Jämtlands Tidning, exp.nr. 3/2022 dnr. 21029
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Jämtlands Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 6 oktober 2021 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Jämtlands Tidning.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Följande publiceringar i en granskning av planerna på en vindkraftsexploatering i Krokoms kommun har anmälts.
Åflobor vill bygga vindkraft på renbetesland, publicerad den 15 oktober 2020 i pappersutgåvan.
(Publicering 1)
Snurriga vindaffärer i Krokoms kommun, publicerad den 22 oktober 2020 i pappers- och nätutgåvan.
(Publicering 2)
Krokoms fastighetschef tecknar eget avtal med Per-Lennart Persson, publicerad den 27 oktober 2020 i pappers- och nätutgåvan.
(Publicering 3)
Krokoms affärsuppgörelse om vindkraft mörkad, publicerad den 29 oktober 2020 i pappers- och nätutgåvan.(Publicering 4)
Vindkraftsbolag betalade inte arrende – förrän avtalet löpt ut, publicerad den 3 november 2020 i pappers- och nätutgåvan.
(Publicering 5)
Många turer i Krokoms kommuns vindkraftsplaner, publicerad den 12 november 2020 i pappersutgåvan.(Publicering 6)
PUBLICERING 1 – Åflobor vill bygga vindkraft på renbetesland
En Åflobo hade dragit i gång en omstart för ett vindkraftsprojekt i Nordbyn och Offerdalsfjällen. För tio år sedan hade det varit konfliktfyllt. Enligt markägare hade kontrakt med Vattenfalls loggor presenterats för dem. Området där man ville bygga vindkraften var renbetesland.
Daniel Gustafsson, ansvarig för landbaserad vindkraft på Vattenfall, hade bekräftat att man hade en överenskommelse med Per-Lennart Persson och Pär-Ola Säterhall om att bygga en vindkraftsanläggning som skulle täcka hela västra Offerdalsbygden.
Enligt markägare som hade fått information om projektet handlade det om 70 vindkraftverk som mätte 250 meter, med vit högintensiv belysning.
” – Vi är i ett tidigt skede och har en överenskommelse med Per-Lennart Persson och Pär-Ola Säterhall som nu skriver avtal med markägare för vindkraft. Om det vill sig väl har vi avsikten att ta över projektet om några månader, men vi är inte där ännu. Vi äger inte projektet utan det gör Per-Lennart Persson och Pär-Ola Säterhalls bolag, sa Daniel Gustafsson.
” – Vi kan idag inte säga att det kommer att byggas vindkraft i området, det är ett antal steg bort och många år fram i tiden. Vi är i ett tidigt skede och vi förstår att det varit negativa synpunkter förra gången. Vi kommer att vara lyhörda för kritik och föra en dialog med alla om vi kommer att gå vidare. Vi hoppas att med en god dialog och fokus på lokal utveckling kunna utveckla ett projekt som gynnar hela bygden“, sa han.
Enligt Daniel Gustafsson fanns ingen plan på att informera övriga sakägare eller samerna. Det såg han inte som Vattenfalls uppgift just nu:
” – Vi vill i första hand få klart kontrakten med alla markägare för att ha möjlighet att utveckla vindkraft, de markägare som passar oss för att bygga vindkraft. Därefter går vi ut med information till andra som berörs och allmänheten. Men vi äger inte projektet idag utan de som ska informera bygderna nu är Per-Lennart Persson och Pär-Ola Säterhall, de ska skicka ut brev till alla.”
Två dagar efter det att tidningen intervjuat Vattenfall hade Per-Lennart Persson delat ut informationsblad till hushållen i Kaxås. Av bladet hade framgått att ett 40-tal markägare visat intresse för vindkraft och att han arbetat med möjligheten till en vindkraftsetablering i bygden under flera år. Han skrev också att han haft kontakt med flera intressenter och nu arbetade med Vattenfall.
Vindkraften var planerad på ett stort område från Nordbyn till Vallsta, hela västra Offerdals fjällkedja, som också var renbetesland.
Affloardal Energi AB, som startades av Per-Lennart Persson och hans barn 2014, hade initierat att de kunde göra en omstart på sina planer för vindkraftsindustri. När bolaget startat hade Per-Lennart Perssons dotter Anna-Carin Hammarberg, gift med Krokoms kommunalråd Björn Hammarberg (M), gått ut i tidningen och pratat om vindkraftsplanerna. I styrelsen för Affloardal Energi satt också Pär-Ola Säterhall.
Det andra bolaget som nu hade en överenskommelse med Vattenfall var Vallstarua Energi AB. Bolaget var helt och hållet en familjeangelägenhet för familjen Persson. I styrelsen satt Per-Lennart Persson och hans tre barn, bland andra Anna-Carin Hammarberg.
Daniel Gustafsson på Vattenfall bekräftade att det var dessa två bolag som Vattenfall hade en överenskommelse med.
För tio år sedan hade samma familj, tillsammans med ett företag som nu gått i konkurs, drivit vindkraftsplanering i området. De hade då haft stöd av Göte W Swén, Moderaternas starke man i Krokoms kommun. I samband med att han avslutat sin politiska karriär hade Per-Lennart Perssons svärson Björn Hammarberg fått överta Swéns alla politiska uppdrag i kommunen. Ungefär samtidigt fick familjen tillträde till ett stort kommunalt markområde utan offentlig upphandling, ett arrendeavtal för vindkraft.
All vindkraftsutbyggnad beslutades av kommunens politiker, som hade veto. Daniel Gustafsson på Vattenfall ville tona ner de diskussioner som nu förts med markägarna, något han poängterade flera gånger när tidningen pratade med honom:
” – Vi är i ett väldigt tidigt skede och vi förstår att det varit mycket negativa synpunkter förra gången. Vi vet inte om vi kommer till nästa steg men då ska vi ha en dialog med de som berörs. Processen ligger hos Per-Lennart Persson och Pär-Ola Säterhall“, sa Daniel Gustafsson.
PUBLICERING 2 – Snurriga vindaffärer i Krokoms kommun
Åflobon Per-Lennart Perssons planer för industriell vindkraft i Offerdal, tog nya vändningar. Krokoms kommun hade hemlighållit planer på att ingå nytt avtal med Åflobon om att arrendera ut kommunal mark för vindkraft, detta utan offentlig upphandling. Det tidigare avtalet som ingåtts för sex år sedan anmäldes till förvaltningsrätten.
