En kommun hade polisanmält en fastighetsägare för att ha beskurit fyra 200 år gamla ekar på kommunens mark. De mycket negativa omdömena i krönikan har dock inte varit motiverade och de har inte heller varit påkallade av allmänintresset.
Hallands Nyheter, exp. nr 95/2022, dnr. 22080
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Hallands Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed.
MO:s beslut hade följande lydelse.
I en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) har kritik framförts mot en nyhetsartikel och en ledarartikel som publicerades i Hallands Nyheter den 16 februari 2022. Nyhetsartikeln hade rubriken Fastighetsägare anmäls – beskar 200 år gamla ekar och ledaren Trädmarodör i X-ort måste betala skadan.
Vad tidningen publicerade
Fastighetsägare anmäls – beskar 200 år gamla ekar
Nyhetsartikelns ingress
Kommun Y (kommunens namn angivet) hade polisanmält en fastighetsägare i X-ort (ortsnamn angivet) för att ha beskurit fyra 200 år gamla ekar på kommunens mark. Enligt kommunens preliminära bedömning rörde det sig om skador på träden för mångmiljonbelopp.
Innehållet i nyhetsartikeln
I början av december 2021 hade kommun Y gjort en anmälan till länsstyrelsen om brott mot biotopskyddet. I anmälan pekades en fastighetsägare i X-ort ut som ansvarig för att ha beskurit fyra ekar på kommunens mark.
I anmälan skrev kommunen: ”Beskärningen är inte fackmannamässigt utförd och bedöms ha avsevärt skadat träden och mest troligt förkortat deras livslängd.” Träden var en del av en gammal allé som ledde fram till Z gård. Marken var i dag en samfällighet som kommunen var delägare i och marken hade skötts av kommunen de senaste 40 åren.
– Z gård uppfördes 1830 och vi tror att allén uppfördes samtidigt, berättade AA som var trädansvarig på hamn- och gatuförvaltningen vid kommun Y.
Veckan innan skadegörelsen på träden upptäcktes hade kommunen varit på platsen för att beskära träden enligt kommunens trädvårdsplan.
– Under tiden vi var där och arbetade blev vi kontaktade av en person som ansåg att vi skar ner alldeles för lite på träden och ville att vi skulle ta ner mer, sa AA.
Kommunens personal hade förklarat att det inte var möjligt att ta ner mer av träden utan att riskera att skada ekarna. Men bara dagar senare blev kommunen kontaktad av boende i området som berättade att en person varit där med kranbil och container och fortsatt beskära ekarna.
– Det är inte så att vi kontinuerligt åker runt och kontrollerar träd som står på kommunens mark. Om det inte vore för de vittnesmålen hade det förmodligen dröjt innan vi upptäckt skadegörelsen, sa AA.
När kommunen kontaktade företaget som hyrt ut kranbilen visade det sig att personen som hyrt bilen var samma person som ville att kommunen skulle beskära träden mer.
Hur värderades då en 200 år gammal ek? AA sa att det var svårt. Dels för att det inte gick att köpa ett 200 år gammalt träd och återställa miljön. Dels för att det i det här fallet rörde sig om träd som inte var döda utan kunde komma att stå kvar under lång tid.
– En ek har en livslängd på 900 år. Döden vid ett sådant här ingrepp är ingenting som kommer inom ett par år. Ett träd reagerar väldigt långsamt och speciellt ekar. I det här fallet kan det vara så att livslängden på trädet kanske har halverats, sa AA.
När kommunen värderat ekarna hade de valt att använda sig av något som kallades Alnarpsmodellen. En modell som var framtagen av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp och som kunde användas nationellt för att värdera träd i gatu- och parkmiljö.
– Modellen bygger på att beräkna ett potentiellt återanskaffningsvärde. Det går också att använda för att räkna ut en procentuell skada på ett träd. Om en stor gren sågas av är det en viss procent av trädets krona. Modellen har dessutom använts vid tidigare rättsfall och då accepterats av domstol, sa AA.
De aktuella ekarna i X-ort hade en stamomkrets på mellan 235 och 300 centimeter. Utifrån kommunens värdering låg skadorna på det minsta trädet på 900 000 kronor och det grövsta strax över en miljon. Den totala summan för alla fyra träden låg på dryga fyra miljoner kronor.
Kommunen hade ännu inte lämnat in något skadeståndsanspråk till polisen eller länsstyrelsen. För att det inte skulle uppstå några tveksamheter kring de höga summorna höll kommunen nu på att upphandla en oberoende arborist som skulle värdera träden.
