Klander för publicering om Prins Daniel

februari 7 2012


Exp nr 9/2012, Se & Hör, 2012-02-07


På omslaget och inne i tidningen gavs intryck av att prins Daniel hade hälsoproblem och att han därför hade svårt att fullgöra sina åligganden. Några belägg för att det faktiskt skulle förhålla sig så fördes dock inte fram i artikeln. Inte
heller hade prins Daniel själv fått möjlighet att kommentera sitt hälsotillstånd.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Se & Hör för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

__________

Allmänhetens Pressombudsman (PO) har i beslut den 28 november 2011 hänskjutit ett ärende avseende anmälan mot Se & Hör till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse.

Vad tidningen skrev

I nummer 30/2011 av Se & Hör, publicerad den 20 juli, hade förstasidan följande rubriker: Vännerna oroliga, Var trött och hålögd på Victoria-dagen och Hur sjuk är Daniel.

Rubrikerna illustrerades med en bild av prins Daniel och kronprinsessan Victoria.

Inne i tidningen var rubriken Det tuffa jobbet och sjukdomen tär allt hårdare på prins Daniel följd av Måste dra ned på tempot. Även här illustrerades artikeln av en bild på kronprinsessan och prinsen med bildtexten ”De har ett tufft schema och nu börjar Daniel vackla”.

Ingressen löd:

”En trött och hålögd Daniel chockade på Victoriadagen. Nu undrar vännerna hur sjuk han är.”

Artikeltexten konstaterade att prinsen verkade vara helt ur form på Victoriadagen och gjorde en koppling till den njurtransplantation prinsen genomgick för drygt två år sedan. Operationen gick enligt hovet och läkarna bra, men Daniel tvingas medicinera resten av livet för att förhindra att kroppen stöter bort den nya njuren.

Därefter följde en genomgång av ett hektiskt år för prinsen. Under mellanrubriken Orkar inte med skrev tidningen att makarna hade pressen på sig att producera en tronarvinge och konstaterade ”Det är inte ett orimligt antagande att det kan kännas stressande”.

Avslutningsvis citerades två anonyma vänner, som sa att prinsen numera är trött, nedstämd och hålögd, samt att han måste dra ned på tempot för att orka vara ett stöd för Sveriges kronprinsessa.

Anmälan

Artikeln anmäldes av H.K.H. Prins Daniel via ombud. Anmälaren menade att tidningsartikeln ger intryck av att prinsen har allvarliga hälsobrister och att han på grund av sjukdom har svårt att utföra sina åligganden som kronprinsessans make. Det antyds också att hans hälsotillstånd skulle kunna medföra svårigheter för paret att få barn.

I båda fallen var det felaktigt. Uppgifterna om ohälsa var inte sanna och kronprinsessan var gravid redan vid Victoriadagen.

Anmälaren menade att uppgifterna inte bara var osanna utan också integritetskränkande och stötande. De hade förorsakat honom en publicitetsskada.

Enligt punkt sju i de etiska reglerna ska pressen av respekt för den personliga integriteten noga överväga publicitet som kan kränka privatlivets helgd och avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. Uppgifter om en persons hälsotillstånd är särskilt integritetskänsliga. Återhållsamhet med denna typ av uppgifter borde gälla även offentliga personer som H.K.H. Prins Daniel. Något allmänintresse som motiverade publiceringen fanns inte.

Som jämförelse hänvisade anmälaren till ett ärende i Pressens Opinionsnämnd (72/2003) där en kvällstidning klandrats för publicering av integritetskänsliga uppgifter angående en artist med en allvarlig sjukdom.

Anmälaren menade att det fanns undantagsfall där det var motiverat att skriva om offentliga personers hälsotillstånd. Så kunde till exempel vara fallet om statsministern drabbades av en allvarlig sjukdom som påverkade hans tjänsteutövning.

Prinsen konstaterade att han accepterade att vara föremål för en omfattande medial uppmärksamhet. Även i vissa privata angelägenheter fann han sig i att vara omskriven. Gränsen mellan privatliv och offentlighet kunde säkert vara svår att dra, men den aktuella artikeln innehöll uppgifter som tydligt utgjorde en privat enskild angelägenhet. Därtill var de osanna.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin utgivare att prins Daniel otvetydigt var att betrakta som en offentlig person. Därmed fick han acceptera en långtgående medial uppmärksamhet. Som medlem av kungahuset fick han dessutom tåla uppmärksamhet på en nivå som översteg den som artister, skådespelare och andra som står i offentlighetens ljus får acceptera.

