Exp nr 24/2008 Västerbottens-Kuriren
Tidningen publicerade en läsarbild på en busschaufför som såg ut att framföra en buss med en mobiltelefon i varje hand. Senare framkom dock att ord stod mot ord och att bussen enligt chauffören stått stilla. Publiceringen klandrades av PON som ansåg att tidningen brutit mot god publicistisk sed.
Publiceringarna
Den 28 mars 2007 fanns i Västerbottens-Kuriren en artikel med rubriken Ny farlig bussfärd, underrubriken löd Chauffören körde i hög fart med en mobiltelefon i varje hand.
I början av mars hade enligt tidningen en busschaufför kört en fullsatt buss på linje 63 mellan Östersund och Umeå med en mobiltelefon i varje hand. Händelsen som inträffade efter chaufförsbytet, halvvägs till Umeå hade fångats på bild av en passagerare.
Enligt vittnet hade chauffören även inlett ett samtal med en tjej som precis bakom honom. Tjejen hade räckt över sin mobiltelefon samtidig som chauffören tog fram sin telefon och började trycka på knapparna.
VD:n för bussbolaget uttalade sig och sade sig vara beklämd över vad som hänt. Hade han själv fått bestämma skulle han ge busschauffören sparken. Det gick dock inte med de bestämmelser som fanns i Sverige.
Tidningen refererade också till en händelse i juli 2006. En busschaufför på en Norrlandsbuss på väg från Stockholm hade fört anteckningar och hållit på med sin mobiltelefon medan han körde. Den chauffören hade stängts av från sitt arbete och dömts att betala dagsböter för vårdslöshet i trafik.
Artikeln illustrerades med den bild på chauffören som vittnet tagit med sin mobiltelefon. Ansiktet var dimmat. Bilden visade en man sittande i förarsätet på en buss med en mobiltelefon i varje hand. Chaufförens hårfärg, öron, käklinje gick att urskilja.
Artikeln hade publicerats i nättidningen dagen innan.
Den 29 mars 2007 fortsatte tidningens rapportering. Förstasidespuffens rubrik var Ord mot ord om skräckfärd i buss. Chauffören, här namngiven och med bostadsort utsatt, hävdade att han stått helt stilla i en p-ficka när bilden tagits.
Inne i tidningen gjordes klart att bussbolaget övervägde att polisanmäla händelsen, för att få klarhet i vad som hänt. Chaufförens version av händelsen var att han stannat bussen på en p-plats eftersom en lampa på instrumentbrädan indikerat att det fanns för lite kylarvätska i bussen. I Fredrika hade han stannat och tagit upp en passagerare. När bussen stod stilla kontaktade han en bakomvarande buss för att diskutera kylarproblemet. Påståendet om att han hållit på med mobiltelefonerna under körningen var alltså inte sant.
Chaufförens version styrktes av ett annat vittne, namngivet och med bostadsort. Hon satt närmast bakom honom under färden mot Umeå. Hon var helt säker på att bussen stått stilla när chauffören sökt numret till den bakomvarande bussen. Hon hade inte sett honom hålla i två mobiltelefoner under färd.
Vittnet som tagit bilden fick också uttala sig i artikeln. Han stod fast vid sina uppgifter. Han hade inte hittat på historien. Anledningen till att han gått ut med uppgifterna var att han ville att något positivt skulle komma ut av händelsen.
VD:n uttalade att det bästa för alla inblandade var att utreda ordentligt vem som ljög.
