Se & Hör Exp nr 15/2003
Se & Hör fälldes för felaktiga uppgifter om att kändisen A flyttat ihop med en ny kärlek B. A levde i själva verket ensam med sitt barn och hade inte tillfrågats om saken av tidningen.
På omslaget till Se & Hör nr 36/2002 fanns en bild av anmälaren, A., och följande rubrik (där A namngavs; här skrivs i stället A.):
A. flyttar ihop med nya kärleken.
På sidan 6 fanns en bild av A. med ett infällt foto av den påstådda nya kärleken B, (som namngavs i artikeln). Rubriken löd
Lyckan ler mot A. (namnet här uteslutet)
ÄR SAMBO MED KÄRLEKEN B. (namnet här uteslutet)
Artikeltexten upplyste att A. och B. träffats på jobbet och att deras relation nu var så stadig att de flyttat ihop. En granne till A. uppgav att B. tillbringade en stor del av sin tid i hennes villa. Hon lagade gärna gazpacho som de intog på hennes terrass med ett glas vitt vin eller en kall öl. 1993 hade A. utsetts till Sveriges sexigaste kvinna och den som flest svenska män ville gifta sig med. Men det verkade som om det bara skulle bli B. som skulle få uppleva det på riktigt.
A. anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Se & Hör hade diktat ihop något som var totalt osant. Tidningen hade inte ringt och frågat henne om uppgifterna var sanna. Hon bodde ensam med sin dotter i deras hem. Hon kände sig trött, sårad, arg och kränkt. Det var inte bara hon som drabbades. Också hennes dotter samt B. och hans son och andra i deras närhet fick nu nyfikna frågor från omgivningen. Det var påfrestande att dementera osanningarna, särskilt för den som inte var van vid medier. A. skulle uppskatta om Se & Hör kunde ta reda på och hålla sig till sanningen.
I sitt yttrande beklagade Se & Hör om den enligt A. felaktiga uppgiften förorsakat henne besvär. Om hon kontaktat tidningen hade hon erbjudits en rättelse. Men uppgiften var inte sådan att den kunde skada henne. Artikeln var skriven i en positiv ton. Det fanns inga uppgifter som var stötande för A. eller utpekade henne som klandervärd. Hon var också en offentlig person vars tillvaro hade stort allmänintresse.
A. kommenterade svaret och undrade om tidningen ansåg att den fick ljuga ihop vad som helst, om det bara skedde i en positiv ton. Hon accepterade att det fanns ett allmänintresse för henne som offentlig person. Men det gällde inte hennes närmaste. Tidningen borde kontrollera sanningshalten före publicering i stället för att erbjuda rättelse efteråt.
I beslut den 28 oktober 2002 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Jag ifrågasätter inte anmälarens uppgift att hon bor ensam med sin dotter. I stället för att ta reda på sanningen från primärkällan har tidningen förlitat sig på icke närmare angivna sekundärkällor. Därigenom har Se & Hör tillfogat anmälaren och i än högre grad hennes och den påstådda partnerns minderåriga barn en oacceptabel publicitetsskada. Tidningen bör klandras för det.
Se & Hör yttrade sig till nämnden och tillade. A.:s “grad av offentlighet” var sådan att hon rimligen måste anses tåla en tämligen omfattande publicitet så länge hon inte utsattes för kränkande behandling. Tidningens uppgifter kunde inte anses kränkande eller skadliga. En rättelse på A:s begäran måste anses tillfyllest för att vederlägga en påstådd felaktig uppgift om hennes boende.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
På de av PO anförda skälen och då inte endast möjligheten till en rättelse kan anses tillräcklig för att uppväga en publicitetsskada i A:s fall anser nämnden att Se &Hör genom publiceringen om A. har åsidosatt god publicistisk sed.