Jämtlands Tidning, exp. nr. 11/2021, dnr. 20312
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Jämtlands Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 26 oktober 2020 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Jämtlands Tidning.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Bakgrund
Den 5 november 2019 dömdes Daniel Kindberg av Ångermanlands tingsrätt till tre års fängelse för bland annat grov trolöshet mot huvudman och grovt bokföringsbrott. Han överklagade domen och målet ska prövas i hovrätten våren 2021.
Under sommaren 2020 gavs Daniel Kindbergs självbiografi ”Mitt liv: inget försvarstal” ut. Jämtlands tidning skrev en recension av boken. Tidningens chefredaktör och ansvarig utgivare Ralph Rentzsch kommenterade recensionen och boken i en ledare i tidningen.
Daniel Kindberg anmälde recensionen och ledaren till Medieombudsmannen. Inför anmälan skickade Ekerlids förlag ut ett pressmeddelande angående anmälan och skälen för denna. Artiklar publicerades i bland annat Östersunds-Posten och Länstidningen Östersund.
Medieombudsmannen har i detta ärende tagit del av tingsrättens dom och artiklarna i Östersunds-Posten och Länstidningen Östersund.
Vad Jämtlands Tidning publicerade
Den 1 september 2020 publicerade Jämtlands tidning en artikel i nätutgåvan med rubriken JT välkomnar Kindbergs anmälan. Artikeln var en ledare av Ralph Rentzsch. Ledaren publicerades också i papperstidningen den 3 september 2020.
Under rubriken ställde skribenten frågan:
”Vi står för det vi gör – när ska Kindberg göra det?”
Artikeltexten
Det hade stormat en hel del kring de åsikter Ralph Rentzsch hade haft kring Daniel Kindbergs bok, ¨Mitt liv: inget försvarstal¨.
Till skillnad från Kindberg stod han för vad han gjorde och sa. Han skulle normalt aldrig komma på tanken att utföra ett sådant karaktärsmord. Men detta var inte normalt.
Kindberg hade som anställd VD för Östersundshem, ett av länets största kommunala bolag, haft förtroendet att sköta verksamheten. Kindberg hade i åratal brutit det förtroendet och på olika sätt lotsat ut miljoner ur företaget. Det mesta av det hade hamnat i hans egna fickor. En del hade hamnat hos ÖFK.
Han kunde hålla med om att Kindberg hade spelat en avgörande roll för att ÖFK lyft till Allsvenskan. Men, man beundrade väl knappast Hitler för att han byggde Tysklands motorvägar?
Östersundshem hade under Kindbergs ledning av någon anledning haft Norrlands högsta kvadratmeterkostnader för nybyggen. Något som naturligtvis drabbade hyresgästerna via hyresavin.
Bedrägerier och misskötsel av bolaget under Kindbergs ledning skulle i åratal framöver ge utslag på bostadsbolagets ekonomi. Den som fick betala var hyresgästerna och i förlängningen skattebetalarna. Under tiden hade Kindberg blivit mångmiljonär.
Allt detta var naturligtvis av högsta allmänintresse. Kindberg var ingen som satte sitt ljus under skäppan. I stället sökte han uppmärksamhet och ställde sig gärna i rampljuset. Denne i tingsrätten dömde brottsling gav nu, inför stundande hovrättsförhandlingar, ut en bok. Boken kunde inte beskrivas som annat än en förskönande vitbok och ett massivt försvarstal. Ralph Rentzsch kände spysmaken i munnen.
Inte nog med att bedragaren Kindberg först stal från det allmänna. Sedan hade han också mage att framställa sig som en officer och en gentleman över vilken ingen skugga skulle falla.
Kindberg hade sett till att alla hans tillgångar låg i olika bolag som han överfört till närstående. Därmed fanns det inget för Kronofogden att ta när Östersundshem försökte få tillbaka en del av de miljoner som hade stulits från bolaget.
Boken var riktigt usel. Uppmärksamheten kring detta undermåliga självförhärligande alster gjorde väl att det kanske såldes några böcker extra. Kronofogden fick då en möjlighet att lägga beslag på intäkterna och på så sätt minska skadan för Östersundshems hyresgäster.
Men, skribenten misstänkte att den rakryggade Kindberg hade sett till att kontraktet med förlaget var upprättat med något av hans gamla bolag. Det vill säga intäkterna gick till bolag som i dag kontrollerades av närstående. Inget för fogden att ta med andra ord.
Ingen annan än han själv hade skulden för den sits han hade satt sig i. Sedan fick han ge ut hur många försvarsskrifter som helst. Som den rättfärdige man han målade upp sig själv som, var det förvånande att han inte stod upp och tog ansvar för det han hade gjort.
