Exp nr 77/2004 Västerbottens-Kuriren
Västerbottens-Kuriren återgav uppgifter ur ett läkarutlåtande om en persons psykiska tillstånd. Genom publiceringen av de integritetskänsliga uppgifterna bröt tidningen mot god publicistisk sed.
Sammanfattning av omständigheterna
Ett norrländskt bankkontor rånades den 13 oktober 2003 på tre miljoner kronor. Misstankar riktades mot bl.a. A, en av delägarna i ett aktiebolag som drev en stor restaurangrörelse i en relativt stor stad några tiotal mil därifrån. A häktades av tingsrätten den 16 oktober och häktningsbeslutet fastställdes av hovrätten den 20 oktober. A släpptes ur häktet den 6 november.
Efter det att åtal väckts den 7 januari 2004 dömdes A den 22 januari av tingsrätten till fyra års fängelse för medhjälp till grovt rån och för narkotikabrott. Hovrätten sänkte den 30 mars straffet till fängelse i två år och sex månader.
Rånet och A gavs stor uppmärksamhet i Västerbottens-Kuriren. I tre anmälningar till Allmänhetens Pressombudsman (PO) kritiserade A elva publiceringar i tidningen under tiden den 21 oktober 2003 – den 19 mars 2004. I alla publiceringarna namngavs A och i en del av dem förekom också hans bild. Publicering förekom också i tidningens nätupplaga.
PO avskrev de två första anmälningarna genom beslut den 20 januari och den 18 mars 2004. A överklagade de båda avskrivningsbesluten till Pressens Opinionsnämnd. PO hänsköt genom beslut den 17 augusti 2004 A:s tredje anmälan till nämnden.
Publiceringarna
Publiceringar som omfattas av A:s första anmälan
Tidningens förstasidesrubrik den 21 oktober 2003 löd “Krogägare i rånardrama”. A (ålder och namn), en av delägarna i ett aktiebolag som drev en stor restaurangrörelse, hade häktats som misstänkt för delaktighet vid rånet. Bytet från rånet hade hittats i A:s bil liksom vapen och narkotika. Det framgick också att A hävdade att han var oskyldig.
Artikeln inne i tidningen hade rubriken “Krogägare misstänkt för rån”. I anslutning till artikeln fanns ett foto på A och en bild på skylten till restaurangen. I punktform redovisades restaurangens historia, som innefattade ägarbyten, bokföringsbrott och konkurs. Även den andre delägaren (verkställande direktören) namngavs.
Tidningen återkom den 7 november 2003 med en ny artikel. Av den framgick att A släppts ur häktet men att han fortfarande var misstänkt för medhjälp till grovt rån.
Publiceringar som omfattas av A:s andra anmälan
I artiklar den 8 och 15 januari 2004 beskrevs A:s roll i samband med bankrånet. Enligt vad tidningen skrev den 16 januari hade A umgåtts med lokala politiker och också själv arbetat politiskt. Det framgick också att A sedan slutet av november 2003 inte längre var delägare i restaurangrörelsen. En artikel den 17 januari hade rubriken “Pengar från rånet saknas”. En koppling gjordes till en ekobrottsling som uppgavs vara den egentliga ägaren till en av A:s bilar. Den 20 januari uppgav tidningen att A haft sommarjobb på bankkontor tillhörigt samma bank som utsatts för rånet. Den 23 januari tecknades en bild av A som en person som levt det ljuva livet med dyra krogbesök, bilar etc. I en artikel den 9 mars skrev tidningen om A:s deklaration och underkända avdrag.
Publiceringar som omfattas av A:s tredje anmälan
Den 16 mars 2004 publicerades ett större personporträtt av A under rubriken “En playboys uppgång och fall”. I artikeln beskrevs A:s familjebakgrund och studier, hans politiska verksamhet och arbetsliv, hans ekonomiska engagemang i krogbranschen och det vidlyftiga uteliv som han påstods ha fört. Tidningen återgav ordagrant uppgifter ur ett psykiatriskt utlåtande (ett av tingsrätten inhämtat läkarintyg, ett s k § 7-intyg). Den 19 mars hade tidningen en längre artikel om hur det gick till när polisen grep A.
Skriftväxlingen hos PO
Enligt vad A uppgav i sin första anmälan hade namn- och bildpubliceringen i de två inledande artiklarna tillfogat honom och hans närstående stor skada. Även restaurangverksamheten hade skadats. A var ingen offentlig person. Därför fanns inget allmänintresse för utpekandet, i synnerhet som han ännu inte var fälld för något brott. Rubriken “Krogägare misstänkt för rån” lät påskina att han misstänktes för att ha utfört rånet och inte bara för medhjälp. Häktningen grundades på utredningstekniska skäl. A var bara passiv delägare i restaurangrörelsen.
Tidningen svarade att det fanns ett uppenbart allmänintresse att informera läsarna om brottsmisstankarna mot A. Det motiverades av hans engagemang i stadens mest välkända restaurang och mest besökta nöjesetablissemang med ett trettiotal anställda. Det var en i högsta grad offentlig verksamhet. När en delägare misstänktes för grov brottslighet hade tidningen en skyldighet att informera dem som frekventerar nöjesstället om situationen.
