Kungälvs-Posten frias för kritik mot artikel om anmälan om mutbrott

mars 10 2021


Den anmälda publiceringen handlar om en anmälan om mutbrott mot en kommunanställd som fått en gård i gåva av en brukare på vårdboendet hon delvis arbetade på. Mediernas Etiknämnd anser i likhet med MO att anmälaren med beaktande av allmänintresset, det begränsade utpekandet och att tidningen redogjort för hennes inställning inte orsakats en oförsvarlig publicitetsskada. Det saknas därför skäl att rikta medieetiskt klander mot Kungälvs-Posten.

Kungälvs-Posten, exp. nr. 12/2021, dnr. 20114

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till pressetiskt klander av Kungälvs-Posten.



Genom beslut den 16 juni 2020 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Kungälvs-Posten.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Vad Kungälvs-Posten publicerade

Bakgrund

Den 30 augusti 2019 publicerades artikeln Anställd avstängd – fick gård av brukare i tryck och på kungalvsposten.se.

I ingressen stod, att efter att den gamle mannen dött på ett äldreboende i Kungälvs kommun förra året, dök ett testamente upp där han gav sin gård och en stor summa pengar till en anställd på boendet. Hans anhöriga misstänkte att detta var sista steget i en plundring av mannens tillgångar.

I artikeltexten stod att en kvinna, anställd i Kungälvs kommun, var avstängd från arbetet efter att hon hade tagit emot en testamentsgåva från en gammal man på boendet där hon hade jobbat. Mannen hade testamenterat hela sin släktgård och 800 000 kronor till kvinnan. Enligt kommunens regler mot mutor fick inte anställda ta emot gåvor av en brukare.

“- Vi har regler mot mutor och jäv. Vi kan inte ha anställda som tar emot så stora gåvor. Det har också framkommit att hon har haft hand om ekonomin för den här brukaren. Det ska man inte ha som anställd hos oss, om man inte är god man”, sade Lena Arnfelt, sektorchef trygghet och stöd på kommunen.

Tidningen frågade: Hur länge hade ni känt till detta?

“- Vi har vetat att de var goda vänner, men det här med testamentet kom till vår kännedom i somras.”

Borde inte kommunen ha polisanmält detta?

“- Som utgångspunkt är det den som är utsatt för brott som polisanmäler. Arbetsgivaren har inte någon laglig skyldighet att göra en polisanmälan. Däremot vidtar arbetsgivaren arbetsrättsliga åtgärder om det visar sig att ett brott är begånget eller att det strider mot beslutade riktlinjer.”

Enligt de anhöriga till Lennart, som tidningen kallade den avlidne mannen, var testamentet ett falsarium och utgjorde i själva verket bara sista delen av en plundring av den gamle mannens tillgångar, som hade pågått i flera år. Första gången de anhöriga fick höra om testamentet var efter Lennarts död förra året.

Testamentet var daterat 2016 och bevittnat av två män, ett av vittnena var hyresgäst hos Lennart. I testamentet beklagade Lennart att hans släktingar inte visat något intresse av att ta över gården. Han menade också att de vid ett tillfälle skulle ha försökt få honom omyndigförklarad. Gården och 800 000 kronor skulle i stället gå till Lennarts vän, kvinnan som var anställd på äldreboendet där han bodde de sista åren av sitt liv.

Enligt testamentet lovade Lennart dessutom bort pengar, bland annat till äldreboendet han bodde på, till kyrkan och till forskning om hans sjukdom. Släktingarna skulle enligt testamentet få dela på möbler, tavlor, husgeråd, en bil, all ved och det som var kvar av hans pengar.

Testamentet hade fram till Lennarts död legat hos hyresgästen, som strax efter dödsfallet lämnade in det till juristen.

För de anhöriga var testamentet bara den första av många kallduschar den kommande tiden. Det visade sig att den anställda i flera år hade haft hand om Lennarts ekonomi, utan att vara anhörig eller god man. Helt i strid med kommunens bestämmelser.

“- Vid Lennarts bortgång lämnade hon tillbaka alla hans betalkort. Som anställd hade hon alltså haft hans kort och handlat med. Vi fick ett utdrag från Swedbank, där det var många konstiga uttag. Vi fick ut allt som var köpt på Citygross. Det var julskinka på två kilo, damleggings, arbetshandskar, fårskinn och sådant som man inte alls använder om man bor på ett äldreboende med helpension. Det hela verkar ha eskalerat runt 2015”, sa Sören, som var syskonbarn till den avlidne mannen.

