Exp nr 105/2005 Kvällsposten
En hiv-smittad kvinna blev utpekad genom uppgifter om bl.a. hennes ålder, antal barn, yrkesverksamhet och vilket lasarett hon fick behandling på.
Publiceringarna
Kvällsposten (KvP) publicerade den 25 februari 2005 en artikel med rubriken “Hiv-smittad Skåne-kvinna polisanmäld”. I artikeltexten stod att kvinnan hade levt med sin hemlighet i många år. Hon hade under dessa år fått behandling av en hiv-läkare vid ett i artikeln angivet lasarett. Det skrevs om att läkaren kände till att hon hade gift sig men inte att hon fött två barn samt om hennes kontakter med läkaren om behandlingen och om annan sjukhusvård. I artikeln förekom allmänna uppgifter om hiv-smittade personers skyldighet att upplysa om sin sjukdom. Det stod också att mannen och det äldsta barnet hade friskförklarats. Allt tydde på att även det yngre barnet var friskt.
I artikeln “Hennes make avslöjade hiv-smittan”, publicerad den 26 februari, återkom tidningen till uppgifterna. Där fanns uppgifter om hur länge mannen och kvinnan hade varit ett par och vilket år de gift sig. Det upplystes att förlossningarna ägt rum på det tidigare angivna lasarettet. Artikeln uppmärksammade bristen på kommunikation mellan olika delar av sjukvården. Vidare nämndes en polisutredning som avsåg försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan.
Den 27 februari löd löpsedeln: “HIV-KVINNAN i (namnet på en stad angavs) KAN HA SMITTAT FYRA POJKVÄNNER”. Artikeln bar rubriken “Hiv-kvinnans ex-män kan ha smittats”. I ingressen stod att kvinnan hade levt i många år med hiv-smittan innan hon träffade sin make. Under den tiden hade hon haft flera förhållanden. Polisen sökte efter kvinnans förra pojkvänner. I artikeltexten stod att det var osäkert om männen känt till kvinnans hälsotillstånd. Om de var smittade utan att veta om det kunde de ha fört hivsmittan vidare till nya partners och barn. Kvinnan misstänktes för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan. Kvinnans ålder angavs och vissa fakta om hennes yrkesverksamhet lämnades. – Hon tillbakavisade alla uppgifter och ville inte uttala sig. Det stämmer inte, var allt hon sade om anklagelserna. Därefter redovisades i artikeln uppgifter om äktenskapets krasch och frågan om vårdnaden. Det angavs att mannen och det äldsta barnet hade som ett under undgått att bli smittade. Nu väntade man på provsvaret för det yngsta barnet. Smittrisk och sekretess mellan olika kliniker togs också upp.
Anmälan
Artiklarna anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av kvinnan och hennes barn genom ombud. Ombudet anförde att kvinnan hade hängts ut och dömts ohörd i tidningen. Trots att kvinnan inte namngivits innehöll publiceringarna sådana uppgifter att hon hade kunnat identifieras av personer i hennes närhet. Sekretessbelagda och integritetskränkande uppgifter om henne och barnen hade publicerats utan att hon överhuvudtaget kontaktats. Hon hade polisanmälts av sin man, men var ännu inte ens hörd vid tidpunkten för publiceringarna. Den rättsliga utredningen befann sig alltså i ett mycket tidigt skede. Hon upplevde de publicerade uppgifterna som en partsinlaga i en pågående vårdnadstvist. Uppgifterna innehöll allvarliga fel som kunde skada kvinnan och barnen. Det angavs felaktigt att ett av barnen, som inte var föremål för utredning, var bärare av hiv.
I en komplettering anmäldes löpsedeln från den 27 februari om de eventuellt smittade pojkvännerna. Enligt kvinnan var uppgiften på löpsedeln en fullständig lögn som hon misstänkte härrörde från motparten i vårdnadstvisten.
Tidningens yttrande
KvP anförde att allmänintresset för nyheten om det bristande informationsutbytet inom sjukvården var stort. Vidare var kvinnan misstänkt för ett allvarligt brott. Händelserna var också anmärkningsvärda. Artiklarna innehöll inte sådana uppgifter om anmälaren att hon torde ha kunnat identifieras av andra än dem som redan kände till hennes sjukdom eller den inledda polisundersökningen. Varken kvinnans eller mannens namn eller bild hade publicerats och inte heller några uppgifter om barnens kön, ålder eller närmare uppgifter om familjemedlemmarnas bostadsort.
Kvinnan hade getts tillfälle till bemötande i publiceringen den 27 februari. Vidare framgick av samtliga artiklar att polisutredningen pågick och att kvinnan således endast var misstänkt för brott.
Tidningen hade inte påstått att ett av barnen skulle vara bärare av hiv. Tvärtom stod i publiceringen den 25 februari att allt tydde på att även det yngre barnet var friskt och i artikeln den 27 februari angavs endast att man väntade på provsvaret.
