Kristianstadsbladet klandras för publicering om kommunanställd
oktober 11 2021
Kristianstadsbladet, exp.nr. 36/2021 dnr. 20399
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Kristianstadsbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 7 juli 2021 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Kristianstadsbladet.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Kristianstadsbladet publicerade mellan den 14 augusti 2020 och den 30 oktober 2020 en artikelserie. Följande 18 artiklar i serien har anmälts till Allmänhetens Medieombudsman:
“Min arbetsplats präglas av en härskarkultur”, publicerad på kristianstadsbladet.se och i den trycka tidningen den 14 augusti 2020.
Publicering 1
Chefens vän ljög om sin utbildning, publicerad på kristianstadsbladet.se och i den trycka tidningen den 14 augusti 2020.
Publicering 2
A (namn angivet] bekräftar oron, publicerad på kristianstadsbladet.se och i den trycka tidningen den 14 augusti 2020.
Publicering 3
Oklart hur ljugande anställd ska hanteras, publicerad på kristianstadsbladet.se och i den trycka tidningen den 15 augusti 2020.
Publicering 4
Utredning om cv-lögnen, publicerad på kristianstadsbladet.se den 17 augusti 2020 och med rubriken Felaktiga cv-uppgifter har inte utretts ännu i den tryckta tidningen den 18 augusti 2020.
Publicering 5
Den anställda ljög i sitt cv, publicerad på kristianstadsbladet.se den 24 augusti 2020 och med rubriken Utredningen visar: chefens vän ljög i cv i den tryckta tidningen den 25 augusti 2020.
Publicering 6
Lögn i anställds cv skriftligt bekräftad, publicerad den 26 augusti 2020 på kristanstadsbladet.se och den 27 augusti 2020 i den tryckta tidningen.
Publicering 7
Lång utredning om cv-lögn, publicerad på kristianstadsbladet.se och i den trycka tidningen den 9 september 2020.
Publicering 8
Cv-lögnen – detta har hänt, publicerad på kristianstadsbladet.se och i den trycka tidningen den 24 september 2020.
Publicering 9
Fler felaktigheter i anställds cv, publicerad på kristianstadsbladet.se och i den tryckta tidningen den 24 september 2020.
Publicering 10
Anställd går till motattack, publicerad på kristianstadsbladet.se den 28 september 2020 och med rubriken Ljugande anställd går till motattack i den tryckta tidningen den 29 september 2020.
Publicering 11
Ord mot ord om intygen, publicerad på kristianstadsbladet.se den 29 september 2020 och med rubriken Ord mot ord om utbildningsintyg i den tryckta tidningen den 30 september 2020.
Publicering 12
Ljög i cv – varslas om avsked, publicerad på kristianstadsbladet.se den 6 oktober 2020 och med rubriken Anställd ljög i cv – varslas om avsked i den tryckta tidningen den 7 oktober 2020.
Publicering 13
Efter hot om avsked – anställd vill förhandla, publicerad på kristianstadsbladet.se och i den tryckta tidningen med rubriken Hotas av avsked – nu vill anställd ha förhandlingar, den 13 oktober 2020.
Publicering 14
Cv-lögnen: detta har hänt, publicerad på kristianstadsbladet.se den 16 oktober 2020.
Publicering 15
Förhandlingen slutade oenigt, publicerad på kristianstadsbladet.se och i den tryckta tidningen med rubriken CV-lögnen. Förhandlingen mellan parterna slutade oenigt, den 16 oktober 2020.
Publicering 16
Den anställda avskedas, publicerad på kristianstadsbladet.se den 19 oktober 2020 och med rubriken Den anställda som ljugit om sitt CV avskedas av förvaltningen i den tryckta tidningen den 20 oktober 2020.
Publicering 17
Ljög i sitt cv: begär skadestånd efter avsked, publicerad på kristianstadsbladet.se den 29 oktober 2020 och med rubriken Ljög i sitt cv. Begär skadestånd efter avsked i den tryckta tidningen den 30 oktober 2020.
Publicering 18
Publicering 1 “Min arbetsplats präglas av en härskarkultur”
Publicering 1-3 fanns på samma uppslag i papperstidningen.
De anställda på en kommunal enhet [ort angiven] var starkt kritiska till situationen på jobbet. Av rädsla vågade de inte lufta kritiken.
” – Min arbetsplats präglas av en härskarkultur där chefen tillåts göra precis som hen önskar.”
Chefen var god vän med verksamhetschefen A, så den kritik som ibland sipprade ut till högre nivå stannade där, förklarade en av de anställda.
Kristianstadsbladet hade kontaktats av personal på den kommunala enheten inom [förvaltning angiven] i slutet av förra året. Det hade varit i samband med rapporteringen om turbulensen på [avdelning inom förvaltningen angiven]. De anställda hade konstaterat att det fanns svåra problem med arbetsmiljön även på andra förvaltningar i kommunen. Deras arbetsplats, med cirka 40 anställda, var en.
Under våren hade ytterligare personal kontaktat Kristianstadsbladet. Tidningen hade också pratat med tidigare anställda, som bekräftat läget.
Huvudproblemet, som personalen beskrev det, var att chefen för enheten var nära vän med en av de anställda. Chefen åkte på semester tillsammans med den anställda, och det fanns en uppfattning bland personalen att den anställda hade gynnats på olika sätt som en följd av vänskapen med chefen.
Det gällde bland annat att en ny tjänst hade utformats för den anställda. Läget skapade en irritation bland personalen, som uppfattade att den anställda – som enligt personalen agerat “minichef” – inte var kompetent för uppdraget. De kände oro för att framföra sina åsikter eftersom chefen och den anställda, enligt personalen, höll samman och rapporterade till varandra.
Chefen för enheten ansågs också ha försökt luska ut vem eller vilka i personalen som varit i kontakt med Kristianstadsbladet. Något som i våras fått fackförbundet SSR att påtala för henne att det var olagligt att efterforska källor.
Personalen hävdade att vissa anställda mobbades och särbehandlades. Detta skulle ha framförts både till verksamhetschefen och till facket, men det hade inte lett till några åtgärder. Flera i personalen skulle enligt uppgift också ha kontaktat företagshälsovården på grund av att de mått dåligt av situationen. De vågade inte framföra sina åsikter öppet:
” – Vi medarbetare är rädda för chefen och för de konsekvenser det blir när vi berättar hur vi upplever det och framför sådant som kan uppfattas som kritik“, sa en av dem.
Publicering 2 Chefens vän ljög om sin utbildning
Den “gynnade” anställda på den kommunala enheten hade ljugit om sin utbildning när hon anställdes på [ort angiven] kommun.
I sin ansökan till tjänsten hade hon listat flera utbildningar i sitt cv. Det fanns inga uppgifter om när hon skulle ha genomgått respektive utbildning, men det stod bland annat “Beteendevetenskap X:s [universitet angivet] universitet”. Hon hade också skrivit att hon hade läst “en del småkurser på högskola/universitet, såsom psykologi, statsvetenskap, Östasienkunskap”.
På Linkedin, ett yrkesmässigt Facebook, hade den anställda varit mer specifik. Där stod det under rubriken Utbildning: ” X:s universitet, beteendevetare, [årtal angivna]”.
Men när Kristianstadsbladet undersökt saken med X:s universitet så fanns inga uppgifter om att personen i fråga skulle ha studerat där.
Kristianstadsbladet hade ringt den anställda och ställt frågor:
Stod det i hennes cv att hon läst beteendevetenskap på X:s universitet?
” – Ja, delvis, ja“, svarade den anställda.
Det hade inte stått delvis, utan att hon hade läst det. Hade hon det?