Enligt honom hittades också tveksamma fakturor på höga belopp, bland annat från hyresgästen på gården.

“- Det var en faktura på över en halv miljon kronor för en vattenskada som försäkringsbolaget värderade till 15 000 kronor. Fakturan är skickad av hyresgästen till Lennart, och det är den anställda på äldreboendet som har betalat den. Det har också betalats en faktura för olja för 22 000 kronor, fastän oljepannan inte är i bruk längre”, sade Sören.

Man hittade också bevis på att Lennart hade köpt den anställdas bil, trots att han inte hade körkort och inte kunde köra bil.

För att komma vidare bestämde sig de anhöriga för att bestrida testamentet. Av flera skäl tvivlade de på att testamentet var riktigt.

“- Lennart ville att gården skulle gå i arv i släkten. Han skulle aldrig överlåta gården på en kvinna för att sköta den. Det kan man tycka vad man vill om, men han var gammaldags. Att vi skulle ha försökt få honom omyndigförklarad finns ingen sanning i”, sade Sören.

De anhöriga hade också vänt sig till en handstilsexpert, och de kunde visa upp ett dokument där denne skrev: “På grundval av de gjorda iakttagelserna kan utsägas att det finns vissa skäl att anta att den ifrågasatta namnteckningen på testamentet inte utförts av XX”.

Enligt Sören trodde de anhöriga att det var den anställda på äldreboendet och hyresgästen som knåpat ihop testamentet tillsammans. De hävdade att de två som hade bevittnat testamentet, hyresgästen och en person till, båda var dömda för bokföringsbrott och att det sänkte deras trovärdighet i det här fallet.

Är det inte bara så att ni själva vill ha gården och pengarna?’

“- Pengarna har ingen betydelse. Vi är många anhöriga, så det skulle ändå inte bli så mycket pengar per skalle. Det är principen det handlar om. Så här får det inte gå till i Sverige år 2019 på ett äldreboende. Vi anhöriga känner oss kränkta att man kan bedra en gammal man på det viset”, sade Sören.

I somras stämde de anhöriga träff med kommunen, för att reda ut hur något sådant här kunde ske på ett äldreboende.

“- Lena Arnfelt och kommunens jurist var med. Vi tyckte att kommunen skulle polisanmäla det inträffade, men de fick oss att göra det. Dagen efter var vi hos polisen i Kungälv och gjorde en anmälan om mutbrott, bedrägeri och plundring av värnlös gammal man på Kungälvs kommuns boende”, sade Sören.

Han var kritisk till kommunen som han tyckte borde ha reagerat kraftfullare. Han hänvisade till flera andra liknande fall där kommunen agerat hårdare.

Tidningen hade intervjuat hyresgästen, som förnekade att han skulle ha gjort något fel.

De anhörigas advokat förberedde sig för att klandra testamentet, som det hette när man gick till domstol för att försöka få ett testamente ogiltigförklarat.

Tidningen hade varit i kontakt med polisen, som dock inte ville säga något alls om förundersökningen, hur arbetet gått eller när förundersökningen kunde väntas vara klar.

Tidningen hade också varit i kontakt med juristen, som inte ville uttala sig om ärendet. Dessutom hade den anställda på äldreboendet kontaktats. Hon avböjde att prata om det inträffade. Sedan hade tidningen sökt henne igen, för att ge henne ytterligare en chans att bemöta påståendena, men hon hade inte gått att få tag på.

Anmäld publicering

Den 7 januari 2020 publicerades artikeln Kommunanställd anmäld för mutbrott i tryck och på kungalvsposten.se. Artikeln lyftes även fram på den tryckta utgåvans förstasida.

I ingressen stod att kommunen hade polisanmält en anställd som fått en gård i gåva av en brukare på vårdboendet hon delvis jobbade på. Den anställda menade att hon hade känt mannen i 50 år och bara umgåtts med honom utanför tjänsten.