Krokoms kommun kunde inte ge några klara besked på hur långt tjänstemännen kommit i förhandlingarna om ett nytt avtal med Per-Lennart Persson och hans bolag Affloardal Energi. Förhandlingarna gällde kommunens mark 1:27 i Alsen för upplåtelse åt Per-Lennart Persson att exploatera för vindkraft.
Endast Affloardal Energi hade blivit tillfrågat. Ärendet hanterades av kommunens fastighetschef Tomas Nilsson, som inte gått att nå för ett besked.
Inte heller samhällsbyggnadschefen Ulla Schill ville uttala sig om hur långt kommunen var i processen att upplåta kommunal mark utan upphandling åt Affloardal Energi. Men hon hade sagt att frågan varit uppe i samhällsbyggnadsnämndens presidium och att en jurist var inkopplad för att göra ett nytt kontrakt med Affloardal Energi och Per-Lennart Persson.
Enligt Daniel Gustafsson, ansvarig för landbaserad vindkraft på Vattenfall, skulle kommunen ha fått ett markavtal för vindkraft på den kommunala marken. Men något sådant avtal hade inte kommunen fått:
“Vi har ett arrendeavtal med Affloardal AB (Per-Lennart, P-O Säterhall mfl) sedan 2014. Vi håller nu på at förhandlar om detta avtal med Affloardal. När det är klart kommer Affloardal att överlåta detta till Vattenfall. Så, nej kommunen har just nu inget markavtal med Vattenfall“, skrev Jonas Törngren i ett mejl.
Det avtal som kommunen hade med Affloardal Energi och Per-Lennart Persson hade löpt ut i fjol. I avtalet stod det att arrendatorn var skyldig “att driva en skyndsam tillståndsprocess så att arrendatorn får nödvändiga lagakraftvunna tillstånd för uppförande av minst ett vindkraftverk inom 5 år från tillträdesdagen.” Något vindkraftverk hade inte byggts inom fem år, därför gällde inte det arrendeavtalet längre.
Redan förra gången när kommunen ingått avtal med Affloardal Energi hade några ortsbor anmält hanteringen till förvaltningsrätten. Den totala summan för avtalet hade överskridit beloppet för en offentlig upphandling och enligt anmälarna hade avtalet stridit mot lagen om offentlig upphandling. “Avtalet utgör en tjänstekoncession som borde föregåtts av ett offentligt anbudsförfarande” stod det i anmälan till förvaltningsrätten.
PUBLICERING 3 – Krokoms fastighetschef tecknar eget avtal med Per-Lennart Persson
Ingressen
Krokoms fastighetschef förnekade, trots vittnen, hemliga möten i Åflo med Per-Lennart Persson. Och kommunens politiska ledning hade erkänt att det inte funnits något liknande ärende eller affärsrelation med någon annan företagare i kommunen.
Brödtexten
Krokoms kommun hade fått kritik för att ensidigt gynna en enskild privat aktör och politiker när det gällde en markupplåtelse för vindkraftsetablering på kommunens mark i Offerdal. Bakom upplägget stod fastighetschefen Tomas Nilsson, som hade arbetat på egen hand, utan direktiv från kommunstyrelse eller kommunfullmäktige.
Tomas Nilsson hade utarbetat ett nytt avtal med Åflobon Per-Lennart Persson (kommunalrådet Björn Hammarbergs svärfar). Detta utan att övriga partier i kommunstyrelsen hade fått kännedom om det omfattande avtalet, som gällde en industrianläggning för vindkraft på kommunens mark.
Tomas Nilsson hade haft en mångårig affärsrelation med familjen. Det visade kommunala handlingar.
Under en telefonintervju vidhöll Tomas Nilsson att kommunen inte hade tecknat något avtal ännu. Men han sa att det i det gamla avtalet fanns möjlighet till förlängning. Han erkände att det fanns två olika kontrakt.
Reportern frågade om han inte tyckte att det verkade lite geggigt att kommunpolitiker (Anna-Carin Hammarberg med familj) skrev avtal med kommunen för egna privata bolag och affärsintressen. Han svarade:
” – Nej, inget geggigt. Alla politiker har såklart verksamhet vid sidan om“.
När reportern frågade vad kommunen lärt sig från förra omgången, gav han inget tydligt svar, utan undrade i stället vad de skulle ha ändrat på.
Det var det tredje kontraktet på sex år som Tomas Nilsson medverkat att tilldela Per-Lennart Persson, utan att bjuda in andra verksamma företag i kommunen till anbudsgivning. Han berättade att de båda samarbetat alltsedan den första vindkrafts-omgången 2013, men förnekade på en rak fråga att han någonsin skulle ha haft egna möten med Per-Lennart Persson och familjen.
När tidningen konfronterade Tomas Nilsson med vittnesuppgifter om att han hade setts tillsammans med Per-Lennart Persson i Åflo, exempelvis i somras, sa han:
” – Jag vet inte ens vart han bor i Åflo. Jag har aldrig varit på hans gård och även om jag har varit där ser jag inget kontroversiellt i det.”
Ett av vittnena, Raj Larsén, sa:
” – De två pratade engagerat och livligt med varandra vid en thairestaurang i Åflo, precis i närheten av Per-Lennart Perssons hem. De anlände tillsammans i bil från det håll där vindkraftverken är inplanerade.”
Åflo låg nära det planerade vindkraftområdet. Åflobon Per-Lennart Perssons skogsmark låg i området. Tomas Nilsson förklarade dock bestämt han alltid åkte själv till kommunens skogsfastighet. Där hade han varit många gånger, sa han. Men den nyss nämnda thairestaurangen låg på vägen till kommunens skogsfastighet, snett emot Hammarbergs gård, som i sin tur låg bredvid Per-Lennart Perssons gård.
Tomas Nilsson sa sig dock inte alls känna till att det fanns en thairestaurang i Åflo. Och vittnesuppgiften bemötte han så här:
” – Då har någon blandat ihop mig med en annan person.”
Därefter fick han bråttom att avsluta intervjun med hänvisning att han skulle till ett möte.
Karin Jonsson, kommunstyrelsens ordförande, sa att hon fick sin information direkt från Tomas Nilsson. Hon sa att Tomas Nilsson berättat för henne att de höll på med en revidering av det befintliga avtalet.
