Exp nr 48/2004 Göteborgs-Posten
Tidningen rapporterade om hur lätt det var att få narkotikaklassade läkemedel utskrivna av läkare. I en artikel beskrevs besök hos tre namngivna läkare. Namngivningen av anmälaren orsakade mot bakgrund av publiceringens övriga delar honom en publicitetsskada som inte var godtagbar. Göteborgs-Posten åsidosatte god publicistisk sed.
Publiceringen
Göteborgs-Posten rapporterade den 30 november 2003 om hur lätt det var att få narkotikaklassade läkemedel utskrivna av läkare.
Reportaget hade rubriken Lätt att få narkotika hos läkare och ingressen Femhundra kronor på bordet och läkaren skriver ut narkotikan vi ber om. Sömnmedel, lugnande och starka värktabletter. På gatan är pillren värda tusentals kronor. GP har besökt läkare som skriver ut narkotikaklassade läkemedel – utan diagnos eller någon nämnvärd undersökning.
I en av artiklarna, som hade rubriken Tre besök gav 465 tabletter på 37 minuter, beskrev en journalist sina besök hos tre namngivna läkare, varav A /namn/ var en. Journalisten hade inför läkarna uppgett sig ha olika symtom och hon hade fått recept på narkotikaklassade läkemedel utskrivna av de tre läkarna. Samtalet under besöket hos A redovisades i dialogform. I direkt anslutning till redovisningen av läkarbesöken fick de tre läkarna kommentera besöken och sina förskrivningar sedan de konfronterats med uppgiften att patienten var journalist och avsåg att skriva om sina iakttagelser.
I två andra artiklar redovisades dels polisens och några läkares syn på problemen med förskrivningar och missbruk av receptbelagda preparat, dels en kvinnas beskrivning av sina erfarenheter av tablettmissbruk och hur hon fått läkare att skriva ut läkemedel som hon sedan delvis sålt vidare till andra missbrukare.
Den 1 december 2003 fortsatte tidningens granskning med artiklar som handlade om Socialstyrelsens tillsynsverksamhet över läkares läkemedelsförskrivning samt ett antal läsarreaktioner med anledning av reportaget föregående dag. I en krönika den 7 december 2003 – med rubriken Endast wallrafferi kunde avslöja läkarna – bemötte tidningens ställföreträdande ansvarige utgivare kritik som riktats mot namnpubliceringarna och det sätt som journalisten gått till väga.
Anmälan
A anmälde tidningen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Enligt A hade hans namn angetts i ett kränkande syfte och han hade pekats ut som en läkare som okritiskt utfärdade recept på narkotiska preparat. A fann namnpubliceringen oacceptabel och klandervärd. Journalistens eget beteende under besöket hade hindrat möjligheterna till en undersökning och till en utförligare konsultation.
Yttranden till PO
Tidningen uppgav att den valt den journalistiska metod som bedömdes som den enda möjliga för att få en sann bild av vad som förekommer mellan läkare och patient. Tidningen hade försökt att ingående spegla ett stort samhällsproblem. De namngivna läkarna hade inte beskyllts för att vara brottsliga eller försumliga. Läkarna fick på grund av sin ställning som näringsidkare och sitt särskilda ansvar för patienterna finna sig i att namnges i samband med ett reportage av det aktuella slaget.
A svarade att den anmälda artikeln inte speglade något samhällsproblem utan var ett personangrepp på de namngivna läkarna, något som bekräftades av krönikan den 7 december 2003. Journalisten hade sanningslöst uppgett att hon tidigare med gott resultat hade använt samma medicin för de påstådda problemen.
PO:s beslut
I beslut den 11 februari 2004 överlämnade PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Läkemedelsmissbruk liksom läkares arbete och förskrivningsrätt är frågor av stort allmänintresse. Artikelämnet har genom de två dagarnas publiceringar belysts från flera olika aspekter där såväl läkare som patienter och andra med olika åsikter i frågan har fått komma till tals. I den delen finns inget att anmärka utifrån ett pressetiskt perspektiv.
Den pressetiska frågan är i stället om namngivningen av A haft ett sådant uppenbart allmänintresse att den varit pressetiskt godtagbar.
Läkare är en yrkesgrupp som i vissa sammanhang får tåla att namnges vid en journalistisk granskning av deras yrkesverksamhet. Skildringen av besöket hos A har haft till syfte att belysa hur lätt det är att få ett narkotikaklassat läkemedel förskrivet av en läkare. A:s namn har publicerats i ett negativt sammanhang där han har förknippats med sådana oegentligheter som beskrivits i ingressen och i de vidstående artiklarna. Det har skett i samband med en provokation där tidningen medvetet har försett honom med falska patientuppgifter. Inget i artikeln tyder på att anmälaren skulle skriva ut narkotikaklassade läkemedel på ett ansvarslöst sätt. Han har i stället, trots upplägget, försökt att föreslå alternativa behandlingsåtgärder och att få till stånd en undersökning. Namnpubliceringen har i sitt sammanhang orsakat A en oförsvarlig publicitetsskada. Det förhållandet att A fått tillfälle att samtidigt kommentera sin förskrivning till journalisten påverkar inte denna bedömning.
Enligt min mening utgör publiceringen ett brott mot god publicistisk sed. Jag överlämnar därför ärendet till Pressens Opinionsnämnd.
Yttranden till Pressens Opinionsnämnd
A anförde att den publicitetsskada han lidit hade två sidor, en i förhållande till allmänheten och en i förhållande till den egna yrkeskåren.
Tidningen anförde att reportaget anknöt till annan konsumentjournalistik där namngivna näringsidkares tjänster och varor testas. Rubriksättningen den 7 december återgav en i krönikan gjord bedömning att läkarna sannolikt skulle ha agerat helt annorlunda om journalisten öppet redovisat sitt uppdrag.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Tidningen har i en brett upplagd rapportering tagit upp ett ämne av stort allmänintresse. Referatet av besöket hos A har syftat till att illustrera en, som tidningen uppfattat det, alltför lättvindig förskrivning av narkotikaklassade läkemedel. Nämnden konstaterar att det för att nå den avsedda effekten inte varit nödvändigt att nämna A:s namn. Mot bakgrund av innehållet i publiceringen i övrigt delar nämnden PO:s uppfattning att A utsatts för en publicitetsskada som inte är godtagbar. Nämnden finner att Göteborgs-Posten i det aktuella fallet åsidosatt god publicistisk sed.