Insändare om mobbing innebar utpekande

april 17 2007


Exp nr 30/2007 Västerbottens-Kuriren



I en insändare om ordning i skolan redogjordes för ett fall av gängmobbing av en skolelev på en angiven ort. Fråga var bl a om tre av pojkarna i gänget kunde flyttas till andra skolor. PO ansåg inte att publiceringen innebar ett utpekande av inblandade personer och avskrev ärendet. PON ansåg dock att publiceringen innebar ett utpekande av de tre pojkarna och klandrade tidningen.


Publiceringen

En insändare av tre politiker – ett partis talesman i skolfrågor och partiets ordförande respektive gruppledare i en kommun i spridningsområdet – publicerades i Västerbottens-Kuriren den 13 april 2006. Texten handlade om ordning i skolan. Där nämndes bl.a. ett fall av mobbning av en skolelev på en angiven ort i spridningsområdet. I insändarens ingress skrevs bl.a. ”Mobbarna i (ortens namn angavs) fick rätt av länsrätten. Upprörande. Skollagen måste skärpas så att hotfulla gäng ska kunna splittras, mobbare som en sista åtgärd kunna flyttas, störande föremål ska kunna beslagtas.” I insändaren stod bl.a. ”För några månader sedan blev föräldrarna till en pojke i (orten angavs) uppringda. Deras son hade blivit så misshandlad av ett gäng på skolan att han behövde till läkare för vård. Gänget hade under lång tid gjort sig skyldig till mobbing, trakasserier, hot mot lärare och elever, skadegörelse och grova kränkningar. Många elever hade ont i magen av rädsla för gänget, och hoppades att de skulle skolka. De vuxna i skolan var maktlösa.” I insändaren diskuterades därefter kommunens åtgärder och en prövningav frågan om flyttning av tre pojkarna i gänget till andra skolor i länsrätten. Länsrätten hade inte gått med på det. Mobbarna fick rätt. I insändaren behandlades därefter utförligt behovet av skärpningar i skollagen.

Anmälningarna

Mammorna, A. och B., till två av de påstådda mobbarna var kritiska till insändaren och anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). De menade att fråga var om förtal och spridning av lögn om minderåriga. Alla på orten visste vilka pojkar som åsyftades.

PO:s beslut

I två likalydande beslut den 20 juli 2006 anförde PO följande.

Enligt min mening är varken offer eller förövare utpekade i insändartexten. De läsare som anser sig veta vilka det handlar om torde vara bekanta med händelserna på annat sätt än genom publiceringen i Västerbottens-Kuriren. Därför saknas det grund för pressetisk kritik av tidningen. Därmed avslutas ärendet.

Överklagandena m.m.

A. och B. överklagade PO:s beslut till Pressens Opinionsnämnd. De anförde bl.a. följande. Den så kallade misshandeln blev inte polisanmäld och utreddes endast av skolans personal. Det gällde alltså en påstådd misshandel som blivit till en sann händelse. Någon skadegörelse kände de inte till trots att de fått alla skolans dokument om pojkarnas förehavanden i skolan. I dokumentationen fanns inga som helst indikationer om hot mot lärare eller annan personal. Efter denna historia hade det skrivits åtskilligt i pressen om detta ärende och pojkarna hade aldrig nämnts vid namn. Genom ett mail från skolchefen hade dock anställda inom skola och barnomsorg och därigenom fem procent av ortens innevånare fått direkt vetskap om pojkarnas namn. Det betydde tyvärr att nästan alla visste vilka pojkarna var.

Tidningen fick del av överklagandet men yttrade sig inte. Pressens Opinionsnämnd beslöt att på nytt ge tidningen tillfälle att yttra sig. I sitt svar anförde tidningen genom sin ansvarige utgivare att hans huvudargument för att den aktuella insändaren inte stred mot god publicistisk sed kvarstod. Varken offer eller förövare var utpekade i insändaren. De som hade kännedom om vilka det handlade om hade erhållit kunskapen på annat sätt än genom tidningens publicering.

Anmälarna fick del av tidningens yttrande.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Frågeställningen har stort allmänintresse och har tydligen tidigare behandlats i tidningen. Nämnden menar till skillnad från PO att publiceringen får anses ha inneburit ett utpekande av de minderåriga pojkarna. Tidningen borde inte i nu aktuellt sammanhang ha angivit något ortnamn och den borde på något sätt ha markerat att det gällde påstådda handlingar och inte färdigutredda gärningar. Pojkarna har därmed drabbats av en publicitetsskada som inte är acceptabel. Tidningen har härigenom åsidosatt god publicistisk sed.