Den kritik som kom från flera partier, om att den politiska ledningen i Krokom tillsammans med en enskild tjänsteman ägnade sig åt ensidigt gynnande av en enskild privat aktör med politisk koppling när det kom till vindkraft, tillbakavisades av Karin Jonsson.
Men på fråga om hur många fler markområden politiker och tjänstemän upplåtit till en privat aktör för vindkraft utan upphandling, blev svaret från Karin Jonsson att det inte fanns fler liknande ärenden. Enligt henne var relationen med Affloardal Energi unik på så sätt att det inte fanns några flera markupplåtelser som gjorts på det viset.
PUBLICERING 4 – Krokoms affärsuppgörelse om vindkraft mörkad
Förvirringen var stor bland politiker i Krokoms kommun. Det gällde ett arrendeavtal för vindkraft som hade presenterats på senaste kommunstyrelsen. Få kände till att kommunen ingått en affärsuppgörelse med politikern Anna-Carin Hammarberg (M) och hennes vindkraftsbolag Affloardal Energi. Två avtal cirkulerade, med olika underskrifter, varav ett var påskrivet hela två år efter att det börjat gälla.
Bakgrunden var att kommunen 2014 ingått ett affärsavtal om att arrendera ut ett stort markområde till Affloardal Energi, som ägdes av en av kommunens politiker Anna-Carin Hammarberg och hennes pappa Per-Lennart Persson.
Beslutet om arrendet hade tagits utan upphandling i samhällsbyggnadsnämnden där Linus Kimselius (M) då varit ordförande. Vice ordförande i nämnden hade varit hans partikamrat Björn Hammarberg, tillika gift med Anna-Carin Hammarberg. Hon hade skrivit på avtalet för Affloardal Energis räkning. Kontraktet var också undertecknat av Linus Kimselius och fastighetschefen Tomas Nilsson. Enligt villkoren i avtalet hade det löpt ut 2019, då förutsättningen varit att det skulle ha byggts minst ett vindkraftverk under de första fem åren.
Efter uppgifter i Jämtlands Tidning om att kommunen skulle ha förlängt eller förnyat avtalet med samma bolag hade Ronny Karlsson (SD) tagit upp frågan om dess giltighet vid senaste kommunstyrelsesammanträdet. I samband med förfrågan hade kommunchefen Jonas Törngren presenterat ett annat avtal för politikerna, ett avtal som undertecknats 2016 av Christin Persson, samhällsbyggnadsnämndens ordförande, fastighetschef Tomas Nilsson och Anna-Carin Hammarberg.
Tidningen hade tagit del av båda avtalen men enligt Jonas Törngren, kommunchef, existerade det bara ett avtal: det som blev påskrivet 2016 och som han presenterade som underlag för politikerna.
“Att datum för signering är senare än avtalets tillträdesdag beror på att det tog tid innan arrendenämnden kunde fatta beslut om avtalets giltighet utifrån en av klausulerna gällande förutsättningarna,” skrev Jonas Törngren som svar på frågan varför det undertecknades 2016 och inte 2014 när det första avtalet ingåtts.
Jonas Törngren hävdade att det inte funnits något annat påskrivet avtal. Flera av politikerna i kommunstyrelsen kände inte ens till att kommunen ingått en affärsuppgörelse med kommunalrådets fru Anna-Carin Hammarberg och hennes bolag om att bygga vindkraft i Offerdal.
Sist i artikeln stod följande: “Förtydligande – Krokoms kommun vann i Förvaltningsrätten när arrendeavtalet överklagades av ortsbor i september 2014.”
PUBLICERING 5 – Vindkraftsbolag betalade inte arrende – förrän avtalet löpt ut
Ingressen
Per-Lennart Persson på Affloardal Energi hade inte betalat arrendeavgiften under fyra av de fem år som kommunen arrenderat ut mark åt honom för vindkraft. Bolaget hade betalat arrendet för 2019 och 2020, men då hade avtalet förfallit. Bolaget hade inte heller lämnat in årliga rapporter om projektläget, vilket varit ett villkor enligt avtalet.
Brödtexten
Som tidningen tidigare rapporterat rådde det stor förvirring runt det avtal som kommunledningen ingått med Affloardal Energi år 2014. Detta bolag hade då drivits av Anna-Carin Hammarberg, moderat politiker i Krokoms kommun. Syftet med avtalet hade varit att låta bolaget använda kommunens mark i västra Offerdal för vindkraftsexploatering.
Avtalet hade förfallit vid årsskiftet 2018/2019. Kommunchefen Jonas Törngren bekräftade i ett mejl att det i dagsläget inte fanns något avtal med bolaget:
“Avtalet är inte förlängt men en samlad bedömning om att förhandling om förlängning skulle inledas gjordes av samhällsbyggnadschefen och fastighetschefen efter möte med Affloardal och Vattenfall,” skrev Törngren i ett mejl.
När tidningen begärde ut kundreskontra över inbetalningarna visade det sig att arrendatorn Affloardal Energi inte betalat arrendeavgiften under fyra av de fem år som avtalet gällt. Däremot hade bolaget betalat för arrende för åren 2019 och 2020 – när marken inte arrenderats ut alls.
Efter tidningens artiklar om tjänstemännens avtal med bolaget, hade ansvariga tjänste-personer Ulla Schill och Tomas Nilsson kallats till samhällsbyggnadsnämndens möte i onsdags. Enligt källor som varit med på mötet, hade även frågan om det obetalda arrendet tagits upp. Ulla Schill hade då sagt att det varit kommunen som glömt skicka fakturor, men att det skulle faktureras i efterhand. Ulla Schill hade dock attesterat och skickat fakturor till bolaget när det inte funnits något avtal, under 2019 och 2020.
Enligt avtalet skulle Affloardal Energi också, varje år, lämna in rapporter om hur projektet fortlöpte, så att allmänheten skulle få insyn i planerna. “Kommunen har inte begärt in några rapporter” skrev Jonas Törngren i ett mejl när tidningen begärt att få ut dem.
Kommunen hade alltså varken krävt betalt eller begärt in rapporter av arrendatorn. Tidningen hade sökt Ulla Schill för en intervju angående varför hon inte skickat fakturor till bolaget under avtalet, varför hon skickat fakturor först när avtalet löpt ut, samt varför rapporter inte begärts in. Men Ulla Schill hade avböjt att medverka. Hon svarade inte heller på det mejl som tidningen skickat, med frågor om varför Affloardal Energi inte behövt betala arrendeavgift eller rapportera, samt varför bolaget fakturerats 2019 och 2020 när det inte fanns något avtal.