– Det får inte uppstå några tveksamheter om värdet på träden. Vår poäng är inte att få in pengar till kommunen, utan att markera att det som har hänt inte är okej, sa AA.
Hallands Nyheter hade varit i kontakt med personen som hyrt kranbilen, men hen hade avböjt att kommentera ärendet.
Bilder
Till artikeln fanns en bild på den omskrivna ekallén där hus syntes i bakgrunden.
I bildtexten stod att de handlade om totalt fyra ekar som kommunen menade hade beskurits på ett sådant sätt att deras livslängd väsentligt förkortats.
Det fanns också liten bild på en del av ett träd där det syntes att en gren kapats invid stammen. I bildtexten stod att en oberoende arborist skulle göra en värdering av träden för att inga tveksamheter skulle uppstå kring skadeståndsanspråket.
Trädmarodör i X-ort måste betala skadan
Ledarartikelns text:
”Trädmarodörer. Dessa sabotörer, vandaler, ekologiska brottslingar visar inte gärna upp sina troligtvis elaka anleten. Deras klandervärda gärningar utförs ofta i skydd av mörkret och kan gäcka polis och förfärad allmänhet under lång tid. Det finns flera städer som då och då drabbas av människor som är så mörka i sitt inre och så fega att de skadar träd.
Träd som många uppfattar som grunden för liv, åtminstone som en oerhört viktig ingrediens för att människor ska må bra. Det gröna som skuggar så skönt på sommaren, det kraftiga grenverket som barnen kan klättra i.
Alla trädmarodörer gömmer sig inte, de är för högmodiga för det. I X-ort har en fastighetsägare polisanmälts för att ha beskurit 200 år gamla ekar i en vacker allé så illa att de riskerar att dö i förtid. Allén står på mark som är en samfällighet och som Y:s kommun skött i många år. Personen var inte nöjd med kommunens beskärning och försökte påverka kommunens personal. Då de nekade tog personen ett tag senare dit en kranbil och container och tog saken i egna händer.
Det är inte vem som helst som kan göra så, det kräver både tid och pengar. Eftersom personen inte kunde smyga med kranbilen blev det hela förstås anmält till kommunen som i sin tur anmälde till länsstyrelsen och polisen. Nu riskerar personen att få betala skadestånd på flera miljoner. 200 år gamla träd är högt värderade. Den så kallade Alnarpsmodellen kan hjälpa kommuner att värdera träden.
Det fick en villaägare i Tylösand erfara förra året. Mannen lät ta ner ett stort område strandskog, högst troligt för att få havsutsikt. Hundratals träd jämnades med marken. Efter flera turer i domstol dömdes villaägaren till fängelse i femton månader och ett skadestånd på 2,5 miljoner till Halmstads kommun. Kommunen hade begärt 20 miljoner i skadestånd.
Att ta saken i egna händer och agera på mark som inte är ens egen riskerar att slå tillbaka hårt. Nu tillhör den aktuella marken i X-ort en samfällighet, så det handlar inte så mycket om att kränka äganderätten som att ta sig friheter.
– Vår poäng är inte att få in pengar till kommunen, utan att markera att det som har hänt inte är okej, säger AA, trädansvarig på Kommun Ys kommuns hamn- och gatuförvaltning.
Nej, okej är det verkligen inte! Frågan är vilket som är värst, att ta ner träd eller att irreparabelt skada träd. Oavsett visar det på en likgiltighet för träden men också för alla invånare i X-ort. Ett egoistiskt tänkande leder till något som är dåligt för alla.
Det är bra att kommunen markerar i ärendet. Och det är bra att boende, i X-ort i det här fallet, är observanta och meddelar när något ser konstigt ut. Trädmarodörer ska inte få vara osedda!”
Bild
Ledartexten illustrerades av en bild på några av ekarna där det syntes att grenar hade kapats.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes av NN. Det var han som var den utpekade fastighetsägaren. (Fastigheten ägdes gemensamt av honom och hans hustru.)
I en inledande anmälan riktade han kritik mot att:
- publiceringarna innehöll kränkande omdömen om honom, fastighetsägaren.
- faktagranskningen var bristfällig trots lättåtkomliga fakta.
- tidningen hade tagit bilder inne på hans tomt utan hans tillstånd.