Tidningen hade tidigare skrivit om fallet där en man på ett äldreboende i Kungälvs kommun testamenterade sin gård och en stor summa pengar till en anställd på boendet. Allt enligt ett testamente som dök upp efter att mannen dött 2018. Anhöriga till mannen menade att testamentet bara var sista steget i en plundring av mannens tillgångar, som pågått i flera år.

Bland annat hade kvinnan haft mannens betalkort, utan att hon varit god man eller anhörig. De anhöriga hittade också vad de menade var tveksamma fakturor, där mannen bland annat skulle ha köpt kvinnans bil, trots att han inte hade körkort och inte kunde köra bil.

De anhöriga trodde dessutom att testamentet var förfalskat. Det var bevittnat av två män som båda dömts för bokföringsbrott. Efter att testamentet skrivits år 2016 hade ett av vittnena haft det hemma hos sig, och tagit fram det först efter den gamle mannens död.

Kommunen stängde av kvinnan från hennes arbete i våras och hade under hösten gjort en stor utredning för att komma fram till vilka eventuella fel som gjorts. I utredningen framkom att kvinnan inte hade varit så mycket på mannens vårdenhet under år 2016, då testamentet var daterat, men väl på ett intilliggande. Hon hade också jobbat på mannens boende efter 2016.

Kvinnan hade via jurist hört av sig till kommunen och bestridit avstängningen från arbetet. Hon uppgav att hon känt mannen i 50 år, att de firat julaftnar tillsammans sedan 1990-talet och att hon under åren hjälpt mannen med diverse sysslor, bland annat att flytta in på boendet år 2012.

Kommunen hade även hört med grannar till mannen, som gjorde bedömningen att han och kvinnan varit vänner i cirka tio år innan mannen dog.

Slutsatsen som kommunen drog var att det inte varit formellt fel att anställa kvinnan på boendet där mannen som hon kände bodde, men att det varit direkt olämpligt. Man hade också polisanmält kvinnan.

“- I vår policy står det att vi ska polisanmäla vid misstanke om mutbrott. Det här var en gråzon, men vi tittade på rättspraxis och kände att vi behövde polisanmäla så att det blev utrett”, sade Lena Arnfelt, sektorchef trygghet och stöd, som menade att kommunen måste bli tydligare när man anställde.

“- Det är direkt olämpligt att en anställd har hand om en persons ekonomi. Det är svårt att skilja på vad som sker på fritiden och vad som sker i tjänsten, men i vilket fall hamnar man som brukare i en beroendeställning, vilket inte är bra.”

Vad kommer att bli annorlunda efter det här?

“- Vi kommer att tydliggöra för våra chefer som anställer vad som gäller. Det är vårt ansvar att skydda brukarna. Vi kommer vara noga med att de som anställs får signera ett underlag när man börjar om att man inte får ta emot gåvor eller testamenten.”

Uppföljande publicering

Den 20 maj 2020 publicerades artikeln Utredning om muta nedlagd på nätet. Artikeln publicerades i tryck den 26 maj 2020.

Tidningen sammanfattade inledningsvis vad som framkommit i de tidigare publiceringarna.

I polisutredningen hade också en man som varit hyresgäst hos den gamle mannen förekommit. Denne bevittnade det testamente, daterat 2016, genom vilket gården tilldelades kvinnan. Hyresgästen hade sedan testamentet hemma hos sig, fram tills mannens död 2018. Brottsbeskrivningen i hans fall var bedrägeri genom social manipulation.

I kvinnans fall var brottsbeskrivningen i polisens utredning tagande av muta och tjänstefel.

Men polisutredningen hade nu lagts ned i brist på bevis. “Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen. På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den eller de som varit misstänkta har gjort sig skyldiga till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt”, skrev polisen som skäl till nedläggningen.

En av mannens anhöriga som stod bakom polisanmälan kommenterade nedläggningen av utredningen: “- Uppenbarligen tycker polisen att det är tillåtet att göra så här. Då finns det ingen trygghet för de som bor på äldreboenden i Sverige.”

“- Det är polisen som utreder och är det inget mutbrott enligt dem kan inte vi ha någon annan ingång”, sade Lena Arnfelt.

Tidningen frågade Lena Arnfelt: Så nu skulle kvinnan kunna anställas igen?

“- Rent formellt, ja. Sedan bör man ändå göra en bedömning om det är lämpligt eller inte. Det är i så fall närmsta enhetschef som får göra den bedömningen.”