PUBLICERING 6 – Många turer i Krokoms kommuns vindkraftsplaner
Det hade varit många turer fram och tillbaka i kommunens hantering av planen att ingå en affärsuppgörelse med vindkraftsaktörer i Offerdal.
Detta hade hänt:
Den 1 oktober: Tidningens journalist hade varit på ett 85-årskalas och av en tillfällighet fått höra av en markägare från Stockholm att hen skrivit på ett avtal om vindkraft, där Vattenfall skulle vara exploatör.
Den 2 oktober kontaktade tidningen Vattenfall för att ta reda på om uppgiften stämde. Efter åtskilliga påtryckningar fick tidningen den 9 oktober en intervju med ansvarig på Vattenfall som bekräftade att uppgifterna stämde. Vattenfall skulle ta över exploateringen när de lokala vindaktörerna Affloardal Energi och Vallstarue Energi tecknat alla markägarkontrakt. Där var kommunen med sin mark en av de större markägarna. Vattenfall sa också att Per-Lennart Persson och Pär Ola Säterhall, som var företrädare för kontrakten, skulle informera berörda medborgare.
Den 11 oktober, 24 timmar efter tidningens samtal med Vattenfall, åkte Per-Lennart Persson runt och delade ut flygblad med information till vissa brevlådor i Offerdal.
Den 15 oktober briserade nyheten i tidningen med rubriken “Åflobo vill bygga vindkraft på renbetesland”. I artikeln avslöjades planerna.
Den 22 oktober avslöjade tidningen att Krokoms kommuns tjänstepersoner hemlighållit planerna på ett avtal med vindkraft på kommunens mark. Ulla Schill, chef för samhällsbyggnadsnämnden, bekräftade att en advokatbyrå var upphandlad för att ta fram ett nytt avtal med Affloardal Energi.
Den 27 oktober avslöjade tidningen att den för medborgarna viktiga diariehanteringen av ärendet saknades. Det fanns inte ett diariefört spår i kommunhuset om att tjänstemännen knutit kontakter med vindbolagen. Det fanns även fyra olika vittnesuppgifter, från två olika sällskap, om att den ansvarige tjänstemannen Tomas Nilsson synts på en restaurang i Åflo, tillsammans med Per-Lennart Persson. Detta förnekade Nilsson bestämt.
Den 29 oktober: Genom tidningen fick politikerna i kommunstyrelsen information om att det fanns två olika utgångna avtal med Affloardal Energi, något som varit okänt för flertalet av dem. Avtalen som tecknats 2014 och 2016 hade löpt ut 2018/2019. Samtidigt bekräftade kommunchefen Jonas Törngren att inget liknande avtal med privat aktör i kommunen fanns, att avtalet med Affloardal Energi var “unikt.” Samtidigt hade medborgarna börjat reagera kraftigt för att stoppa planerna.
Den 3 november avslöjade tidningen att Affloardal Energi inte betalat arrendeavgiften under fyra av de fem år som det gamla avtalet med kommunen gällt. Dessutom hade bolaget inte behövt lämna in årliga rapporter, något som var villkorat i avtalet. Nu började olika aktioner mot tidningen, bland annat hotades tidningen med polisanmälan från kommunen. Chefredaktören Ralph Rentzsch skrev en ledare där han uppmärksammade kommunens tjänstepersoner på att detta inte var möjligt eftersom tidningar lydde under tryckfrihetsförordningen. “Jag är inte speciellt överraskad över att Krokoms kommun inte har kunskap om detta,” skrev Rentzsch bland annat.
Den 5 november: Mejlkonversationerna som varken fanns digitalt eller på papper i kommunhuset hade plötsligt dykt upp, åtminstone några mejl mellan kommunen och vindaktörerna. Kommunen ursäktade sig med att det handlade om ett nytt e-postsystem och att det därför inte gått att få fram tidigare. Tidningen hade begärt ut innehållet bakom logglistan den 5 november.
Den 9 november mejlade tjänstemannen Tomas Nilsson en PDF-fil med den mejlkonversation som han haft med Affloardal Energi. Se separat artikel.
ANMÄLAN
Artiklarna anmäldes av Per-Lennart Persson genom ombudet Erik Albano.
Tidningen hade under senhösten publicerat ett relativt stort antal artiklar om ett vindkraftsprojekt som planerats i närheten av byn Kaxås i Krokoms kommun i Jämtlands län.
Förutom markägare, energibolag och tillståndsmyndigheter hade vindkraftsprojektet involverat bolaget Affloardal Energi. Enkelt förklarat hade Affloardal Energi verkat som lokal mellanhand gentemot större vindkraftsentreprenör/energibolag som i sin tur ansvarade för det eventuella framtida uppförandet av själva vindkraftsparken.
Anmälaren var styrelsesuppleant och indirekt en av sju delägare inom Affloardal Energi. Hans dotter var gift med Björn Hammarberg som var moderat kommunalråd i Krokoms kommun.
Anmälaren och hans närstående hade blivit flitigt omnämnda och utpekade i den serie av artiklar som berörde vindkraftsprojektet. Anmälaren hyste förståelse för att medias roll var att granska, men han ansåg att artiklarna som publicerats i tidningen, där han och hans närstående pekats ut, uppvisade pressetiska brister. Detta främst på grund av att artiklarna förmedlade en ensidig nyhetsförmedling med många felaktigheter. Genomgående för alla artiklar var att frågan om vindkraftsprojektet belystes ur negativ synvinkel.
Artiklarna innehöll sällan eller aldrig någon kommentar från de som pekats ut som ansvariga för att främja vindkraftsprojektet. Anmälaren omnämndes återkommande i artiklarna, men hade endast erbjudits att kommentera vid ett tillfälle, och det i slutet av året när kommunen meddelat att man stoppat vindkraftsprojektet.
Det var av intresse att en av artikelförfattarna till de flesta av artiklarna hade ett egenintresse av att vindkraften inte blev av.
Kommentarer till de anmälda artiklarna:
Publicering 1
Anmälaren var namngiven inte mindre än nio gånger. Det låg inget nyhetsvärde i att så tydligt peka ut honom med namn när det var Affloardal Energi som var den verklige aktören i sammanhanget.