I den anmälan Kindberg hade gjort till Medieombudsmannen klagade han över hur skrivningen i skribentens tidigare ledare hade drabbat honom och hans närstående. Det var naturligtvis synd om Kindbergs närstående när han fick berättigad uppmärksamhet i tidningen kring sin bok. Det kanske blev lite lättare för dem att uthärda när flera av dem fått ta över ägandet av och satt sig i styrelsen för de bolag där han hade parkerat sina miljoner.
Författaren välkomnade Medieombudsmannens granskning av det tidningen hade skrivit. Han hade själv fått en massa skit och påhopp i den slaskränna på sociala medier som var Kindbergs andningshål. Men det hade han inga problem med.
Reaktionerna från Kindberg och sekten kring honom var lätta att förutsäga. Frågan var bara i vilken verklighet Daniel Kindberg befann sig i. Det var knappast ens i en näraliggande galax!
PS
I tidningens pappersutgåva gjordes ett tillägg.
I en notis i tidningen angav åklagare att man skulle väcka ytterligare åtal inom kort mot Daniel Kindberg. Detta för mutbrott i samband med affärer som gjorts i Östersundshem.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av Daniel Kindberg.
Tidningen gjorde flera påståenden om honom:
- Att han i åratal hade brutit förtroendet för honom och på olika sätt lotsat ut miljoner från företaget, varav det mesta hamnat i hans egna fickor.
- Att skribenten höll med om att han spelat en avgörande roll för att ÖFK lyfte till Allsvenskan men att man knappast beundrade Hitler för att han byggde Tysklands motorvägar.
- Att det inte var nog med att bedragaren Kindberg först stal från det allmänna. Sedan hade han också mage att framställa sig som en officer och en gentleman över vilken ingen skugga skulle falla.
Det var djupt kränkande att tidningen påstod att han via bedrägerier tillsett att pengar slussats till hans egna fickor. Det påstod inte ens åklagaren. Det var osanning.
Liknelsen med Hitler var grovt skadlig för honom och hans närstående, detta oaktat att han var en offentlig person. Det fanns inte någon dom mot honom som hade vunnit laga kraft och därför var publiceringen högst anmärkningsvärd.
Jämtlands Tidnings svar
Daniel Kindberg hade under många år hållit en mycket hög medial profil i och utanför Jämtlands län. Som officer, före detta officer, affärsman, VD för länets största kommunala bostadsbolag Östersundshem och som ordförande i allsvenska fotbollsklubben ÖFK.
Kindberg var dömd i tingsrätten till fängelse i tre år för grov trolöshet mot huvudman för att han hade fört ut miljonbelopp från bland annat Östersundshem. Han dömdes också till fem års näringsförbud. Samtidigt dömdes han för grovt bokföringsbrott i det av ÖFK ägda aktiebolaget Driftaren.
Kronofogden hade försökt säkra medel hos honom efter att bland andra Östersundshem krävt honom och de andra åtalade på cirka 13 miljoner kronor i skadestånd. Det hade inte gått eftersom han hade fört över alla tillgångar och sina bolag till närstående.
Domen hade överklagats till hovrätten och under tiden hade nya utredningar om mutbrott öppnats av åklagare. Det var naturligtvis av största allmänintresse när Kindberg gav ut en bok där han bland annat angrep alla inblandade parter som åklagare, domstol, polis och Skatteverket. Detta hade tidningen belyst i den anmälda ledaren.
Det saknades skäl att på något sätt ändra åsikt i dag än när ledaren skrevs.
Anmälarens kommentar
Hans anmälan gällde inte Ralph Rentzschs åsikter eller det faktum att det hade skrivits en krönika i tidningen. Det var klart att han och vad han gjorde var av allmänintresse. Men det innebar inte att en chefredaktör fick förtala honom i sina krönikor. Det var inte särskilt smickrande att chefredaktören nu fortsatte att påstå felaktigheter och medvetet ljuga för Medieombudsmannen.
Det kunde omöjligen vara okej att ljuga och smäda någon, att medvetet göra ett karaktärsmord på en offentlig person. Det var djupt kränkande att bli påhoppad med osanningar och kränkande liknelser.
Domen mot honom var överklagad och hade inte vunnit laga kraft.
Det var en ren lögn att han dömdes för grovt bokföringsbrott i bolaget Driftaren. Det var märkligt att en chefredaktör medvetet fick häva ur sig påståenden som var felaktiga och direkta lögner.
Inte på någon plats i hans bok angrep han åklagare, domstol, polis eller Skatteverket. Inte heller hade chefredaktören konkretiserat dessa påstådda angrepp.
Medieombudsmannens bedömning
Den anmälda artikeln är en opinionsartikel som ger uttryck för författarens åsikter och reflektioner. Huvudregeln är att författaren fritt ska kunna uttrycka sina åsikter. Ur ett medieetiskt perspektiv är det därför högt i tak i sådana publiceringar.
I en opinionstext ska skribenten också kunna uttrycka sig personligt och på ett tillspetsat sätt. Denne får sedan vara beredd på kritik och att kritiserade personer eller meningsmotståndare går i svaromål.
