Mariestads-Tidningen Exp nr 26/2003
Mariestads-Tidningen klandrades för en notis med rubriken Vuxendagis? I notisen framfördes nedsättande uppgifter om att en namngiven kritiserad chef hade tagit med sig sin vuxna dotter till ett stormöte.
M och D anmälde var för sig en publicering i Mariestads-Tidningen den 20 augusti 2002 till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Publiceringen rörde konflikter inom en verksamhet med anknytning till sjukvården i Skaraborg och innehöll i spalten blandat bland annat en kommentar med rubriken Vuxendagis? Där undrade man om interna överläggningar inom verksamheten i fråga blivit en form av vuxendagis. Skälet var att en namngiven kritiserad chef (M) i verksamheten tagit med sig sin vuxna dotter (D) till ett stormöte där konflikterna skulle diskuteras. -Att föräldrar som hade svårt med barnpassningen tog med sig barn på jobbet förekom. Men när det gälldevuxna barn var det troligen unikt. Tidningen undrade om det rörde sig om en tänkt framtida intern rekrytering.
I sina anmälningar betecknade M och D inlägget om vuxendagis som förödmjukande för dem båda.
M anmälde också en publicering i Mariestads-Tidningen den 31 januari 2002.
Mariestads-Tidningen ansåg att M:s omdömen om det som skrivits om henne var obehärskade och felaktiga. Tidningen påpekade också att det under bevakningen av konflikten varit svårt och ibland omöjligt att nå M för en kommentar. Mariestads-Tidningen lämnade D:s anmälan utan kommentar med motiveringen att den talade för sig själv.
M bestred att det var svårt att få tag på henne. Omdömet att hon gjort obehärskade och felaktiga tolkningar förstärkte hennes uppfattning att tidningen inte ville ge läsarna objektiv information. D anförde att hon inte ansåg sig vara en offentlig person. Anspelningen på intern rekrytering var kränkande både för henne och mamman. Tidningens åsikt att hennes anmälan talade för sig själv kändes oförskämd. Om något talade för sig själv var det att Mariestads-Tidningen tryckt något så patetiskt och på så pinsamt låg nivå som notisen om vuxendagis.
I skilda beslut den 5 december 2002 fann PO, som inte prövade anmälan mot publiceringen den 31 januari 2002 eftersom den kommit in för sent, att Mariestads-Tidningen borde klandras och överlämnade ärendena till Pressens Opinionsnämnd.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
M är en tillräckligt offentlig person för att kunna utsättas för satir i pressen utan att det automatiskt innebär en oacceptabel publicitetsskada.
Stormötet som nämns i inlägget var en sammankomst, där M hade skäl att anta att hon skulle bli utsatt för hård kritik. Dottern medföljde sin mor som moraliskt stöd. Allmänintresset för detta är inte så starkt att det rättfärdigar den publicitetsskada som M lidit genom den nedlåtande beskrivningen i inlägget.
D är utpekad i texten eftersom släktskapet med den namngivna modern anges. Anmälaren är inte en offentlig person. Att hon medföljt sin mor som moraliskt stöd på ett möte som var en anspänning för mamman motiverar inte den publicitetsskada hon lidit genom den nedlåtande beskrivningen i inlägget.
På grund av vad som nu anförts har tidningen åsidosatt god publicistisk sed.