Exp nr 1/2005 Nya Wermlands-Tidningen
Utpekande uppgifter lämnades om ungdomar i samband med Nya Wermlands-Tidningens rapportering om att narkotika såldes på skolorna i Värmland. Tidningen hade åsidosatt god publicistisk sed.
Publiceringarna
Den 23 mars 2004 fanns på första sidan i Nya Wermlands-Tidningen (NWT) en artikel med rubriken “Elev sålde knark till 13-åringar”. Enligt artikeln flödade knarket på skolorna i Värmland. Flera personer hade suttit anhållna misstänkta för brott. Exempel gavs på vad vissa ungdomar var misstänkta för.
Inne i tidningen fanns över en helsida flera artiklar om knarket i skolorna.
Den översta artikeln hade rubrikerna “17-åring och 28-åring misstänks för försäljning. 13-åringar köpte knark i skolan”. Av artikeln framgick att en elev hade suttit anhållen.
Nästa artikel hade rubrikerna “Knarket flödar på skolorna – många tips på nätet. Cannabis odlades på gymnasieskola”. I artikeln redogjordes för vad en elev gjort sig skyldig till.
Den tredje artikeln hade rubriken “Rektorn: “I Sverige är man oskyldig tills man döms” Långt samtal enda åtgärden mot eleven”. I artikeln uppgav rektorn att den aktuelle eleven själv inte rökte eftersom han var allergisk. Han hade inte stängts av från undervisningen. Det fick man bara göra om eleven erkänt eller tingsrätten ansett att han begått gärningen.
Den 15 maj återkom tidningen till händelserna. Under rubriken “Stal och langade, odlade och brände sprit Elever åtalas för narkotikabrott” redogjordes för åtalen mot de inblandade ungdomarna.
Den 27 maj redogjorde tidningen för rättegången under rubriken “XX-åring inför rätta. “Häftigt att odla cannabis””
Anmälan
Publiceringarna anmäldes till Allmänhetens pressombudsman (PO) av föräldrarna till ett par av de ungdomar som omnämndes i artikeln.
Anmälarna angav att uppgifter som lämnats i artikeln hade lett till att det gick att identifiera dem. Det förekom också oriktiga uppgifter om vad ungdomarna gjort sig skyldiga till. Detta hade bekräftats av polisen. Föräldrarna hade tagit kontakt med reportern som beklagade eventuella felaktigheter. Hon förklarade att hon fått sin information av polisen samt av källor hon bedömde som pålitliga. Misstanken kunde ha varit aktuell i ett inledande skede. Anmälarna erbjöds rättelse, men de ansåg att det inte behövdes en särskild artikel om detta utan hon kunde göra en rättelse om tillfälle gavs.
Tidningens yttrande
Tidningen ansåg att något utpekande inte hade skett, då Karlstad har 80 000 invånare och /ortsnamnet/ 14 200. Uppgifterna om skolor och ålder hade ett allmänintresse i sammanhanget. Artiklarna byggde på uppgifter som förekom i polisutredningens inledning. Reportern hade inte beklagat att hon skrivit fel utan om det förekommit fel. Sammantaget ansåg NWT att rapporteringen i allt väsentligt varit korrekt och att något utpekande inte hade skett.
Anmälarnas kommentar
Det var inte svårt att lista ut vilka personer det var fråga om eftersom skolornas namn fanns angivna. I /ortsnamnet/ fanns endast två högstadieskolor. Antalet berörda invånare uppgick då till 7 000.
PO:s bedömning
I beslut den 8 oktober 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med bl.a. följande motivering:
Genom att ange – – – var det möjligt för ett antal läsare att förstå vilka personer det var fråga om. Allmänintresset har motiverat publiciteten kring brottsmisstankarna. Det har däremot inte varit nödvändigt att peka ut – – – eftersom identifieringsrisken höjs avsevärt.
Publicitet kring barn och brottslighet kräver särskild varsamhet och det är absolut inte försvarbart att tidningen under pågående förundersökning så kategoriskt påstått att han utfört brott av allvarlig art.
– – -Tidningen har inte tillräckligt beaktat grundprincipen att brottsmisstänkta alltid skall betraktas som oskyldiga till dess fällande dom föreligger.
Publicitetsskadorna har förvärrats av de obestyrkta uppgifterna om att – – -. Flera andra uppgifter har ändrats under utredningens gång, vilket än mer visar på vikten att inta en försiktig hållning i rapporteringen under en rättssaks inledande skede.
– – -har inte heller fått möjlighet att samtidigt bemöta de uppgifter som publicerats om dem.
Mot bakgrund av det sagda bör Nya Wermlands-Tidningen klandras för brott mot god publicistisk sed.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
Såväl tidningen som anmälarna har hos nämnden vidhållit vad de tidigare anfört.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden vill inledningsvis instämma i PO:s påpekande om att publicitet kring barn och brottslighet kräver särskild varsamhet.
Nämnden har inledningsvis att ta ställning till om tidningens uppgifter om vissa av ungdomarnalett till att dessa kunnat identifieras utanför den krets som redan kände till att de var inblandade i den omskrivna brottsligheten. Nämnden finner i likhet med PO att uppgifterna om vilka skolor det rörde sig sammanställt med övriga uppgifter innebär att en sådan identifiering skett. Ungdomarna har härigenom orsakats en publicitetsskada. Den uppvägs inte av något allmänintresse eftersom vissa uppgifter kunnat uteslutas utan att det påverkat möjligheterna att belysa de aktuella frågorna.
Vad därefter gäller uppgifterna i tidningen om att en elev gjort sig skyldig till langning av sprit och narkotika, noterar nämnden att det av artikeln inne i tidningen framgår att det är elever som uttalar sig. I en särskild artikel betonar skolans rektor att man är oskyldig tills man dömts och att eleven erkänt odlingen och hembränningen som en hobby. Vidare återger tidningen korrekt vad han åtalats för i artikeln den 15 maj. Eftersom läsarna fått klart för sig att det rörde sig om ogrundade misstankar, vilka inte ledde till åtal finner nämnden att dessa publiceringar inte kan anses ha orsakat honom någon oacceptabel publicitetsskada.
Vad slutligen gäller påstående om att en av de övriga omskrivna ungdomarna också skulle ha gjort sig skyldig till någon form av langning framgår inte alls vad tidningen stöder uppgifterna på och det finns inte någon uppföljning i denna del. Det påpekas endast att två pojkar inte var straffmyndiga och därför inte åtalats för stölden.
Sammanfattningsvis finner nämnden att tidningen åsidosatt god publicistisk sed dels genom att lämna uppgifter som underlättat en identifiering av två av de inblandade ungdomarna, dels genom uppgiften om att en av dem skulle ha gjort sig skyldig till brottslighet utöver den han erkänt. Härför skall tidningen klandras.