Exp nr 1/2010 Svenska Dagbladet
I ett reportage där flera ungdomar intervjuades framkom mycket integritetskänslig information om en tonårsflickas privatliv. Reportaget innehöll identifierande uppgifter om flickan, bl a var hon en av dem som förekom på bild. Det kunde inte uteslutas att åtminstone en del läsare kopplade samman artikeltexten med flickan. Tidningen hade brustit i ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Genom beslut den 26 november 2009 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Svenska Dagbladet till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Lördagen den 11 april 2009 publicerade Svenska Dagbladet (SvD) ett reportage om tonåringar i X (orten angavs). På förstasidan fanns en bild på fyra ungdomar, rubriken var Röster från en tuff tonårstid. I puffen stod: “En håller på med droger, en annan gjorde abort vid 15. Somliga bor i hyreshus, andra i villa. Vissa har problem, andra inte. Alla samlas de på olika ställen i X…”.
På sidorna 20-23 utvecklades historien under huvudrubriken Prövande tonårstid. I ingressen stod att en fotograf hade följt ungdomar i ett område, vilket resulterat i ett fotoreportage. I SvD:s reportage intervjuades ett antal tonåringar. En flicka skildrade en uppväxt med en missbrukande far som suttit i fängelse, en 17-årig pojke berättade att han tagit droger under flera år. I en fotnot stod att ungdomarnas namn var fingerade. Reportaget illustrerades av foton på ungdomar i X.
På sidan 23 fanns fyra foton. Två foton visade en pojke respektive en flicka, båda identifierbara. På en tredje bild låg en person, vars ansikte inte syntes, utslagen inne på en toalett. Ett fjärde foto visade två flickor vid en moped. Den ena flickan stod i profil medan den andra flickan porträtterades rakt framifrån, deras hår var slarvigt uppsatta. I bildtexten stod: “Vissa av ungdomarna har psykiska problem, vissa tar droger och några har svåra hemförhållanden. Medan vännen som står bredvid kanske lever ett vanligt ‘svenssonliv’.”.
Artikeln på sidan 23 handlade om 15-åriga A (ett fingerat förnamn angavs). Överskriften bestod av ett citat som löd: “Det är klart att jag inte skulle bli mamma vid 15.Det fanns bara ett alternativ”. I brödtexten beskrevs att A hade håret i en slarvig tofs, med hårtofsar hängandes lite här och där på ett snyggt sätt. För cirka ett år sedan hade A börjat dricka alkohol, “röka på” och snatta i affärer. A berättade att det hade varit nervöst att snatta i början, men sen hade det varit lätt. A skrattade när hon berättade hur hon och några kompisar blivit tagna på bar gärning i en butik och att en vakt hade jagat dem. Efteråt hade A:s mamma sagt att hon förstått att dottern snattade och att det var väntat att A skulle åka fast. A sade att hon inte ångrade det hon hade gjort, kanske skulle hon snatta igen.
A berättade att hon tog saker som de kom. Hon var aldrig rädd och sällan ledsen. Hennes fasad hade dock rämnat när hon beskrivit att hon gjort en abort för några månader sedan. – Det är klart att jag inte skulle bli mamma vid 15. Det fanns bara ett alternativ. Samtidigt visste jag att jag hade något inom mig som jag skulle döda, det känns sorgligt. A tänkte fortfarande på det som hade hänt, det skulle alltid finnas där trodde hon.
För ett år sedan hade A varit ledsen över att en kille gjort slut. Killen hade tagit hennes oskuld och A hade varit jättekär i honom. – Efter att vi hade gjort “det” tappade han känslorna för mig och dumpade mig. Nu ångrar jag att han tog min oskuld, han var inte värd den, sade A. Hon berättade att hon ville älska någon, men att hon aldrig tidigare hade älskat någon kille.
Anmälan
Pappan till den 15-åriga flickan med det fingerade namnet A anmälde Svenska Dagbladet till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Han anförde att föräldrarna till barnen i artikeln aldrig hade tillfrågats inför publiceringen.
Då hans dotter intervjuats hade tidningen lovat att inte röja hennes identitet. Dottern — hade litat på att hon skulle få vara anonym. Tidningen hade dock inte hållit vad den lovat, utan publicerat ett foto av dottern och hennes kompis på samma sida som intervjun. Efter att artikeln publicerats hade familjen mottagit samtal från grannar, bekanta och vänner som undrade vad som hade hänt med dottern.