A menade i sin andra anmälan att tidningen bedrev en förföljelsekampanj mot honom. Tidningen försökte hävda att han gjort sig skyldig till ytterligare brottslighet trots att han inte ens var misstänkt för något sådant. Publiceringarna hade varit till stor skada för honom, såväl personligt som ekonomiskt. När A nu inte ens var passiv delägare i restaurangverksamheten kunde något allmänintresse inte anses föreligga.
A framhöll i sin tredje anmälan han att han inte hade en sådan ställning att det ursäktade den ingående beskrivningen av honom. Hans liv beskrevs som mer glamoröst än det varit. Särskilt kränkande var det att offentliggöra innehållet i det psykiatriska utlåtandet.
Med anledning av A:s tredje anmälan svarade tidningen att A var välkänd i staden som krögare och politiker. Den grova brottslighet som han dömts för var ovanlig i den här delen av landet. Personer med hans bakgrund medverkade sällan i den typen av brottslighet. Tidningen hade relevanta skäl att publicera det som den publicerat.
PO:s beslut
I beslut den 20 januari 2004 avskrev PO A:s första anmälan med följande motivering:
Den anmälda publiceringen har allmänintresse. Som delägare i en i /den aktuella staden/ bekant restaurangrörelse får A acceptera att hans namn och bild publicerats i anslutning till rapportering om de anmärkningsvärda fynd, som gjorts i hans bil. Artikelrubriken kunde ha utformats tydligare. Av artikeltexten framgår dock att misstankarna gäller något slags befattning med ett grovt rån, men inte med dess utförande. Tidningen har inte påstått i vare sig rubrik eller text att A varit med om själva rånet.
I beslut den 18 mars 2004 avskrev PO också A:s andra anmälan. PO erinrade om vad han anfört i sitt första beslut om att A med hänsyn till sin ställning fick tåla att få namn och bild publicerade. Skälen förstärktes snarast av att A blivit dömd av tingsrätten. De uppgifter i övrigt som återgetts beträffande A kunde inte heller anses ha vållat honom en oacceptabel publicitetsskada.
I beslut den 17 augusti 2004 hänsköt PO A:s tredje anmälan till Pressens Opinionsnämnd. PO anförde följande:
Jag anser att A har en tillräckligt offentlig ställning i /länet/ för att få tåla publiceringen av hans namn och bild i samband med det brott han dömts för. Denna bedömning har jag redovisat i ett tidigare PO-ärende. Den kvarstår. Det finns inte skäl att rikta pressetisk kritik mot VK för namnpubliceringarna den 16 och 19 mars.
Också den synnerligen detaljerade redogörelse för A:s liv och leverne som ges i /publiceringen den 16 mars/ har ett allmänintresse, som gör den pressetiskt försvarlig. Mot beskrivningen i /publiceringen den 19 mars/ av hur det gick till när A greps har jag inte heller några erinringar.
De tre ordagranna citaten, två långa och ett kort, ur – – – utlåtandet om A föranleder en annan bedömning. Även om det citerade dokumentet är en helt eller delvis offentlig handling är det till själva sin natur extremt integritetskänsligt. De citerade avsnitten innehåller intima psykologiska resonemang, som speglar A:s självsyn. När han öppnade sig och talade om sitt eget psyke hade han anledning att utgå från att det var till sina undersökare han talade och inte till offentligheten.
Jag utesluter inte vare sig principiellt eller praktiskt att en tidning kan ha skäl att i väl begrundad form vidarebefordra sådana uppgifter. Den form som tidningen i detta fall valde – i huvudsak långa ordagranna citat – måste dock betecknas som brutal och kränkande. Tillvägagångssättet har tillfogat A en publicitetsskada, som inte kan ursäktas av allmänintresset. Det hade undvikits om tidningen valt ett mindre iögonfallande framställningssätt.
Västerbottens-Kuriren bör därför klandras för brott mot god publicistisk sed.
Skriftväxlingen hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen anförde att dess ambition varit att för läsarna förklara hur en väletablerad företagare och lokalpolitiker kunde delta i grov kriminalitet. A hade erbjudits att ge sin syn på det inträffade men avböjt att medverka. Tidningen valde därför att publicera avsnitt ur det psykiatriska utlåtandet. Det var förståeligt att A uppfattade publiceringen som kränkande. Genom att – ordagrant – återge de aktuella avsnitten har läsarna kunnat ges en rimlig förklaring till A:s agerande. De återgivna avsnitten berörde A:s motiv men inte närmare hans psykiska tillstånd.
A vidhöll vad han anfört hos PO. A hade valt att inte medverka i tidningen eftersom en sådan medverkan kunde negativt påverka utfallet vid en framtida process mot tidningen. Att han valt att inte medverka motiverade inte att innehållet i det psykiatriska utlåtandet återgavs ordagrant.
Pressens Opinionsnämnds beslut
På de skäl PO anfört finner nämnden att återgivandet av uppgifter ur läkarintyget bör föranleda pressetiskt klander av tidningen. Däremot får, som PO funnit, publiceringarna i övrigt anses ha varit pressetiskt försvarliga. Västerbottens-Kuriren har genom publiceringen den 16 mars 2003 av uppgifter om A:s psykiska förhållanden brutit mot god publicistisk sed.