” – Jag har inte läst beteendevetarprogrammet, utan jag har läst… jag måste tänka… det minns inte jag nu … vilka ämnen jag har läst. Varför undrar du detta?“
Efter en stunds diskussion sa den anställda:
” – Varför är detta aktuellt nu? Det har inget med min anställning på kommunen att göra.“
Var det inte viktigt om man inte varit sanningsenlig i sitt cv?
” – Ja, och det har jag naturligtvis varit. Jag minns inte ens mitt cv. Det är så många år sedan.”
Men hon borde väl rimligtvis veta om hon läst beteendevetenskap på X:s universitet?
” – Ja, det har jag, eller så är det så att jag har blandat ihop det och läst det i [ort angiven]. Jag får nog kolla upp detta, hörrö du.”
Hon lovade att återkomma. Hittills hade hon inte gjort det.
När Kristianstadsbladet kontrollerade med Högskolan i Y [ort angiven] var beskedet därifrån att den anställda varit registrerad för flera olika utbildningar där, bland annat organisationsteori och projektledning, psykologi och Östasienkunskap. Dock inte beteendevetenskap. Fast något resultat för utbildningarna fanns inte. Hon hade inte tagit några poäng alls.
Publicering 3 A bekräftar oron
I artikeln uttalade sig verksamhetschefen A om situationen på den aktuella enheten på kommunen. Han ville inte gå in på några detaljer, men konstaterade att det hade varit lägen där personal mått dåligt. Utifrån vad han kände till så hade det blivit förbättringar. På fråga om det som personalen på enheten hade sett som grundproblematiken, att chefen för enheten var nära vän med en anställd, sa han att det var viktigt att man kunde skilja på rollerna man har privat och professionellt. Han medgav att det var konstigt att X:s universitet inte hade uppgifter om att den anställda läst beteendevetenskap där, så som hon uppgett i sitt cv. Om hon inte hade gjort det så hade hon ljugit, konstaterade han.
Publicering 4 Oklart hur ljugande anställd ska hanteras
Det var ännu oklart hur förvaltningen skulle hantera den anställda som ljugit i sitt cv när hon fått jobb där.
A hade på fredagseftermiddagen meddelat att han bokat in ett möte med den anställda nästa måndag. Utifrån vad som kom fram i det samtalet fick de se hur de skulle gå vidare, sa förvaltningschefen B [namn angivet].
Kunde det bli aktuellt med arbetsrättsliga åtgärder?
” – Vi får se vad som kommer fram i samtalet. Jag vill inte föregripa det.”, svarade hon.
Kristianstadsbladet rapporterade i fredagens tidning om den oro som fanns bland personalen på förvaltningen. Personal pratade om en härskarkultur med vänskapskorruption, mobbning och särbehandling.
Huvudproblemet, som personalen beskrev det, var chefens nära vänskap med den anställda som ljugit i sitt cv. Den anställda hade bland annat uppgett att hon läst beteendevetenskap på X:s universitet. Men när Kristianstadsbladet undersökt saken med X:s universitet så fanns inga uppgifter om att hon skulle ha studerat där.
I sitt cv hade hon skrivit att hon har läst “en del småkurser på högskola/universitet, såsom psykologi, statsvetenskap, Östasienkunskap”.
På Högskolan i Y [ort angiven] hade konstaterats att den anställda varit registrerad för flera olika utbildningar där, bland annat organisationsteori och projektledning, psykologi och Östasienkunskap. Fast något resultat för utbildningarna fanns inte. Hon hade inte tagit några poäng.
Intygen på hennes utbildningar skulle ha visats upp i samband med anställningen. Men några kontroller om att de stämde tycktes inte ha gjorts. Inte heller hade intygen tagits in och sparats i den anställdas personalakt.
Hade kommunens rutiner följts?
” – Jag kan inte svara på det i det här fallet, då det avser 2015“, svarade förvaltningschefen B.
Publicering 5 Utredning om cv-lögnen
Förvaltningen hade ännu inte rett ut om en anställd lämnat felaktiga uppgifter när hon anställdes.
” – Jag vet inte när utredningen blir klar. Vi får jobba med detta tills vi har fått allt klarlagt och kan komma till ett ställningstagande“, sa verksamhetschefen A.
Kristianstadsbladet hade i fredags rapporterat om den oro som fanns bland personalen på förvaltningen. Huvudproblemet, som personalen beskrev det, var chefens nära vänskap med en anställd som ljugit i sitt cv. Den anställda hade bland annat uppgett att hon läst beteendevetenskap på X:s universitet.
Men när Kristianstadsbladet undersökte saken med X:s universitet så fanns inga uppgifter om att hon skulle ha studerat där. På Högskolan i Y konstaterades att hon har varit registrerad för flera olika utbildningar där. Fast något resultat för utbildningarna fanns inte. Hon hade inte tagit några poäng.
I lördagens tidning hade förvaltningschefen B sagt att verksamhetschefen A skulle ha ett samtal med den anställda på måndagen, när hon återkom från semestern.
Men när Kristianstadsbladet nått A vid lunchtid på måndagen så sa han att det inte skulle bli så. Eftersom han inte kunde få någon dialog med medarbetaren under dagen så ville han inte ge några kommentarer. Han ville höra hennes sida först.
A hade inte sagt det, men den anställda hade sjukskrivit sig och var därför inte på arbetsplatsen.
Men du kan kontrollera hennes uppgifter med X:s universitet. Har du gjort det?
” – Vi håller på och tittar på vad vi behöver undersöka. X:s universitet är en av delarna.”
Han skulle kontakta X:s universitet senare under dagen. Vad mer ville de utreda?
” – Till exempel detta med Y:s Högskola, som kom fram i tidningen“, svarade A.
Han sa att de ville ha fakta på bordet. Om något blivit fel och varför det i så fall hade blivit fel. Sedan skulle de agera därefter.
Publicering 6 Den anställda ljög i sitt cv
Kommunens utredning bekräftade nu att en anställd ljugit om utbildningar i sitt cv.
Kristianstadsbladet rapporterade i förra veckan om den oro som fanns bland personalen på förvaltningen. Huvudproblemet, som personalen beskrev det, var chefens nära vänskap med en anställd som ljugit i sitt cv.
Den anställda hade bland annat uppgett att hon hade läst beteendevetenskap på X:s universitet. Men när Kristianstadsbladet undersökt saken med universitetet så fanns inga uppgifter om att personen i fråga skulle ha studerat där. På Högskolan i Y konstaterades att den anställda hade varit registrerad för flera olika utbildningar. Fast något resultat för utbildningarna fanns inte. Hon hade inte tagit några poäng.
Den anställdas chef skulle i förra veckan ha förklarat för personal att orsaken till att inga uppgifter om utbildningen kunnat hittas på X:s universitet varit att en semestervikarie lämnat ut uppgifterna till Kristianstadsbladet.
Men när kommunen nu själv undersökt den anställdas påstådda utbildning så var resultatet detsamma.
Förvaltningen hade två gånger fått svaret att det inte fanns några uppgifter om att hon skulle ha studerat vid X:s universitet. Men för att vara helt säkra på uppgiften hade förvaltningen nu bett universitetet att även titta i arkivet.
Samma önskan hade framförts till Högskolan i Y. Där hade arkivarien letat igenom material i arkivet utan att hitta några resultatlistor eller arkivlistor där den anställda funnits med:
“Jag håller det därför som högst osannolikt att resultat på samtliga delprov och betyg på hel kurs skulle ha missats att läggas in på denna student då det finns resultat på andra studenter som läst dessa kurser vid samma tillfälle och som fått registrerade resultat.”
Den anställda hade ansvarat för hanteringen av miljontals kronor och hundratals människor. Hur såg förvaltningschef B på detta?