Eftersom artikeln “gjorde ett nummer” av att strössla med anmälarens namn vore det naturligt att lämna utrymme för honom att kommentera uppgifterna. Detta gjorde tidningen dock inte, vilket stred mot publicitetsreglerna.
Publicering 2
Anmälaren var namngiven fem gånger i artikeln. Vad som motiverat att återkommande publicera hans namn var mycket oklart.
Artikeln var missvisande på flera sätt:
Den antydde felaktigt att det var “Åflobon”, “Per-Lennart Persson” allena som hade en roll gentemot kommunen och kraftbolaget. I själva verket var det Affloardal Energi som borde ha omnämnts. Anmälarens person var ointressant i sammanhanget.
Artikeln antydde missvisande att det begåtts brott mot lagen om offentlig upphandling (LOU). En saklig och allsidig nyhetsrapportering hade innefattat uppgift om att förvaltningsrätten avslagit överklagan om kommunens arrende till Affloardal Energi. Detta utelämnande av fakta bröt mot publicitetsreglernas förmaning om att nyhetsförmedling skulle vara korrekt och allsidig. Uppgifterna i artikeln framställde felaktigt anmälaren som en lagöverträdande svindlare.
Anmälaren hade inte erbjudits möjlighet att replikera.
Publicering 3
Anmälaren var utpekad och namngiven. Av artikeln framstod det återigen som att anmälaren ensamt haft en roll gentemot kommunen när det i själva verket var bolaget Affloardal Energi. Anmälarens person var ovidkommande i sammanhanget.
Det var mycket som var opassande i artikeln. Påståendena om familjens kopplingar till enskilda tjänstemän och att detta skulle ha medfört förmåner framställdes som fakta, men underbyggdes inte med belägg. Uppgifterna om kopplingarna och förmånerna var falska. Att Raj Larsén, som ikläddes rollen som sanningsvittne till det spektakulära mötet mellan anmälaren och fastighetschefen, var sambo till artikelförfattaren.
Detta exemplifierade tillvägagångssättet att producera nyheter som bekräftade tidningens förutbestämda uppfattning om vindkraftsfrågan. I och med uppgifterna i artikeln skadades anmälarens anseende genom osanna antydningar om oegentligheter och korruption avseende hans samröre med kommunens tjänstemän.
I artikeln beskrevs, omotiverat, var anmälarens bostad låg.
Anmälaren hade inte erbjudits möjlighet att replikera.
Publicering 4
Anmälaren var utpekad och namngiven. Artikeln var en del av mönstret att på lösa grunder misstänkliggöra anmälaren.
Anmälaren hade inte erbjudits möjlighet att replikera.
Publicering 5
Anmälaren var utpekad och namngiven. Återigen framställdes det som bolagets, påstådda, förehavanden var anmälarens förehavanden.
Intrycket som förmedlades var att anmälaren var en person som inte gjorde rätt för sig. Detta utgjorde nästan förtal gentemot anmälaren, då påståendet i rubriken rimligtvis varit avsett att framställa honom som klandervärd.
Att en stor bild på svärsonen Björn Hammarberg publicerats i en artikel som handlade om något helt annat var ett slags vilseledande effektsökeri.
Anmälaren hade inte erbjudits möjlighet att replikera.
Publicering 6
Anmälaren var utpekad och namngiven. Artikeln var en sammanfattning av en del av artiklarna i “vindkraftsärendet”. Det påstods felaktigt att anmälaren hade lämnat flygblad i vissa brevlådor och att han då, även det felaktigt, gjort folkskillnad vid utdelandet. Artikeln repeterade de felaktiga uppgifterna om “restaurangbesöket” och “den obetalda arrendeavgiften”. Det förstärkte tidningens kränkning av anmälaren att publicera uppgifterna igen.
MEDIETS SVAR
Tidningen svarade genom ombudet Mats El Kott.
Tidningen bestred att de anmälda artiklarnas innehåll stred mot publicitetsreglerna.
Tidningen bedrev lokal journalistik som verkligen var lokaljournalistik. Tidningens reportrar i det här ärendet verkade i Västjämtland och kände bygderna och invånarna. Tidningen hade inte tagit ställning i vindkraftsprojektet utan endast försökt rapportera vad som hände för att ge allmänheten insyn och kunskap.
När anmälaren ifrågasatte varför tidningen skrivit ett flertal artiklar i frågan så visade det att han inte förstått nyhetsvärdet för de människor som bodde i, eller tänkt flytta till, området. Om Bromma flygplats inte funnits men varit på planeringsstadiet så skulle ett sådant projekt röna ett enormt medieintresse. Det människorna i området då skulle vara intresserade av var vilka fysiska personer som stod bakom projektet, inte namnen på inblandade bolag.
Tidningen hade inte tagit ställning för eller emot den planerade anläggningen, utan hade endast rapporterat om turerna kring den. Anmälaren påstod att nyhetsförmedlingen varit ensidig samt att projektet belysts ur negativ synvinkel. Tidningen höll inte med om det.
Den nu aktuella anläggningen rörde 70 verk, vardera med en höjd på cirka 250 meter, vilket om den blev av, torde vara en av de största anläggningarna i Sverige.
Den skulle beröra runt 60 byar med cirka 2 000 personer, vilket visade att det fanns ett mycket stort allmänintresse i frågan. Detta samtidigt som Krokoms kommun hade underlåtit att diarieföra all verksamhet i frågan.
Anmälaren tycktes mena att publicitetsreglerna innebar att han skulle ges möjlighet att kommentera varje enskild artikel i ett större nyhetsreportage, vilket naturligtvis var ogörligt och skulle omöjliggöra en effektiv nyhetsjournalistik. Däremot skulle den enskilde som en reportageserie berörde naturligtvis få ge sin syn på saken, vilket anmälaren bekräftade i anmälan att han fått.
Tidningen hade sökt anmälaren ett flertal gånger via telefon och sms före publiceringarna för att få hans kommentarer, men han hade inte hört av sig. Efter den första eller andra publiceringen ringde anmälaren den ansvarige utgivaren och ville träffa denne för att, enligt egen utsago, få möjlighet att påpeka vissa felaktigheter. Vid besöket, den 29 oktober 2020, hade han emellertid inte velat diskutera några sakfrågor.
