Exp nr 39/2009 Västerbottens-Kuriren
Tidningen skrev om ett företag och dess ledare. Rapporteringen om företaget hade uppenbart allmänintresse och saken hade motiverat en kritisk granskning. På några punkter hade publiceringarna dock medfört en oförsvarlig publicitetsskada för företagsledaren, inte minst gällde det nedsättande kommentarer i tidningens nätupplaga.
Publiceringarna
Västerbottens-Kuriren publicerade under perioden februari – maj 2008 ett tjugotal artiklar som handlade om ett namngivet företag, här A. och dess ägare, som namngavs, här B. Artiklarna publicerades även på tidningens hemsida, vk.se. Foton på B. publicerades både på hemsidan och i papperstidningen. Nedan redogörs i korthet för publiceringarna.
Den första publiceringen skedde den 14 februari, förstasidespuffen löd Misstänks för fusk med renkött. Livsmedelsverket misstänkte att A. blandat i nötkött i renskaven, utan att ha innehållsdeklarerat nötiblandningen på förpackningarna. Misstankarna hade uppkommit efter att myndigheten gjort ett oanmält tillsynsbesök hos företaget. En veterinärinspektör på Livsmedelsverket, var kritisk och menade att en produkt som inte stämde överens med märkningen var bedrägeri gentemot konsumenten. Samtidigt som kunden lurades fick företaget större ekonomisk vinning, eftersom nötkött var billigare ärrenkött.
Enligt personal på A. hade ägaren B. gett dem tydliga order att blanda i nötkött i renskaven. Detta efter att företaget fått in en så stor beställning att renköttet inte räckte till. Efter ett par månader hade de anställda insett att hanteringen inte var korrekt och vägrade då att fortsätta blanda i nöt.
Ett laboratorium i Hamburg hade genom DNA-prover bekräftat att det förekommit nötkött i tre förpackningar renskav. – På tipsen vi fått verkar det dock som att det som skett är mer än en engångsföreteelse, sade veterinärinspektören. De prover som tagits av Livsmedelsverket skulle nu analyseras i Sverige.
Ägaren B. tillbakavisade misstankarna om att hennes företag blandat i nötkött i renskaven, men ville i övrigt inte lämna några kommentarer.
Påföljande dag, den 15 februari, skrev tidningen att B. nu erkände att hon drygat ut renskaven med drygt tio procent nötkött. Detta för att få renköttet att räcka till alla kunder, då det hade varit råvarubrist under hösten. – Vi ångrar djupt att vi har gjort detta, sade hon i ett pressmeddelande. För närvarande fanns det inte nöt i renskaven, meddelade B. Lagen gav dock inte utrymme för att begå fel, enligt veterinärinspektören vid Livsmedelsverket. Sålunda var det inte säkert att det räckte med att “göra en pudel”. Myndigheten inväntade analyser av köttet och skulle sedan göra en bedömning av fallet. Brott mot livsmedelslagen kunde medföra förbud att hantera kött eller föreläggande om vite.
Samma dag skrev tidningen även att livsmedelsgrossisten Axfood, A.:s ojämförligt största kund, hade dragit in allt kött från samtliga butiker i Sverige. Axfoods inköpschef uttryckte stor besvikelse över att nötkött blandats i renskaven och sade att B.:s förklaring om att det varit brist på renkött absolut inte kunde godtas.
En polisanmälan mot A. gällande brott mot livsmedelslagen hade lämnats in.
Tidningen publicerade flera ytterligare artiklar i ämnet under februari 2008. Bl.a. stod att hela A. och dess ägare B. var i gungning efter att Axfood sedermera sagt upp avtalet. Tilltaget att dryga ut renskaven med nötkött riskerade att skada förtroendet för renköttet som livsmedel. Upprördheten mot företaget var stor. Att hanteringen till slut upphört hade B. egentligen sina anställda att tacka för, vilka till sist kastat nötköttet i en container när ägaren inte såg.
A. fick inte längre använda Svenska samernas riksförbunds kvalitetssigill Renlycka. En butikschef som gallrat bort företagets produkter trodde att B. blandat i billigt nötkött från Litauen för att tjäna pengar. En leverantör kommenterade händelsen och sade att “som renägare vänds det i magen på en”.
Vidare rapporterades den 22 februari om en kassaskåpskupp mot A. Ett mindre kassaskåp hade brutits upp men det innehöll bara papper och disketter. En kassaapparat med en knapp tusenlapp i tog tjuvarna med sig.
A.:s ägare B. hade brutit mot arbetsrättsliga regler då hon varslat två anställda om uppsägning. Bl.a. hade hon missat att kalla till förhandling med facket och hon tvingades därför ta tillbaka uppsägningarna. Tidigare hade B. kritiserats för att vara dålig på att följa gällande avtal om löneutveckling. – B. har alltid kört ett eget spår, men vi ska titta på detta på måndag, sade en facklig ombudsman.