” – Man ska lämna riktiga uppgifter i sitt cv. Jag vill försöka ta reda på varför medarbetaren inte har gjort det.”
Överhuvudtaget fanns det oklarheter kring anställningen av den aktuella personen i december 2015. Som tidigare rapporterats skulle intygen på hennes utbildningar ha visats upp i samband med anställningen. Men några kontroller av att de stämde tycktes inte ha blivit gjorda. Inte heller hade intygen sparats i den anställdas personalakt.
När Kristianstadsbladet begärt ut samtliga handlingar från rekryteringen hade förvaltningen endast kunnat ta fram annonsen, en kallelse till facklig samverkan (men inget protokoll) och den anställdas ansökan. Övriga handlingar fanns inte.
” – Det är klart att det är en brist att inte allting finns. Exempelvis borde utbildningsintygen ha begärts in i samband med rekryteringen“, sa förvaltningschef B.
Den anställda var med sina 42 000 kronor i månadslön den tredje bäst betalda på den kommunala enheten, som hade cirka x-anställda. Endast de två enhetscheferna tjänade bättre än henne.
Publicering 7 Lögnen i anställds cv skriftligt bekräftad
[Kommun angiven] Kommunen hade nu fått skriftligt besked om att den anställda som ljugit i sitt cv inte hade läst vid X:s universitet.
Kommunen hade fått samma besked två gånger tidigare. Men för att helt säkerställa detta hade förvaltningen bett universitetet att gå till botten med frågan.
Det var uppenbart att den anställda fortsatt att hävda att hon hade genomgått utbildningarna hon listat i sitt cv. Men beskedet från X:s universitet var tydligt: “Det finns inga uppgifter om registreringar eller resultat” för personen.
Frågan var vad som skulle hända nu.
” – Man måste lösa situationen. Det blir en fråga för förvaltningen och de ansvariga cheferna“, sa förvaltningens ordförande D [namn angivet].
D sa att han som nämndordförande inte kunde gå in på några detaljer. Men han kunde konstatera att det var fel att uppge falska uppgifter i sitt cv.
B bekräftade att de uppgifter som hämtats in från X:s universitet och Högskolan i Y inte överensstämde med medarbetarens cv:
” – Hon har lämnat oriktiga uppgifter“.
Vad innebar det?
” – Vi har en utredning som pågår, och den måste få ta sin tid. Sedan får jag göra ett ställningstagande utifrån det.”, svarade hon.
Men hur kunde det ha blivit så här? Både den anställdas närmaste chef och verksamhetschefen A hade sagt att den anställda visat upp betyg och studieintyg vid anställningsintervjun. B sa att hon inte kunde föregå utredningen. De skulle titta på vad som hade hänt och hur det kunnat hända.
Kristianstadsbladet hade tidigare berättat om den oro som fanns bland personalen på den aktuella enheten. Personal pratade om en härskarkultur med vänskapskorruption, mobbning och särbehandling. Huvudproblemet, som personalen beskrev det, var chefens nära vänskap med den anställda som ljugit i sitt cv.
Nu skrev B på kommunens intranät att förvaltningsledningen hade känt till “vissa av de problem som har lyfts” av personalen i Kristianstadsbladets rapportering. Andra delar var nya. Beskedet var att “ledningen arbetar för att hantera problemen på ett bra sätt.”
Publicering 8 Lång utredning om cv-lögn
Fyra veckor efter avslöjandet var kommunen ännu inte färdig med utredningen kring den anställda som ljög i sitt cv.
Kristianstadsbladet hade rapporterat om cv-lögnen i mitten av augusti. Den anställda hade bland annat uppgett att hon läst beteendevetenskap på X:s universitet. Men när Kristianstadsbladet undersökte saken med universitetet så fanns inga uppgifter om att personen i fråga skulle ha studerat där.
På Högskolan i Y konstaterades att den anställda hade varit registrerad för flera olika utbildningar. Fast något resultat för utbildningarna fanns inte. Hon hade inte tagit några poäng.
Sedan dess hade frågan utretts av förvaltningen, med stöd av kommunens HR-avdelning centralt. Men det var oklart när kommunen skulle kunna dra någon slutsats.
Publicering 9 Cv-lögnen – detta har hänt
Artikeln redogjorde för tidningens publiceringar samt för vad som hänt i ärendet.
Publicering 10 Fler felaktigheter i anställds cv
Den anställda som ljugit i sitt cv hade enligt kommunens utredning kunnat styrka endast två av nio påstådda utbildningar.
” – Det var allvarligt om man uppgav saker och ting i ett cv som inte stämde“, sa B.
När utredningen är färdig skulle de ta ställning till vilka eventuella åtgärder som skulle vidtas, sa B.
Den anställda arbetade på Z [centrum angivet inom förvaltningen]. Hon hade fått jobbet i december 2015.
Som Kristianstadsbladet avslöjat i mitten av augusti hade den anställda i sitt cv uppgett att hon har läst beteendevetenskap på X:s universitet. Men när Kristianstadsbladet undersökt saken med universitetet så fanns inga uppgifter om att personen i fråga skulle ha studerat där. På Högskolan i Y konstaterades att den anställda varit registrerad för flera olika utbildningar där, bland annat organisationsteori och projektledning, psykologi och Östasienkunskap. Fast något resultat för utbildningarna fanns inte. Hon hade inte tagit några poäng.
Vid ett möte med ledningen för Z-centrum den 18 augusti hade den anställda stått fast vid att uppgifterna som hon lämnat i sitt cv varit korrekta. Med anledning av Kristianstadsbladets avslöjande hade förvaltningen inlett en utredning. Resultatet, som var klart för en dryg vecka sedan, visade att det fanns fler felaktigheter i cv: t.
Av totalt nio uppgivna utbildningar hade kommunen endast kunnat få två styrkta. Förutom de påstådda högskoleutbildningarna saknade kommunen bekräftelser för en projektledarutbildning, utbildning i parsamtal och motiverande samtal, utbildning i arbetsmarknadscoachning, samt steg 1 i kognitiv beteendeterapi.
Slutsatsen av utredningen, som hade meddelats den anställda, var att hon “erhållit anställningen på felaktiga grunder”.
Den anställda hade erbjudits möjlighet att bemöta uppgifterna om felaktigheter i cv:t, men hon hade avböjt ett möte med arbetsgivaren. Förvaltningen hade nu accepterat den anställdas önskemål om rådrum till på fredag, den 25 september. Senast då skulle hon lämna sina synpunkter.
Men hur kunde det ha blivit så här? Både rektor C [namn angivet] och verksamhetschefen A hade sagt att den anställda visat upp sina betyg och studieintyg vid anställningsintervjun.
B sa att enligt vad hon visste så hade medarbetaren uppvisat intyg vid anställningsintervjun. Men eftersom inga intyg samlades in så visste man idag inte vilka intyg det var, tillade hon. Hon sa också att det fortfarande var en pågående utredning och när den var färdig så skulle medarbetaren få möjlighet att kommentera den. Sen skulle de ta ställning till vilka eventuella åtgärder som skulle vidtas.
Kunde man behålla sitt jobb om man hade “erhållit anställningen på felaktiga grunder”?
” – Det är det vi tittar på, vilka eventuella arbetsrättsliga åtgärder vi kan vidta utifrån gällande lagar“, svarade B
Publicering 11 Anställd går till motattack
Den kommunanställda som ljugit i sitt cv gick nu till motattack mot arbetsgivaren: hon hävdade att hennes utbildningar uppfyllde kraven för tjänsten.
Det tre sidor långa yttrandet var ett svar på den skrivelse som förvaltningen skickat till den anställda den 16 september.
