Konsult fick inte bemöta kritiska påståenden

september 25 2012


Exp nr 78/2012, Strängnäs Tidning, 2012-09-25


Omskriven konsult fick inte bemöta kritiska påståenden om upphandlingen av hans tjänster.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Strängnäs Tidning för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

______________

Genom beslut den 31 maj 2012 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) en anmälan från en man till Pressens Opinionsnämnd (PON).

PO:s beslut hade följande lydelse.


Vad tidningen skrev

Den 10 november 2011 publicerade tidningen ett avsnitt i en serie som handlade om påstådda brister i samband med offentliga upphandlingar av konsulttjänster i Strängnäs kommun.

På förstasidan löd rubriken Ytterligare en konsult blev inhyrd utan upphandling.

I puffen berättades att tidningen nu kunde avslöja ytterligare ett fall då kommunen anlitat en konsult utan upphandlingsförfarande. Det gällde konsulten A, som anlitats för att utveckla områdesstyrelserna och ledarskapsutbilda politiker. Han hade under 2011 fakturerat för över 310
000 kronor trots att gränsen för ett upphandlingsförfarande låg vid 287
000. Kommunchefen kommenterade med att det pågick ett förbättringsarbete i kommunen.

Inne i tidningen framgick att Strengnäs Tidning de senaste dagarna avslöjat hur kommunens högsta företrädare brutit mot lagen. Nu kunde den berätta om ytterligare ett fall. Det gällde A som drev företaget X och som alltså fakturerat över gränsen för upphandling under 2011. Och då var hans senaste insatser för kommunen inte fakturerade ännu.

Kommunens ekonomiska förvaltning upptäckte under sommaren 2011 att den ekonomiska gränsen för A:s konsulttjänster var på väg att överskridas. Detta meddelades såväl kommunchefen som konsulten.

A föreslog då att han skulle fakturera efter nyår, för att komma runt reglerna. Detta förslag hade ansetts som oseriöst av chefen för kommunledningskontoret och alltså avvisats.

Kommunchefen hade emellertid kommit på en lösning. Om ett uppdrag var av en annan typ än det konsulten först anlitades för, så kan man anlita konsulten utan upphandling i alla fall.

Exakt hur stor skillnaden måste vara mellan de två uppdragens karaktär visste varken kommunen eller Konkurrensverket, eftersom saken aldrig prövats rättsligt. Resten av artikeln ägnades åt ett resonemang om regeln kunde vara tillämplig i detta fall.

I en uppföljande insändare nämnde en av kommunstyrelsens politiker åter de konsulter som anlitats utan upphandling, bland andra A.

Den 12 november publicerade ledarsidan en artikel med rubriken Fixarna i Strängnäs. Även här namnges A i samband med att historien än en gång berättas.

Den 3 december 2011 fortsatte granskningen av kommunens upphandlingsförfarande. I en faktaruta nämndes åter A och hans bolag X.

Anmälan

Artiklarna anmäldes av A. Han ansåg sig personligen utpekad på ett sätt som inte stod i paritet med hans roll, makt eller bristerna i hans agerande.

Han hade följt reglerna genom att lämna en offert till kommunen, som accepterats varefter arbetet utförts. Problemet var tilläggsuppdrag som lett till att gränsen för upphandling överskridits. Han hade då föreslagit att han skulle fakturera efter nyår, vilket avvisats som oseriöst av kommunen.

Genom publiceringarna hade han utpekats som en deltagare i en ”fixarkultur”. Det sänkte hans trovärdighet som konsult och försvårade hans arbete. Detta för att han som person blottlagts i det offentliga rummet, utan möjlighet till kommentar.

Tidningen hade intervjuat honom en gång, den 7 november (tre dagar före publiceringen av den första artikeln). Alla frågor hade gällt hans arbete med de så kallade områdesstyrelserna. Alla, utom den sista. Den hade gällt att det uppdrag han utförde inte hade blivit upphandlat. Frågan hade överrumplat honom och han hade svarat att han ansåg att upphandlingen gått rätt till.

Granskningen av kommunens agerande kunde ha gjorts utan att han eller hans bolag hade nämnts vid namn.

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin utgivare att anmälaren visst hade kunnat få komma till tals med kommentarer och förtydliganden. Han hade emellertid inte hört av sig till tidningen efter publiceringen. Tidningen var fortfarande öppen för att låta honom förklara sig i en intervju eller genom ett genmäle.