Med facit i hand, gjorde kommunen rätt som polisanmälde?

“- Jag tycker att kommunen har gjort rätt. Vi har gjort en grundlig utredning och vi tog beslut att göra en polisanmälan utifrån det som står i vår policy.”

Tidningen hade sökt kommentarer från den anställda kvinnan och från hyresgästen. Kvinnan hade inte svarat och hyresgästen avböjde att kommentera.

Anmälan

Publiceringen anmäldes av NN [namn angivet], genom ombud.

Tidningen hade inte kontrollerat faktauppgifterna i den anmälda publiceringen och den innehöll därför felaktigheter och osanningar. Tidningen hade hanterat uppgiftslämnarens berättelse på ett okritiskt sätt. Med hänvisning till att tidningen haft kännedom om ärendet sedan juli 2019 och att det fanns allmänna handlingar att tillgå i ett pågående tvistemål i tingsrätten, borde dessa felaktigheter kunnat undvikas eller i vart fall rättas. Tidningen borde dessutom tagit kontakt med ansvariga inom äldreomsorgen och med polisen.

Anmälaren hade lidit stor skada av den anmälda artikeln, inte bara på grund av vad som skrevs, utan än mer på grund av att tidningen hänvisade till den tidigare publiceringen. Den tidigare publiceringen var lätt att hitta via Google.

Hon hade många vänner i området eftersom hon bott där permanent sedan 90-talet. Innan dess hade hon och maken tillbringat somrarna i området. Den avlidne mannen hade känt hennes make redan innan de gifte sig på 70-talet, och de hade alla tre varit vänner i många år.

Hon hade varit mycket aktiv i sociala evenemang och hennes vän hade ofta varit med. Människor i deras närhet hade därför inte haft några som helst problem med att identifiera henne, hennes avlidne make och mannen i publiceringarna. De allra flesta, även utanför närområdet, kände till och tyckte mycket om mannen. Detta kände hans syskonbarn till.

I den anmälda publiceringen förleddes man att tro att hon var en främmande person för de anhöriga, vilket inte stämde. De kände till att hon sedan många år hade hjälpt den avlidne mannen med mycket, både praktiska och administrativa göromål.

Den avlidne mannen var en mycket speciell person som verkligen visste vad han ville och aldrig lämnade något åt slumpen. Han var angelägen om att visa uppskattning för sina vänner, vilket kom till uttryck i hans testamente. Anmälaren hade alltså inte fått gården eller pengarna som gåva, och hon hade definitivt inte “tagit emot” något av det som påstods.

Tidningen hade i den anmälda publiceringen upprepat de grundlösa och kränkande påståendena från den första publiceringen. Tidningen hade kännedom om det mål om klander av testamente som pågått sedan 2019. Tidningen publicerade de anhörigas uppgifter, som var fördomsfulla, om att vuxna personer som varit straffade för något i tidig ålder aldrig skulle kunna bevittna en namnteckning. Testamentet hade i enlighet med mannens önskan förvarats i hans hem, och det normala kunde nog anses vara att testamenten blev kända först efter att den som skrivit det gått bort.

Vad gällde den omnämnda bilen hade den varit till stor frihet och glädje för både hennes make och den avlidne mannen. Mannen köpte bilen efter att hennes make gått bort. Man behövde inte ha körkort för att äga en bil.

De polisanmälningar som gjorts handlade om att kommunen och de anhöriga anmält henne för mutbrott respektive bedrägeri. Ärendet avskrevs i mars 2020 efter en utredning där hon inte ens delgavs misstanke om brott. Tidningen hade, som nämnts ovan, haft kännedom om att polisanmälan gjorts redan i juli 2019 och den hade därmed haft tid att följa upp polisutredningen. Hon ifrågasatte om tidningen ens hade försökt göra detta.

[Boende A] var ett boende för äldre med demensrelaterade handikapp och [Boende B] var ett boende för äldre med fysiska handikapp. Den avlidne mannen bodde på [Boende B], vilket var ett av många bevis för att han varken var viljesvag eller förvirrad. Dessutom hade de anhöriga vid ett tillfälle ansökt om förvaltarskap, mot mannens vilja, men ansökan avskrevs för att det inte fanns behov.