Kommunen hade genom sin utredning endast kunnat styrka två av totalt nio utbildningar som den anställda sa sig ha när hon sökte jobbet som [titel angiven] på företag Z-centrum hösten 2015.
Förutom två uppgivna högskoleutbildningar saknade kommunen bekräftelser för en projektledarutbildning, utbildning i parsamtal och motiverande samtal, utbildning i arbetsmarknadscoachning, samt steg 1 i kognitiv beteendeterapi.
Slutsatsen av utredningen, som hade meddelats den anställda, var att hon “erhållit anställningen på felaktiga grunder”.
Men den anställda ställde inte upp på slutsatsen. I stället hävdade hon att det genom meningen “Du har högskoleexamen inom exempelvis beteendevetenskap eller annan utbildning som arbetsgivaren bedömer lämplig” inte uttryckligen krävdes högskoleexamen inom exempelvis beteendevetenskap.
Den anställda menade att det varit en efterhandskonstruktion från arbetsgivarens sida att hävda att högskoleutbildningen varit ett krav.
“Slutsatsen är därför att projektledarutbildningen, jämte två års erfarenhet av att leda EU/ESFprojekt var de enda uttryckliga skall-kraven för tjänsten”, skrev den anställda och bifogade ett intyg på en tvådagars projektledarutbildning från 2012.
Men varför den anställda felaktigt uppgett att hon hade läst beteendevetenskap på X:s universitet och studerat bland annat projektledning på Högskolan i Y, förklarades inte i det delvis maskade yttrandet som Kristianstadsbladet fått ta del av.
“Oaktat bevisläget avseende mina högskolemeriter, kan det varken a priori eller a posteriori anses ha saknats kompetens att kunna uppfylla min del av anställningsavtalet”, skrev hon.
Den anställda ifrågasatte också uttalandena från Z-centrums rektor samt verksamhetschefen om att hon visat upp sina betyg och studieintyg vid anställningsintervjun.
“Dessa ostyrkta uppgifter i media om att jag skulle ha uppvisat olika urkunder vid anställningen är synnerligen allvarliga eftersom de innebär att jag i så fall, utöver att ha agerat påstått bedrägligt, dessutom ägnat mig åt urkundsförfalskning.”.
Förvaltningschef B var fåordig om den anställdas yttrande:
” – Det enda jag kan säga i nuläget är att vi gjort vår utredning och att medarbetaren har lämnat sitt yttrande. Det tar vi med oss i den fortsatta utredning för att se vilket ställningstagande vi ska göra“.
Publicering 12 Ord mot ord om intygen
Den kommunanställda som ljugit i sitt cv dementerade att hon visat upp studieintyg vid anställningstillfället. Trots det stod kommunen fast vid uppgiften.
” – Jag har fått fram att intyg har visats upp i samband med anställningsintervjun“, sa B i måndags.
Kristianstadsbladet hade i början av augusti begärt ut samtliga betyg och intyg om utbildningar som den anställda lämnat in i samband med att hon fick jobbet på Z-centrum. Men rektorn och enhetschefen sa att kommunen inte hade några sådana.
Betydde det att man inte kontrollerat att hon hade de utbildningar hon hävdat?
” – Det betyder att den arbetssökande brukar ha med sig originalhandlingarna och arbetsgivaren granskar dem vid intervjutillfället och lämnar tillbaka dem direkt vid mötet“, förklarade rektorn C den 12 augusti.
Verksamhetschefen A hade sagt till Kristianstadsbladet 14 augusti att han inte kom ihåg om han sett utbildningsintygen i samband med att personen anställdes för x-år sedan. Han förklarade att han hade varit med i processen, men inte varit anställande chef.
I förra veckan hade B velat förtydliga ett stycke i en artikel. Hon hade då förklarat att intygen hade visats upp för rektorn. Men i ett yttrande ifrågasatte den anställda uppgiften.
“Ni har emellertid inte kunnat visa några kopior eller annan bevisning som styrker det påståendet; till mig har ni uppgett att ni aldrig begärt att se, eller tagit del av några sådana handlingar”, skrev den anställda, samt “Dessa ostyrkta uppgifter i media om att jag skulle ha uppvisat olika urkunder vid anställningen är synnerligen allvarliga eftersom de innebär att jag i så fall, utöver att ha agerat påstått bedrägligt, dessutom ägnat mig åt urkundsförfalskning.”
Ord stod mot ord.
B konstaterade att det nu var fem år sedan allt hände. Och att medarbetaren och enhetschefen hade olika minnesbilder. Hon ansåg att de inte kunde komma längre och att de inte fanns mer att reda ut i frågan.
Kristianstadsbladet hade sökt den anställda. Hon var fortsatt sjukskriven och hade inte återkommit.
Publicering 13 Ljög i cv – varslas om avsked
Den anställda på förvaltningen som ljugit i sitt cv varslades nu om avsked.
Som Kristianstadsbladet avslöjade i mitten av augusti hade den anställda uppgett att hon har läst beteendevetenskap på X:s universitet i sitt cv. Men när tidningen undersökt saken med universitetet så fanns inga uppgifter om att personen i fråga skulle ha studerat där.
På Högskolan i Y konstaterades att den anställda hade varit registrerad för flera olika utbildningar där, bland annat organisationsteori och projektledning, psykologi och Östasienkunskap. Fast något resultat för utbildningarna fanns inte. Hon hade inte tagit några poäng.
Vid ett möte med ledningen Z-centrum den 18 augusti hade den anställda stått fast vid att uppgifterna som hon lämnat i sitt cv varit korrekta.
Med anledning av Kristianstadsbladets avslöjande inledde förvaltningen en utredning. Resultatet, som varit klart för några veckor sedan, hade visat att det funnits fler felaktigheter i cv: t. Av totalt nio uppgivna utbildningar hade kommunen endast kunnat få två styrkta. Förutom de påstådda högskoleutbildningarna saknade kommunen bekräftelser för en projektledarutbildning, utbildning i parsamtal och motiverande samtal, utbildning i arbetsmarknadscoachning, samt steg 1 i kognitiv beteendeterapi.
I en motattack mot arbetsgivaren nyligen hade den anställda bifogat ett intyg på en tvådagars projektledarutbildning från 2012.
Men arbetsgivaren var uppenbarligen inte nöjd. På måndagen hade förvaltningen skickat en underrättelse om avskedande till den anställda. Samtidigt hade hennes fackförbund informerats om att arbetsgivaren övervägde att avskeda den anställda.
B kunde bara säga att de nu övervägde att avskeda medarbetare. Hon ville inte kommentera saken ytterligare i nuläget och hon ville inte svara på om det fortfarande fanns en vilja och en möjlighet att nå en överenskommelse med den anställda.
Den anställda och hennes fack hade nu en vecka på sig att begära överläggning kring varslet om avsked.
Publicering 14 Efter hot om avsked – anställd vill förhandla
Den anställda som hotats av avsked sedan hon ljugit i sitt cv hade via sitt fackförbund begärt överläggningar med arbetsgivaren.
Som Kristianstadsbladet berättat i ett flertal artiklar hade personen felaktigt uppgivit bland annat universitets- och högskoleutbildningar i sitt cv när hon anställdes 2015.
Med anledning av avslöjandet hade förvaltningen inlett en utredning. Resultatet, som blivit klart för några veckor sedan, hade visat att det funnits fler felaktigheter i cv: t.
Av totalt nio uppgivna utbildningar hade kommunen endast kunnat få två styrkta. Förutom de påstådda högskoleutbildningarna saknade kommunen bekräftelser för en projektledarutbildning, utbildning i parsamtal och motiverande samtal, utbildning i arbetsmarknadscoachning, samt steg 1 i kognitiv beteendeterapi.
