Jönköpings-Posten, exp. nr. 127/2018, dnr. 17423
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Jönköpings-Posten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 20 augusti 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en anmälan mot Jönköpings-Posten till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Den 3 maj 2017 publicerade Jönköpings-Posten en artikel med rubriken IT-chef anklagas för hot och sexism. Samma artikel publicerades även på tidningens webbplats.
IT-chefen på Jönköpings kommun anklagades för sexism och hot. Enligt facket var personal på IT-avdelningen rädda för sin chef. Visions ordförande Maria Carlsson citerades:
” – Personalen mår inte bra. Det är väldigt anmärkningsvärt att det går till så här.”
Kommunen hade inlett en utredning av anklagelserna.
Kaj Stenman var IT-chefen som bloggade och föreläste om det kärleksfulla och mänskliga ledarskapet. Men från källor och fackförbund trädde en annan bild fram. En anställd kallade det för “management by fear”. Det hade lett till att på IT-avdelningen, där cirka 70 personer arbetade, fanns det anställda som var rädda för sin chef. För Maria Carlsson hade de beskrivit hur Kaj Stenman skapade osäkerhet och intriger, var labil, hotade och smickrade om vartannat och inte gick att lita på.
Andra källor bekräftade bilden, han beskrevs bland annat som auktoritär. Citat som “Vi kan diskutera det här hur länge som helst, men nu bestämmer jag” hade dykt upp. Enligt ett anonymt tips till kommunens visselblåsarfunktion styrde Kaj Stenman avdelningen “med en järnhand” samtidigt som “personalen mådde skit”.
Enligt facket beskrev Kaj Stenman själv sitt ledarskap som “hotifiering”, att genom hot få folk att leverera.
Han beskrevs också som sexistisk. Han kunde be personer att ställa sig upp inför gruppen och sedan kommentera deras utseende och tala om hur snygga de var.
Han skulle ha kritiserat personal för att de vabbade och inte jobbade tillräckligt mycket övertid. Han hade dessutom sagt att han hade “full kontroll på facket”.
Sammantaget förelåg en situation där anställda var rädda och, enligt facket, sökte andra jobb.
Stadsdirektören Carl-Johan Korsås kommenterade saken med att påståendena skulle utredas.
Jönköpings-Posten hade sökt Kaj Stenman för en kommentar.
Anmälan
Publiceringen anmäldes av Kaj Stenman, som påpekade att artikeln var ett led i en lång rad artiklar som granskat kommunen, bland annat hur dåvarande stadsdirektören gått till väga när han anställde anmälaren som IT-chef. Men den här artikeln, som direkt riktade sig mot honom, var ett riktigt lågvattenmärke.
Anmälaren utmålades som en psykopat och anklagades för att vara en hotfull och sexistisk maktmissbrukare som skrämde sin personal till tystnad. Oskyldiga händelser och begrepp hade förvanskats till groteska proportioner.
Uppgifterna kom från några få personer och anmälaren hade aldrig anmälts för brott eller tjänstefel. Kommunens externa utredning var fortfarande inte klar.
Flera av hans medarbetare hade försökt komma till tals i Jönköpings-Posten, men fått nej. De hade då startat en öppen namninsamling på nätet. Anmälaren bifogade några inlägg som gav stöd åt honom.
“Hotet” som nämndes redan i rubriken handlade om begreppet hotivation, en välkänd mental styrketräning/ledarskapsmodell som utvecklats av Kjell Enhager.
“Sexismen” bestod i att han vid ett tillfälle velat lyfta fram en medarbetares nya, fina kläder inför hela gruppen och därför bett henne att resa sig upp och visa hur fin hon var.
Jönköpings-Posten hade utelämnat flera uppgifter som borde ha framkommit:
- Att ledningsgruppen just omorganiserats eftersom den inte förmått arbeta efter arbetsgivarens önskemål.
- Att sex tjänster tagits bort från IT-avdelningen.
- Att anmälaren vänt en havererad avdelning till en fungerande verksamhet med avsevärt lägre kostnader.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin utgivare, Marie Johansson Flyckt, att det var en del av tidningens uppdrag att granska verksamheten i kommunen och hur höga chefer hanterade sina uppdrag. Den anmälda artikeln var en del av en större granskning av kommunen, men den kunde inte betraktas som ett drev mot anmälaren i detta ärende eftersom detta var den enda artikel som riktade sig mot honom.