I artikeln uttalade sig dottern om djupt personliga saker som abort, stölder och droger. I själva verket hade hon endast testat att “röka på” en gång och aldrig varit ordentligt berusad. I SvD hade dottern intervjuats om kärlek och känslor på ett intimt plan, utan att ha vetat om att det skulle offentliggöras på ett sådant sätt att läsare kunde förstå att det handlade om henne. Tidningen hade i text och bild hängt ut dottern i en artikel som avslöjade känsliga saker om henne. Publiceringen påverkade personer i dotterns skola och övriga omgivning negativt. Artikeln var mycket skadande för dottern.
Anmälaren bilade mejlkorrespondens som denne haft med tidningen. Härav framgick bl.a. att anmälaren hade påpekat att föräldrarnas medgivande inte hade inhämtats inför publicering samt att tidningen ansåg att ungdomarna i artikeln var anonymiserade.
Tidningens yttrande
Svenska Dagbladet svarade att ungdomarna i reportaget hade anonymiserats. Att somliga i dotterns bekantskapskrets kunde förstå att intervjun handlade om henne visade endast på att dotterns erfarenheter redan var kända för personer i omgivningen.
Bilderna som illustrerade reportaget förmedlade en berättelse, texten en annan. Det var inte möjligt att härleda de intervjuade ungdomarna till någon enskild person på bilderna. På den sida där intervjun med anmälarens dotter fanns förekom sammanlagt fyra foton i ett sammanhållet block. I bildtexten uppgavs att flera av ungdomarna i reportaget inte hade några problem med droger, hemförhållanden eller relationer. Det hade knappast gjort någon skillnad om bilden på anmälarens dotter hade publicerats på någon annan av de sammanlagt fyra sidor som reportaget omfattade. På flera ställen i reportaget uppgavs att det handlade om en mycket heterogen grupp där vissa hade problem och andra inte.
SvD:s fotograf hade från början klargjort för de ungdomar hon fotograferade att bilderna var avsedda att publiceras. Innan publiceringen i SvD hade ungdomarna återigen kontaktats. Då anmälarens dotter intervjuats, en vecka före publicering, hade reportern förklarat i vilket sammanhang intervjun och bilderna skulle publiceras. Dottern hade fått ta del av texten och haft möjlighet göra ändringar.
Vidare framhöll tidningen att det skulle ha varit svårt att förmedla en bild av tonåringars verklighet utan att visa foton på ungdomar i deras vardagliga miljö. De ungdomar som kunde identifieras på fotona hade porträtterats i harmlösa situationer.
Anonymiseringen, sidornas upplägg samt tidningens bildval gjorde det omöjligt att identifiera de intervjuade ungdomarna.
Anmälarens kommentar
Anmälaren vidhöll vad som tidigare anförts. Genom reportaget fick personer i hans dotters närhet vetskap om intima detaljer om hennes privatliv, sådant de inte känt till tidigare. Anmälaren ifrågasatte hur SvD kunde bedöma huruvida en 15-åring var kapabel att avgöra konsekvenserna av att medverka i tidningen.
PO:s bedömning
Frågor som rör ungdomar äger allmänintresse.
Barn och ungdomar är emellertid särskilt skyddsvärda och enligt pressetisk praxis bör tidningar iaktta försiktighet vid publiceringar som rör denna grupp. Publicering av bilder och uppgifter som kan identifiera barn bör som regel godkännas av vårdnadshavare. SvD kontaktade inte 15-åringens vårdnadshavare för erhållande av publiceringstillstånd. Även om vårdnadshavares tillstånd inhämtats gäller att tidningar måste göra en självständig bedömning av det lämpliga i en publicering.
SvD har intervjuatanmälarens 15-åringa dotter om mycket integritetskänsliga ämnen, hon uttalar sig om en utförd abort och om sitt kärleksliv.
Tidningen har anfört att anmälarens dotter är tillfredställande anonymiserad i artikeln. Mot bakgrund av att mycket integritetskänslig information om 15-åringens privatliv framkommer i artikeln räcker det enligt min mening med ett begränsat utpekande för att tidningen ska anses ha tillfogat henne en oförsvarlig publicitetsskada. Jag anser att reportaget innehöll ett antal identifierande uppgifter. Orten anges liksom dotterns ålder. På samma sida som intervjun med dottern publicerats visas ett tydligt foto av henne. Även om ytterligare ett antal ungdomar förekommer på de bilder som illustrerar reportaget kan det inte uteslutas att åtminstone en del läsare kopplat samman artikeltexten med anmälarens dotter.
Mot denna bakgrund anser jag att Svenska Dagbladet brustit i ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.