Föreståndarna för båda äldreboendena visste att anmälaren känt mannen sedan länge. I början av 2016 tillfrågades hon om hon ville börja arbeta på [Boende A]. Det var endast aktuellt med arbete på detta boende eftersom man inte fick bli anställd på ett boende där man var anhörig eller vän med boende. Vilket var en självklarhet för anmälaren som arbetat inom vården i hela sitt yrkesverksamma liv. Tidningen hade inte kontrollerat vilket av dessa äldreboenden som anmälaren arbetade på.

Kommunen stängde av henne från tjänsten, för säkerhets skull, under tiden som den utredde vilka eventuella fel som arbetsgivaren hade begått. Utredningen var klar i december 2019, det vill säga innan den anmälda publiceringen. I utredningen framkom bland annat att hon inte hade arbetat så mycket på mannens vårdenhet under 2016, det år som testamentet var daterat. Hon hade arbetat på ett annat boende som var åtskilt fysiskt och anställningsmässigt från detta.

Det visade sig att äldreomsorgschefen inte kände till detta. Hon hade sagt att det var direkt olämpligt, men inte formellt fel att anställa anmälaren på ett boende där hon kände en brukare. Men kommunen hade inte anställt henne på boendet där mannen bodde.

Tidningen skrev vidare att kommunen enligt sin policy skulle polisanmäla vid misstanke om mutbrott. Äldreomsorgschefen uttalade sig och sade att detta varit en gråzon och att de valde att polisanmäla för att det skulle bli utrett. Som anmälaren uppfattade det hade hon i och för sig inte brutit mot någon regel, men hon fick klä skott för att äldreomsorgschefen inte kunde sin organisation.

Till anmälan bifogades följande dokument, i vilka anmälaren infogat markeringar och kommentarer:

  • Kommunens utredning om avstängning av medarbetare till följd av mutbrott.

  • Skrivelse från anhöriga till kommunen med begäran om möte.

  • Skrivelse till kommunen med information om att en polisanmälan gjorts mot anmälaren.

  • Testamente och framtidsfullmakt.

  • Handlingar från det pågående tvistemålet; stämningsansökan, svaromål och yttrande från en av kärandena.

  • Skriftväxling mellan kärandenas ombud och anmälaren inför ansökan om stämning.

  • Avskrivningsbeslut gällande ansökan om förvaltarskap.

  • Kontoutdrag och kopior av bankkort m.m.

  • Yttrande gällande ärende hos Kronofogden.

  • Anmälarens sammanfattningar av samtal med en av de anhöriga om förvaltarskap och testamente och av händelserna vid bouppteckningen.

  • Fotografier på anmälaren och mannen.

  • Skärmdumpar av sms-meddelanden mellan dels anmälaren och anhöriga, dels anmälaren och de anhörigas ombud.


(Flertalet handlingar innehöll maskade delar, troligtvis beroende på sekretess för uppgifter om den avlidne mannen och hans anhöriga, MO:s anmärkning.)

Kungälvs-Postens svar

Tidningen svarade genom chefredaktören och ansvarige utgivaren Karin Henriksson.

I juli 2019 upptäckte tidningen genom rutinbevakning av Kungälvs kommuns diarium en handling där det framgick att kommunen hade stängt av en anställd. Avstängningen grundade sig på en misstanke om att den anställda hade tagit emot en gåva i form av en testamenterad gård av en brukare. Det rörde sig om stora belopp och kommunen misstänkte mutbrott. För Kungälvs-Posten var det självklart att denna historia var av allmänintresse.

De inblandade kontaktades: kommunen, anhöriga till den avlidne mannen, kvinnan som hade blivit avstängd, polisen, de anhörigas jurist och mannen som hade haft testamentet hemma hos sig. Allt för alla sidor skulle få komma till tals i artikeln. Kommunen, de anhöriga och hyresgästen (mannen som förvarade testamentet) svarade på frågor, men den anställda ville inte ge sin syn på det inträffade. Inte heller juristen eller polisen ville svara på frågor i ärendet.

Tidningen var mån om att få med NN:s sida av saken. Efter att hon en gång hade sagt nej sökte tidningen henne igen för att se om hon eventuellt hade ändrat sig, men hon svarade inte i telefon eller på sms trots upprepade försök. Tidningen hade också ställt kritiska frågor till motparten om deras agerande och egenintresse i frågan, för att kunna skriva en balanserad artikel.

