King Magazine publicerade i nummer 6/2018 ett längre reportage om spelagentbranschen. I en del av artikeln beskrevs att det i agentvärlden förekommer många skandalhistorier. Bland annat påstods att åtskilliga agenter fångats med “fingrarna i syltburken”. Som exempel nämndes anmälaren. Nämnden anser att King Magazine har förorsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada när man genom sina beskrivningar utmålat honom som klandervärd. Tidningen klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
King Magazine, exp. nr. 22/2019, dnr. 18221
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar King Magazine
för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Genom beslut den 18
oktober 2018 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende en
anmälan mot King Magazine till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen publicerade
Tidskriften publicerade i nummer 6/2018 en artikel med rubriken Guldgrävaren.
Artikeln var ett längre porträtt
av den tidigare fotbollsspelaren Martin Dahlin. Idag var han verksam som agent
för bland andra flera svenska fotbollsstjärnor.
I en del av artikeln beskrevs att
agentvärlden förändrats sedan Martin Dahlin skrev sitt första kontrakt med en
agent. Men vissa saker var sig lika, bland annat vilken procentsats som agenten
tog.
“Och skandalrubrikerna som omgärdat yrket i alla tider har knappast
blivit färre. Åtskilliga är de agenter som fångats med fingrarna i syltburken.
Som Oliver Cabrera, som fick sin Fifa-licens indragen 2010, och NN [namn
angivet] som 2008 fälldes för skattebrott och dömdes till två års fängelse, för
att nämna ett par skräckexempel.”
På frågan varför det förekom så
många skandalhistorier i agentvärlden svarade Martin Dahlin att alla branscher,
med mycket pengar i omlopp, drog till sig sin beskärda del av rötägg. Men
Martin Dahlin trodde framförallt att det handlade om att det fanns ett enormt
medialt intresse. Minsta lilla grej eller rykte kunde bli uppförstorat, och i
många fall förvanskat.
Anmälan
Oliver Cabrera anmälde
publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman, PO. Det var förtal och
relevanta fakta hade utelämnats. Uppgifterna hade skadat honom i hans
yrkesutövning.
Det var en lögn att påstå att han “fångats med fingrarna i syltburken”.
Han hade blivit av med licensen i
cirka 20 dagar. När det uppdagats att Svenska Fotbollförbundet gjort fel hade
han fått tillbaka den. Detta nämndes inte i artikeln.
Han kopplades ihop med en annan agent
som fått fängelse. Det gav intryck av att han “spelade i samma liga”.
Han var utpekad i artikeln, men
hade inte fått yttra sig.
Tidskriftens svar
Tidskriften svarade, genom
utgivaren Claes Juhlin, att artikeln var ett personligt porträtt över Martin
Dahlin, och således ingen granskning av agentbranschen i stort. Det stycke där
anmälaren nämndes utgjorde högst några procent av helheten.
Utgivaren bestred att det rörde
sig om förtal, eller att relevanta fakta utelämnats. Det nämndes flera personer
i stycket. Det framgick av meningsuppbyggnaden att det rörde sig om enskilda
individer och handlingar. Utgivaren ansåg inte att anmälaren kopplades ihop
med en annan person.
Tidskriften såg dock allvarligt på
anmälan och erbjöd att i nästa utgåva förtydliga att licensen var indragen en
kortare tid.
PO:s bedömning
PO har till uppgift att pröva om
vad en tidning eller en tidskrift publicerat om en namngiven person förorsakat
honom eller henne en oförsvarlig publicitetsskada. Huruvida det som publicerats
är förtal är dock en juridisk fråga, som inte prövas av PO.
Spelagentbranschen är
uppmärksammad eftersom fotboll är ett stort intresse för många, men också för
att den omsätter stora belopp. Att i ett längre reportage som berör branschen
ta upp mindre smickrande delar av den finns det inget att invända mot.
Det finns emellertid pressetiskt
problematiska aspekter i de delar av publiceringen som rör anmälaren.
Generellt minskar allmänintresset
för en inträffad händelse över tid. Anmälaren fick i detta fall sin licens
indragen för åtta år sedan. Enligt anmälaren var licensen dessutom endast
indragen i cirka 20 dagar, vilket inte framgår i artikeln.
Anmälaren beskrivs vidare i
artikeln både som en agent som “fångats
med fingrarna i syltburken” och som ett
“skräckexempel”. Det är uppgifter som är klart nedsättande för honom. Genom
att tidskriften benämner det som “skandalrubriker”
och “skandalhistorier” förstärks
synen på anmälaren som klandervärd.
I nästa stycke uppger Martin
Dahlin att branschen drar till sig “sin
beskärda del av rötägg”.
Som exempel på agenter som fastnat
i syltburken ges två exempel. Några andra personer än Oliver Cabrera och NN
nämns inte. Det är riktigt att de är separata och läsaren förstår att det rör
sig om två olika handlingar. Det står dock också att de är “ett par skräckexempel”, vilket gör att anmälaren kopplas ihop med NN.
Att bli av med sin yrkeslicens är
allvarligt, men ett flerårigt fängelsestraff framstår som klart mer
klandervärt. I relation till att anmälaren endast blev av med licensen i cirka
20 dagar framstår inte kopplingen som motiverad.
Det är bra att tidskriften
erbjudit sig att införa ett förtydligande angående hur länge anmälarens licens
var indragen. De övriga uppgifterna som utmålar anmälaren som klandervärd
kvarstår dock.
Sammanfattningsvis har anmälaren
beskrivits som en som “fångats med
fingrarna i syltburken” och som ett “skräckexempel”.
Därtill har tidskriften skrivit om en åtta år gammal händelse och kopplat ihop
anmälarens agerande med en person som dömts till ett flerårigt fängelsestraff.
Detta har förorsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. Ett
förtydligande om hur länge licensen var indragen lindrar inte
publicitetsskadan i tillräcklig utsträckning. King Magazine bör därför
klandras.
Ärendet hänskjuts till Pressens
Opinionsnämnd, PON.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Endast anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s
bedömning att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk
sed.