Han utvecklade därefter sin kritik i en kompletterande skrivelse och anförde i huvudsak följande:
Det fanns bara en äldre man utmed denna allé och därför var det lätt att förstå att publiceringarna handlade om honom.
Med ledning av de publicerade uppgifterna var det också lätt att söka sig fram till anmälan till länsstyrelsen. I handlingarna hos länsstyrelsen stod både namn och fastighetsbeteckning angivna och det fanns också ett foto taget från trädgården. Det stod i publiceringarna att han även var polisanmäld, men när han kontaktade polisen visade det sig att han inte var det.
X-ort var ett litet samhälle och han och hans hustru blev uttittade, utpekade och kände sig väldigt utsatta, då de blivit det stora samtalsämnet på den lilla orten. Det tog hårt på två gamla människor, 81 och 85 år, att bli utsatta för en sådan häxjakt.
Det kunde tilläggas att kommunen hade kapat grenar i hela allén nu och tidigare, dock väldigt lite på anmälarens tomt (en gren). Han hade under flera års tid försökt att få kommunen att ta ner grenar från tomten. Grenarna hängde 13 meter ut i trädgården och slog mot flaggstången, grenar föll också ner så att det var farligt att vistas i trädgården.
Till slut hade de gjort det själva, så att de skulle kunna hissa flagga och vimpel och kunna vistas i trädgården. Enligt jordabalken fick man ta ner grenar och rötter om de var till olägenhet om man innan hade bett den ansvarige att göra det. Kommunen hade skötselansvar för träden. I materialet från länsstyrelsen framkom också att skadan på träden troligen redan skett tidigare. ”Länsstyrelsen besökte platsen och kunde konstatera att berörda träd beskurits troligen felaktigt. Vidare kunde konstateras att flertalet träd, inklusive nu berörda träd, beskurits även tidigare på troligen ett felaktigt sätt som kan leda till att träden tagit skada och trädens livslängd troligen förkortats.”
Mediets svar
Hallands Nyheter (HN) svarade att artiklar som handlade om skador på träd intresserade och engagerade tidningens läsare. HN hade genom åren kontinuerligt bevakat sådana händelser på flera olika håll i tidningens bevakningsområde.
Tidningen hade inte pekat ut anmälaren. HN hade i nyhetsartikeln genomgående använt orden ”fastighetsägare”, ”person” och ”hen” när tidningen beskrev händelsen. Kön, ålder, eller var personen bodde framgick inte. Nyhetsbilden föreställde den aktuella allén med flera olika hus som skymtade i bakgrunden.
Tidningens fotograf hade inte varit inne på anmälarens eller någon annans tomt i samband med fotograferingen av träden i allén, vilket anmälaren påstod.
Det fanns en polisanmälan (dnr: 000). (Diarienummer angivet).
NN påstod att tidningen hade använt ett kränkande språkbruk. I nyhetsartikeln stod bara ”fastighetsägare”, ”person” och ”hen” för att beskriva den berörda personen.
Ledarredaktionens uppgift var att ha åsikter om aktuella lokala händelser. I beskrivningen av den aktuella händelsen och anmälaren använde ledarskribenten orden ”fastighetsägare” och ”person”. Skribenten jämförde också med andra liknande händelser på andra håll och skadegörare i stort, och använde då ord som ”trädmarodör”, ”sabotör”, ”vandal” och ”ekologiska brottslingar”. Ingenstans i ledaren pekades personen i X-ort ut med kön, namn eller ålder.
HN hade varit i kontakt med anmälaren före publiceringen och erbjudit honom att kommentera händelsen, men han hade avböjt medverkan.
Det aktuella fallet handlade om 200 år gamla ekar i X-ort som beskurits på ett felaktigt sätt vilket riskerade en halvering av trädens livslängd. Enligt kommunens värdering låg den totala summan av skadorna på träden på dryga fyra miljoner kronor. Allmänintresset motiverade självklart publicering.
I den anmälda nyhetsartikeln berättade tidningen att Kommun Y i december 2021 anmält brott mot biotopskyddet till länsstyrelsen. I kommunens anmälan pekades en fastighetsägare ut som ansvarig för att ha beskurit träden i X-ort. Kommunen skrev i anmälan att beskärningen inte gjorts fackmannamässigt och bedömdes ha skadat träden och troligen förkortat deras livslängd. Marken där träden fanns var en samfällighet som kommunen var delägare i och området hade skötts av kommunen de senaste 40 åren.