Den 26 februari stod att krisen vid A. nu hade lett till att alla anställda, utom en delägare, varslats om uppsägning. Företagets produktion hade i princip upphört. Vattenfall inlandskraft hade tidigare gått i borgen för lån och bidragit med pengar till A.:s affärsutveckling. Därifrån såg man bekymrat på läget. – Vi tycker att det som gjorts är förkastligt. Säljer man renskav är det renskav och inget annat man säljer, sade bolagets vd.
Påföljande dag stod att A. hade begärts i konkurs av ägaren B. Detta efter att provsvar från Livsmedelsverket bekräftat att företaget blandat ut renskav med nötkött vid tre tillfällen från oktober 2007 till januari 2008. Verket skulle nu polisanmäla företaget för brott mot livsmedelslagen.
Konkursen berörde ett tiotal anställda. Livsmedelsverkets beslut påverkades dock inte. – Företaget existerar ju fortfarande och B. var ansvarig innan det gick i konkurs, meddelade myndigheten.
Flera publiceringar skedde även under mars 2008. Bl.a. stod att Livsmedelsverket i sin polisanmälan anfört att fusket skett systematiskt och med uppsåt. Nu skulle åklagaren besluta om det fanns fog att väcka åtal mot företaget och dess vd B.
A.:s konkursförvaltare skulle försöka sälja företaget. Flera företag hade visat intresse för att ta över verksamheten eller dess lokaler. Det var även tänkbart att B. skulle vilja starta om på nytt. Förtroendet för henne bland konsumenter och kreditgivare var dock inte stort efter renköttsskandalen.
Även köttlagret skulle säljas i konkursen. Men renskav som kunde innehålla nötkött såldes inte, enligt konkursförvaltaren.
Kort efter företagets konkurs hade en renägare kommit och hämtat en stor mängd varor från A.:s lager som ersättning för en omfattande fordran. B. hade hjälpt honom att lasta varorna. Händelsen skulle nu utredas av konkursförvaltaren. Att en gäldenär som var på obestånd gynnade en borgenär på andra borgenärers bekostnad kunde vara ett ekonomiskt brott.
I april 2008 publicerades uppgifter om att det saknades 1,75 miljoner kronor i A.:s konkurs. Innan konkursen hade Livsmedelsverket funnit 1,4 ton nötkött hos företaget, men nu fanns endast 877 kilo litauiskt nötkött. Troligtvis hade alltså ett halvt ton nötkött förbrukats på tre veckor.
I maj 2008 stod att A.:s renskav, som innehöll nötkött och som sedermera sålts som djurfoder till en djurpark, salufördes av en matvarubutik. – B. försäkrade att renskaven bestod av hundra procent renkött, att partier som Livsmedelsverket testat låg på Axfood och att det bara var tre produktionsdatum som innehöll nötkött, sade leverantören. Tidningens reporter påpekade för leverantören att personer kunde vara allergiska mot nötkött.
I flera av publiceringarna uppgav tidningen att den sökt B. för kommentarer, men att hon inte varit anträffbar. Någon sådan uppgift fanns inte i artikeln om att en renägare kommit och hämtat varor från A.:s lager.
Till artiklarna var i nätupplagan publicerade ett stort antal kommentarer från läsarna. En del hade negativa kommentarer mot A. och B. medan andra tog dem i försvar eller var kritiska mot rapporteringen. Tre kommentarer i anslutning till publiceringen om kassaskåpskuppen var följande:
(Företagets namn; här A.)
Fy på dej (B.:s namn angavs) och vet hut! hur du skadat namnet och även turistorten (namnet angavs) med ditt lur och bedrägeri under deras namn. Då du flyttade ditt företag utanför (en kommun nämndes) och (en ort nämndes) kunde du väl ha bytt namn så inte (orts)borna nu får ta all skit och spydigheter om ditt fabriksnamn.
Räddas det som räddas går
Ingen väntade sig väl att det skulle finnas särskilt mycket pengar i skåpet hos (A.) – var syftet att få ut på försäkringen?
fejk?
Finns det nån risk för att det var ett insiderjobb, jag menar det kanske fanns olämpliga papper angående nötköttsinköp och liknande som “behövde försvinna”? Jag anklagar ingen, det är bara en undran.
Anmälan
B. anmälde Västerbottens-Kuriren till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Hon anförde bl.a. följande.
Tidningen hade gjort intrång i hennes personliga integritet. Genom att publicera namn och bild på henne hade B. utpekats som privatperson. Publiceringarna hade fått fruktansvärda konsekvenser för anmälaren och hennes familj. Hon skulle för alltid vara dömd i hemorten och kände sig tvungen att flytta. Det skulle bli svårt att hitta ett nytt arbete.Hon upplevde sig kränkt och felbehandlad.
