Exp nr 97/2009 Arbetarbladet
Två artister uppgavs vara misstänkta för sexbrott. Uppgifter om artisternas ålder samt om när och var de hade uppträtt nämndes, vilket gjorde att A kunde identifieras. Åtal väcktes aldrig och förundersökningen lades ned dagen efter publicering. Genom att i ett mycket tidigt skede skriva om misstankarna tillfogades A en oförsvarlig publicitetsskada. En uppföljande publicering förtog inte skadan.
Publiceringarna
Den 15 september 2008 löd Arbetarbladets förstasidespuff Artister misstänks för sexbrott i (ortsnamn). I texten stod att två artister misstänktes för våldtäkt och sexuellt tvång på en 15-årig flicka. Våldtäkten skulle ha ägt rum före artisternas konsert på ett insparksdisko på en namngiven nöjesanläggning. Flickan hade chockad förts till sjukhus för undersökning. Artisterna hade gripits efter konserten, men släppts efter förhör. De var dock fortfarande misstänkta för brotten.
Inne i tidningen utvecklades historien under rubriken “Hon tvingades ha oralsex i källaren”. I ingressen stod bl.a. att “Våldtäkten ägde rum på det stora gymnasiediskot…”. Artikeln illustrerades av ett foto på en scen och det beskrevs att det var en trappa ned, bakom scenen som de misstänkta övergreppen skett. En likalydande artikel publicerades även på tidningens nätsida, arbetarbladet.se.
I artikeltexten berättade en nära vän till flickan om hur flickan mådde efter det inträffade. Den 29-årige artisten hade tvingat flickan till oralsex i en källarlokal. Efteråt hade flickan gått in på en toalett, dit den 21-årige artisten skulle ha följt efter henne och tvingat henne att ha sex med honom. Efter att konserten var slut hade de två artisterna gripits.
Efter förhör hade 29-åringen släppts vid tretiden på natten, medan 21-åringen släpptes strax efter fem på morgonen, efter att ha genomgått en läkarundersökning. – De är fortfarande misstänkta för brotten. Åklagaren gjorde bedömningen att de inte kan försvåra utredningen, sade förundersökningsledaren. Arrangören sade till tidningen att artistgänget varit inhyrt för att vara höjdpunkten på kvällen.
Den 29-årige artisten, som hade haft flera hitlåtar, nekade till anklagelserna på sin blogg. Artisten skrev bl.a. att han aldrig tvingat någon till sex och att han hade stor respekt för kvinnor.
Maxstraffet för sexuellt tvång och våldtäkt var två respektive tio års fängelse.
Den 16 september 2008 publicerades en artikel med rubriken Artisten ska anmäla polis och medier. I ingressen stod att utredningen rörande sexbrott mot den 29-årige artisten hade lagts ned under gårdagen. Nu förberedde artistens advokat anmälningar mot de medier som namngivit klienten, samt mot Gävlepolisen som skickat ut ett pressmeddelande där denne namngavs. – Det var fullständigt omdömeslöst gjort, sade advokaten.
Under måndagen hade åklagaren beslutat att lägga ned förundersökningen om sexuellt tvång mot den 29-åringe artisten. – Det kan inte styrkas att han har gjort något brott, sade åklagaren. Misstankarna mot mannens 21-årige medartist kvarstod dock.
29-åringen hade i upprörda ordalag förklarat sig oskyldig på sin blogg. Nu riskerade flickan i fråga att bli anmäld för en falsk polisanmälan. – Han är beljugen av flickan. Han har inte begått något brott, sade advokaten. Medier kunde även komma att anmälas för förtal eller för brott mot de publicistiska reglerna. Vidare riskerade polisen att anmälas för tjänstefel eftersom man i ett pressmeddelande namngivit artisten.
Anmälan
A anmälde Arbetarbladet till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Han är den omskrivne artisten. A anförde i korthet följande.
I samband med en spelning hade en flicka haft sex med en bandkollega och sedan ångrat sig, varpå A blivit indragen i händelsen. A hade tagits till polisstationen, men släppts redan efter någon timme. Polisen hade meddelat att A omedelbart skulle tas bort från utredningen. Åklagare kunde dock inte fatta beslut om det förrän efter helgen.
A hade aldrig gripits misstänkt för våldtäkt. Både A och hans bandkollega var nu friade från alla misstankar.