Tidningen gjorde allt för att läsarna inte skulle kunna lista ut vilka det handlade om. Kungälvs-Postens utgivnings- och bevakningsområde var hela kommunen, därmed stod det klart för läsarna att det inträffade hade en anknytning till kommunen. Men i artiklarna hade de inblandade anonymiserats så långt det varit möjligt.

Det angavs inte vad boendet hette eller i vilken del av kommunen det låg, de inblandades namn fingerades och inga åldrar eller bostadsorter nämndes. Tidningen specificerade inte heller vilken typ av gård eller bil det var fråga om, eller var gården var belägen. Om någon läsare hade kunnat identifiera de inblandade personerna, så berodde det på förkunskaper i en liten krets runt de inblandade. Ingen utomstående hade kunnat få reda på vilka de var via tidningen. Inte heller hade tidningen rapporterat om detaljer i berättelsen som kunnat vara onödigt integritetskränkande.

Vid tidpunkten för den anmälda artikeln, januari 2020, hade kommunen gjort en stor utredning om det inträffade och kommit fram till att man skulle polisanmäla den anställda. Det i sig var en mycket ovanlig och anmärkningsvärd händelse i Kungälvs kommun, det fanns ett allmänintresse av att rapportera om händelsen. Denna gång skrev tidningen om utredningen som kommunen själv gjort med anledning av misstankarna om muta. I artikeln kom den anställdas sida av saken fram, eftersom hon hade kommunicerat den med kommunens utredare.

Tidningen hade från första början försökt få ut information om polisanmälan och eventuell förundersökning från polisen, men de hade inte velat lämna någon information eller kommentera fallet. Inte heller hade tidningen fått svar på om kvinnan delgivits misstanke eller om en förundersökning hade inletts.

Tidningen hade inte “chansat” i faktagranskningen, utan uppgifterna i artiklarna var kontrollerade utifrån den information som fanns att tillgå när de skrevs, bland annat kommunens utredning. I kommentarerna som anmälaren bifogat framgick att polisen beslutat att inte delge NN misstanke om brott. Det var ny information, och i och med det hade tidningen begärt ut den utredning som polisen gjort.

När det gällde den avlidne mannens släktingars talan mot NN i tingsrätten, gällande ogiltigt testamente, så var målet fortfarande inte avgjort utan förlikningsdiskussioner pågick. Därmed hade tidningen inte kunnat rapportera om utgången av den rättsprocessen.

NN hade getts möjlighet att ge sin egen version av händelserna samt bemöta de anklagelser som riktats mot henne. Inte vid något tillfälle hade hon velat prata med tidningen. Inte heller hade hon tagit kontakt med den ansvariga utgivaren i samband med, eller efter, publicering för att påpeka att hon inte tyckte att uppgifterna i artikeln stämde eller begära en rättelse.

Tidningen bifogade ett dagboksblad från april 2020 i det mål som pågick i tingsrätten.

Anmälarens kommentar

Anmälaren höll fast vid det som tidigare anförts. Hon pekade särskilt på att rubrikerna på första sidan påkallade ytterligare uppmärksamhet till publiceringen, att kommunens utredning till stor del talade för hennes sida och att artikeln inte var balanserad. Tidningen valde att publicera trots att den saknade tillräckliga belägg.

Till yttrandet bifogades kommunens utredning på nytt.

Ytterligare skriftväxling

Tidningen inkom med den uppföljande publiceringen från den 26 maj 2020.

Medieombudsmannens bedömning

Inledningsvis konstateras att det är den anmälda publiceringen Kommunanställd anmäld för mutbrott som är uppe för prövning i aktuellt ärende. De båda andra publiceringarna utgör endast bakgrundsmaterial vid prövningen.

Det finns ett allmänintresse av att granska förhållanden inom vård och omsorg. Det beror dels på att det är offentligt finansierad verksamhet, dels på att personer som har behov av omsorg är en skyddsvärd grupp och inte alltid kan föra sin egen talan. Det finns därför ingenting att invända mot att tidningen skrev om ämnet.