Enligt anmälan gav ”tidningsartikeln intrycket att H.K.H. Prins Daniel har allvarliga hälsobrister och att han på grund av sjukdom har svårt att utföra sina åligganden som kronprinsessans make”. Det stämde inte, enligt tidningen. Inte på någon plats i artikeln antyddes detta.

Det fanns inte heller några uppgifter i artikeln om ”allvarliga hälsobrister”. Att prisen genomgått en njurtransplantation var väl känt. Mot den bakgrunden var det naturligt att många uppmärksammade och intresserade sig för hans hälsa.

I artikeln uttrycktes inte heller någon oro för kronprinsparets reproduktionsförmåga. Det stod ”Dessutom har makarna pressen på sig att producera en tronarvinge. Det är inte ett orimligt antagande att det kan kännas stressande”. Det var ett antagande som utgivaren stod fast vid.

Hänvisningen till PON 72/2003 var bara giltig om man jämställde prinsens offentliga status med den hos en artist.

Utgivaren ansåg att den beskrivning som en av de anonyma vännerna gjort (”Han är trött, nedstämd och hålögd…”) knappast kunde anses som kränkande och att det därmed inte uppstått någon publicitetsskada.

Anmälarens kommentar

Anmälaren vidhöll att artikeln och rubrikerna tillsammans gav intrycket av att H.K.H. Prins Daniels hälsa var allvarligt nedsatt och att han i olika centrala avseenden inte förmådde utföra sina uppgifter som kronprinsessgemål.

Redan förstasidesrubriken förmedlade det intrycket. Här var det inte frågan om huruvida prinsen var sjuk, utan hur sjuk han var.

Uppräkningen av prinsens arbetsuppgifter föregicks av mellanrubriken Orkar inte med, vilket knappast kunde tolkas på annat sätt än att åtagandena var allt för ansträngande för honom.

Om den ena artikeln efter den andra förmedlar bilden att en offentlig person har vissa hälsobrister blir det snart en allmänt spridd uppfattning. Det är kärnan i varför spridandet av allvarliga hälsobrister är integritetskränkande. Det motiverar stor restriktivitet med sådana uppgifter. Uppgiften måste både vara sann och motiveras av ett allmänintresse.

PO:s bedömning

Ärendet gäller två olika områden. Prinsens hälsa och uppgiften att skaffa tronarvingar.

När det gäller pressen att producera en tronarvinge finns det inte skäl att klandra tidningen. I denna passus i artikeln påstås inget som berör kronprinsessparets privata omständigheter. Här finns endast ett antagande att detta kan kännas stressande. En allmän reflektion av tidningen som väl faller inom pressetikens ramar.

Påståendena om prinsens vacklande hälsa berör flera kärnbegrepp inom pressetiken som ”allmänintresse”, ”privatlivets helgd” och ”offentlig person”.

Begreppet allmänintresse innebär att företeelsen i ett bredare perspektiv är betydelsefull, viktig. Det kan vara något av samhällelig betydelse eller till exempel något som berör en större krets. Mot detta kan man sätta ett intresse som bygger på att det är kul, kittlande eller spännande att få veta: nyfikenhet.

Dessa två begrepp hänger inte ihop. Nyfikenhetsintresset hos allmänheten kan bli mycket högt utan att det påverkar allmänintresset. Att tillfredsställa allmänhetens nyfikenhet är helt legitimt – det sysslar pressen med varje dag. Problemet uppstår när den gäller uppgifter som borde omgärdas av privatlivets helgd.

Till denna sfär hör människors hälsotillstånd. Endast i undantagsfall kan en enskild persons sjukdom bedömas vara av allmänintresse. Det gäller till exempel personer vars verksamhet har allmänintresse, om förmågan att utföra arbetetsviktar på grund av hälsotillståndet.

Begreppet offentlig person är inte entydigt. Även här finns en koppling till allmänintresset. Har personen på grund av sin ställning eller roll ett allmänintresse, får han eller hon tåla en hårdare granskning av medierna. Hit hör politiker, ledande offentliga tjänstemän, företagsledare och till exempel representanter för polis och militär.