A. var ett litet företag och när man blandade i tio procent nötkött i renskaven hade ingen tänkt på att de skulle göra en ny innehållsförteckning. I efterhand ångrade hon att det inte hade gjorts.
Inför den första publiceringen den 14 februari hade hon fört ett kort samtal med tidningens reporter. Journalisten påstod att hon hade tvingat personalen att lägga i nötkött i renskaven, vilket inte var sant. Därefter hade tidningen startat en hetsjakt mot henne. I återkommande artiklar hade hon svartmålats. Tidningen insinuerade att hon fuskade och var en oseriös företagare, påståenden som saknade faktaunderlag. Tidningen antydde mellan raderna att hon gjort sig skyldig till brott, vilket inte var sant.
Även om ett visst allmänintresse kunde anses föreligga, var det inte motiverat att tidningen skrev så ingående om henne som privatperson. Varken anmälaren eller hennes företag hade dömts för något brott. De omfattande publiceringarna hade blivit till “smaskig skandalläsning”. Mot bakgrund av den ansenliga mängden artiklar borde tidningen åtminstone ha givit hela bilden av historien, exempelvis genom att även ta upp något positivt.
B. gav med sin anmälan in artiklar med kommentarer som skrivits ut från vk.se den 16 april 2008. Utskrifterna hade försetts med handskrivna noteringar som hon själv gjort. Bl.a. hade hon vid de tre citerade kommentarerna skrivit: OBS!
Tidningens yttrande
Västerbottens-Kuriren svarade att rapporteringen handlat om företaget A. och att B. nämnts i egenskap av majoritetsägare och vd. Hon hade haft det yttersta ansvaret för företagets drift och att livsmedelslagstiftningen följdes. Artiklarna pekade inte ut anmälaren som privatperson.
Tidningen hade varit i kontakt med B. inför den första publiceringen och denna hade då nekat till anklagelserna. Efter det hade B. konsekvent vägrat svara på frågor om den fortsatta händelseutvecklingen. Vid flera tillfällen hade hon beretts möjlighet att kommentera publiceringarna, men hon hade valt att inte låta sig intervjuats och ge sin bild av saken.
Livsmedelsverket hade funnit att iblandningen av nötkött i tre förpackningar renskav var så allvarlig att A. polisanmäldes för brott mot livsmedelslagen. Frågan hade ett stort allmänintresse, varför tidningen skrivit om händelsen. Även om tidningen kunde förstå att det inträffande var en stor personlig tragedi för B., var det ingenting som den kunde lastas för.
Anmälarens kommentar
B. framhöll att hennes bostadsort var liten. Tidningen hade namngett henne och publicerat foton på henne, vilket medfört en onödig fokusering på henne som person. Egentligen handlade det om företaget A.
Bilder som tidningen använt var mycket gamla och tagna från en anläggning som företaget använt år 2004, då företaget inte stod under Livsmedelsverkets inspektion. Detta var missvisande eftersom läsare kunde tro att det var nytagna foton.
Tidningen hade velat göra en intervju med B. i tingsrättens vänthall, vilket hon motsatt sig eftersom hon hade tappat förtroendet för tidningen och var rädd att hennes kommentarer skulle ha misstolkats. Det hade dock varit bra om hon under andra omständigheter beretts möjlighet att ge sin version av händelserna
Vidare fanns flera faktafel i artiklarna. Det saknade också allmänintresse att publicera en så stor mängd artiklar i ämnet.
PO:s bedömning
I beslut den 27 januari 2009 hänsköt PO ärendet till Presens Opinionsnämnd och anförde följande.
Västerbottens-Kuriren rapporterade om att det kommit fram uppgifter om att A. vid några tillfällen blandat i en del nötkött i renskaven, utan att det deklarerades på innehållsförteckningen. Det redogjordes även för vilka konsekvenser detta fått för företaget. Härom publicerades nästan tjugo artiklar under loppet av några månader.
PO-anmälningar som rör företag, i detta fall A., prövas som regel enbart med avseende på frågor om rättelse eller genmäle, d.v.s. uppföljningar i efterhand. Av vad som framkommit har företaget/anmälaren inte framställt någon sådan begäran. Det saknas anledning att rikta pressetisk kritik mot tidningen för rapporteringen så vitt gäller företaget A.
Det omskrivna företaget är dock relativt litet och dess ägare B. pekas i stor utsträckning ut som personligen ansvarig för det inträffade. Detta på ett sådant sätt att publiceringarna även kan prövas i förhållande till henne som person.