I en motattack mot arbetsgivaren nyligen hade den anställda bifogat ett intyg på en tvådagars projektledarutbildning från 2012.
Men arbetsgivaren hade inte varit nöjd. I måndags i förra veckan hade man skickat en underrättelse om avskedande till den anställda. Samtidigt hade man informerat hennes fackförbund.
Fackförbundet Vision hade nu skickat in en begäran om överläggning. Överläggningen skulle hållas i veckan.
Publicering 15 Cv-lögnen: detta har hänt
Artikeln redogjorde för tidningens publiceringar samt för vad som hänt i ärendet.
Publicering 16 Förhandlingen slutade oenigt
Förhandlingarna mellan den anställda som ljugit i sitt cv och kommunen hade slutat i oenighet. Nu skulle kommunen fatta beslut om avsked, efter att i förra veckan ha varslat den anställda om avsked.
Förvaltningen ansåg att den anställda hade erhållit sin anställning “på felaktiga grunder” då hon i sitt cv uppgivit både universitets- och högskoleutbildningar när hon anställts som [titel angiven] på Z-centrum hösten 2015.
Kommunen hade genom sin utredning endast kunnat styrka två av totalt nio utbildningar som den anställda sagt sig ha.
Men den anställda hade inte velat ställa upp på slutsatsen. I stället hade hon hävdat att det i meningen “Du har högskoleexamen inom exempelvis beteendevetenskap eller annan utbildning som arbetsgivaren bedömer lämplig” inte uttryckligen krävdes högskoleexamen inom exempelvis beteendevetenskap.
Det hade också varit ett av argumenten som Vision använt i sin argumentation på onsdagen. Vision ansåg att “det inte är saklig grund för avsked då kravet i annonsen inte har varit av väsentlig betydelse för den sökta tjänsten”.
“Vision menar att arbetsgivaren inte kan påvisa att (den anställda) inte har den efterfrågade högskoleutbildningen med hänvisning till att universitet och högskola inte kunnat styrka de utbildningar (den anställda) uppgett i CV”, stod det i protokollet från förhandlingen.
Vision ansåg också att det funnits brister i rekryteringsprocessen och att den anställande chefen inte följt kommunens rekryteringsriktlinje när det gällde verifieringen av (den anställdas) “åberopade handlingar”.
Arbetsgivaren stod dock fast vid att högskoleutbildning varit ett krav för anställningen:
“Det är arbetsgivarens uppfattning att (den anställda) genom att ha uppgett osanna uppgifter i ansökningshandlingarna, i för anställningen centrala delar, svikligen förlett kommunen att ingå ursprungligt anställningsavtal och därigenom erhållit anställningen på oriktiga grunder. Detta har så allvarligt skadat förtroendet och förhållandet mellan arbetsgivare och (den anställda) att det finns grund för avsked”, stod det i protokollet.
Arbetsgivaren skulle nu ta ställning, fatta beslut och meddela medarbetaren.
Publicering 17 Den anställda avskedas
Den kommunanställda som ljugit i sitt cv hade avskedats på måndagen.
Enligt beslutet hade den anställda “svikligen förlett kommunen att ingå ursprungligt anställningsavtal genom ingivande av osant intyg i platsansökan och CV, i för anställningen centrala delar”.
Som Kristianstadsbladet berättat i ett flertal artiklar hade personen felaktigt uppgivit bland annat universitets- och högskoleutbildningar i sitt cv då hon anställts hösten 2015.
Med anledning av Kristianstadsbladets avslöjande hade förvaltningen inlett en utredning. Resultatet, som blivit klart för några veckor sedan, hade visat att det fanns fler felaktigheter i cv: t.
Av totalt nio uppgivna utbildningar hade kommunen endast kunnat få två styrkta. I en motattack mot arbetsgivaren hade den anställda bifogat ett intyg på en tvådagars projektledarutbildning från 2012.
Men arbetsgivaren hade inte varit nöjd. För två veckor sedan hade förvaltningen skickat en underrättelse om avskedande till den anställda. Samtidigt hade hennes fackförbund informerats.
Den anställda och hennes fack hade begärt överläggning kring varslet. Förhandlingen hade slutat i oenighet.
På måndagen hade den anställda fått besked att kommunen avskedade henne. Den anställda kunde begära förhandling med arbetsgivaren om hon ansåg avskedandet vara ogiltigt.
Publicering 18 Ljög i sitt cv: begär skadestånd efter avsked
Den kommunanställda som ljugit i sitt cv hade begärt skadestånd via sitt fackförbund. Hon ansåg sig vara felaktigt avskedad.
Den anställda hade avskedats från sin tjänst som [titel angiven] på Z-centrum, den 19 oktober. Enligt beslutet hade den anställda “svikligen förlett kommunen att ingå ursprungligt anställningsavtal genom ingivande av osant intyg i platsansökan och CV, i för anställningen centrala delar”.
Som Kristianstadsbladet berättat i ett flertal artiklar hade personen felaktigt uppgett bland annat universitets- och högskoleutbildningar i sitt cv när hon anställts hösten 2015.
Med anledning av Kristianstadsbladets avslöjande hade förvaltningen inlett en utredning. Det hade då visat sig att det funnits fler felaktigheter i cv: t. Av totalt nio uppgivna utbildningar hade kommunen endast kunnat få två styrkta.
Den anställdas fackförbund ogiltigförklarade nu avskedet och begärde att den anställda skulle få skadestånd.
I framställan om tvisteförhandling som fackförbundet skickat på torsdagsmorgonen hade de inte angivit varför de ansett avskedet vara felaktigt. Men i överläggningen som hållits tidigare hade fackförbundet hävdat att det inte framgått att högskoleutbildning varit ett krav i annonsen för tjänsten. Facket hade också ansett det vara märkligt att den anställda varslats om avsked eftersom arbetsgivaren under fem år inte hade haft några synpunkter på den anställdas arbetsutförande.
Facket hade också hävdat att “det finns allvarliga brister i verksamhetens rekryteringsprocess” och att den anställdas chef inte följt kommunens rekryteringsriktlinjer.
Kommunen stod fast vid att högskoleutbildning varit ett krav för anställningen, men höll med om att det funnits brister. “Arbetsgivaren kan konstatera att rekryteringsriktlinjen inte har följts fullt ut och i detta fall har inte (den anställdas) åberopade handlingar kontrollerats av anställande chef. Det fråntar dock inte det faktum att (den anställda) svikligen uppgett osanna uppgifter i sina ansökningshandlingar”.
På Linkedin, ett yrkesmässigt Facebook, hade den anställda nu tagit bort samtliga sina utbildningar. Det gällde bland annat utbildningen till beteendevetare vid X universitet.
Anmälan
NN [namn angivet] anmälde publiceringarna genom sitt ombud [namn angivet].
Hon hade förvisso inte blivit namngiven i artiklarna. Men hennes kön, arbetsplats och befattning framgick. Arbetsgivaren hade bara en anställd med den befattningen och det framgick vilken avdelning hon arbetade på. Det var en enkel sak att förstå vem det handlade om.
Artiklarna handlade huvudsakligen om hennes anställning och de ansökningshandlingar som legat till grund för den. Redan i den första artikeln gjorde tidningen gällande att hon ljugit, framför allt om sina akademiska meriter. Som stöd för påståendet hänvisade tidningen till egna efterforskningar hos de aktuella lärosätena.
Huruvida anmälaren verkligen ljugit om sina meriter var i det skedet inte bevisat, och det var alltjämt föremål för en rättsprocess.