Artiklarna byggde på uppgifter från en rad olika källor. Flera av dessa var också namngivna. Kvinnans make var inte en av dem somtidningen hade varit i kontakt med.
Anmälarens kommentar
Ombudet ville inledningsvis framhålla att kvinnan hade mycket låg smittsamhet. Att bära på en hiv-smitta innebar i dagens situation med effektiva antivirus-mediciner att man kunde fungera normalt i samhället, i sin familj och på arbetsplatsen.
Uppgiften om kvinnans tidigare pojkvänner var falsk. Saken rörde för övrigt enbart kvinnans privatliv. Läsarna gavs vidare intrycket att smittan kunde ha förts vidare till nya partners och barn. Därefter upplystes att kvinnan misstänktes för försök till grov misshandel alternativt framkallande av fara för annan. Tidningen hade därigenom förmedlat intrycket att kvinnan var misstänkt för brott mot fyra tidigare pojkvänner. Kvinnan var dock polisanmäld av sin man och misstänkt för brott mot honom och inte några tidigare påstådda pojkvänner. Varifrån uppgiften om pojkvänner och antal kom framgick inte.
Skildringen av bristen i kommunikation mellan olika delar av sjukvården hade kommit i skymundan och i stället hade de berörda personerna omotiverat hamnat i fokus. Inte förrän vid tredje publiceringen hade kvinnan beretts tillfälle till kommentar. Tidningens publiceringar visade på mycket svag källkritik. Uppgifterna i artiklarna hade varit tillräckliga för ett utpekande på kvinnans arbetsplats och på barnens förskola. Båda barnen hade friskförklarats innan publiceringarna. Den felaktiga uppgiften om det yngsta barnet hade lett till problem för barnet.
Sammanfattningsvis hade publiceringarna avsevärt skadat kvinnan och även förorsakat hennes barn onödigt lidande.
Ytterligare korrespondens
KvP anförde att det som skulle bedömas i ärendet var vad som faktiskt hade stått i tidningen, och inte ombudets påståenden om hur olika uppgifter i artiklarna kunde tolkas. Uppgifterna om de tidigare pojkvännerna hade allmänintresse. Det framgick att det var maken som hade polisanmält henne. Tidningen vidhöll att tillräckliga ansträngningar hade vidtagits för att anonymisera de berörda. KvP hade inte skrivit att det yngre barnet var bärare av hiv. Den hade uppgett vad som var känt om barnets hälsotillstånd vid tidpunkten för publiceringarna.
Ytterligare skriftväxling förekom.
PO:s bedömning
I beslut den 7 september 2005 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande:
Det föreligger ett allmänintresse av att från generell utgångspunkt belysa frågorna kring kommunikationen mellan olika delar av sjukvården och patienters skyldighet att upplysa om sjukdom enligt smittskyddslagstiftningen.
Jag finner dock inte anledning att ifrågasätta anmälarens uppgifter om att upplysningarna i artikeln var tillräckliga för att peka ut henne och hennes barn för en begränsad krets i deras nära omgivning, t ex personer på kvinnans arbetsplats och personer med koppling till barnens förskola.
Till denna krets förmedlades extremt integritetskänsliga uppgifter om familjens förhållanden och hälsotillstånd och kvinnans påstådda tidigare relationer. Kvinnan har dessutom framfört att uppgifterna delvis var missvisande; hon har bestritt påståendena om de tidigare pojkvännerna och har framhållit att även det yngre barnet var friskförklarat. Något allmänintresse som motiverade detta utpekande av kvinnan och hennes barn förelåg inte. Tidningens långtgående spekulationer om hur smittan kunde ha förts vidare och den direkta kopplingen till brottsmisstankarna var också pressetiskt oacceptabel.
Kvällsposten har genom publiceringarna tillfogat kvinnan och hennes minderåriga barn en oförsvarlig publicitetsskada. Att kvinnan fick tillfälle till kommentar den 27 februari är mot bakgrund av uppgifternas integritetskränkande karaktär inte tillräckligt för att tidningen skall undgå klander. Publiceringarna utgör enligt min mening ett klart brott mot god publicistisk sed.
Tidningens yttrande hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen yttrade att den ansåg det angeläget att skriva om smittspridningsriskerna. Tidningen hade ansträngt sig att genom anonymisering visa anmälaren stor hänsyn. Tidningen redogjorde för de begränsningar som gjorts för att motverka identifiering.
Ytterligare skriftväxling förekom.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd finner liksom PO att saken varit av allmänintresse att belysa från generell utgångspunkt. Detta gäller även det som anförts om smittspridningsriskerna. Nämnden finner emellertid att denna belysning hade varit möjlig att göra med ytterligare åtgärder i syfte att undvika identifiering. Så hade bl.a. uppgifterna om lasarettets namn, kvinnans ålder och yrkesverksamhet kunnat strykas. Detta skulle enligt nämndens mening ha gjorts.
Nämnden delar PO:s bedömning i fråga om den publicitetsskada som tillfogats anmälaren och hennes barn. Tidningen har härigenom brutit mot god publicistisk sed.