En trädansvarig på kommun Y berättade i artikeln att kommunen blivit kontaktad av en person på platsen i samband med beskärningen av träden. Personen ansåg att kommunen borde beskära träden ytterligare och fick svaret att det inte gick utan att skada ekarna. Kommunen blev därefter kontaktade av boende i området som berättade att en person varit där med kranbil och beskurit träden en kort tid senare. När kommunen kontaktade kranbilsföretaget kom det fram, att den som hyrt kranbilen var samma person som den som kontaktat kommunen ute på plats med önskemål om ytterligare beskärning.
NN hade inte varit nöjd med kommunens arbete och hade då tagit saken i egna händer genom att beställa kranbil och en container. I det läge då tidningen rapporterade om händelsen berättade länsstyrelsen att de planerade att åka till platsen. Så hade även skett efter att artikeln publicerades, vilket gav tidningen anledning att följa upp händelsen.
Anmälarens kommentar
I kommunens anmälan till länsstyrelsen fanns uppgifter om fastighetsägarens namn och adress. Det var en offentlig handling som var lätt att få tag på. NN hade pratat med polisen som sagt att det inte fanns någon polisanmälan, och han hade inte heller fått något annat meddelande om att han skulle vara polisanmäld.
Den 13 februari hade journalisten ringt till NN och sagt att han och hans hustru var polisanmälda och att tidningen ville prata om det. De hade blivit chockade och undrat om det gick att avvakta lite. Journalisten hade sagt att det gick bra, och de kom överens om att journalisten skulle besöka paret NN påföljande vecka.
Men sedan hade tidningen publicerat redan den 16 februari, det vill säga innan det planerade mötet. NN hade alltså inte alls nekat till att prata med tidningen, utan det hade bestämts att journalisten skulle besöka anmälaren. Om journalisten hade kommit som avtalat, hade inga missförstånd behövt uppstå och tidningen hade fått båda sidor av saken belysta och kunnat undvika faktafel.
Jordabalken tillät att man fick ta bort rötter och grenar som skapade olägenhet, om skötselansvarig blivit tillsagd och fått möjlighet att åtgärda saken. Anmälaren hade påtalat saken för kommunen under fyra års tid. Svaret han fått var att ”så får det inte vara” men sedan hade ingenting hänt.
Kommunen hade sågat ner två grenar hos anmälaren, när hela allén blev åtgärdad av kommunen hösten 2021. De grenarna hade inte skapat någon olägenhet och hade gärna fått vara kvar. Den olägenhet som de nu aktuella grenarna skapat var att de sträckte sig 13 meter in över tomten. Detta hade medfört att flagga och vimpel fastnat i grenverket och att många döda grenar ramlat ner så fort det blåst lite. Därför hade anmälaren inte kunnat vistas i trädgården.
Det blev missvisande när publiceringarna inte belyste vilka rättigheter en fastighetsägare hade enligt jordabalken.
I nyhetsartikeln fanns en liten bild. Trädet på den bilden stod inte på anmälarens fastighet, utan på en annan tomt 50 meter bort.
Anmälaren hade bara beskurit tre träd, inte fyra som det stod i tidningen. I tidningen nämndes inte heller att kommunen själv hade kapat grenar längs hela allén under samma tidsperiod. Ekarna som nämndes i publiceringarna hade kommunen tidigare beskurit så illa att stora rötfickor bildats, vilket konstaterats av en av Sveriges främsta ek-experter. Detta gällde hela allén och inte bara de träd som omskrivits nu.
Ledarartikelns innehåll var förfärande. Anmälaren och hans hustru blev anklagade som brottslingar. I ledaren stod bland annat: ”Trädmarodörer. Dessa sabotörer vandaler och ekologiska brottslingar visar inte gärna upp sina troligtvis elaka anleten”. Och detta skrev tidningen trots att inget fel hade begåtts av anmälaren.
Det fanns ingen grund för det som stod i ledaren och den vikt som skribenten tillmätte det inträffade. Händelsen motiverade inte på något sätt språkbruket i ledaren. Anmälaren hade inte tagit sig några friheter utan bara gjort det han fick med stöd av jordabalken. Det var orimligt att piska upp en sådan hets mot anmälaren och hans hustru, två privatpersoner i 85-årsåldern.
Även i ledaren bortsågs helt från den lagliga rätt som fastighetsägaren hade att ta ner grenar när skötselansvarig/kommunen inte gjorde det. Det fanns inga belägg för det som ledaren skapade hets kring.
