Exp nr 79/2006 Solo
Känt nyhetsankare pekades ut som kungens älskarinna. Tidningen klandrades för publiceringen som baserades på lösa rykten.
Publiceringen
Solo hade den 10 oktober 2005 ett uppslag som kallades “Sveriges bisarraste kändisskvaller”. Där gjordes korta påståenden om olika kända personers privatliv.
I en notis stod att kung Carl Gustaf hade en lägenhet i Stockholm där han träffade älskarinnor. Det uppgavs att tre namngivna kvinnor fått sig “en och annan royal ride”. De tre kvinnorna förekom på var sitt foto.
Anmälan
En av kvinnorna, A, anmälde genom ombud tidningen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Uppgifterna om hennes påstådda sexuella relation med kungen var grundlösa och kränkande. Samtidigt som vissa reservationer gjordes om att det var fråga om ryktesspridning ville tidningen markera att uppgifterna mycket väl kunde vara sanna. Genom att hänvisa till talesättet ingen rök utan eld hade tidningen markerat att det kunde vara så. Det fanns inget uppenbart allmänintresse som motiverade namnpubliceringen. Solo hade visat ett betydande mått av hänsynslöshet och likgiltighet för den enskildes integritet.
Skadan hade förstärkts genom att hon var programledare för nyhetssändningar som bl a rapporterade om hovet och kungahuset. Publiceringen hade inte föregåtts av faktakontroll och avvägning av motstående intressen.
Tidningens svar
Solo beklagade att A tagit illa vid sig. Avsikten var inte att kränka henne. Tidningen hade berättat om Sveriges “bisarraste kändisskvaller”. Solo hade inte fabricerat ryktena utan sammanställt information från olika tryckta, elektroniska och muntliga källor. Tidningen var bara budbäraren och hade noga poängterat att det rörde sig om skvaller, rykten och gissningar och absolut inga sanningar. Tidningen var beredd att publicera ett genmäle från A utan redaktionell kommentar.
Anmälarens kommentar
Anmälaren menade att rykten om t ex sexuella relationer inte blev pressetiskt godtagbara genom att tidningen vidgick att det var fråga om skvaller. Det skulle vara förödande för den enskildes integritet om grundläggande krav på sanning och relevans kunde kringgås så enkelt. Att införa ett genmäle var knappast meningsfullt mot bakgrund av att publiceringen fungerat som en legitimering av den vidare massmediala spridningen i rikstäckande press och etermedia.
Ytterligare yttrande från tidningen
Solo upprepade erbjudandet om genmäle från A. Publiceringen var inget försök att kringgå pressetiska regler. Syftet var att berätta om kändisskvaller som fenomen. Det handlade om kändisskvaller i allmänhet. Texten om kungen och A var kort och publiceringen som helhet fokuserade inte på dem.
Innehållet i notisen var korrekt. Det var ett faktum att det länge spekulerats om kungens otrohetsaffärer och att anmälaren förekommit i de spekulationerna. Solo hade markerat att det inte rörde sig om fakta utan om rykten. Det var ingen kränkning av A:s personliga integritet.
Det fanns ett uppenbart allmänintresse att berätta om rykten som florerade i olika medier, i synnerhet om de var samstämmiga och långvariga. A var en framstående nyhetsföreträdare och det fanns ett uppenbart allmänintresse att berätta om att det sedan länge fanns utbredda rykten om att kungen hade en relation med en sådan medieföreträdare.
PO:s bedömning
I beslut den 19 maj 2006 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Bland de värden som tillsammans formar pressetiken och god publicistisk sed står strävan efter sanning främst. Solo har friskrivit sig från sanningskravet för att i stället bygga delar av sin journalistik på skvaller. Det är inte uttryck för en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. Om ryktens samstämmighet och ihärdighet skulle utgöra ett tillräckligt starkt publicistiskt skäl att ytterligare sprida dem, så skulle pressetiska perspektiv öppna sig som vore allt annat än önskvärda.
De uppgifter som publicerats om anmälaren har inte påvisats vara sanna. I sina kommentarer har tidningen tvärtemot understrukit att de inte är det. De publicerade osanningarna saknar allmänintresse. I detta fall uppstår inte heller något allmänintresse trots att anmälaren är en offentlig person. Osanningarna är starkt integritetskränkande. Deras publicering reflekterar en redaktionell hållning som är aningslös eller cynisk, möjligen båda delarna samtidigt.
Solo bör få pressetiskt klander.
Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd mm.
Tidningen har hos nämnden anfört att Granskningsnämnden för radio och TV har granskat ett inslag i ett program i TV4 där uppgifterna om kungen och A upprepades. Nämnden friade programmet. PO:s bedömning innebär att en tidning aldrig får skämta om sådant som människor talar om oavsett hur samstämmiga och ihärdiga sådana rykten är. Att som PO förordar – helt avstå från publicering – anser tidningen inte vara rätt väg att gå, t.ex. såvitt avser samstämmiga och ihärdiga rykten om public service företrädares eventuella samröre med makthavare.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden anser liksom PO att artikeln inte tillräckligt lever upp till de pressetiska kraven och därför bör föranleda klander. Nämnden finner att tidningen genom publiceringen har brutit mot god publicistisk sed.