Jag konstaterar att frågorna om iblandningen av nötkött och vilka konsekvenser det fått för A. hade ett allmänintresse. Självfallet kan tidningen också ha en kritisk infallsvinkel när den granskar företag och dess företrädare. Som företrädare för A. får anmälaren acceptera att bli nämnd i samband med en rapportering om företaget.
Tidningen upprepar B.:s namn och bild i samband med de negativa uppgifterna om henne och hennes företag. Sammantaget fokuserar en stor del av artiklarna på B. Det samlade intrycket publiceringarna förmedlar är att B. är en oseriös företagare som agerar bedrägligt och inte behandlar sina anställda väl. Att anmälaren har beretts möjlighet att lämna kommentarer innebär, från pressetisk utgångspunkt, inte att det står tidningen fritt att ställa henne som person i centrum i vilken utsträckning som helst.
Den omfattande och för B. graverande rapporteringen, där mycket av uppmärksamheten kom att hamna på henne personligen, var överdriven i förhållande till sakfrågans betydelse. Tidningen har överskridit gränsen för vad anmälaren ska behöva tåla, trots att uppgifterna avser hennes yrkesutövning och att hon har en framträdande roll i A. Även om man kan kritisera företaget för det inträffade, har det inte framkommit att det var kött av dålig kvalitet som använts eller att någon persons hälsa skadats.
Sammanfattningsvis: Det är förvisso inte upp till PO att avgöra vilken betydelse tidningen tillmäter olika nyheter. Men PO prövar om enskilda i sammanhanget tillfogas oförsvarliga publicitetsskador. I detta fall har tidningen gjort en oproportionerligt stor affär av den aktuella saken, vilket tillfogade anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. Min samlade bedömning är att rapporteringen inte var förenlig med en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Västerbottens-Kuriren bör därför klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Anmälarens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Anmälaren redogjorde i en skrivelse till nämnden bl.a. för de konsekvenser för henne och hennes son som den massmediala uppmärksamheten medfört. Hon hade önskat att media gett en mer nyanserad bild av henne. Hon hade fått 5000 kr. i böter för att hon inte angett korrekt innehåll på etiketten. Hon hade inte varit bedräglig, brottslig eller kriminell på annat sätt.
Tidningens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Tidningen tillbakavisade PO:s påstående att det samlade intrycket publiceringarna förmedlar är att B. är en oseriös företagare som agerar bedrägligt och inte behandlar sina anställda väl. Tidningens uppfattning var att den inte gjort en oproportionerligt stor affär av den aktuella saken. PO skrev vidare felaktigt att tidningens rapportering var överdriven i förhållande till sakfrågans betydelse. Saken hade ett betydande allmänintresse. Det gällde ett fusk som berörde många – innehållet i vår mat och det fanns en volymmässig storhet i fusket. Tidningen hade inte skrivit att B. “inte behandlat sina anställda väl” eller att B. var “en oseriös företagare som agerar bedrägligt”. Tidningen var kritisk mot vad PO skrivit om att “det inte framkommit att det var kött av dålig kvalité som använts eller att någon persons hälsa tagit skada” och utvecklade sin uppfattning i dessa frågor. B. fick som företrädare för företaget finna sig i en offentlig kritisk granskning. Publiceringarna handlade till ingen del om B.:s privatliv. Hon bereddes på ett pressetiskt korrekt sätt tillfälle att bemöta kritiken före och efter tidningens inledande publicitet.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden delar PO:s bedömning att det saknas anledning att rikta pressetisk kritik mot tidningen såvitt gäller rapporteringen om företaget A. som sådant. Nämnden gör bedömningen att det finns ett utrymme att göra en pressetisk prövning av publiceringarna såvitt gäller företagsledaren B.
Vid denna prövning kan först konstateras att saken varit av uppenbart allmänintresse och motiverat en kritisk granskning. Att denna publicitet innefattat att B. namngivits och hennes bild publicerats ger i sig inte anledning till pressetisk kritik.
Nämnden beaktar att tidningen gett B. flera tillfällen att kommentera saken och låtit detta förhållande framkomma i sin publicitet men måste också notera att detta inte skett eller redovisats genomgående.
Publiceringarna har rört olika aspekter på förhållandena kring företagets verksamhet och ekonomiska förhållanden och B.:s roll som företagsledare i sammanhanget. På några punkter har publiceringarna medfört en publicitetsskada för B. Det gäller inte minst tre för B. nedsättande kommentarer som legat publicerade i tidningens nätupplaga. Genom dessa kommentarer har B. utsatts för en sådan publicitetsskada som hon inte ska behöva tåla och som enligt nämnden ska föranleda pressetiskt klander. Tidningen har härigenom brutit mot god publicistisk sed.