Exp nr 23/2008 Östersunds-Posten
Tidningen publicerade en bild av en busschaufför som enligt ett vittne kört en buss med en mobiltelefon i varje hand. I samband med publiceringen fick busschaufförens chef uttala sig. Senare visade det sig dock att ord stod mot ord, busschauffören hävdade att han stått stilla när han höll i telefonerna. PON ansåg att tidningen brutit mot god publicistisk sed.
Publiceringarna
Den 28 mars 2007 publicerade Östersunds-Posten på förstasidan en bild av en busschaufför med en mobil i varje hand.
Inne i tidningen fanns samma bild i större format. Bilden visade en man som satt i förarsätet på en buss och som höll en mobiltelefon i varje hand. Mannens ansikte var pixlat.
Rubriken löd Chauffören rattade bussen med en telefon i varje hand. Händelsen hade inträffat på linje 63 mellan Östersund och Umeå ett par veckor före publiceringen. En av passagerarna som suttit längst fram vid dörren berättade att ungefär halvvägs mellan Östersund och Umeå bytte man chaufför och en ung kille tog över ratten. På sätet bakom honom satt en tjej. Hon och chauffören pratade oavbrutet med varandra. Plötsligt gav flickan chauffören sin mobiltelefon, varpå han tog upp sin egen och började göra en överföring av något slag. Enligt vittnet kändes det inte bra eftersom färden gick i 90-95 kilometer i timmen i vinterväglag. Det hela pågick i ungefär fem minuter.
Vittnet fångade händelsen på bild med sin mobiltelefon. När han kommit hem tänkte han inte mer på saken, förrän en vän till honom fick syn på bilden. Vännens reaktion fick honom att känna sig tvungen att agera, inte minst med tanke på de olyckor som inträffat på senare tid.
Vidare informerade tidningen om att det bussbolag som ägde bussen, även varit inblandat i den svåra bussolyckan i Uppsala för en tid sedan.
VD:n för bussbolaget uttalade sig och sade att han ingenting kunde göra, men uttryckte om busschauffören “Han borde jobba på cirkus i stället för att köra buss, för i yrkestrafiken har han inget att göra”. VD:n ansåg att körkortet borde dras in för chauffören och det borde vara förbjudet att tala i mobiltelefon i trafiken. Han skulle dock få facket på sig om han stängde av killen.
Bolaget hade gått ut med information om företagets policy vad gällde mobiltelefoner och var därför mycket upprörd över chaufförens sätt. Han var dock nästan lika arg på den passagerare som tagit bilden eftersom han behållit denna för sig själv ett par veckor innan han visade den. Den avslutande kommentaren var “Borde han inte ha ringt polisen och företaget på en gång. Och sagt åt chauffören?”.
Den 29 mars 2007 fortsatte rapporteringen i ärendet. Huvudrubriken var Bussen stod still och underrubriken Busschauffören tillbakavisar uppgifterna om att han körde när han pratade. VD:n för bolaget uppgav att chauffören sagt att bussen stod stilla när bilden togs. Passageraren som tagit bilden stod dock fast vid sin uppgift. Han menade att han aldrig skulle ha reagerat och tagit bilden om bussen stått stilla. Enligt chauffören måste dock bilden ha tagits på busshållplatsen i Fredrika när han pratade med en kollega i bussen bakom. VD:ns kommentar var att han inte trodde på någon eftersom ingen bevisning fanns.
I artikeln fanns även ett faksimil av ursprungsartikeln där bilden på nytt fanns med.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av busschauffören. Han anförde att publiceringarna var utpekande och mycket kränkande för honom. Han bodde på en liten ort i Norrland där alla kände alla, även människor han mötte i sitt arbete kunde räkna ut att det var han som kört bussen. Tidningen hade skrivit en massa osanningar och inte kontaktat honom för en kommentar före publiceringen. Vittnet hade inte kontaktat bussbolaget efter resan. Däremot hade han tre veckor efter den påstådda händelsen kontaktat tidningen. Enligt fotografen/vittnet var bilderna tagna under färd i en hastighet av 90 kilometer i timmen. På bilden kunde man emellertid räkna trädstammarna på hållplatsen där bussen stod stilla.
Anmälaren hade arbetat hos bussbolaget i tre år utan anmärkning. På grund av artiklarna hade han riskerat avsked.
Tidningens yttrande
Östersunds-Posten ansåg att chauffören inte kunde identifieras på den maskade bilden. Inte heller fanns det några uppgifter om honom i texterna som gjorde att han tillsammans med bilden kunde identifieras. Vid den första publiceringen gav tidningen stort utrymme åt kommentarer från bussbolagets VD. Tidningen hade också sökt busschauffören. Dagen därpå publicerades bussförarens version av händelsen. Tidningen hade försökt ge utrymme åt alla versioner vid en händelse där uppgift stod mot uppgift.
PO:s bedömning
I beslut den 21 december 2007 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Frågor om trafiksäkerhet har allmänintresse. Med tanke på den svåra olyckan som inträffade i Uppsala vid tiden för den nu omskrivna hän-delsen var det naturligt att tidningen fäste avseende vid vittnets berättelse.
Viktigt är dock att tidningen intar en ansvarig hållning i förhållande till de uppgifter som publiceras. Vad tidningen hade vid publicerings-illfället var en persons berättelse och en bild som visade en buss-chaufför sittande i ett förarsäte med en mobiltelefon i varje hand. Vidare skulle händelsen ha inträffat ett par veckor före publiceringen. Det kunde således inte varit någon större brådska att publicera bilden med hänsyn till nyhetsvärdet.
Tidningen har hävdat att berörda parter har fått komma till tals i samband med publiceringarna. Enligt min mening kan VD:ns uttalanden inte åberopas som ett bemötande i sammanhanget utan är närmast att betrakta som en ytterligare kränkning av chauffören. Anmälaren fick heller inte komma till tals i den första artikeln.
PO har vidare att ta ställning till hur pass utpekande de publicerade uppgifterna var för den enskilde. I tidningen angavs på vilken busslinje, mellan vilka städer och när under resans gång händelsen inträffade. Dessutom finns den pixlade bilden med.
Enligt min mening råder det ingen tvekan om att de som regelbundet åker den aktuella busslinjen samt människor i busschaufförens omgivning kunde räkna ut vem den omskrivne chauffören var. Att chauffören dagen efter fick möjlighet att bemöta uppgifterna väger inte upp den skada som den tidigare publiceringen orsakat honom. I själva verket hade en omedelbar kontakt med chauffören förskonat honom från varje publicitetsskada eftersom tidningen vid en sådan kontakt hade fått klart för sig att ord stod mot ord. Min bedömning blir således att Östersunds-Posten skall klandras.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen och anmälaren har beretts tillfälle att yttra sig.
Tidningen anför att det förhållandet att händelsen inträffade ett par veckor före publiceringen inte är väsentligt för nyhetsvärderingen. Det avgörande är när händelsen blev vidare känd. Eftersom andra medier hade uppmärksammat frågan kunde det av tidningens läsare uppfattas som konstigt om den väntat med att publicera. Tidningen hade självklart sökt föraren. Att VD:n uttalade sig så kraftfullt var ytterligare ett skäl att inte vänta med publiceringen.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen genom publiceringarna brutit mot god publicistisk sed.