Exp nr 91/2005 Expressen
Publiceringarna
Den 16 november 2004 löd löpsedeln “A. (för- och efternamn på den kände manlige artisten skrevs ut): Jag blev pressad på pengar av älskarinna”. Uppgifterna återkom på förstasidan. I tidningen fanns en artikel med rubriken “- Hon ville ha pengar” och underrubriken “Privatbilder hamnade i skvallertidningen – A. ( artistens namn skrevs ut) rasar mot älskarinnan”. Artikeln handlade om A. och en otrohetsaffär som han avslöjat i Hänt Extra. I ett “öppet brev” hade han berättat om sin relation till journalisten B. (vars namn angavs). Hon förekom också på bild. Tidningen publicerade brevet.
Artikeln innehöll också ett kärleksmejl som enligt A. var skrivet av B.
Den 17 november 2004 publicerades ytterligare en artikel om A.
Den 26-27 december 2004 hade tidningens bilaga Magasinet en återblick på skvalleråret som gått. I publiceringen fanns en bild av A. Under bilden stod: “A. (namnet angavs) ville ge sin version av otrohetsaffären med påstådda älskarinnan B. (namnet angavs) – som nu pressar honom på pengar. A. – som nu känner sig förrådd – var otrogen – och för att BEVISA detta lät han pressen publicera privata mejl.”
Anmälan
B. anmälde publiceringarna till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Hon ansåg att artiklarna var kränkande och hade åsamkat henne skada såväl yrkesmässigt som privat. Hon menade också att tidningen hade publicerat grova anklagelser mot henne. Det hade stått att hon var en älskarinna och en utpresserska.
Tidningens yttrande
Både A. och B. hade låtit sig intervjuas med anledning av publiceringarna. De var båda medievana personer. Tidningen hade endast sagt till B. att hennes uttalanden skulle refereras på ett lojalt sätt. Så skedde också. Även A. blev intervjuad. Tidningen hade redogjort för bådas uppfattningar. Tidningen gjorde inte några egna värderingar av uppgifterna. Läsarna fick dra sina egna slutsatser.
I publiceringen om skvalleråret kunde inte ledet “B. (namnet angavs) – som nu pressar honom på pengar” läsas för sig. Textavsnittet som helhet vittnade om att det var A. som ville ge sin version.
PO:s bedömning
I beslut den 27 maj 2005 anförde hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande:
Anmälaren är inte en offentlig person. Hon har emellertid gått med på att intervjuas av tidningen med anledning av bekantskapen med A. Mot den bakgrunden anser jag inte namn- och bildpubliceringen av henne i sig var pressetiskt kränkande.
Anmälaren har dock framställts på ett negativt sätt i publiceringarna. På löpsedeln och förstasidan den 16 november fanns uppgifter från A. om en älskarinna som pressade honom på pengar. Uppgifterna knöts till anmälaren genom artikeln inne i tidningen.
Vidare publicerades, i A.:s “öppna brev”, integritetskänsliga uppgifter om hennes privatliv, yrkesliv och ekonomiska situation. Innehållet i det påstådda kärleksmejlet var också av känslig natur. Uppgifterna var av ringa allmänintresse.
Det förhållandet att även anmälaren uttalat sig, uppväger inte helhetsintrycket av publiceringarna.
Tidningen har anfört att publiceringen i bilagan Magasinet redovisade A.:s version och inte innebar något påstående om att anmälaren pressade honom på pengar. Även omuppgiften kom från A. var den kränkande. Enligt min mening var det också möjligt att uppfatta texten i den delen som ett påstående. Uppgiften fick dessutom stå oemotsagd.
Genom uppgifterna kring att anmälaren skulle ha pressat A. på pengar samt publiceringen av andra för henne känsliga uppgifter, anser jag att tidningen passerat gränsen för vad som är pressetiskt försvarligt. För det bör Expressen klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
——–
Skriftväxling mellan parterna förekom även inför Pressens Opinionsnämnd.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden ansluter sig till PO:s bedömning av hur den anmälda texten i Magasinet kan läsas.
PO har för sin del funnit att anmälaren inte är en offentlig person och att uppgifterna var av ringa allmänintresse. Oavsett hur det förhåller sig härmed, finner nämnden på de skäl PO i övrigt anfört att Expressens publicering inneburit en oförsvarlig publicitetsskada som även enligt nämndens mening ger anledning till klander. Nämnden finner att tidningen genom publiceringen har brutit mot god publicistisk sed.