Se och Hör Exp nr 9/2004 2004-02-23
En reservationslös rubrik om att en kvinnas ex-man skulle kidnappa de gemensamma barnen var hämtad från en spådom. Tidningen klandrades eftersom övrigt innehåll inte undanröjde risken för att det bestående intrycket ändå skulle vara att det fanns en verklighetsbakgrund till påståendet.
Publiceringen
På omslaget till Se & Hör nr14/2003 fanns en bild av B /namn/ med texten B:s mardröm över – Ex-mannen skulle kidnappa barnen. Rubriken på artikeln inne i tidningen löd Spådomen blev en chock för B – DINA BARN SKA KIDNAPPAS.
Av artikeltexten framgick att B i ett TV3-program berättat att en spåkvinna, som hade förstått att hon hade barn med en färgad man, hade varnat henne. Hon måste passa sig mot att mannen kidnappade barnen och flydde till ett annat land. Trots att spåtanten hade fel den gången trodde B fortfarande på det övernaturliga. Enligt artikeln hade B haft ett långt förhållande med den åsyftade mannen under 1980-talet.
En bild intill artikeln visade B med hennes nuvarande man och fyra barn, varav två hade den tidigare mannen till pappa.
Anmälan
A anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). A ansåg sig utpekad. Artikeltexten talade om en färgad man som B haft ett långt förhållande med och som hon hade gemensamma barn med. Det kunde inte vara någon annan än A. Texten innehöll ingen dementi av påståendet att han haft för avsikt att kidnappa sina barn. Formuleringen om att spåtanten hade fel den gången öppnade för spekulationer från läsarens sida.
Enligt A hade barnen fått frågor från sina kamrater i skolan om pappan och hur han planerat att kidnappa dem. Deras pappa var nu en färgad kidnappare enligt barns enkla logik. Tidningen hade inte redovisat något som talade mot ett sådant resonemang. Såväl A som B hade fått förfrågningar från vänner och bekanta. Tidningen hade spelat på dold främlingsfientlighet genom att koppla ihop kidnappningshotet med att A var färgad. Publiceringen hade också skadat honom i hans arbete.
Tidningens yttrande till PO
Tidningen svarade att artikeln redovisade hur B upplevt vad som sagts under en läsning av tarotkort. Eftersom hon trodde på ockultism och övernaturliga skeenden hade hon blivit orolig. Det hade tidningen redovisat utan att göra gällande att A verkligen planerade att kidnappa sina barn. Formuleringen att kidnappningen misslyckats den här gången öppnade inte för några långtgående spekulationer om “misslyckade kidnappningar”.
Uttrycket “färgad man” var hämtat ur TV3-programmet och hade använts av B själv. Att artikeln skulle spegla främlingsfientlighet var nonsens. Ingenstans i artikeln kunde man få intrycket att anmälaren verkligen planerade att kidnappa sina barn. Det som stod på löpsedeln och omslaget uttryckte inte att hotet var verkligt utan speglade B:s känslor vid tillfället. Tidningen avvisade A:s påstående att publiceringen skadat honom.
PO:s beslut
I beslut den 29 augusti 2003 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Allmänintresset för den händelse Se & Hör rapporterat om är minimalt intill obefintlighetens gräns.
Anmälaren har blivit utpekad genom de uppgifter som lämnats om hans hudfärg, faderskap, tidpunkt för relationen till B samt bilden på de gemensamma barnen.
Påståendet på omslaget att “Ex-mannen skulle kidnappa barnen” är reservationslöst. Det är först inne i tidningen som det framgår att det rör sig om en spådom. Förstasidesformuleringen har tillfogat den utpekade en oacceptabel publicitetsskada.
Pressetiken förutsätter att en tidning inte framhäver en persons etniska ursprung om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande. Anmälarens hudfärg är betydelselös i det aktuella sammanhanget. Dessutom har den nämnts i samband med en spådom om att anmälaren skulle kidnappa sina egna barn. Några sådana planer fanns ej. Således är det även missaktande.
Att hudfärgen nämnts i ett teveprogram befriar till ingen del Se & Hör från den publicistiska skyldigheten att själv ta ställning till om det var relevant att nämna den. Referensen andas en fördomsfullhet som troligen är aningslös och oavsiktlig men inte desto mindre reell. Från detta kan tidningen inte undandra sig ansvar med hänvisning till TV3.
Den ogenomtänkta formuleringen att “spåtanten hade fel den gången” kan suggerera en läsare att dra den slutsats som anmälaren oroat sig för: att en annan gång kanske hans kidnappningsplaner lyckas. Därmed ökar den publicitetsskada som han tillfogats redan genom de tidigare nämnda bristerna.
Slutligen har publiceringen av en bild av anmälarens två barn utsatt även dem för en publicitetsskada.
Sammanfattningsvis: Se & Hör har brutit mot god publicistisk sed och bör klandras.
Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen anförde att B själv använt ordet färgad för att förtydliga vem av hennes barns fäder som spåkvinnans uttalande gällde. PO:s uppfattning att anmälarens hudfärg var betydelselös i det aktuella sammanhanget skulle ha relevans om B haft barn med endast en man.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Som PO konstaterat är formuleringen “Ex-mannen skulle kidnappa barnen” reservationslös. Uppgifterna inne i tidningen, bl.a. det i sig olämpliga omnämnandet av mannen som färgad, bekräftar att det är A som avses. Av artikeln framgår att det är fråga om en spådom men text, rubriker och bilder undanröjer inte risken att en del läsare kan få det bestående intrycket att det trots allt finns en verklighetsbakgrund. Genom publiceringen har A och barnen utsatts för en oacceptabel publicitetsskada. Nämnden finner att
Se & Hör brutit mot god publicistisk sed.