Den 8 juni 2007 publicerade tidningen en artikel med rubriken Anklagad busschaufför friad. Underrubriken var Får jobba kvar då ingen polisanmälan gjorts. Till skillnad från chauffören som kört vårdslöst i juli 2006 hade det inte inkommit någon polisanmälan i det här fallet. Chauffören som bedyrat sin oskuld fick arbeta kvar. VD:n uttryckte att det fanns en skyldighet att anmäla brott och att vittnet borde ha ringt polisen istället för att ta fotografier.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av buss-chauffören. Han anförde att publiceringarna var utpekande och mycket kränkande för honom. Han bodde på en liten ort i Norrland där alla kände alla, även människor han mötte i sitt arbete kunde räkna ut att det var han som kört bussen. Tidningen hade skrivit en massa osanningar och inte kontaktat honom för en kommentar före publiceringen. Vittnet hade inte kontaktat bussbolaget efter resan. Däremot hade han tre veckor efter den påstådda händelsen kontaktat tidningen. Enligt fotografen/vittnet var bilderna tagna under färd i en hastighet av 90 kilometer i timmen. På bilden kunde man emellertid räkna trädstammarna på hållplatsen där bussen stod stilla.
Anmälaren hade arbetat hos bussbolaget i tre år utan anmärkning. På grund av artiklarna hade han riskerat avsked.
Tidningens yttrande
Västerbottens-Kuriren anförde att det fanns inga uppgifter varken i tidningen eller på vk.se som identifierade busschauffören. Bilden var pixlad för att chauffören inte skulle kunna bli igenkänd. Tidningen hade under arbetet med artikeln upprepade gånger sökt anmälaren, vilket misslyckats. Eftersom VD:n för bussbolaget fick uttala sig publicerades artikeln ändå. När tidningen fått tag på chauffören fick han utrymme för att ge sin version.
Passageraren som talat med tidningen om det inträffade hade stått fast vid sin version. Vid publiceringstillfället fanns ingen anledning att tvivla på att det som beskrevs i artikeln verkligen hänt. Intervjun med VD:n bekräftade också detta.
PO:s bedömning
I beslut den 21 december 2007 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Frågor om trafiksäkerhet har allmänintresse. Med tanke på den svåra olyckan som inträffade i Uppsala vid tiden för den nu omskrivna hän-delsen var det naturligt att tidningen fäste avseende vid vittnets berättelse.
Viktigt är dock att tidningen intar en ansvarig hållning i förhållande till de uppgifter som publiceras. Vad tidningen hade vid publicerings-tillfället var en persons berättelse och en bild som visade en busschaufför sittande i ett förarsäte med en mobiltelefon i varje hand. Vidare skulle händelsen ha inträffat i början av månaden, vittnet presenterade dock bilden vid månades slut. Det kunde således inte ha varit någon större brådska att publicera bilden med hänsyn till nyhetsvärdet.
Tidningen har hävdat att bilden publicerades eftersom VD:n för buss-bolaget hade fått kommentera uppgifterna. Enligt min mening kan VD:ns kommentar dock inte ses som ett adekvat samtidigt bemötande i sammanhanget eftersom kommentarerna han ger, inte på något sätt är till fördel för anmälaren.
PO har vidare att ta ställning till hur pass utpekade de publicerade uppgifterna var för den enskilde. I tidningen angavs att händelsen ägde rum i början av månaden, på vilken busslinje mellan vilka städer och när under resans gång. Vidare publicerades den av passageraren tagna bilden, denna var dimmad och det gick med lätthet att bl.a. urskilja både hårfärg och käklinje.
Enligt min mening råder det ingen tvekan om att de som regelbundet åker den aktuella busslinjen samt människor i busschaufförens om-givning kunde räkna ut vem den omskrivne chauffören var. Att chauffören dagen efter fick möjlighet att bemöta uppgifterna väger inte upp den skada som den tidigare publiceringen orsakat honom. I själva verket hade en omedelbar kontakt med chauffören förskonat honom från varje publicitetsskada eftersom tidningen vid en sådan kontakt hade fått klart för sig att ord stod mot ord. Min bedömning blir således att Västerbottens-Kuriren skall klandras.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen och anmälaren har beretts tillfälle att yttra sig.
Tidningen kvarstår vid uppfattningen att det inte med ledning av den pixlade bilden gick att identifiera chauffören.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen genom publiceringarna brutit mot god publicistisk sed.