Exp nr 22/2013, Borås Tidning, 2013-03-26
Vid rapporteringen om en misshandel publicerade tidningen känsliga uppgifter om kopplingen mellan en misstänkt gärningsman och brottsoffret.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Borås Tidning för att ha åsidosatt god publicistisk sed.
___________
Genom beslut den 24 januari 2013 hänsköt Pressombudsmannen (PO) en anmälan från “23-åringen” till Pressens Opinionsnämnd.
Vad tidningen skrev
Den 11 november 2012 publicerade Borås Tidning (BT) en artikel med rubriken Offret var nyckelvittne. Motsvarande artikel på tidningens nätsida, bt.se, hade rubriken Offer för rå misshandel var nyckelvittne i rättegång.
I ingressen stod att 23-åringen, som i veckan blivit svårt misshandlad på Gånghestervägen, hade varit huvudvittne mot en man som strax innan dådet dömts för brott. Sedan tidigare fanns det en ouppklarad affär mellan männen.
BT hade tidigare berättat att 23-åringen utsattes för en mycket grov misshandel när han stannade vid Jet-macken för att tanka vid tvåtiden natten mot torsdagen.
Det hade kommit uppgifter om att bakgrunden kunde vara att offret hade vittnat, fast polisen ville inte ge någon kommentar.
23-åringen hade nyligen vittnat mot en man i samma ålder som mot sitt nekande dömdes till kraftiga böter för skadegörelse.
En dag under våren hade 23-åringen stannat bilen i Knalleland då en annan bil stoppade intill. Ur den klev en man som hävdade att det fanns en obetald skuld. Denne hade verkat aggressiv, enligt vittnen. Han skulle ha sträckt sig in genom en öppen sidoruta till 23-åringens bil, slitit loss en högtalare och en mätare och slängt sakerna på marken så att de gick sönder. Det var den händelsen som lett fram till domen om skadegörelse som hade meddelats under veckan.
Senare under veckan inträffade misshandeln vid Jet-macken. Efter det brutala överfallet nämndes ett förnamn: – X hälsar, skulle någon av de två män som överföll 23-åringen ha sagt. Detta förnamn kunde passa in på mannen som dömdes för skadegörelsen.
Polisen ville inte kommentera utredningen, men ingen misstänkt hade ännu gripits.
En anslutande faktaruta bar rubriken Vittnen utsätts för våld och hot. I den stod om att hot, våld och påtryckningar mot vittnen blev ett allt allvarligare problem.
Anmälan
23-åringen anmälde artikeln till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Han ansåg att tidningen gett för mycket information, t ex om rättegången som han vittnat i. Upplysningarna kunde bindas och hade bundits till honom, vilket medfört att han och hans familj kände sig utsatta. Vem visste vilka hot eller dylikt som kunde uppkomma på grund av detta?
Tidningens svar
Borås Tidning svarade genom sin ansvarige utgivare i huvudsak följande:
Artikeln som anmälan gällde var en uppföljning. Både BT och andra medier hade tidigare rapporterat om misshandeln. Redan samma natt som dådet vid macken skedde, upprättades en polisanmälan om misshandel och övergrepp i rättssak.
PO-anmälaren var inte bosatt i Borås kommun där misshandeln inträffade. Kommunen hade cirka 100 000 invånare och misshandel i offentliga miljöer var ett vanligt förekommande brott.
Det stod inte heller exakt när skadegörelsen skett. Det framgick bara att händelsen inträffat i Knalleland, ett stort handelsområde med flera tusen människor i rörelse varje dag och med hundratals brottsanmälningar varje år.
Det var rimligen omöjligt för någon utanför en trängre krets att räkna ut vem det handlade om. Uppgifterna från den dom som BT refererade till i artikeln, kunde också antas vara kända för berörda personer sedan tidigare.
BT hade som princip att alltid vara försiktig när det gällde möjligheten till identifiering vid brottsrapportering. Så hade skett också i detta fall.
Vidare var det av stort allmänintresse att rapportera om olika former av påtryckningar, hot och våld mot vittnen – ett samhällsproblem som uppmärksammats i ett flertal fall de senaste åren.
PO:s bedömning
Frågor som gäller om vittnen utsätts för våld, hot och andra påtryckningar har stort allmänintresse. Samtidigt bör tidningarna iaktta särskild hänsyn vid rapportering som berör brottsoffer. En rapportering som handlar om vittnen som känner sig hotade bör naturligtvis inte heller leda till att sådana vittnen känner sig mer utsatta eller hotade.
En första fråga vid den pressetiska bedömningen är frågan om utpekande: Har publiceringen lett till ett utpekande utanför den krets som ändå kunde förväntas ha inblick i förhållandena? Eller får den krets som har viss kännedom om förhållandena ytterligare information som kan skada anmälaren?
De utpekande uppgifterna om anmälaren i artikeln, hans ålder och de inträffade händelserna, ger endast knapphändig information om honom personligen. Ett utpekande kan därför bara ha skett inför dem som redan kände till något om saken.
Till dem som hade kunskap om händelserna hör dock förvisso förövarna av skadegörelsen och misshandeln. Personer som anmälaren känner sig hotad av. De fick genom publiceringen reda på att det framkommit uppgifterom en koppling mellan förövaren av skadegörelsen och misshandeln, att en av gärningsmännen vid misshandeln skulle ha sagt: – X hälsar, ett förnamn som kunde stämma in på mannen som dömdes för skadegörelsen.
Denna information lämnades av tidningen i ett mycket tidigt skede av brottsutredningen om misshandeln, endast polisanmälan var gjord. Det står klart att det var känsligt för anmälaren att dessa uppgifter spreds på ett så tidigt stadium, när det inte ens var klart om och mot vem åtal skulle väckas. Någon misstänkt gärningsman för misshandeln hade inte gripits.
Att de misstänkta gärningsmännen inte var identifierade och åtal inte väckt, kunde medföra en ökad hotbild mot anmälaren. De rättsvårdande myndigheterna hade ännu inte hunnit vidta åtgärder mot någon. Uppgifterna i tidningens artikel kunde lätt uppfattas som att det var offret som hade berättat för polisen om vilka/vem han trodde låg bakom misshandeln. Att han hade tjallat.
Även om det var motiverat av tidningen att berätta om att det framkommit uppgifter som tydde på att misshandeln var en hämnd för ett tidigare vittnesmål, borde rapporteringen inte ha varit så detaljerad att det framstod som att offret berättat för polisen vem han trodde låg bakom misshandeln.
Anmälarens känsla av obehag och utsatthet tillfogade honom en publicitetsskada som inte uppvägs av allmänintresset av att belysa frågorna om vittnens utsatthet från mer generell utgångspunkt.
Borås Tidning bör därför klandras.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen har hos nämnden anfört bl.a. att det var svårt att se hur tidningen kunnat skriva att det framkommit uppgifter som tydde på att misshandlen var en hämnd för ett tidigare vittnesmål utan att misstankar fattades mot offret från förövarnas sida att han hade “tjallat”.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.