Eftersom hon offentligt pekats ut som klandervärd och ohederlig hade hennes möjligheter att hitta en ny anställning inom området för hennes hittillsvarande karriär allvarligt begränsats. Anmälaren hade aldrig haft något arbetsgivar- eller arbetsmiljöansvar, och hon hade inte varit i arbetsledande ställning.
Kristianstadsbladets oproportionerliga fokus på henne hade kostat henne anställningen. Arbetsgivaren hade avskedat henne och var till dags dato ovillig att tillmötesgå några av arbetstagarpartens krav i de pågående förhandlingarna.
Kristianstadsbladet hade i sin rapportering också utelämnat väsentliga delar av händelseförloppet och hade genomgående varit tendentiös och raljant i sin ton.
Kristianstadsbladets svar
Tidningen svarade genom Jörgen Svensson, chefredaktör och ansvarig utgivare.
Grunden för granskningen av Z-centrum en del av förvaltningen i [kommun angiven], var uppgifter om allvarliga brister i arbetsmiljön. Uppgifterna hade kommit Kristianstadsbladet till del under vintern, våren och sommaren 2020.
Anställda och tidigare anställda hade vittnat om en arbetsplats som präglats av en härskarkultur, med mobbning och särbehandling. De hade inte vågat träda fram av rädsla för repressalier. Kritiken hade riktats mot rektorn C, men i stor omfattning också mot anmälaren, som enligt personalen inte var kompetent för tjänsten som [titel angiven].
Enligt personalen hade anmälaren agerat som “minichef”. Det var också känt att rektorn och anmälaren var nära vänner och att de bland annat åkte på semester tillsammans. Vänskapen mellan dem hade senare bekräftats av både anmälaren och rektorn.
Att anmälaren hade en stark position på Z-centrum framgick också av det faktum att hon hade den tredje högsta lönen på den avdelningen.
Anmälaren anställdes på Z-centrum 2015. I samband med anställningen lämnade hon in sitt cv, enligt vilken hon bland annat hade läst beteendevetenskap på X:s universitet och “en del småkurser på Högskola/Universitet, såsom Psykologi, Statsvetenskap Östasienkunskap”.
Men när Kristianstadsbladet hade undersökt om anmälaren studerat beteendevetenskap på X:s universitet hade det visat sig att det inte funnits några uppgifter om att anmälaren över huvud taget skulle ha studerat där.
Tisdagen den 11 augusti ringde Kristianstadsbladet anmälaren för att ställa frågor om saken. Hon kunde då inte redogöra för om hon läst beteendevetenskap på X:s universitet eller på Y:s högskola. Hon hade lovat att undersöka saken och återkomma. Det hade hon inte gjort.
Kristianstadsbladet hade även kontaktat Högskolan i Y. Därifrån blev beskedet, den 12 augusti, att anmälaren varit registrerad för flera kurser, bland annat projektledning, psykologi och Östasienkunskap. Hon hade dock inte genomfört några av kurserna och inga resultat hade därför funnits.
Den 14 augusti publicerades de första artiklarna i rapporteringen. De handlade om personalens kritik mot arbetsmiljön, om att “chefens vän” ljugit i sitt cv, och det fanns en kommentar från verksamhetschefen.
Som en följd av publiceringen hade kommunen inlett en egen utredning. I den hade kommunen konstaterat att endast två av de nio utbildningar som anmälaren uppgett kunde styrkas. Kommunen ansåg därför att anmälaren erhållit sin anställning på felaktiga grunder och den varslade henne om avsked. Två veckor senare avskedades hon.
Kristianstadsbladet hade valt att inte namnge anmälaren. Att hennes arbetsplats var namngiven berodde på att rektorn C och verksamhetschefen A hade varit del av granskningen, och de hade uttalat sig i artiklarna med namn.
Det hade varit relevant att berätta om anmälarens befattning, då det visat sig att den enda projektledarutbildning som hon kunnat visa upp var en tvådagarskurs från 2012.
Såvitt Kristianstadsbladet kände till så pågick det ingen rättsprocess gällande om anmälaren hade ljugit om sina utbildningar. Däremot pågick en process mellan fackförbundet och kommunen gällande avskedandet av anmälaren.
Att anmälaren farit med osanning i sitt cv visade både Kristianstadsbladets granskning och kommunens utredning. Anmälaren tycktes också ha dragit den slutsatsen, då hon hade tagit bort sina utbildningar på sin sida på Linkedin. I sitt yttrande till [kommun angiven] den 25 september hade hon heller inte tillbakavisat uppgiften. I stället hade hon gjort gällande att högskoleexamen inte varit ett krav för tjänsten.
I sms till Kristianstadsbladet hade anmälaren därutöver medgett att hennes cv inte varit korrekt. Den 16 oktober fick tidningen detta meddelande:
Anmälaren:
“En stilla undran. Efter att ha arbetat oerhört hårt och inte haft någon som helst ifrågasättande från arbetsgivaren om arbetsprestationen (snarare tvärtom) så kan det tyckas ganska märkligt att de, efter nästan 5 år, plötsligt inte har något förtroende för medarbetaren. Kanske det kan vara pga. pressen från media?“
Kristianstadsbladet:
“Rent teoretiskt kan ditt cv ha påverkat.”
Anmälaren:
“Ja, självklart. Men frågan är hur konsekvent arbetsgivaren är. Självfallet kan det vara flera andra som haft cv som inte stämt, och detta kan inte arbetsgivaren veta om de inte begär intyg. Vilket vi redan vet inte har skett i mitt fall.”
Anmälaren hävdade att Kristianstadsbladet “utelämnat väsentliga delar av händelseförloppet”. Tidningen kunde inte bemöta påståendet eftersom det inte preciserats.
Kristianstadsbladet hade vid ett flertal tillfällen bett anmälaren att ge sin syn på det som hänt och på rapporteringen. Hon hade dock avböjt.
Anmälaren gjorde gällande att Kristianstadsbladets rapportering hade kostat anmälaren hennes anställning och att hon hade svårt att hitta ny anställning inom området för hennes hittillsvarande karriär. Enligt tidningens uppfattning berodde de mer på anmälarens eget agerande än på rapporteringen.
Anmälarens kommentar
NN [namn angivet] svarade genom sitt ombud [namn angivet].
Tidningen gjorde gällande att det allmänintresse som motiverat publiceringarna var brister i arbetsmiljön på den kommunala arbetsplatsen. Tidningen insinuerade också att det fanns en jävs- och korruptionsproblematik.
Även om detta faktiskt varit utgångspunkten, så hade fokus skiftat från frågan om arbetsmiljö och eventuellt jäv, till frågan om anmälaren personligen: hennes vandel och påstådda ohederlighet i samband med att hon anställdes.
Om arbetsmiljön och eventuell korruption hade varit tidningens primära intresse, varför ägnade den då 20 av 26 artiklar åt anmälarens meriter, vandel och cv?
I artiklarna såväl som i sitt yttrande skrev tidningen om att personalen riktat kritik mot bland annat anmälarens kompetens som [titel angiven], samt att hon skulle ha agerat “minichef”. Detta skulle ha varit den avgörande orsaken till den dåliga arbetsmiljön.
Det framgick dock inte om åsikterna delades av hela personalen, eller ens av en majoritet. Tidningen hade helt okritiskt accepterat uppgifter från vad som antagligen var en handfull källor, till synes utan att ha frågat sig vad som kunde ha motiverat de individerna att peka ut just anmälaren (jfr. art.13 publicitetsreglerna). Den/de personer som hade pekat ut anmälaren kunde ha varit motiverade av annat än omsorg om allas arbetsmiljö.