En medieetisk utgångpunkt är att en tidning bör vara försiktig vid rapportering om misstänkt brottslighet. Medieetiken innebär inte alltid att tidningen måste vänta till fällande dom innan den redovisar en pågående rättssak, allmänintresset avgör om processen bör skildras. En tidning ska dock tänka på att en person betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger, och iaktta försiktighet när den rapporterar om misstankar.

Förhållandet att det pågick en arvstvist, en konflikt som oftast faller inom en privat sfär, innebär också ett krav på tidningen att iaktta försiktighet.

Medieombudsmannen har till uppgift att pröva klagomål från enskilda som själva pekats ut (genom namn, bild eller andra identifierande uppgifter) med kränkande eller på annat sätt skadande uppgifter om deras personliga angelägenheter. Uppdraget är med andra ord att pröva om det som publicerats orsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada.

Tidningen publicerade inte namn, ålder eller liknande identifierande uppgifter om anmälaren. Det framgick inte heller vilket omsorgsboende det var, eller var i Kungälvs kommun som det låg. Anmälaren var därmed anonymiserad på ett godtagbart sätt, och tidningens vidare läsekrets kunde inte identifiera vem artikeln handlade om.

Däremot kan det vara så att en liten krets som redan hade kännedom om att en anställd hade stängts av från sitt arbete, och vem hon var, fått insikt om bakgrunden till avstängningen. Även de som hade kännedom om arvstvisten kan ha förstått att det var anmälaren som åsyftades i publiceringen, särskilt mot bakgrund av de mer detaljerade uppgifter som framkom i publiceringen från augusti 2019.

Det ingår inte i Medieombudsmannens uppdrag att pröva vad som är sant eller falskt i en publicering. När en person utpekas i samband med en granskning är det dock viktigt att en tidning har haft tillräcklig grund för att lämna en uppgift utifrån det underlag tidningen har haft vid tidpunkten för publiceringen.

I detta fall framgår det av artikeln att tidningen tagit del av utredningen som kommunen genomfört, och som låg till grund för beslutet att polisanmäla NN. Dessutom har även den ansvariga chefen intervjuats. Uppgifterna baseras alltså inte enbart på de uppgifter som motparten i arvstvisten lämnat. Tidningen har därmed haft tillräckligt fog för de uppgifter som publicerades.

Det är känsligt för anmälaren att utpekas som misstänkt för brott, även om det är en mindre krets som förstått vem hon är. Emellertid finns ett tydligt allmänintresse av att rapportera om att anställda inom vård och omsorg kan misstänkas för brott i tjänsten, när det finns omständigheter som i detta fall. Detta eftersom de arbetar med en särskild skyddsvärd grupp.

I publiceringen framgår tydligt att det är fråga om misstankar och att det inte är fastslaget att något brott har begåtts. Den intervjuade chefen pekar på att kommunen bedömt att det varit fråga om en gråzon och att ärendet behövde utredas ytterligare. Slutligen rapporterade tidningen i den uppföljande publiceringen också om att utredningen lagts ned.

Till detta kommer även att tidningen har erbjudit anmälaren att få komma till tals genom en intervju. Anmälaren valde att inte uttala sig, något som står henne fritt att göra. I den anmälda publiceringen kommer dock hennes syn på frågan fram genom att tidningen redogjort för hennes inställning, som den framkom i kommunens utredning.

Sammantaget har anmälaren, med beaktande av allmänintresset av att rapportera om ämnet, det begränsade utpekandet och att hennes inställning kommit fram, inte orsakats en oförsvarlig publicitetsskada av de uppgifter som tidningen publicerade. Det saknas därför skäl att rikta medieetiskt klander mot Kungälvs-Posten.

Ärendet avskrivs.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Anmälaren har överklagat MO:s avskrivningsbeslut och bland annat anfört följande.

Allmänintresset har en given plats men kräver också att tidningen har belägg för sina påståenden. Omotiverade känsliga och ovidkommande uppgifter har publicerats.

Anonymiseringen av de inblandade var otillräcklig. De spekulationer och den ryktesspridning som blev följden av publiceringarna ledde till att den krets som förstod vem det handlade om utökades väsentligt.

Anmälarens åsikter har framkommit i mycket begränsad omfattning trots att de var tillgängliga för tidningen.

Tidningen har inkommit med ett kort yttrande till nämnden.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning att det inte finns skäl att rikta pressetisk kritik mot tidningen.