Hemmets Veckotidning klandras för artikel om självmord

september 15 2020


Mediernas Etiknämnd klandrar Hemmets Veckotidning och webbplatsen allas.se för att ha publicerat känsliga och kränkande uppgifter om anmälaren i en artikel om hennes dotters självmord. Nämnden delar MO:s bedömning och finner att tidningen har brutit mot god publicistisk sed.

allas.se och Hemmets Veckotidning, exp. nr. 43-44/2020, dnr. 19559 och 19560

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar allas.se och Hemmets Veckotidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_______________

Genom beslut den 3 februari 2020 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) två ärenden avseende en anmälan mot allas.se och Hemmets Veckotidning till Mediernas Etiknämnd.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen publicerade

Den 7 oktober 2019 publicerade Hemmets Veckotidning på sin webbplats, allas.se, en artikel med rubriken Helena Reje har skrivit bok om mammans självmord. I den tryckta utgåvan av Hemmets Veckotidning publicerades artikeln i nr 42/2019, som utkom den 8 oktober. Artikelinnehållet i den tryckta tidningen motsvarade innehållet i nätartikeln.

I ingressen stod att Helena hade hamnat i sorg och chock när hennes framgångsrika mamma Louise till synes oförklarligt tog sitt liv, bara 52 år gammal.

”Det var ofattbart. Hon var ju stark och kärleksfull och hade aldrig berättat att hon känt oro och mått dåligt”, sade Helena som fick en förklaring först när hon fann Louises livsberättelse i ett brev.

I artikeltexten intervjuades Helena, som berättade om en fin uppväxt med sina föräldrar och tre syskon på en gård på Färingsö i Mälaren. I centrum fanns hennes starka, driftiga och karismatiska mamma, dressyrryttaren Louise ”Ludde” Crafoord-Hofmann.

”- Min mamma var alltid i farten. Hon ordnade så jag hade inslagna böcker med mig till skolan och när jag blev hästintresserad tog hon själv upp ridningen igen”, berättade Helena.

Helena var tolv år när familjen flyttade till gården på grund av hästintresset. Louise var den drivande som såg till att utbilda sig till ridlärare och som snabbt blev en eftertraktad dressyrtränare. Många ridsporttränande familjer besökte gården.

Efter att Helena flyttat hemifrån gifte hon sig 2011 med Patrik. Innan dess hade de fått sin första dotter och deras andra dotter föddes 2012. Louise hade en nära relation till sina barnbarn och älskade också sina djur – hästarna och hundarna.

Under sommaren 2012 var Helena föräldraledig och hela familjen flyttade ut till gården.

”- Mamma hade drabbats av hjärtflimmer under vintern, troligtvis stressrelaterat. Hon kände av det då och då, men vi förstod nog inte hur psykiskt påverkad hon var av det för hon visade aldrig det”, sade Helena.

Louise hade varit sitt vanliga energiska jag och såg pigg ut, men Helena märkte att något hade förändrats.

” – (…) Det märkte jag, men jag visste inte vad det var. Hennes humör pendlade oftare och hon hade en låg sida, som vi sällan lagt märke till tidigare.”

Louise tog sitt liv hösten 2012. I artikeltexten beskrev Helena omständigheterna kring händelsen. Helena hamnade i sorg och chock. Hon förstod inte varför hennes mamma hade valt att avsluta sitt liv och började frenetiskt söka svar.

Helena hade också behövt ta tag i praktiska saker. När hon börjat städa upp och rensa ut inför gårdens framtida försäljning, hade hon hittat spår från Louises liv, bland annat foton, vykort och en nedskriven livshistoria.

”- Till en början avstod jag att läsa brevet. Men när jag bearbetat min sorg ännu mer så blev detta sista pusselbiten. Jag behövde få veta.”

Helena upptäckte att Louise bara hade varit 24 år gammal då hon skrev brevet.

”- Hon var i en jättekris i livet som jag inte visste om. Hon orkade inte leva vidare. Hon var enkelt uttryckt utbränd och inne i en förlossningsdepression. Det var hennes livshistoria från barndomen och framåt.”

Louise beskrev sina föräldrars bråk, deras skilsmässa, hennes gråtande mamma och de hårda kraven från tidig ålder på att se bra ut och vara duktig.

”- Hon hade bulimi, jobbade mycket och utvecklade ett skevt sätt att se på kärlek. Det som räddade henne var när hon träffade min pappa. En ny värld öppnade sig för henne. Pappa var stabil och mamma fick dessutom en riktig trygg svärfar.”

Men Louises mammas inflytande förstörde mycket. Louise tvingades som ung att genomgå en bröstförminskning eftersom mamman tyckte det var fult med stora bröst.