Tidningen hade gjort sig till språkrör för hela personalstyrkan och hade gett sken av att det rått konsensus kring det som tidningen lastade anmälaren för. Budskapet och den illa dolda agendan var att om anmälaren bara undanröjdes så skulle arbetsmiljöproblemen upphöra.
Genom att ensidigt fokusera på anmälaren hade tidningen agerat nyttig idiot för personliga vendettor och gjort det enkelt för arbetsgivaren att avskeda henne. På så sätt kunde den bland annat kunna visa att den tagit itu med arbetsmiljöproblemen.
Uppgiften om att anmälaren och en chef varit nära privata vänner var av perifer betydelse. Det var inte klandervärt i sig, om inte tidningen kunde visa att det uppstått jävsproblematik. Det hade den inte kunnat, men den insinuerade ändå det genom att peka på anmälarens lön i förhållande till andra anställda.
Det var dock ett problem att det stannade vid denna insinuation. Tidningen redogjorde inte för eventuella andra anledningar till lönesättningen. Det hade till exempel inte framkommit att anmälarens lön inte satts av den aktuella chefen, just på grund av deras vänskap. En mindre tendentiös rapportering hade också övervägt möjligheten att anmälarens lön var kopplad till hennes prestationer under de fem år hon varit anställd som [titel angiven].
Lejonparten av artiklarna hade alltså handlat om vad anmälaren uppgivit om sina akademiska meriter i sitt cv. Redan i den första artikeln gjorde tidningen gällande att anmälaren ljugit om dem. Därtill kallade man hela artikelserien cv-lögnen. Detta gjorde tidningen alltså långt innan kommunen genomfört sin interna utredning och definitivt innan det kunde anses vara visat att anmälaren förlett arbetsgivaren.
Anmälaren hade konsekvent vidhållit att hon inte agerat bedrägligt gentemot arbetsgivaren. Detta trots att hon inte haft bevisbördan i rättslig mening. Det var den som påstod att en annan part betett sig svikligt vid ingåendet av ett avtal som hade bevisbördan för sitt påstående, något som också fanns uttryckt i publicitetsreglerna.
Tidningen gjorde gällande att anmälaren medgett att hennes cv inte varit korrekt. Till stöd för påståendet hänvisade tidningen till att hon gjort ändringar på sin Linkedin-profil samt en sms-konversation.
Det enda som sades i sms-konversationen var att tidningens ifrågasättande av hennes cv kunde ha påverkat arbetsgivarens agerande, samt att kommunen systematiskt brustit i att inhämta underlag vid rekryteringar. Ändringarna på sociala medier var endast ett försök av anmälaren att värna sin anonymitet och att minska publicitetsskadan.
Tidningen hade genom sin publicering pekat ut anmälaren genom att ange kön, vilken enhet hon arbetade på, samt hennes befattning. Den ifrågavarande enheten hade cirka x-antal anställda, varav endast anmälaren hade befattningen [titel angiven]. Det var inte svårt att genom ett besök på enhetens hemsida komma fram till att det var anmälaren som utpekats. Det hade också framgått på så sätt att trafiken till hennes Linkedin-profil ökat markant i samband med publiceringarna.
Tidningen gjorde gällande att anmälarens befattning varit nödvändig att publicera eftersom det fanns ett samband mellan den och “att den enda projektledarutbildning som hon har kunnat visa upp är en tvådagarskurs från 2012”. Detta hade möjligen varit relevant om det funnits ett allmänintresse i att smutskasta en enskild arbetstagare, som varken haft personal- eller arbetsmiljöansvar. Det var det tidningen hade gjort.
I frågan om händelseförloppet hade tidningen fokuserat på anmälarens meriter och vandel; 20 av 26 artiklar hade detta som huvudsakliga eller enda fokus. Agerandet som tidningen lastat henne för låg fem år tillbaka i tiden och det framkom ingenstans i publiceringarna vad anmälaren åstadkommit under sina x-år på arbetsplatsen, eller var arbetsgivaren ansåg om hennes arbetsprestation.
Tidningen hade sammanfattningsvis brutit mot publicitetsreglernas krav på saklighet, allmänintresse och respekt för enskildas privatliv, vilket orsakat anmälaren en publicitetsskada.
Ytterligare skriftväxling
Tidningen
Artikelserien hade en så kallad storytagg, cv-lögnen, på webben. Den hade lagts till i efterhand. Tidningen gjorde så när antalet artiklar i ett visst ämne blivit så många att de ville samla artiklarna och göra dem enkelt sökbara på webben. Det var en service för läsarna. I papperstidningen förekom begreppet cv-lögnen först den 24 september.
Det var korrekt att ett antal artiklar berört de oriktiga uppgifterna i anmälarens cv. Förklaringen till det var dels att kommunen velat gå till botten med frågan och behövt tre svar från X:s universitet för att komma till slutsatsen att cv:t innehöll osanna uppgifter, dels anmälarens eget agerande.
Om anmälaren hade medgett att cv:t inte stämde så hade det inte blivit mer än kanske ett par tre artiklar. Och om anmälaren hade gjort som hon lovat och presenterat intyg, så hade det inte blivit några artiklar alls.
Anmälaren
I artikeln “Chefens vän ljög om sin utbildning” hade tidningen deklarerat både i titel och brödtext att anmälaren var en lögnare. Det var ostridigt att publiceringen skett innan arbetsgivaren utrett saken. Att begreppet cv-lögnen förekom i papperstidningen först den 24 september 2020 förändrade inte detta faktum; anmälaren var utpekad som en lögnare redan i den första artikeln.
20 av 24 artiklar under taggen cv-lögnen hade haft anmälarens cv som huvudsakliga fokus. Att påstå något annat var vilseledande och kunde enkelt beläggas. Man kunde också fråga sig varför artikelserien annars fått samlingsnamnet cv-lögnen.
Tidningen skrev att om anmälaren bara hade medgett skuld eller levererat det underlag som efterfrågats så hade artiklarna blivit färre. Anmälaren hade varken haft några etiska eller rättsliga skyldigheter att tillmötesgå tidningens krav. Tidningens arroganta budskap var alltså att man antingen skulle tillmötesgå dess krav eller så skulle den sätta i gång ett 20-artiklarsdrev.
Tidningen hade uppgivit att anmälaren upprepade gånger beretts möjlighet att yttra sig, men att hon valt att inte göra det. Den uppgiften var korrekt och berodde på att tidningen redan i sin första publicering, den 14 augusti 2020, tendentiöst utmålat anmälaren som klandervärd. Det hade inte ingett henne något förtroende för att tidningen skulle skildra hennes yttranden på ett sakligt och korrekt sätt.
Under de x-år som anmälaren varit anställd hade arbetsgivaren aldrig haft anledning att ifrågasätta hennes lämplighet, vilket en saklig och mindre tendentiös rapportering hade redogjort för.
Medieombudsmannens bedömning
De anmälda publiceringarna har ingått i en artikelserie som tidningen efter hand kallat cv-lögnen. Utgångpunkten för den medieetiska bedömningen är att varje publicering bedöms för sig, men även helhetsintrycket av en artikelserie kan beaktas vid bedömningen av om anmälaren har tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada. För att avgöra det vägs publiceringarnas allmänintresse, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i olika förhållanden, mot intrånget i den enskildes privatliv.
Det finns ett allmänintresse av att belysa missförhållanden i form av arbetsmiljöproblem och om anställda i offentlig sektor har bristande meriter. Allmänintresset av att på detta omfattande sätt rapportera om att en enskild person, utan någon särskild ansvarsställning, kan ha betett sig klandervärt och ljugit i ett anställningsförfarande är dock mer begränsat.