Anmälaren beskrev Affloardal Energi som en “mellanhand”. Andra skulle nog beskriva bolaget som den drivande länken. Arbetet hade bedrivits i tysthet och rönt ett enormt intresse när det blivit känt. Att det fanns ett antal markägare, inklusive anmälaren, som hade ett intresse av etablering av vindkraft var inte så märkligt. En viktig omständighet var emellertid att många av dessa inte själva bodde i bygden.
I artikelserien hade tidningen även intervjuat markägare. Den hade kontaktat flera markägare som skrivit på avtal som anmälaren presenterat för dem, men de ville inte vara med vare sig anonymt eller med namn. Endast en person, boende i Stockholm, ställde upp. Den artikeln hade publicerats den 29 oktober, nästan en halvsida med bild.
Planerna på vindkraftsanläggningen hade varit aktuella under en lång tid. Men efter 2014 hade det varit helt tyst om saken. Hösten 2020 hade tidningen fått ett tips om att markägare skrivit på kontrakt för vindkraft i Offerdal, varvid just anmälaren angetts vara den aktive. Tidningen hade då beslutat att försöka få fram fakta om projektet då det skulle kunna beröra 60 byar och runt 2 000 personer.
Den 20 november 2020 hade det hållits ett informationsmöte för politikerna i kommunen angående vindkraftsplanerna. Vattenfall och Affloardal Energi hade ansvarat för informationen såsom tidningen uppfattat det. Tidningen hade dock inte blivit insläppt på mötet, vilket enligt uppgift berodde på att bolagen hade motsatt sig att medier deltog.
Anmälaren tycktes mena att det var tidningens “fel” att kommunen sagt halt till vindkraftsprojektet.
Det var befängt att påstå att en av skribenterna haft ett egenintresse i saken.
Ombudet redogjorde för vissa förhållanden rörande bolaget Affloardal Energi, samt för “Projekt Kaxås”. Därtill gjorde tidningen gällande att Per-Lennart Persson hade uppehållit sig utanför en av skribenternas hus vid upprepade tillfällen.
De anmälda artiklarna kommenterades:
Publicering 1
Firmanamnet Affloardal Energi var totalt ointressant för tidningens läsare. De ville naturligtvis veta vilka som företrädde bolaget. Och det var bland annat anmälaren samt Pär Ola Säterhall. Nämnandet av anmälarens namn var i flertal fall i citat från den anställde på Vattenfall. Det hade varit märkligt att inte citera rätt.
Tidningen hade från källor fått veta att det varit anmälaren personligen som sökt upp och förhandlat med markägarna vid flera tillfällen. Mejlkorrespondens med tjänstemän som tidningen tagit del av bekräftade detta. Där framgick att det var Affloardal Energi och anmälaren som tagit initiativet och drivit projektet. De arrendekontrakt som tecknats med kommunen var för bolagets räkning undertecknade av anmälaren och hans dotter.
Som framgått ovan hade tidningen förgäves sökt anmälaren för eventuella kommentarer. Samtidigt var uppgifterna om anmälaren inte felaktiga och inte heller särskilt kontroversiella.
Publicering 2
Anmälarens namn var inte alls ointressant i sammanhanget. Hans namn förekom även här i ett flertal fall eftersom en anställd på Vattenfall nämnt honom. Då det var anmälaren som delat ut informationsblad så hade det varit märkligt att ange att det varit någon annan. Det fanns inget påstående om att anmälaren eller Affloardal Energi skulle ha begått något lagbrott. Om det skulle ha varit så att någon inte följt LOU så var det naturligtvis kommunen.
Persson hade som framgår ovan fått möjligheter till replik men har avstått.
Publicering 3
Här stod ord mot ord, vilket mycket tydligt framgick av artikeln. Anmälaren hade haft möjlighet att replikera. Mötet hade skett på en restaurang nära den kommunala mark som var aktuell för arrendet varför det funnits anledning att nämna det.
Hela den nya vindaffären mellan Affloardal Energi och kommunen hade vid publiceringarna pågått i åtminstone ett par år, utan att den kommit till allmänhetens kännedom. Det hade varit en journalistisk utmaning att få en bild över hur kontakterna mellan kommunen och bolaget fortgått eftersom kommunen inte diariefört ett enda möte som tjänstemännen haft med bolaget.
Slutligen hade tidningen fått ut mejlkorrespondens och kunde då fastställa hur dialogen med kommunen skett. Det väckte nyfikenhet att fyra personer sett anmälaren och kommunens fastighetschef komma i sällskap till en uterestaurang i Åflo. En av journalisterna hade sett det hela vilket hon också berättat för kommunchefen. Att anmälaren som företrädare för Affloardal Energi haft en långvarig dialog om vindkraft, och avtal med fastighetschefen, bekräftades i den mejlkorrespondens som tidningen fått ta del av från kommunen, samt genom senare bekräftade möten.
Det kunde knappast vara något märkvärdigt att anmälaren var Åflobo, och inte heller att han bodde nära en speciell restaurang. Tidningen antog att firman Affloardal Energi hade sitt ursprung i just Åflo. För den som var intresserad av få veta exakt var anmälaren bodde krävdes endast några enkla knapptryckningar på datorn för att få fram uppgiften via exempelvis hitta.se eller eniro.se.
När anmälaren och den ansvarige utgivaren träffades, vilket varit efter det att artikeln publicerats, hade anmälaren inte något att anmärka på de faktiska omständigheterna i artikeln.
Publicering 4
Tidningen hade svårt att förstå vad som var kontroversiellt gentemot anmälaren i rubricerade artikel. Den handlade om kommunens agerande. Som angetts ovan har Persson haft möjlighet att replikera. Han var även, som framgått ovan, på redaktionen samma dag som artikeln publicerades men hade inget att säga om den.
Publicering 5
Tidningen kunde medge att neddragaren var något tillspetsad. Den angav att anmälaren inte betalat arrendeavgiften. Samtidigt stod dock att det handlade om honom som företrädare för Affloardal Energi. Detta angavs flera gånger i artikeln. Det gavs inte alls något intryck av att anmälaren var en person som inte gjorde rätt för sig. Det framgick tydligt av artikeln att det var ansvarig tjänsteman på kommunen som inte skickat fakturor förrän åren 2019 och 2020, och att de då betalats. Det framgick även att den aktuella tjänstemannen inte ville uttala sig.
Tidningen hade svårt att förstå anmälarens inställning till publiceringen av bilden på Björn Hammarberg.