”- Min farfar försökte bygga upp hennes självförtroende. Han sa: ´Gud har skapat dig så, för att han vill ha dig som du är´.”

Helena insåg att det var enormt mycket hon inte kände till. Bakom den tuffa och effektiva ytan som var både charmig och underhållande fanns en annan person i Louise.

”- Jag önskar att vi hade pratat mer om det mörka. Mamma var bättre på att fånga upp andra som mådde dåligt än att tala om sig själv”, sade Helena.

Hon förstod idag att det var hjärtflimret som triggade igång oron, som sedan fylldes på av hormonell obalans och att det sammantaget lyfte fram de tidigare psykiska problemen hos Louise.

Pusslet hade inte varit lätt att lägga, men det gav också insikten att det var viktigt att öppna upp för samtal, att ta bort skam och se till att människor med dessa problem fick hjälp i tid.

Sedan Helena läst brevet fick hon själv mer ro. Men hon bestämde sig också för att skriva en bok. Det blev romanen Det hon aldrig sa, där även hennes mammas text fanns med ocensurerad.

”- Jag ville att hennes ord skulle få stå för sig själva. Det är en fantastisk berättelse.”

Helena tyckte att det var viktigt att bryta tystnadskulturen kring självmord och hade fått stor respons från många som berättat att de blivit hjälpta av hennes historia.

Gården hade så småningom sålts och Helena och Patrik hade köpt en egen gård i Knivsta där de drev Stall Reje. Det framgick att Helena var 37 år gammal.

Till artikeln fanns även bilder på Louise, Helena, Patrik och barnen. Barnens namn och ålder framgick.

Anmälan

Artikeln anmäldes av Louises mamma, Margareta af Ugglas.

Hon anförde att hennes dotter Louise tragiskt hade begått självmord i augusti 2012. Artikeln innehöll många felaktigheter om hennes dotters hälsa, bakgrund och livssituation. Dessutom innehöll artikeln inget om de utredningar som gjorts inom vården efter Louises självmord. Dessa utredningar kom betydligt närmare orsakerna bakom de tragiska händelserna.

Vidare stod i artikeln:

”Men Louises mammas inflytande förstörde mycket. Louise tvingades som ung att genomgå en bröstförminskning eftersom mamman tyckte det var fult med stora bröst.”

Detta var inte med sanningen överensstämmande och direkt fel.

Anmälaren kände sig oerhört kränkt och anklagad för att ha förstört sin dotters liv. Anmälaren bodde själv på en hästgård och artikeln hade spridit sig inom hästsporten, eftersom hennes dotter var känd inom sporten. Anmälaren kände tydligt andras missaktning. På nätet spred sig detta som en löpeld.

Ingen hade sökt anmälaren för att dubbelkolla att dessa missaktande uppgifter var korrekta. Anmälaren ansåg att detta var förtal av henne.

Hon ville också att artikeln skulle tas bort.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom ansvarig utgivare Susanne Lindén.

Artikeln hade skrivits av frilansreportern Susanne Stamming, som regelbundet arbetade för Aller Media. Artikelns syfte var att fokusera på problematiken kring självmord och att låta Helena Reje berätta sin historia, om hur hon bearbetat chock och sorg efter mammans död. Hur hon i sin sorg försökte hitta förklaringar – förklaringar som mamman bland annat lämnade efter sig i ett brev som hon skrivit till sina döttrar. Detta brev var publicerat i sin helhet i boken, men inte i artikeln.

Intervjun gjordes hemma hos Helena och hennes make. Även hennes pappa och syskon var medvetna om och godkände namnpublicering och innehåll.

Helena Reje kände en skyldighet att berätta om sina upplevelser och om boken, för att det inte skulle bli en tystnadskultur kring självmord. Hon föreläste också om detta.

I artikeln i Hemmets Veckotidning och på allas.se nämndes inga namn på andra än Helenas närmaste familj. Det var ett publicistiskt beslut. Anmälaren Margareta af Ugglas hade inte samma efternamn som intervjuade Helena Reje. Anmälaren var därför inte enkel att identifiera.

Margareta af Ugglas hade efter publiceringen tagit kontakt med reportern, men inte sökt Hemmets Veckotidnings och allas.se chefredaktör och ansvariga utgivare Susanne Lindén, redaktionschef Mia Lindström eller reportagechef Pernilla Björnör Hydén.

Sammanfattningsvis:

  • Tidningens uppfattning var att de uppgifter som anmälaren reagerat mot inte var av sådan art att det borde föranleda klander.

  • Anmälaren kontaktade reportern efter publicering, men framförde inga krav på ändring eller kommentar.