Publiceringarna hade medfört stor fysisk och psykisk påfrestning för anmälaren och hans hustru med många sömnlösa nätter. Han själv hade fått uppsöka akuten för allvarliga smärtor som vården bedömt som stressrelaterade.
Anmälaren och hans hustru upplevde att det var många som visste att artiklarna handlade om dem, då de fick kommentarer i affären, på boulen, ute på promenad med mera, vilket var väldigt påfrestande.
I ledaren likställdes att beskära några enstaka grenar med att skövla ett stort område skog. Det gick inte att jämföra överhuvudtaget. Det stod inte heller tydligt att kommunen vid samma tidpunkt sågat ner grenar på de flesta ekarna i hela allén. Varför stod det att just de träd anmälaren beskurit skadades för miljonbelopp, när andra träd som beskurits av kommunen på samma sätt, inte hade gjort det?
Det gick inte att hävda att ledarskribenten syftat på andra händelser när det i ledaren stod ord som ”trädmarodör”, ”sabotör”, ”vandal” och ”ekologiska brottslingar”. Det stod också: ”Alla trädmarodörer gömmer sig inte, de är för högmodiga för det. I X-ort har en fastighetsägare…” Det var inte att jämföra med andra. Även: ”Det är bra att kommunen markerar i ärendet. Och det är bra att boende, i X-ort i det här fallet, är observanta och meddelar när det är något ser konstigt ut. Trädmarodörer ska inte få vara osedda!”, syftade på den nu omskrivna händelsen.
På grund av upprepade felaktigheter i de två artiklarna hade anmälaren varit i kontakt med en av Sveriges främsta ek-experter med över 40 års erfarenhet. Denna anförde skriftligen att det som gjorts inte skadat träden mer än vad kommunen hade gjort tidigare. Vad som inte heller nämndes i artiklarna var att träden var kapade/beskurna av kommunen för 10–20 år sedan och att det hade orsakat rötfickor på grund av kapningarna. Med andra ord hade processen på ekarna startat långt tidigare på grund av kommunens handhavande av ekarna under de 40 år som kommunen varit skötselansvarig.
Anmälaren ville med anmälan till MO ifrågasätta syftet med att skriva två stora artiklar om några beskurna grenar.
Ytterligare skrivelse från mediet
Hallands Nyheter vidhöll vad som tidigare anförts. Tidningen upprepade att det fanns en polisanmälan, att anmälaren hade givits möjlighet att komma till tals innan nyhetsartikeln publicerades samt att han inte pekats ut med vare sig namn, ålder eller kön i text eller bild.
Medieombudsmannens bedömning
MO har till uppgift att pröva om enskilda tillfogats oförsvarliga publicitetsskador, genom kränkande eller på annat sätt skadande uppgifter som publicerats om dem och deras personliga angelägenheter. Vid bedömningen vägs allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika frågor, mot den hänsyn som bör tas till den enskildes integritet.
Det kan konstateras att frågor om naturvård har ett allmänintresse.
Av betydelse vid prövningen är frågan om det skett ett utpekande genom publiceringen. Ett utpekande kan ske inför en bred krets, genom att mediet publicerar namn och bild på en person. Men ett medieetiskt utpekande kan också anses föreligga om en mindre krets, som i och för sig redan har viss inblick i förhållandena, tillförs nya kränkande eller skadande uppgifter om den enskilde genom det som publicerats.
Däremot innebär det inte ett utpekande att det av publiceringen till exempel, som i detta fall, framgår att det skett en anmälan från kommunen till länsstyrelsen. För att det rent medieetiskt ska räknas som ett utpekande så måste utpekandet ske i själva publiceringen. Att någon kan vidta mått och steg i efterhand, till exempel genom att vända sig till länsstyrelsen för att efterforska ett namn, räknas inte som ett utpekande ur MO:s perspektiv.
De identifierande uppgifterna i nyhetsartikeln är knapphändiga. Anmälaren omnämns bara som ”hen”, ”personen” eller ”fastighetsägaren”. Dock framgår det vilken ort och vilken trädallé det handlar om. Anmälaren är därför att betrakta som utpekad, även om det är i en högst begränsad krets.
Frågor att ta hänsyn till vid prövningen är också om mediet har haft ett tillräckligt underlag för att publicera uppgifter och om den enskilde har fått tillfälle till bemötande.
Som MO har förstått det är parterna i huvudsak överens om det övergripande händelseförloppet som det beskrivs i nyhetsartikeln.
