Exp nr 110/2005 Svenska Dagbladet
Tidningen hade publicerat löst grundade uppgifter om att Helge Fossmo, som dömts till ett livstidsstraff för anstiftan till mord i Knutby, genom en anonym brevskrivare hade skickat brev med förtäckta hot till barnflickan Sara Svensson. Tidningen publicerade inte Helge Fossmos genmäle.
Publiceringen
Svenska Dagbladet publicerade den 25 maj 2005 en TT-notis om att pastor Helge Fossmo skickat brev till barnflickan Sara Svensson där han försökte påverka henne. Enligt Svenssons advokat hade breven skickats under våren. De var inte undertecknade av Fossmo utan med namnet på en medfånge. Sannolikt var denne påhittad, ansåg barnflickans advokat.
Hon hade reagerat sunt och överlämnat kopior till advokaten och till polisen. Hon hade blivit arg och förstått vem breven kom från. Advokaten menade att Fossmos avsikt var att förmå Svensson att ta tillbaka sina uppgifter som lett till hans frihetsstraff. Breven uppgavs innehålla indirekta kärleksförklaringar och hot.
Anmälan
Helge Fossmo anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Han hade inte skrivit brev till Sara Svensson från Kumlaanstalten. All hans korrespondens granskades. Han var arg, ledsen och kränkt.
Tidningens svar
Svenska Dagbladet påpekade att notisen byggde på ett TT-telegram och att TT hade hög trovärdighet. Det stod att uppgiften om att anmälaren skrivit brev till “barnflickan” kom från hennes advokat. Med tanke på att denne var part i målet hade tidningen använt formuleringar som “enligt” advokaten, “uppger” och “menar”. Rubriken sammanfattade hans påståenden.
PO:s bedömning
I beslut den 27 september 2005 anförde PO följande:
Den anmälda notisen har ett visst allmänintresse. De uppgifter som lämnas är anmärkningsvärda och innehåller påståenden om att anmälaren gjort sig skyldig till handlingar som skulle kunna vara brottsliga. God publicistisk sed kräver i detta fall att anmälaren hade fått bemöta anklagelserna. Att han avtjänar ett strängt straff för ett allvarligt brott innebär inte att obestyrkta anklagelser om andra brott kan riktas mot honom utan att han får en möjlighet att kommentera dem. Genom att inte erbjuda honom det har Svenska Dagbladet tillfogat anmälaren en oacceptabel publicitetsskada och brutit mot god publicistisk sed. För det bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Svenska Dagbladet bör klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.