Även makthavare och personer som väljer att träda ut på en offentlig arena får vara beredda på kritik. Daniel Kindberg har haft höga positioner i både Östersundshem och ÖFK. Han har av tingsrätten dömts för brott utförda mot bland annat Östersundshem. Han har gett ut en bok där han offentligt gett sin syn på det som hänt. Han har dessutom offentligt kommenterat sin tidigare anmälan till Medieombudsmannen.
Anmälaren får därför tåla kritik för sin yrkesutövning och att hans bok och anmälan diskuteras offentligt.
Det finns emellertid ett medieetiskt tak, även i opinionstexter. Anmälaren ska inte behöva tåla att medier orsakar honom en oförsvarlig publicitetsskada.
För att avgöra om en sådan skada uppstått ska den enskildes behov av skydd för sin privata sfär vägas mot allmänintresset, det vill säga läsarnas rätt till insyn i olika förhållanden. Det är uppgifterna i den anmälda artikeln som prövas och inte eventuella tillkommande uppgifter som parterna anfört i skriftväxlingen hos Medieombudsmannen.
Det finns ett allmänintresse av att rapportera om och diskutera Daniel Kindbergs roll som VD för Östersundshem och ordförande i ÖFK. Detta särskilt mot bakgrund av att denne av tingsrätten dömts för brott utförda i tjänsten. Det finns inget medieetiskt krav på att en tidning ska invänta att domen vinner laga kraft. Det är i stället allmänintresset som avgör om och i vilken omfattning en rättssak bör skildras.
Medieombudsmannen har därför inget att erinra mot att tidningen skrivit om ämnena.
I opinionstexten framkommer flera för Daniel Kindberg nedsättande och kränkande uppgifter. Medieombudsmannen prövar inte om dessa uppgifter är sanna eller falska. Däremot är det relevant för bedömningen vilka belägg tidningen haft för uppgifterna.
Många av de för anmälaren negativa uppgifterna i artikeln avser kritik av hur han har agerat som företrädare för Östersundshem och av den bok han skrivit. Sådan kritik får Daniel Kindberg med hänsyn till sin roll och plats i offentligheten tåla.
I sin anmälan har Daniel Kindberg vänt sig mot vissa specifika uppgifter i artikeln. Det rör dels att han jämförts med Hitler, dels uppgifter om att han är en bedragare som personligen har gynnats ekonomiskt av brottsligheten.
I jämförelsen med Hitler, uppfattar Medieombudsmannen det som att skribenten har avsett att illustrera att goda gärningar inte ursäktar eller utraderar dåliga gärningar. Jämförelsen är mycket tillspetsad och det är förståeligt att anmälaren reagerar. Eftersom det är en opinionstext och syftet med jämförelsen tydligt framgår, har dock jämförelsen inte medfört någon oacceptabel publicitetsskada för anmälaren.
Daniel Kindberg har av tingsrätten dömts för bland annat grov trolöshet mot huvudman och grovt bokföringsbrott. Även om ordet bedragare språkligt ligger närmare den juridiska termen bedrägeri, ett brott som Kindberg inte dömts för, är användningen av ordet godtagbar i vanligt språkbruk även för de brott som han faktiskt dömts för. Daniel Kindberg får därför tåla att han i sammanhanget benämns som bedragare.
När det gäller uppgiften om att Kindberg skulle fått egen vinning av de brott som han dömts för, framställde åklagaren i tingsrätten yrkanden om förverkande mot Daniel Kindberg. Förverkandet avsåg pengar som åklagaren menade att han fått som utbyte av brott. Det fanns alltså ett påstående från åklagaren att Daniel Kindberg tjänat pengar på sin brottslighet.
Yrkandena prövades av tingsrätten som kom fram till följande:
”Åklagaren har inte styrkt att [medtilltalad, MO:s anm] och Daniel Kindberg har haft något ekonomiskt utbyte av brottsligheten. Yrkandet om förverkande av utbyte av brott ska därför ogillas såvitt avser dem.”
Tingsrätten har alltså ansett att åklagaren inte bevisat att Daniel Kindberg gynnats ekonomiskt av brottsligheten.
Därutöver ålade tingsrätten Daniel Kindberg att betala skadestånd till bland annat Östersundshem. Detta hade dock sin grund i den skada som han orsakat Östersundshem genom brott. Det hade alltså inte i denna del påståtts att han personligen tjänat på brotten på Östersundshems bekostnad.
Några ytterligare belägg för tidningens påstående har inte presenterats.
Även en offentlig person och makthavare som dömts för grova brott, ska inte behöva tåla vad som helst. Genom att utan belägg anklaga anmälaren för att ha stoppat pengar i egen ficka, har tidningen orsakat honom en oförsvarlig publicitetsskada. För detta bör tidningen klandras.
Ärendet överlämnas till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och finner att anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.