Tidningen har inte namngivit anmälararen. Artiklarna har däremot innehållit andra identifierande uppgifter. Redan från den första publiceringen framgick att de problem som beskrevs gällde förvaltningen [på angiven kommun]. I senare artiklar (publicering 9-13, 15-16, 18) framgick vilken avdelning, Z-centrum, anmälaren arbetat på, samt vilken titel hon haft (publicering 11, 16, 18).
Genom uppgifterna har en viss, begränsad krets av kollegor, familj och bekanta kunnat förstå att artiklarna gällt anmälaren. Kretsen har varit något större i de fall informationen om Z-centrum samt hennes titel framgått. Det får antas att inte alla i denna krets sedan tidigare vetat om det som rapporterades om anmälaren i de respektive artiklarna.
Artiklarna har innehållit negativa, och i vissa fall nedsättande, uppgifter om anmälaren. I den första artikeln framgick att kollegorna tyckte att hon “agerade minichef ” och att hon saknade kompetens för sitt jobb. I efterföljande artiklar stod det att hon ljugit i sitt cv då hon anställdes för fem år sedan. Det framgick också att hon avskedats under rapporteringens gång.
En tidning väljer fritt ur vilket perspektiv en nyhet ska förmedlas. Tidningarnas rapportering ska dock vara korrekt. Rent medieetiskt innebär det att tidningen vid publiceringstillfället ska ha haft tillräckliga belägg för uppgifterna i en artikel. Det är bara den aspekten MO kan bedöma, inte vad som är sant eller falskt i en publicering.
De nedsättande uppgifterna om anmälaren, om att hon agerat minichef och saknat kompetens, har kommit anonymt från kollegor, och innan felaktigheterna i cv:t uppdagats. Det framgår inte hur många av kollegorna som instämt i kritiken. Det har heller inte funnits något konkret exempel på hur och när hon agerat klandervärt. Det gör uppgifterna svåra att bemöta. Anmälaren har dock inte fått någon möjlighet att kommentera just dessa uppgifter, vilket är en brist i tidningens rapportering.
Tidningen har genom kontrollerna med universitetet respektive högskolan haft tillräckliga belägg för uppgiften att det fanns felaktigheter i anmälarens cv. Tidningen har även tagit del av kommunens utredning då den blivit klar, samt intervjuat chefer som bekräftat förhållandena. Uppgifterna om processen där anmälaren avskedades har också varit belagda.
Anmälaren har i publicering 2 fått bemöta uppgifterna om felaktigheterna i cv: t. Det har framkommit att hon därefter inte velat bemöta tidningens uppgifter ytterligare.
Artiklarna har helt klart orsakat anmälaren publicitetsskador. Frågan är om de har varit oförsvarliga.
I publicering 1 återges kollegornas nedsättande omdömen om anmälaren. Även med beaktande av det varit fråga om ett begränsat utpekande, så anser MO att omdömena om anmälaren varit så hårda att hon behövt få möjlighet att bemöta dem. Eftersom tidningen inte gav henne den möjligheten fick hon inte chans att nyansera uppgifterna och minska publicitetsskadan. Skadan som hon därigenom orsakats har varit oförsvarlig och för det bör tidningen klandras.
Det är rimligt att en tidning ska kunna granska fall där betydande felaktigheter i en persons ansökningshandlingar har legat till grund för ett anställningsbeslut inom den skattefinansierade offentliga förvaltningen. Skadan för anmälaren har därtill begränsats av att hon utpekats endast för en mindre krets. MO anser därför att de inledande artiklarna i serien kunnat motiveras medieetiskt.
Det står dock inte klart om hon verkligen har haft en sådan ställning som gör att hon får tåla den ingående granskning som tidningens fortsatta, ihärdiga, rapportering har inneburit. Typiskt sett gäller att personer med en offentlig ställning, som medför att det finns ett ansvar att utkräva av dem, får tåla mer ingående granskningar. Det beror också på vad det är för typ av uppgifter som publicerats.
Det har endast i några av artiklarna (publicering 6, 11, 16, och 18) framkommit uppgifter om anmälarens jobb: hon hade [titlar angivna], och hon “hade ansvarat för hanteringen av miljontals kronor och hundratals människor”. Det går inte att veta vilken ställning eller vilket ansvar anmälaren haft bara med ledning dessa uppgifter. Vad var det för projekt hon lett? Hur stort var det, och vad innebar det i form av, till exempel, ekonomiskt ansvar?
Tidningen har heller inte pekat på något annat förhållande hos anmälaren som gör att hon får tåla mer ingående granskningar. Det gäller även med beaktande av att hon haft en av de högre lönerna på avdelningen samt att hon varit vän med en chef. Det har inte framkommit att anmälaren skulle ha haft något formellt ansvar för att komma till rätta med arbetsmiljöproblemen.
Efter det att felaktigheterna i cv:t uppdagats har artiklarnas innehåll bestått av återpubliceringar av det inledande avslöjandet tillsammans med nya detaljer som successivt tillkommit i händelseutvecklingen. Rubrikerna har stundtals varit tuffa. Ett exempel är den som satts på nätversionen av publicering 11: “Ljugande anställd går till motattack”.
Allt detta har inneburit ett stort fokus på anmälarens person och på det fel hon gjort för fem år sedan. En sådan bevakning hade kunnat vara godtagbar avseende en person som haft en klar ansvarsställning i samhället. Men eftersom det inte har framkommit att anmälaren har haft någon sådan ställning, anser MO att den ihärdiga bevakningen har gått över gränsen medieetiskt. Det allmänintresse som motiverat viss granskning av anmälaren, har avtagit i takt med att uppgifterna publicerats gång på gång.
De artiklar som genom rubriksättningar, ordval såsom “ljugande anställd”, samt ingående redogörelser för oegentligheterna, granskat anmälaren sedan saken redan uppdagats och rapporterats om har orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.
Även med beaktande av att utpekandet skett för en mindre krets, anser MO att det intrång i anmälarens privatliv som artiklarna orsakat inte har varit medieetiskt godtagbart. Även för detta bör tidningen klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Såväl mediet som anmälaren har yttrat sig i nämnden.
Mediet har i nämnden framfört sammanfattningsvis följande.
Anmälaren har under hela publiceringen haft möjlighet att kommentera och bemöta uppgifterna. Tidningen har också vid upprepade tillfällen uppmanat henne att göra det. Det är naturligtvis en subjektiv bedömning att hävda att någon “agerar minichef”, men det får ändå anses klarlagt att anmälaren saknade den formella kompetensen. MO:s slutsats att anmälaren inte hade någon särskild ansvarsställning kan diskuteras. Tidningen har tillgång till dokument där det framgår att anmälaren exempelvis ansvarat för ett projekt med flera hundra deltagare och med en budget om tiotals miljoner kronor. Tidningen valde att inte presentera uppgifterna eftersom det hade kunnat vara än mer utpekande då flera kommuner varit involverade i projekten. Tidningen håller med om att det blev många artiklar med fokus på anmälaren. Förklaringen är dels att kommunen ville gå till botten med frågan, dels anmälarens eget agerande.
Tidningen åberopade dokumentation.
Anmälaren har i nämnden framfört sammanfattningsvis följande.
Anmälaren anmälde fyra ytterligare artiklar, skrivna i samma tendentiösa anda som de tidigare. Anmälaren hade varit sjukskriven augusti-november 2020. Trots att tidningen hade haft vetskap om detta så hade den krävt att anmälaren skulle vara tillgänglig för kommentarer för att inte drabbas av oproportionerlig rapportering. Anmälaren är alltjämt arbetslös, med ett flertal misslyckade jobbansökningar till kommuner som visat sig ha kunskap om rapporteringen.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Kristianstadsbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.