Borås Tidning Exp nr 50/2003
Tidningen klandrades för detaljerade och integritetskänsliga uppgifter om en familjs problem.
Den 22 november 2002 skrev Borås Tidning att en kommun, som namngavs, fått kritik av Skolverket för att en elev på högstadiet inte fått tillräckligt stöd för sina problem.
Eleven hade ofta haft konflikter både med skolan och hemmet. Våren 2001 hade eleven anmält en klasskamrats hot till skolan. Klasskamratens pappa polisanmälde händelsen. Polisen fann spår som tydde på att eleven själv fabricerat hoten. På hösten samma år hade kamratens pappa polisanmält eleven för att ha hotat kamraten. Ytterligare integritetskänsliga uppgifter om eleven lämnades.
Under hela denna tid hade skolan inte fattat något beslut om anpassad studiegång. Föräldrarna tyckte att skolan inte engagerade sig tillräckligt. Eleven hade erbjudits stödundervisning och stödsamtal men avbrutit allt.
Skolverket kritiserade kommunen för bristfällig hantering av eleven. Skolan hade inte gett det stöd som behövdes, inte upprättat ett åtgärdsprogram och inte dokumenterat de möten som hållits. Verket ville ha redovisning från kommunen inom tre månader om vilka åtgärder den då vidtagit.
Artikeln i Borås Tidning anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av föräldrarna till den omskrivna eleven. De ansåg att Borås Tidning lämnat så mycket uppgifter att det gick att känna igen dem. Det bekräftades av telefonsamtal som de fått. Det var nämligen fråga om en liten kommun. Det var ett etiskt övertramp att lämna ut så mycket detaljer om familjen. Artikeln var mycket kränkande för familjen och framför allt för barnet.
Borås Tidning menade i sitt yttrande att sociala aspekter på skolans verksamhet hade allmänt intresse. Det blev starkare när det i ett enskilt fall gick så långt att till och med Skolverket blev involverat. Verkets kritik av kommunen motiverade en grundlig redovisning. Då måste man också lyfta fram den relevanta bakgrunden. Man måste redovisa att de problem skolan haft att hantera var betydande och komplexa, men att Skolverket ändå ansåg att skolan inte gjort tillräckligt. Tidningen ville visa vilka höga krav som ställs på skolans stöd till behövande elever. I det här fallet hade inga uppgifter lämnats som kunde leda till identifiering annat änom man, som föräldrarna, redan ingående kände till ärendet.
Anmälarna svarade att de hade en känsla av att tidningen både i artikeln och i svaret till PO tog skolans parti och att den tyckte att det ställdes för höga krav på skolan. Deansåg inte att det fanns något allmänintresse att publicera detaljer om familjen och om barnets personliga problem. Det var rimligt att ställa högre krav på en tidnings respekt för den personliga integriteten. Vad som publicerats var utpekande och kränkande både för barnet och för föräldrarna.
I beslut den 24 februari 2003 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde i huvudsak följande:
Borås Tidning har ingående beskrivit familjens problem och publicerat en rad integritetskänsliga detaljer. Denna beskrivning i kombination med uppgifterna utpekar familjen inför personer som redan fått viss kännedom om förhållandena. Dessa torde dock inte tidigare ha getts en sådan inblick i frågor om ohälsa och familjerelationer, som den anmälda artikeln erbjuder.
Jag delar tidningens uppfattning att det har ett allmänintresse att journalistiskt bevaka hur skolväsendet hanterar elever med stort behov av stöd. Dock måste det ske på ett sådant sätt att enskildas integritet inte skadas.
Jag finner att den anmälda artikeln utsatt familjen för en publicitetsskada, som inte kan ursäktas av allmänintresset. Borås Tidning bör kritiseras för brott mot god publicistisk sed.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
Pressens Opinionsnämnd finner på de skäl som PO anfört att föräldrarna och deras barn utsatts för en oacceptabel publicitetsskada genom den anmälda artikeln. Borås Tidning har härigenom åsidosatt god publicistisk sed.