Tidningen hade fått tips om att det inte stod rätt till på IT-avdelningen. Det hade även inkommit ett visselblåsartips om saken. Facket hade bekräftat missförhållandena. Tidningen hade dessutom talat med ett tiotal anställda på avdelningen, som vittnat om att den bild de gav delades av många.
Den namninsamling anmälaren nämnt hade tidningen tittat på i somras, men avstått från att skriva om eftersom endast nio av avdelningens cirka 70 medarbetare skrivit på. De visade sig dessutom vara IT-chefens förtrogna och hade ingått i hans närmaste krets.
Anmälaren hade velat att tidningen skulle vänta med publiceringen tills kommunens utredning var klar och skuldfrågan utredd. Det skulle ha inneburit att de brister medarbetarna såg på IT-avdelningen aldrig skulle ha nått offentlighetens ljus. Anmälaren skrev att utredningen fortfarande inte var klar. Det stämde inte. I samband med att IT-chefen slutade avbröts den utan att slutföras.
Det var självklart att den som utsattes för den här typen av kritik skulle ges en möjlighet att svara. Därför hade tidningens reportrar sökt anmälaren på telefon upprepade gånger och mejlat honom för att be om kommentarer. Han hade emellertid valt att avstå från att kommentera eftersom utredningen pågick.
Att en person var förhindrad att uttala sig eftersom det pågick en utredning kunde inte få stoppa en publicering. Det skulle kunna få allvarliga konsekvenser för medias möjligheter att granska oegentligheter i offentlig förvaltning. I så fall skulle ett sätt att undgå granskning vara att starta en utredning.
När anmälaren valt att svara tidningen hade hans synpunkter publicerats. Två dagar efter den anmälda artikeln hade en text publicerats med rubriken Chefen efter sexismkritik: Bra att de utreder. I ett senare skede hade anmälaren intervjuats av lokalradion. Vad som framkom i den intervjun hade tidningen redovisat i en egen artikel.
Anmälaren ansåg att han beskrivits som en psykopat, men det var hans egen tolkning. I artikeln hade tidningen lyft fram det som var relevant angående hans yrkesutövning, inte hans personliga egenskaper.
Den händelse som beskrivits, där en kvinna uppmanades att resa sig för att låta sitt utseende granskas av alla deltagarna i ett möte, hade uppfattats som kränkande. Det var inte en bagatell, utan relevant för beskrivningen av hur de anställda upplevde arbetsmiljön på IT-avdelningen.
Anmälarens kommentar
Tidningens yttrande visade att den aldrig haft för avsikt att ge hela bilden. Detta bekräftades av att anmälaren efter sin uppsägning försett tidningen med ett omfattande skriftligt material som tydliggjorde vad som inträffat – ett material som tidningen inte agerat på.
Tidningen hade inte tagit hänsyn till konsekvenserna för den enskilde av att så många ensidiga och felaktiga uppgifter framförts med sådan intensitet att det blivit ett karaktärsmord i stället för god journalistik. För anmälarens del hade konsekvenserna varit förödande. Han var fortfarande sjuk och utförsäkrad.
Åter räknade anmälaren upp uppgifter som han ansåg att tidningen borde ha redovisat.
Ytterligare skriftväxling
Jönköpings-Posten svarade att många av de uppgifter anmälaren ansåg tidningen borde ha redovisat var sidospår i den större granskningen och skulle ha fått den att förlora fokus. Dessutom hade anmälaren senare fått ytterligare utrymme i tidningen att svara på kritiken från kommunen i en artikel med rubriken Förra IT-chefen till motangrepp mot kommunen.
Anmälaren svarade att den artikeln publicerades långt efter den anmälda artikeln, när skadan redan var ett faktum.
PO:s bedömning
Anmälan i detta ärende kom in till PO den 14 november 2017. Anmälan avsåg en artikel publicerad den 3 maj 2017. Då det gått längre tid än den normala anmälningsfristen på tre månader mellan publicering och anmälan avskrevs anmälan. PO ansåg att inga särskilda skäl för att ändå pröva ärendet förelåg.
Beslutet överklagades till Pressens Opinionsnämnd, som menade att det var belagt genom läkarintyg att anmälaren under lång tid varit svårt sjuk och att sjukdomen tycktes ha haft en koppling till publiceringen. Därmed förelåg, enligt PON, särskilda skäl att ta upp anmälningen till prövning. Ärendet överlämnades därför till PO för prövning.