När det gäller artister, atleter och till exempel tevepersonligheter är det problemfritt att granska deras verksamhet, men de har fortfarande rätt till ett privatliv som inte exponeras i medierna.

Vad avser kungafamiljen har kungen en särställning i det att han är statschef. Det gör en närgången granskning rimlig, även av hälsoaspekter som skulle kunna försämra hans förmåga att utföra sitt arbete. Om kronprinsessan Victoria en dag blir statschef kommer hon att befinna sig i samma position när det gäller allmänintresse.

För övriga delar av kungafamiljen är allmänintresset kring privata omständigheter lågt. Att nyfikenheten är mycket stor påverkar inte allmänintresset.

Det betyder att även om många vill få veta hur det står till med prins Daniels hälsa, så finns det inte ett allmänintresse som berättigar till att denna del av hans privatliv exponeras som Se & Hör gjort.

Saken försvåras av att tidningen inte bara spekulerar om prinsens hälsotillstånd utan faktiskt, genom sina formuleringar i rubrikerna, utan reservationer slår fast en rad påståenden som vore de fakta. För det första att han är sjuk, för det andra att sjukdomen tär på honom, för det tredje att han börjar ”vackla” och för det fjärde att han måste dra ned på tempot. Detta är uppgifter som inte beläggs. Frågan ställs till exempel inte till prinsen själv.

Se & Hör har genom sin publicering brutit mot god publicistisk sed och bör klandras.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Se & Hör har hos nämnden anfört bl.a. följande. PO:s tolkning av begreppet allmänintresse är hans egen och inte i närheten av vad som skulle kunna kallas normgivande. Att hävda uppfattningen att sådant som berör kungahusets medlemmar inte är av allmänintresse är att förringa kungahuset och dess medlemmar. PO har en verklighetsfrämmande uppfattning.

Anmälaren har hänvisat till vad som anförts i anmälan och yttrande till PO.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Nämnden anser – mot bakgrund av den ställning prins Daniel och kronprinsessan Victoria har i svenskt statsskick – att uppgifter om prins Daniel, och som i detta fall hans hälsa, har ett uppenbart allmänintresse. Uppgifter om sjukdom hör emellertid till den privata sfär som i publicistiskt hänseende måste hanteras med stor försiktighet. För att allmänintresset ska motivera publicering av uppgifter om prins Daniel hälsotillstånd måste de vara väl underbyggda, och de måste vara relevanta i förhållande till prinsens ställning och uppdrag.

Artikeln ger intryck av att prins Daniel har hälsoproblem och att han därför har svårt att fullgöra sina åligganden. Några belägg för att det faktiskt skulle förhålla sig såförs dock inte fram i artikeln. Inte heller har prins Daniel själv fått möjlighet att kommentera sitt hälsotillstånd.

En allmän regel är att rubriker måste ha täckning i texten. Rubriker som t.ex. ”Det tuffa jobbet och sjukdomen tär allt hårdare på prins Daniel” uppfyller inte detta krav.

Nämnden gör den sammantagna bedömningen att tidningen ska klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

Ledamöterna Mats Arnhög och Kerstin Wigzell var av skiljaktig mening och anförde följande.

I regeringsformen
1:5
slås fast att konungen eller drottningen, som enligt successionsordningen innehar Sveriges tron är rikets statschef. Eftersom successionsordningen i sin tur säger att tronen endast kan tillfalla bröstarvingar blir själva reproduktionen avgörande för vem som blir Sveriges framtida statschef. Av detta följer att såväl statschefens som kronprinsessans samt prins Daniels hälsa är av uppenbart allmänintresse. Att skriva om prinsens väl dokumenterade njurtransplantation och eventuella efterföljande komplikationer kan alltså inte anses strida mot god publicistisk sed.

Vi delar majoritetens uppfattning att uppgifter måste vara väl underbyggda och anser att det är olyckligt att de uppgifter som i texten framförs av anonyma källor i rubrik och bildtext ger intryck av att vara bekräftade. Detta är dock inte tillräckligt för att motivera klander av Se & Hör.

Två suppleanter, som inte deltog i beslutet, anslöt sig till denna skiljaktiga mening.