Exp nr 95/2007 Världen idag
I rapporteringen om en vårdnadstvist hade pappan fått stort utrymme att ge sin syn på händelserna, medan mamman inte fick komma till tals. Artikeln framstod delvis som en partsinlaga istället för en objektiv redogörelse för ärendet. Allvarliga påståenden riktades också mot mamman.
Publiceringen
Den 27 september 2006 skrev tidningen Världen idag att länsrätten nu prövade ett beslut som fattats av socialtjänsten på en namngiven ort om att tvångsomhänderta ett syskonpar, 11 och 14 år gamla, som placerats på ett behandlingshem för kriminella och missbrukande ungdomar.
Bakgrunden var en lång och infekterad vårdnadstvist mellan föräldrarna. Enligt tidningen hade pappan under en tid haft ensam vårdnad om barnen då mamman avsagt sig vårdnaden på grund av psykisk sjukdom. Tidningen hade tagit del av läkarintyg som visade att mamman hade en allvarlig psykisk sjukdomsbild. När mamman blev friskskriven fick hon dock åter delad vårdnad om barnen tillsammans med pappan enligt ett beslut i tingsrätten.
Föräldrarnas samarbete kring barnen fungerade emellertid inte. Socialtjänsten beslutade att barnen skulle tvångsomhändertas enligt lagen om vård av unga. Pappan försökte då ta med sig barnen till Norge men arresterades misstänkt för grov egenmäktighet med barn. Förundersökningen mot honom lades dock ned eftersom han haft vårdnaden om barnen sedan de föddes och hade rätt att flytta med dem vart han ville. När pappan arresterades placerades barnen i fosterhem men rymde snart därifrån och flyttades då till ett behandlingshem för ungdomar med psykosociala problem, kriminalitet och missbruk. Där hölls de isolerade från varandra och omvärlden. Ombudet för pappan och barnen ansåg att det rörde sig om ett övergrepp som saknade motstycke.
Trots förbudet att kontakta omvärlden lyckades den 14-årige sonen kontakta sin pappa. Sonen lyckades också faxa ett skriftligt vittnesmål, om sina och systerns barndomsupplevelser, till länsrätten. Det var en skakande berättelse om grova psykiska, fysiska och sexuella övergrepp, som förövats av mamman. Enligt brevet ville barnen inte ha något att göra med mamman; istället ville de bo hos pappan där de kände sig trygga.
Artikeln under hade rubriken Pappan: “Det här har nästan tagit livet av oss” och redogjorde för pappans uppfattning om vad han och barnen gått igenom.
På motstående sida intervjuades biträdande institutionschefen på behandlingshemmet om verksamheten.
Den 29 september fortsatte tidningen sin rapportering och redogjorde för ett utlåtande till länsrätten från två psykologer som besökt barnen. Vidare intervjuades socialnämndens ordförande om ärendet.
På motstående sida i tidningen intervjuades den kvinnliga socialchefen i kommunen. I texten stod att socialchefen under många år arbetat tillsammans med barnens mamma inom hemsjukvården i kommunen. Enligt barnens pappa hade socialchefen och barnens mamma haft nära kontakt. Socialchefen själv uppgav att hon inte hade någon relation till mamman och att de inte kände varandra mer än att de bodde på samma ort. Det stämde dock att de varit kollegor från 1979 och framåt. Vidare redogjordes för socialchefens inblandning i handläggningen av ärendet hos socialtjänsten.
Liknande artiklar publicerades även på tidningens hemsida.
Anmälan
Publiceringarna anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av barnens mamma som kände sig utpekad och djupt kränkt. Uppgifterna om att hon skulle ha utsatt sina barn för grova psykiska, fysiska och sexuella övergrepp var helt felaktiga och saknade all grund. Hon hade heller aldrig lidit av psykisk sjukdom.
Publiceringarna innehöll även flera andra felaktigheter. Vårdnaden om barnen hade varit gemensam. Pappan hade därför inte rätt att ensam ta med sig barnen utomlands.
Tidningens yttrande
Artiklarna handlade om barnen och redogjorde för deras bakgrund samt hur tvångsomhändertagandet gått till. Tidningen hade använt fingerade namn för barnen och pappan. Anmälaren var endast omskriven som “mamman” för att undvika ett utpekande. Anmälaren hade avböjt att kommentera tidningens uppgifter. Tidningen hade inte fokuserat på mamman och tillbakavisade varje anklagelse om att ha smutskastat och förtalat henne.
Utifrån omständigheterna var det motiverat att ange vilken kommun det rörde sig om och intervjua ansvariga tjänstemän. Eftersom det handlade om barnens situation var det även befogat att redogöra för deras inställning till respektive förälder.