Det är ställt utom allt tvivel att Kaj Stenman tagit allvarlig skada av de händelser som ledde till att han förlorade sitt arbete som IT-chef i Jönköpings kommun. Till den skadan har den anmälda artikeln i Jönköpings-Posten bidragit.
Den pressetiska bedömningen har till uppgift att utreda om den publicitetsskada som själva tidningsartikeln innebar var oförsvarlig. I detta måste flera omständigheter vägas in:
Själva namngivningen finns det inte skäl att invända mot. En hög chef får acceptera att bli namngiven när verksamheten eller hans eller hennes roll granskas. Men när en tidning väljer att namnge en person är det desto viktigare att de detaljer som återges är korrekta och att den berörde ges en rimlig möjlighet att komma till tals.
I det sammanhanget är uttrycket “hot” av betydelse. Rubriken anger att anmälaren anklagas för hot och för fackets representant har medarbetare talat om hur han “skapar osäkerhet och intriger, är labil, hotar och smickrar om vartannat och att det inte går att lita på honom”.
Påståendena saknar emellertid konkretion. Vem har han hotat? På vilket sätt? Vad har han hotat med? Vilka intriger har han initierat? Vad har han gjort som motiverar beskrivningen labil? Vad har han lovat, som han sedan inte levt upp till?
Att han skulle ha en auktoritär ledarstil beskrivs med ett påstått citat: “Vi kan diskutera det här hur länge som helst, men nu bestämmer jag”. Det framgår emellertid inte om det är ett äkta citat eller en sammanfattande beskrivning som en medarbetare gjort. Inte heller till vem han skulle ha sagt det eller vad saken handlade om.
Gemensamt för beskrivningarna av anmälaren är att de är nedsättande och oprecisa. Den här typen av undanglidande formuleringar är i det närmaste omöjliga att försvara sig mot, samtidigt som de tillfogar den utpekade en allvarlig skada.
Enda undantaget är det som beskrivs som sexism. Här finns en viss konkretion när tidningen skriver “Han kan be personer att ställa sig upp för att, inför grupper, kommentera deras utseende och tala om hur snygga de är.”.
Här berättar Kaj Stenman i sin anmälan att han vid ett tillfälle bett en kvinnlig medarbetare att resa sig för att visa sina nya kläder för arbetskamraterna. Oavsett om situationen innebar en kränkning av kvinnan, och möjligen indirekt av mötesdeltagarna, byggs påståendet om sexism upp av en beskrivning av en verklig händelse, som man som läsare kan ta ställning till och som anmälaren kan försvara sig mot. Mot denna del i texten finns således inte skäl att rikta kritik.
Vid allvarliga anklagelser bör den utpekade ges möjlighet att försvara sig. Parterna är överens om att tidningen försökt få anmälaren att kommentera, men att denne tackat nej med hänvisning till den pågående utredningen som kommunen beslutat om.
Det är emellertid inte rimligt att en berörd person ska kunna hindra en viktig publicering genom att inte vilja kommentera, oavsett orsaken till denna ovilja. Och tidningen har vid flera senare tillfällen låtit anmälaren komma till tals.
Jag noterar att i den rewrite av en lokalradiointervju som tidningen publicerade den 30 januari 2018, nio månader efter den anmälda artikeln, får Kaj Stenman förklara begreppet hotifiering. Det handlar, enligt honom, om att man berättar för sina medarbetare om konsekvenserna om de inte lyckas med sina uppgifter.
Sammanfattningsvis finns det inte grund att kritisera tidningen för att den granskat saken, namngivit anmälaren och publicerat trots att denne inte velat kommentera. Tidningen har även låtit honom kommentera i efterhand.
Däremot är det anmärkningsvärt att tidningen gjort sig till röst för en rad oprecisa och kränkande beskrivningar som anmälaren svårligen kunnat försvara sig emot även om han valt att gå i svaromål. Dessa påståenden har tillfogat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada för vilken tidningen bör klandras.
Ärendet hänskjuts till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Endast anmälaren har yttrat sig i sak i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Som PO anfört innehåller publiceringen en rad oprecisa och kränkande beskrivningar som det har varit mycket svårt för anmälaren att kommentera och försvara sig mot. Till detta kommer att artikelrubriken, där det talas om hot och sexism, inte kan sägas ha täckning i den efterföljande texten.
Sammantaget instämmer Pressens Opinionsnämnd i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.