A hade lidit stor skada till följd av publiceringarna. Hans flickvän hade gjort slut och skivbolaget hade brutit kontraktet. Flera arrangörer hade avbokat planerade framträdanden och A hade i princip inga spelningar inbokade. A hade känt sig tvungen att åka utomlands.
A hade lämnat in en polisanmälan om tjänstefel (bilades anmälan) mot de poliser som gått ut med ett pressmeddelande där det felaktigt uppgavs att han och en medartist var gripna misstänkta för våldtäkt och sexuellt tvång.
Tidningens yttrande
Arbetarbladet svarade att artiklarna baserades på pressmeddelanden som lämnats av polisen, vittnesuppgifter, uttalanden från förundersökningsledaren samt uttalanden från A:s egen blogg.
A hade i november 2008 vänt sig till tidningen med skadeståndskrav för grovt förtal. A ansåg att han kunde identifieras av tidningens artiklar, mot bakgrund av det som stod om honom på nätet samt då en annan lokaltidning hade publicerat hans namn. Arbetarbladet hade avvisat skadeståndsanspråket, med motiveringen att A inte identifierats genom tidningens artiklar. Arbetarbladet kunde inte stå till svars för att andra medier valt att identifiera A. Tidningen hade medvetet valt att avstå från att publicera utpekande uppgifter, trots att polisen offentliggjort hans namn samt att A själv kommenterat saken på sin blogg.
Arbetarbladet hade redogjort för händelsen på ett ansvarsfullt sätt. Det angavs tydligt att det rörde sig om misstankar om brott och stod att artisterna nekade till anklagelserna. Vidare ägde saken allmänintresse. Tidningen hade också genast skrivit att åklagaren beslutade att lägga ned utredningen.
PO:s bedömning
I beslut den 27 augusti 2009 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Vad PO prövar är om enskilda tillfogats oförsvarliga publicitetsskador genom det som skrivits om dem i pressen. Av betydelse för bedömningen är om anmälaren pekas ut i publiceringarna.
Arbetarbladet är en lokaltidning. I artiklarna stod att händelsen utspelat sig vid ett stort ungdomsdisko som hållits i en namngiven nöjesanläggning på en namngiven ort lördagen den 13 september. Den 29-årige artisten uppgavs ha framträtt vid evenemanget och det stod att han hade haft flera hits. Enligt arrangören var 29-åringen och hans artistgäng inhyrt för att vara höjdpunkten på kvällen. Min bedömning är att många läsare kunde förstå vem den omskrivne artisten var.
Av de pressetiska reglerna framgår att tidningar ska ta hänsyn till att en person som är misstänkt för brott i lagens mening betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Vidare bör en tidning noga överväga konsekvenserna av att publicera identifierande uppgifter vid rapporteringar som kan skada människor.
I artikeln den 15 september stod att de två artisterna misstänktes för våldtäkt och sexuellt tvång av en 15-årig flicka. 29-åringen hade enligt flickan tvingat henne till oralsex. Den16 september stod att förundersökningen mot anmälaren lagts ned.
Det var således mycket allvarliga beskyllningar som riktades mot anmälaren. Misstankarna ledde inte till åtal och förundersökningen mot anmälaren lades ned redan samma dag som uppgifterna om anklagelserna publicerats.
En ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften förutsätter att tidningarna förhåller sig försiktigt till brottsmisstankar som bygger enbart på polisanmälningar. Genom att i ett mycket tidigt skede av det aktuella händelseförloppet skriva om misstankarna mot anmälaren tillfogade Arbetarbladet denne en publicitetsskada som han inte ska behöva tåla. Det var visserligen bra att tidningen skrev att åklagaren lade ned förundersökningen, men uppföljningen förtog inte den uppkomna publicitetsskadan.
Mot denna bakgrund anser jag att Arbetarbladet inte kan undgå pressetiskt klander.
Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Publiceringen skedde först sedan A i sin egen offentliga vitt spridda blogg berättat om det inträffade och gett sin syn på saken. Tidningen valde en restriktiv hållning genom att berätta om händelserna utan namn- eller bildpublicering. Visserligen kunde tidningens läsare identifiera A genom Internet, genom att läsa andra tidningar som valt en annan mera utlämnande hållning eller genom att läsa A:s egen blogg. Men tidningen kan bara vara ansvarig för sin egen publicering som var återhållsam och ansvarsfull.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden instämmer i PO:s bedömning och finner att Arbetarbladet ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.