Uppgifterna om sexuella övergrepp kom från barnen själva och var hämtade från deras brev till länsrätten och Barnombudsmannen. Det fanns även en annan källa som stödde barnens påståenden. Tidningen sade sig ha kopior på läkarintyg som visade att anmälaren haft allvarliga psykiska besvär med perioder av sluten vård.
Vad gällde vårdnaden om barnen hänvisade tidningen till en interimistisk dom från tingsrätten 2005. Tidningen anförde att det i domen stod att barnen skulle bo hos pappan och såvitt tidningen kunde förstå fick pappan flytta med barnen vart han ville. Uppgiften var korrekt men möjligen något ofullständig. Hade man fått ta del av anmälarens version hade uppgiften kunnat förtydligas.
Anmälarens kommentarer
Anmälaren vidhöll att uppgifterna om grova övergrepp var felaktiga och djupt kränkande. Åklagaren hade lagt ner förundersökningen om sexuella övergrepp. Hon upprepade att hon inte var psykiskt sjuk och att hon inte fått behandling på en sluten psykiatrisk avdelning. Hennes kontakter med psykiatrin berodde på att hon levt i ett förhållande med psykisk och fysisk misshandel.
I hennes hemkommun rådde ingen tvekan om att publiceringarna handlade om henne. Att bli utmålad som en psykiskt sjuk människa som utnyttjade och misshandlade sina barn var djupt kränkande. Anmälaren ifrågasatte också starkt tidningens beslut att hänga ut barnen på det vis som skedde utan att ifrågasätta sanningshalten i alla dessa påståenden.
När det gällde tidningens påstående om att hon erbjudits att få komma till tals var det en sanning med modifikation. Däremot hade hon själv kontaktat tidningen efter publiceringen. Först då erbjöds hon att uttala sig, men hon upplevde inte att det skulle gagna hennes sak.
PO:s beslut
I beslut den 5 juni 2007 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Tidningen har redogjort för en familjetragedi där två minderåriga barn har omhändertagits av sociala myndigheter. Det finns ett allmänintresse som motiverar en granskning avsådana fall. En rapportering om enskilda familjers öde ställer dock höga krav på saklighet och hänsyn, inte minst gäller det i förhållande till barnen som befinner sig i en mycket utsatt situation.
Det var visserligen bra att tidningen strävade efter att anonymisera barnen och föräldrarna. Artiklarna innehöll dock uppgifter om bl a anmälarens tidigare arbete i en namngiven kommun. Min bedömning är att upp¬lysningarna i artiklarna var tillräckliga för ett begränsat utpekande av anmälaren, åtminstone inför personer som hade viss kännedom om fallet.
Med vetskap om att en långvarig vårdnadstvist lett fram till tvångs-omhändertagandet fanns anledning för tidningen att inta en kritisk hållning till uppgifter från parterna. Jag konstaterar att tidningen har gett pappan stort utrymme för att ge sin syn på händelserna medan anmälaren inte har kommit till tals. Artiklarna framstår delvis som en partsinlaga i en vårdnadstvist i stället för en objektiv rapportering om händelserna.
Det som framkommit i ärendet motiverar inte publiceringen av de allvarliga påståendena om att anmälaren varit svårt psykiskt sjuk och att hon skulle ha gjort sig skyldig till grova fysiska, psykiska och sexuella övergrepp på sina barn. Att uppgifterna om övergrepp skulle ha framförts av barnen i ett telefax, rättfärdigade inte en publicering av informationen. Vidare hade en förundersökning om sexuella övergrepp lagts ned. Inför den krets som förstod att anmälaren var den omskrivna mamman, presenterades hon genom uppgifterna på ett sätt som hon inte skall behöva acceptera.
Sammanfattningsvis anser jag publiceringarna har inneburit en oförsvarlig publicitetsskada för anmälaren och att tidningen bör klandras.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har anfört bl.a. att en seriös granskning av känsliga rättsfall skulle försvåras om tidningen klandras. Fokus i artiklarna har legat på de sociala myndigheternas hantering av barnen. Eftersom tidningen endast har fem prenumeranter på den angivna orten och artiklarna inte innehöll namn eller andra identifierande uppgifter har utpekandet varit i det närmaste obefintligt.
Anmälaren har anfört bl.a. att hennes gamla arbetskamrater och de som följt fallet i media lätt kunnat identifiera henne genom uppgiften att hon arbetat inom hemsjukvården i kommunen. Tidningen finns att läsa på webben vilket innebär att oräkneliga personer kan läsa den.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen bör klandras för att genom publiceringen ha åsidosatt god publicistisk sed.