I sin rapportering hade tidningen inte lagt någon skuld på anmälaren för de upphandlingar som inte genomförts på ett korrekt sätt. Det var kommunen som skötte upphandlingarna och som hade ställts till svars. Det framgick tydligt av artiklarna.

Att anmälaren namngivits berodde på att han anlitats för att utbilda politiker i demokratiskt arbete och sedan försökt få till stånd en fakturering som skulle ha kringgått lagen. Det mejl som visade att han föreslagit det var skickat till kommunen och därmed en offentlig handling. Tidningen hade begärt att få ut det.

Anmälarens kommentar

Anmälaren ansåg inte att det var hans ansvar att ta kontakt med tidningen för en kommentar. Han hade inte vetat om att hans namn skulle publiceras i något annat sammanhang än den som intervjun han givit i huvudsak handlade om, nämligen demokratiarbetet han anlitats för.

Han underströk åter att han inte hade en roll som motiverade att han som person lyftes fram. Dessutom kritiserade han att tidningen inte tagit reda på och lyft fram att han bett kommunen om ursäkt för förslaget om senarelagd fakturering i ett uppföljande mejl.

PO:s bedömning

I normala fall prövas anmälningar från företag endast ur perspektivet genmäle eller rättelse, det vill säga uppföljande publiceringar. I det här fallet lyfts emellertid ägaren fram och hans personliga agerande beskrivs. Därmed finns det skäl att pröva publiceringen även när det gäller frågan om en oförsvarlig publicitetsskada uppstått för honom.

Att beskriva kommunens upphandlingsrutiner är ett angeläget ämne. Inte minst om det visar sig att det finns brister. Som konsult som erbjuder tjänster till en kommun får man finna sig i att bli namngiven, även om sammanhanget inte är positivt.

Således finns det inte skäl att klandra tidningen vare sig för granskningen av kommunen eller namngivningen av anmälaren.

När en tidning väljer att namnge en person i ett nedsättande sammanhang är det emellertid av stor vikt att personen behandlas på ett korrekt sätt, till exempel får svara på de negativa påståenden som görs om honom eller henne.

Här pekas anmälaren ut som en ”konsult som olagligt anlitats av kommunen” och ”den olagligt anlitade konsulten”.

Tidningen redogör för att anmälaren föreslagit att han kunde vänta med fakturering för ett uppdrag till efter nyår. Detta för att kringgå regelsystemet. Ett förfarande som i texten beskrivs som ”oseriöst” och avvisas av kommunen. Med dessa uppgifter associeras han till den bristande kommunala kultur som tidningen vill skildra.

Detta förstärks i en krönika på ledarsidan med rubriken Fixarna i Strängnäs. Här namnges anmälaren åter och framstår som en av Strängnäs ”fixare”. Återigen mot bakgrund av förslaget om att fakturera efter årsskiftet:

”Där framgår tydligt att A först ville fakturera en klumpsumma efter årsskiftet, i syfte att kringgå reglerna.”


Och krönikören har en slutsats:

”Hur mycket mer av denna fixarattityd, informella överenskommelser, handslag vänner och bekanta emellan vid sidan av gällande procedurer, lagar och regler, finns det i Strängnäs kommun?”

I de ingivna publiceringarna nämns anmälaren vid namn 14 gånger. Inte en enda gång får han svara på de påståenden som görs om hans agerande.

Tidningen ställde tre dagar före publicerandet en fråga till honom om hans syn på upphandlingen av hans tjänster. Men svaret publicerades inte och tidningen sökte honom inte för ny kommentar.

Att tidningen, när saken anmälts till PO, erbjuder sig att publicera ett genmäle eller en intervju är bra, men uppväger inte den publicitetsskada som redan uppstått.

Anmälaren är inte ansvarig för de brister tidningen vill påtala. Ändå har tidningen valt att namnge honom i förbindelse med nedsättande uppgifter, utan att låta honom komma till tals. Därmed har tidningen brutit mot god publicistisk sed och bör klandras.

Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd

Både anmälaren och tidningen har yttrat sig till nämnden.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Pressens Opinionsnämnd delar PO:s bedömning att tidningen bör klandras för att anmälaren inte har fått möjlighet att komma till tals i fråga om de granskande artiklarna. Strängnäs Tidning ska därför klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.