Publicering 6
Artikeln var en sammanfattning av vad som hänt i vindkraftsfrågan. Anmälarens namn nämndes tre gånger, i ett fall genom hänvisning till företrädare för Vattenfall, i ett fall avseende restaurangbesöket med fastighetschefen, där det även redovisades att den senare förnekat träffen, och i det tredje fallet utdelandet av material i brevlådor. Det var första gången anmälaren förnekat det senare. Sanningen var att anmälaren kört runt i bil och delat ut materialet men underlåtit att lämna det i brevlådor tillhörande personer som han visste inte sympatiserade med saken.
Tidningen bifogade foto, artiklar från Östersunds-Posten, artikel från Länstidningen Östersund, samt årsredovisning för Affloardal AB.
ANMÄLARENS KOMMENTAR
Det stämde inte att anmälaren vid flera tillfällen kontaktats av tidningen via telefon och sms. Som sagt hade det endast varit vid ett tillfälle, i slutet av år 2020, som han givits tillfälle att kommentera. Då hade han redan lidit publicitetsskada. Delvis därför hade anmälaren mycket riktigt velat ha ett möte med tidningen i slutet av oktober. Han ville ta upp det faktum att han kände sig utpekad och osakligt framställd i de artiklar som då publicerats. Mötet hade inte lett någon vart då tidningen inte visade någon förståelse för hans synpunkter.
Det kunde noteras att ingen med positiv syn på vindkraftsprojektet hade kommit till tals i de anmälda artiklarna. Det visade att tidningen inte haft för avsikt att göra något allsidigt reportage.
Anmälaren såg inget konstigt i att hans namn förekom i media i anslutning till reportage om vindkraftsprojektet. Mycket riktigt hade han varit med i ett intervjureportage i Östersunds-Posten där hans namn återgavs flera gånger och där han själv berättade om att han varit aktiv i projekteringen samt hade intresse av att vindkraftsprojektet blev av. Det var naturligtvis ingen hemlighet.
Det behövde dock poängteras att projekteringen berörde många markägare och att det var fråga om två projekteringsbolag. Vindkraftsprojektet inbegrep båda bolagen, men anmälaren saknade, även om han indirekt var aktieägare, möjlighet att rättshandla för Affloardal Energis räkning. Av den anledningen hade han till exempel inte varit ansvarig för förhandlingar och avtalsskrivning mellan Affloardal Energi och kommunen. Mot den bakgrunden borde det också en gång för alla gå att lämna påståendet om ett hemligt möte med Tomas Nilsson under sommaren 2020 därhän.
Vad han vände sig emot var att hans namn ofta förekom, utan egentlig anledning, i felaktiga sammanhang och framför allt att han dessutom ogrundat framställts i mycket negativ dager.
Ett tydligt exempel fanns i publicering 5 där tidningen skrivit att publiceringen varit “tillspetsad”, men att utpekandet handlat om anmälaren som företrädare för Affloardal Energi. Detta var gravt missvisande eftersom anmälaren omöjligen kunde företräda bolaget i det avseendet. Han hade ju aldrig haft firmateckningsrätt. Att det dessutom först i slutet av artikeln framgått att bolaget inte kunnat klandras överhuvudtaget tydde på att artikeln var ägnad att ge en snedvriden bild till läsarna. Det sätt på vilket anmälarens namn förekom i artikeln medförde en oförsvarlig publicitetsskada för honom. Problemen var desamma i de övriga anmälda artiklarna.
Anmälaren ifrågasatte inte nyhetsvärdet som fanns i vindkraftsetableringen och värdet av att den belystes i media. Det var den negativa publicitet som han personligen drabbats av genom den osakliga och tendentiösa rapporteringen som ärendet handlade om. Tidningen ville av någon anledning ge bilden av att det skulle vara fråga om flertalet oegentligheter kring arrendeavtalet med kommunen, när det i själva verket var mycket okomplicerat. Det faktum rapporteringen i andra lokaltidningar hade varit saklig, allsidig och utan ogrundade personpåhopp sa enligt honom en hel del.
YTTERLIGARE SKRIFTVÄXLING
Tidningen
Anmälaren pekade på att publicering 5 skulle desavouera honom på något sätt. I artikeln framgick dels att det var bolaget som inte har betalat, dels att anledningen till den uteblivna betalningen var att kommunen inte hade fakturerat.
Krokoms kommun hade som en följd av tidningens rapportering beslutat att gå igenom och förbättra sitt ärendehanteringssystem. Exempelvis hade avtal undertecknade i delegation inte anmälts i aktuell nämnd, vilket gjort det svårt att veta om de tagits på giltig delegation eller inte. De brister som funnits lades dock inte anmälaren till last.
Anmälaren hade som delägare i Affloardal Energi mycket stora ekonomiska intressen i den aktuella vindkraftsetableringen. Det framgick av att bolaget framställt skadeståndskrav på kommunen sedan kommunen sagt upp ett arrendeavtal.
Tidningen bifogade kopia av skrift från Affloardal Energi, ställd till ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden.
MEDIEOMBUDSMANNENS BEDÖMNING
Utgångspunkter
Det händer att anmälda artiklar, som i detta fall, är del av en större rapportering. Var och en av publiceringarna i en sådan rapportering behöver uppfylla de medieetiska kraven, och står, så att säga, på egna ben. Utgångspunkten för den medieetiska bedömningen är därför att varje publicering bedöms för sig.
MO prövar endast det som faktiskt publicerats och därmed godkänts av den ansvarige utgivaren. Yrkesetiska frågor prövas inte av MO och detsamma gäller synpunkter på att en nyhetsrapportering varit vinklad på vad anmälaren anser vara fel sätt.
Den aktuella granskningen är inte alltid helt lättillgänglig. I flera artiklar finns det påståenden som hade tjänat på att få en mer uttalad och fullödig förklaring. MO:s uppdrag är dock endast att bedöma om publiceringarna har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.
För att avgöra om en sådan skada orsakats anmälaren spelar det roll vad artiklarna handlar om: ju större allmänintresse, desto större rätt till insyn har allmänheten. Det spelar roll vem anmälaren är: vad personen har för yrke eller ställning i samhället påverkar hur tuffa granskningar han eller hon behöver tåla. Om tidningen har publicerat negativa eller nedsättande uppgifter om anmälaren, så måste den ha haft belägg för det. Och om uppgifterna varit skadande, så behöver tidningen som utgångspunkt ha fått låta anmälaren bemöta uppgifterna.