  • Så snart tidningen hade fått vetskap om anmälarens missnöje och anmälan, hade tidningen erbjudit korrigering av texten och möjlighet till kommentar. Tidningen menade att den därigenom gjort det som var möjligt för att gå anmälaren till mötes.


I yttrandet redogjorde tidningen vidare utförligt för de kontakter som varit mellan tidningen och anmälaren. Av yttrandet framgår bland annat följande:

Anmälaren kontaktade reportern den 17 oktober. Anmälaren uttryckte då bland annat besvikelse över vad hon ansåg var felaktigheter i texten. Anmälaren framställde dock ingen begäran om ändring av texten eller kommentar. Kontakten ledde inte till någon åtgärd från tidningens sida. Ansvarig utgivare fick kännedom om anmälarens missnöje den 6 november, i samband med att Allmänhetens Pressombudsman, PO (numera Allmänhetens Medieombudsman, MO) skickade anmälan till tidningen. Tidningen kontaktade då anmälaren den 6 och 7 november. Anmälaren erbjöds kommentar och ändringar av texten. Den 7 november skickade tidningen ett ändringsförslag gällande texten till anmälaren. Anmälaren godkände ändringarna av texten den 11 november. Tidningen hade tekniska problem med sin sajt och kunde därför inte ändra nätartikeln förrän den 14 november. Tidningen hade i samband med det åter erbjudit anmälaren kommentar.

Justeringar i nätartikeln

En passus i nätartikeln löd från början:

”Louise beskrev sina föräldrars bråk, deras skilsmässa, hennes gråtande mamma och de hårda kraven från tidig ålder på att se bra ut och vara duktig.”

Denna passus ändrades till:

”Louise beskrev sina föräldrars skilsmässa, och kraven hon kände från tidig ålder på att se bra ut och vara duktig.”

Vidare togs följande avsnitt bort:

”Men Louises mammas inflytande förstörde mycket. Louise tvingades som ung att genomgå en bröstförminskning eftersom mamman tyckte det var fult med stora bröst.

– Min farfar försökte bygga upp hennes självförtroende. Han sa: ´Gud har skapat dig så, för att han vill ha dig som du är´.”

Anmälarens kommentar

Det var bra att artikelinnehållet om henne hade förändrats på nätet. Dock hade den ursprungliga nätartikeln varit publicerad under lång tid, vilket innebar att de kränkande uppgifterna hade fått stor spridning. I den tryckta tidningen hade ingen ändring eller uppföljning skett. Vem tog ansvar för det?

Medieombudsmannens bedömning

Självmord är ett viktigt ämne att belysa. Det är också ett ämne som kan vara ytterst känsligt för familj och anhöriga. En tidning bör således visa stor hänsyn till anhöriga och iaktta försiktighet när den skriver om självmord.

Helena Reje har en rätt att berätta sin historia och beskriva sin bok. Samtidigt får det inte ske på ett sätt som tillfogar andra utpekade personer oförsvarliga publicitetsskador.

Tidningen har anfört att intervjun skedde hemma hos Helena Reje och hennes man; syskonen och Helena Rejes pappa hade också godkänt publiceringen.

Det innebär dock inte att publicitetsskadan för anmälaren blir mindre.

I artikeln fanns tidsangivelser, uppgifter om familjeförhållanden, namn, ålder, bostadsort och verksamhet. Till artikeln publicerades också bilder på Louise, Helena och Helenas närmaste familj. Det finns inte anledning att ifrågasätta att även anmälaren, Louises mamma, därigenom blev utpekad för en relativt vid krets, trots att mamman inte var namngiven.

Uppgifterna om att Louises mammas inflytande hade förstört mycket och att Louise tvingats till en bröstoperation, var mycket känsliga och kränkande för mamman. Detta särskilt eftersom uppgifterna var satta i ett sammanhang där förklaringar söktes till Louises självmord.

Helenas rätt att berätta sin historia motiverar inte den publicitetsskada som tillfogades anmälaren. Hon har därför orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.

Att nätartikeln ändrades efter att ha varit publicerad en dryg månad, ger inte skäl för någon annan bedömning.

Tidningen bör därför klandras.

Ärendena hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendena hos Mediernas Etiknämnd

Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden och bland annat anfört följande.

Tidningen menar att anmälaren, som är mormor till Helena Reje, inte är att betrakta närmsta anhörig. Anmälaren är inte en känd person och kopplingen mellan henne och Helena Reje är inte känd i någon vid krets.

Anmälaren menar att hon i egenskap av mamma till den person vars självmord artikeln handlar om är att betrakta som nära anhörig. Hon är förvisso ingen kändis, men hennes dotter var känd inom ridsporten och i dessa kretsar vet de flesta att Louise var hennes dotter.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och finner att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.