Katrineholms-Kuriren klandras för att inte ha skyddat ett minderårigt brottsoffer från utpekande

NN har anmält artikeln Våldtog flicka på golvet i sopskjul – åtalas som Katrineholms-Kuriren publicerade i papperstidningen den 30 juni 2021.

Vad tidningen publicerade

(Texten i denna del har redigerats med hänsyn till uppgifternas känsliga karaktär)

Katrineholms-Kuriren publicerade den 30 juni 2021 i papperstidningen en artikel med rubriken Våldtog flicka på golvet i sopskjul – åtalas. Ingressen löd: X-ort (ort angiven). Mannen hade bjudit X-åringen (ålder angiven) på vodka och hade haft sex med henne på golvet i ett sopskjul. Nu åtalades han för våldtäkt mot barn.

Artikeln handlade om hur den X-åriga (ålder angiven) flickan och mannen träffats ett par gånger och druckit tillsammans. Den tredje gången de setts, hade mannen tagit med flickan till ett sopskjul intill Y-ort (namn angivet). Där hade han bjudit henne på vodka med energidryck tills hon varit rejält berusad. Sedan hade han börjat ta på henne.

I texten återgavs detaljer i övergreppet hämtat från vad flickan hade berättat i förhör.

Det framgick även i artikeln att när mamman fått reda på vad som skett tog hon kontakt med mannen via sociala medier och uppmanade honom att polisanmäla sig själv, annars skulle hon göra det. Mannen anmälde sig själv och åtalades för våldtäkt mot barn och olovligt anskaffande av alkohol.

Anmälan

Publiceringen anmäldes av NN, som var den omskrivna flickans mamma.

Artikeln handlade om hennes minderåriga dotter, och även i periferin om henne själv. Det stod äckliga detaljer som inte kändes okej och som var fruktansvärt oetiska, kränkande och utlämnande. Det gällde hennes minderåriga dotter och hennes trauma och tidningen bara fläkte ut händelsen till allmän beskådan.

Hur många gärningsmän anmälde sig själva? Alla som visste om händelsen men inte hur det hade gått till kunde inte undgå att förstå att det handlade om hennes dotter.

Anmälaren kände inte till några detaljer och blev illamående av att läsa artikeln. Detta var att frossa i hennes barns olycka, och visa hela världen det hon minst av allt ville att människor pratade om. Hon var bestört.

Tidningens svar

Katrineholms-Kuriren svarade genom Eva Burman, chefredaktör och ansvarig utgivare.

Anmälan gällde en publicering om ett våldtäktsåtal. Mamman ansåg att publiceringen innehöll för mycket detaljer som hon inte känt till innan. Hon menade även att andra skulle komma att förstå att det var hennes dotter det handlade om.

Visserligen innehöll artikeln detaljer, vilket tidningen brukade undvika i denna typ av publiceringar. Men det fanns inget i artikeln som gjorde offret identifierbart. Med andra ord kunde detaljerna inte göra offret känd för en vidare krets, vilket var vad tidningen skulle ta hänsyn till vid sin publicering.

Det var givetvis beklagligt att mamman i detta fall fått reda på detaljer om våldtäkten via publiceringen. Men dessa framgick även av åtalet som låg till grund för artikeln. Tidningen hade dock som policy att inte publicera för mycket detaljer i denna typ av fall, och hade därför avpublicerat och tagit bort detaljer som kunde anses stötande. Men det var en generell hållning i dessa frågor. Detaljerna i sig innebar dock inte att det var möjligt att identifiera brottsoffret.

Anmälarens kommentar

Anmälaren var glad att tidningen tagit bort detaljerna från webbpubliceringen, men artikeln i pappersutgåvan kunde den inte göra något åt.

Anmälaren hade aldrig påstått att skadan låg i att allmänheten skulle kunna identifiera offret men de som visste att det skett, hennes dotter, far- och morföräldrar, vänner till hennes dotter med flera, visste ju att det var hennes dotter det handlade om.

Detaljerna som publicerades saknade allmänintresse och den enda funktion de fyllde hade varit att skada hennes dotter ytterligare eftersom alla som visste om att dottern blivit våldtagen, genom publiceringen visste de nu också precis hur. Anmälaren visste ju att den handlade om hennes dotter utan att bild eller namn publicerats, så självklart förstod många fler än hon det också. Ingen hade något intresse av att få sådan detaljinformation.

Anmälaren ansåg att artikeln stred mot publicitetsreglerna genom att inte

• 
  
  
  
  • 
    
    
    
    • noga överväga publicitet som kunde kränka privatlivets helgd, och avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse krävde offentlig belysning (regel 7),
    
    
    • alltid visa offer för brott och olyckor största möjliga hänsyn, och noga pröva namn- och bildpublicering med hänsyn tagen till offer och deras anhöriga (regel 9).
    
    
    
    
  
  
  
  

Hade tidningen visat “största möjliga hänsyn” till brottsoffret när den publicerat artikeln? I detaljerna som publicerats för allmän beskådan hade det inte funnits något allmänintresse. Det fanns ett allmänintresse att brottet begåtts, men i detalj hur hade varit helt irrelevant och utan hänsyn till offrets känslor och mående.

Anmälaren tyckte att publiceringen var ett övergrepp i sig mot hennes dotter, oavsett om tidningen ville kännas vid det ansvaret eller inte. Det var en smaklös och sunkig artikel som skadat brottsoffret mer än vad den varit till nytta.

Medieombudsmannens bedömning

MO prövar om publiceringen orsakat en utpekad person en oförsvarlig publicitetsskada. Vid den prövningen vägs publiceringens allmänintresse, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika förhållanden, mot intrånget i den enskildes privatliv.

Det finns ett allmänintresse av att rapportera om sexualbrott mot barn. Ett sådant ämne är dock av ytterst integritetskänslig natur för brottsoffret, och tidningen måste därför iaktta mycket stor försiktighet i sin rapportering av ett enskilt fall, så att någon identifiering av brottsoffret inte är möjlig.

I ett så här känsligt fall räcker det med ett utpekande inför en ytterst begränsad krets, som familj och anhöriga, för att ett medieetiskt utpekande ska anses föreligga.

Artikeln innehöll viss information om brottsoffret. Hennes ålder, på vilken ort brottet inträffat och var hon varit under kvällen, är detaljer som framgått. Med ledning av dessa uppgifter har det varit möjligt för en krets runt brottsoffret och hennes anhöriga, som vetat att något av känslig art inträffat, att identifiera anmälarens dotter.

Denna krets har genom artikeln fått information om vad brottsoffret utsatts för och händelseförloppet kring det. Tidningen har publicerat ingående och utlämnande detaljer kring gärningen, vad anmälaren tänkt och känt medan den pågick, och hur hon försökt undkomma gärningsmannen. Därtill redogjorde artikeln för brottsoffrets berusningsgrad, vilket i sammanhanget också är en uppgift av integritetskänslig natur. Dessa detaljerade beskrivningar kan inte anses motsvara de krav på återhållsamhet som ställs på tidningen när den rapporterar om det aktuella ämnet.

Sammantaget: Tidningen har, genom den detaljerade rapporteringen och genom att inte tillräckligt skydda det minderåriga brottsoffret från utpekande, inte iakttagit den hänsyn som krävs vid rapportering om det integritetskänsliga ämnet. Allmänintresset av att rapportera om sexualbrott mot barn har inte motiverat den skada som brottsoffret orsakats. Publicitetsskadan är därmed oförsvarlig. För det bör tidningen klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.