Vid en sammanvägning av dessa kriterier kan publiceringen av en viss typ av uppgift ha orsakat en person en oförsvarlig skada, medan en annan person måste acceptera skadan, till exempel på grund av sin ställning.
Allmänintresset och anmälarens ställning
Kommunens hantering av den aktuella vindkraftsexploateringen har ett stort allmänintresse. Även andra aspekter av det omdebatterade projektet kan ha ett allmänintresse med hänsyn till den påverkan på omgivningarna ett genomförande skulle kunna få.
Eftersom allmänintresset för exploateringen är så stort får anmälaren acceptera att hans engagemang i Affloardal Energi granskas. Han har dock inte någon sådan samhällsställning som gör att han ska behöva tåla mer ingående granskningar.
Publiceringarna
Det är inte möjligt för MO att ta ställning till om varje omtvistad sakuppgift är sann eller falsk. Det publicistiska kravet på korrekthet prövas i stället genom att MO bedömer om tidningen haft tillräckliga belägg för att publicera negativa eller nedsättande uppgifter om anmälaren.
Att tidningen har publicerat uppgifter om anmälarens ägarintresse i Affloardal Energi är i sig oproblematiskt. Det är också godtagbart att den citerat personer som, av olika anledningar, talat om honom.
Tidningen har dock inte gjort någon åtskillnad mellan anmälarens person och bolaget. I två av artiklarna har det medfört medieetiska problem:
Publicering 3
Kritiken i artikeln är framför allt är riktad mot den kommunala tjänstemannen. Det framstår som att denne på eget bevåg förhandlat ett avtal med anmälaren, i strid med de regler han haft att förhålla sig till. Anmälaren nämns vid namn upprepade gånger, utan att det görs någon koppling till bolaget Affloardal Energi. Därför framstår även anmälaren personligen som klandervärd, eftersom det intryck som förmedlades var att han inlåtit sig i oegentliga förhandlingar. Intrycket förstärks av uppgiften om att det varit tredje gången tjänstemannen tilldelat anmälaren, som privatperson, ett kontrakt “utan att bjuda in andra verksamma företag i kommunen till anbudsgivning”, samt att kommunen fått kritik för att “ensidigt gynna en enskild privat aktör och politiker”.
Därmed finns det en kritik mot anmälaren, även om det i viss mån krävs att läsaren drar sina egna slutsatser. Tidningen har inte presenterat någon tillräckligt tydlig grund för sättet den uppfattat situationen och sedermera publicerat uppgifterna i artikeln.
Därutöver har anmälaren såvitt framkommit inte givits möjlighet att kommentera uppgifterna om sin inblandning i tjänstemannens agerande. Det hade kunnat nyansera uppgifterna och skapat en mer begriplig bild av förloppet. Detta är en klar brist i publiceringen.
Publicering 5
Artikeln handlar om det faktum att arrendeavgifterna inte betalats i enlighet med avtalet. Tidningen har redan inför publiceringen haft full vetskap om förklaringen till detta, och förklaringen framgår också senare i publiceringen: kommunen hade inte skickat några fakturor. I inledningen av artikeln har tidningen dock betonat att anmälaren personligen varit ansvarig för avgifterna inte betalats.
Oavsett om någon bör ha reagerat och vidtagit åtgärd för Affloardal Energis räkning med anledning av att inga fakturor kom, så har det inte varit medieetiskt motiverat att nämna anmälaren som privatperson i detta sammanhang. Att tidningen skriver att den aktuella marken arrenderats ut “åt honom” förstärker det negativa intrycket. Den negativa bilden av anmälaren kvarstår trots att förklaringen till situationen framkommer senare i texten.
Inte heller i detta fall har anmälaren givits möjlighet att kommentera uppgiften, vilket annars hade kunnat minska publicitetsskadan. Det är en klar brist i publiceringen.
Övriga publiceringar är medieetiskt godtagbara eftersom de inte innehållit någon tydlig, konkret kritik mot anmälaren.
Avslutningsvis
I skriftväxlingen har tidningen anfört att den rapporterat om brister i kommunens hantering av ärendet. Man ska, enligt dess uppfattning, därför inte se kritiken som riktad mot anmälaren.
Detta förhållningsätt återspeglas dock inte i rapporteringen. Där har det i stället framstått som att anmälaren genom sitt agerande har bidragit till att regler förbigåtts, avtal hemlighållits och “familjen” gynnats.
Utgångspunkten inom pressetiken är, snarare än en formell regeltillämpning, att medierna ska inta en ansvarsfull hållning inför den publicistiska uppgiften. På grund av bristande belägg och avsaknad av möjlighet till samtidigt bemötande, har tidningen i två fall gått över gränsen för vad som varit medieetiskt godtagbart i rapporteringen om anmälarens inblandning i vindkraftsprojektet. För detta bör tidningen klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl tidningen som anmälaren har yttrat sig i nämnden. Yttrandena kan sammanfattas på följande sätt.
Anmälaren:
- Han vidhåller att han inte fått tillfälle att kommentera publiceringarna. Det är uppenbart att tidningen har en annan ståndpunkt, men den har inte lagt fram något som stöder dess påståenden och inte heller har tidningen i de anmälda artiklarna framfört att man sökt anmälaren för någon kommentar.
Tidningen:
- Varken i publicering 3 eller 5 finns det några för anmälaren skadande uppgifter. Anmälaren fick vid ett möte den 29 oktober 2020 vid upprepade tillfällen frågan om han ville komma med några kommentarer. Vad gäller publicering 3 framgår det mycket tydligt att de aktuella avtalen är med bolag. Det finns inget i artikeln som håller anmälaren ansvarig för kommunens bristande ärendehantering. Vad avser publicering 5 var det olyckligt att anmälaren nämns i ingressen på det sätt som skedde, men det kan med hänsyn till dels rubriken, dels artikelinnehållet i övrigt inte anses förmedla intrycket att anmälaren är en person som inte gör rätt för sig.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Jämtlands Tidning för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_________________________________________________________________________
I beslutet har deltagit Stefan Johansson, ordförande, Martin Schori utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Anders Nilsson, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Rolf Stengård, utsedd av Sveriges Radio, Jan Axelsson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Annika Levin, Magnus Ramberg, Robert Hårdh, Johan Trouvé och Göran Collste representerande allmänheten.