Det föreligger dock motstridiga uppgifter om det skett en anmälan till polisen eller inte. Att saken anmälts av kommunen till myndighet står dock klart. Vid tidpunkten för publiceringen fanns en underrättelse från kommunen till länsstyrelsen om misstanke om brott mot biotopskyddet i miljöbalken. Det är inte av avgörande betydelse för den medieetiska bedömningen om det skett en anmälan till just polismyndighet eller inte.
När det gäller frågan om bemötande ska framhållas att journalistiska arbetsmetoder faller utanför ramen för MO:s prövning. Det som är ostridigt i ärendet är att tidningen hörde av sig till anmälaren för ett bemötande inför publicering, och vid det tillfället hade anmälaren, till exempel, kunnat framföra invändningen om att han använt sin rätt enligt jordabalken att själv avverka grenar.
Huruvida bestämmelserna i jordabalken är tillämpliga eller inte i det här fallet är efter vad som framkommit inte klarlagt. Tidningen kan inte klandras för att den inte återgav innehållet i jordabalkens bestämmelser.
Uppgifterna i tidningen om att beskärningen avsåg fyra, i stället för som anmälaren anfört tre, träd är inte av den arten att de kan leda till medieetisk kritik. Även om anmälaren inte är nöjd med nyhetsartikeln anser MO sammantaget att den kan accepteras medieetiskt, och att den inte ska klandras.
Särskilt om ledarartikeln
Att beakta är att en lokaltidning, som Hallands Nyheter, har ett stort genomslag i sitt spridningsområde och att X-ort är ett litet samhälle.
Knäckfrågan i det här fallet gäller den kontext som anmälaren förekommer i, och de nedsättande omdömen som lämnas i krönikan.
Medieombudsmannen konstaterar att ledaren innehöll invektiv som trädmarodör, sabotör, vandal och ekologisk brottsling. Det gick inte att uppfatta på annat sätt än att även anmälaren omfattades av dessa hårda omdömen. Dessutom jämfördes den aktuella händelsen med en mycket omfattande avverkning i Tylösand, som lett till avsevärda rättsliga konsekvenser.
Utpekandet är förvisso begränsat. Dock har händelsen, efter vad tidningen själv anger, väckt uppståndelse bland grannar som kontaktat kommunen med klagomål. Att anmälaren inför sina grannar och andra som tillhört den krets som redan före publiceringarna haft viss insyn i händelserna ska behöva utpekas med dessa invektiv är inte förenligt med en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Att en ledarskribent riktar skarp kritik mot politiker eller andra makthavare är en sak. Men ska man ge sig på en privatperson utan någon som helst offentlig ställning krävs det att försiktighetsåtgärder vidtas.
Tilläggas kan att länsstyrelsen har avskrivit ärendet i ett beslut i april 2022 eftersom det inte med säkerhet kunde sägas att de vidtagna åtgärderna åsamkat skada på biotopen.
Sammanfattningsvis har de mycket negativa omdömena i krönikan inte varit motiverade och de har inte heller varit påkallade av allmänintresset. Hallands Nyheter bör därför klandras för att ha orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Tidningen har vidhållit vad den anfört tidigare och sammanfattningsvis fört fram följande. Anmälaren har inte varit utpekad. Tidningen har inte nämnt vare sig ålder, kön eller gatuadress för anmälaren. Ledarartikelns breda och generella resonemang är inte riktat direkt mot anmälaren. Vidare är uttrycken i ledartexten varken grova eller sensationslystna. Det finns många exempel på medier som använt liknande språkbruk. Det är inte ovanligt och det är rimligt att generalisera och kalla icke namngivna misstänkta skadegörare för ”vandaler” och ”marodörer”.
Anmälaren har anfört sammanfattningsvis följande. Eftersom anmälaren bor i en liten ort där alla känner alla har han varit lätt att identifiera. Tidningen har kommit med grova anklagelser som är baserade på faktafel. Tidningen har använt osedvanligt starka, grova och sensationslystna uttryck. De grova och felaktiga anklagelserna har skapat en mycket stor uppmärksamhet mot honom och hans hustru som gjort att de mått mycket dåligt både fysiskt och psykiskt. Om tidningen hade inhämtat information enligt god journalistisk sed hade denna häxjakt kunnat undvikas.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Hallands Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit Christine Lager, ordföranden, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Eva Burman, utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Carina Löfkvist, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Ingrid Östlund, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Filippa Bergin, Magnus Ramberg och Ruth Mannelqvist, representerande allmänheten.