan uppfattning om den aktuella händelsen. Den hade varit frivillig från båda parter. Uppgifterna var således osanna och det rådde oenighet om flera av detaljerna. Någon polisanmälan, förundersökning, rättslig process eller annat skriftligt underlag fanns inte. Inte heller några andra vittnesuppgifter.
Anmälaren hade inte blivit kontaktad för att lämna sin version av det inträffade eller på annat sätt försvara sig.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare, Cristofer Ahlqvist, att syftet med artikeln inte varit att hänga ut någon våldtäktsman, utan ge ett exempel på hur kvinnor från idrottens värld kunde behandlas.
Efter publiceringen hörde en anonym person av sig och menade att artikeln var utpekande. Tidningen justerade då nätversionen genom att ta bort till exempel uppgiften om hur anmälaren kände AA.
GP hade inte namngivit anmälaren eller publicerat en bild. Tidningen hade inte heller berättat hur gammal han var vid det tillfälle då AA säger att hon våldtagits, vilket han hävdade i PO-anmälan. Att det gått 19 år sedan händelsen gjorde det ännu svårare för omgivningen att peka ut honom.
GP hade inte angett vilken klubb anmälaren spelade i, eller var laget spelade sina matcher. Inte heller någon exakt geografisk angivelse för var övergreppet skulle ha ägt rum.
Artikeln innebar inte något utpekande av mannen, utöver dem som redan kände till saken.
Anmälarens kommentar
Även om syftet med artikeln inte varit att hänga ut en våldtäktsman, så var det precis vad som hade hänt. Tidningen hade fastställt att det rörde sig om en våldtäkt och därmed fanns det också en våldtäktsman.
Hans ålder hade angivits genom följande citat:
”[Månad angiven] 1998. Jag är 13 år och min två år äldre bror har några lagkamrater från sitt hockeylag hemma. Våra föräldrar är bortresta.”
Det stämde inte att tidningen inte skrivit vilken klubb det handlade om:
”Bland annat vågade hon inte ta sig till arenan Y, där pappa BB var en av X-lagets stora ikoner.
– Det var jobbigt att vistas i den miljön eftersom det kändes som att alla visste, inte bara spelare. Föräldrar kunde ibland tycka att ’hon ska inte syssla med sånt där’.”
Anmälaren och AA hade 47 gemensamma vänner på Facebook. Antalet hade sjunkit efter publiceringen då ett antal numera inte längre var vänner med anmälaren.
PO:s bedömning
Våldtäkt är ett mycket allvarligt brott och såväl företeelsen i allmänhet som enskilda fall kan det finnas skäl att avhandla i medierna. Det finns således inget att invända mot att tidningen tagit upp saken.
Det vilar emellertid ett ansvar på tidningen att inte återge hennes berättelse så att den berörde mannen pekas ut. Det beror på att påståendet om våldtäkt, oavsett sanningshalten, är kränkande för anmälaren, att det ligger långt tillbaka i tiden och att påståendet om brottslig handling aldrig utretts av polisen eller hanterats av socialtjänsten.
Här finns emellertid flera utpekande detaljer:
- Att anmälaren fanns i AA:s umgängeskrets vid tiden för händelsen.
- Att AA var 13 och att hennes bror var två år äldre.
- Att anmälaren var en lagkompis i hockey till AA:s storebror.
- Att det handlade om hockeyklubben X-laget.
- Att det inträffade i [månad angiven] 1998.
- Att händelsen blev känd i breda kretsar inom och utom klubben.
Det som minskar effekten av dessa detaljuppgifter är att händelsen utspelade sig för 19 år sedan.
Till det kommer att tidningen inte berättar något om anmälarens förhållanden i dag. Inte var han bor, arbetar med, eventuellt idrottsligt engagemang eller familjeförhållanden. Det innebär att anmälaren inte pekas ut för en ny och större krets.
Men även om händelsen ligger 19 år tillbaka i tiden är den av så ovanlig karaktär att många, som fick kännedom om det sexuella umgänget mellan AA och anmälaren, fortfarande lär komma ihåg vad som hände.
Att kunskapen om händelsen spreds i en omfattande krets bland X-lagets hockeyspelande ungdomar och deras anhöriga finns det inte skäl att betvivla. Det bekräftas såväl av anmälaren som av AA:s uppgifter i tidningen. För dem är namnet AA tillräckligt för att de även ska förstå vem anmälaren är.
Inför denna krets medför tidningens oreserverade uppgifter om våldtäkt en allvarlig publicitetsskada för anmälaren. För den bör tidningen klandras.
Ärendet hänskjuts till Pressens Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Endast tidningen har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.