Kvinnotryck klandras för att ha tillskrivit debattör högst kontroversiella åsikter om användning av ”porrfilter” för barn

maj 10 2022


Publiceringen innehåller kritik mot de argument som förts fram mot att införa ”porrfilter”, som begränsar tillgången till pornografi på internet för barn. Anmälaren Lotta Ilona Häyrynen har i publiceringen tillskrivits högst kontro­versiella åsikter som det inte funnits tillräckligt stöd.

Kvinnotryck, exp. nr. 27/2022, dnr. 21387

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Kvinnotryck för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

                           

Genom beslut den 22 december 2021 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Kvinnotryck.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Lotta Ilona Häyrynen har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot en artikel med rubriken Vad är problemet med en porrskadad barndom? som Kvinnotryck publicerade i utgåva 3/2021 utgiven i september 2021.


 Lotta Ilona Häyrynen har även anmält motsvarande artikel som publicerats på nätet. MO kan dock endast pröva den tryckta utgåvan, eftersom Kvinnotryck inte är anslutet till bransch­organisationerna Sveriges Tidskrifter eller TU – Medier i Sverige (Tidning­s­utgivarna) och inte heller frivilligt anslutit nättidningen till det medieetiska systemet.


 VAD TIDNINGEN PUBLICERADE


 Förstasidan


På tidningen förstasida presenterades artikeln på följande sätt: ”Barn mår bra av porr! Porrliberalerna poppar popcorn.”


Innehållsförteckningen


Granskat: Porrfilter för barn borde egentligen vara en självklarhet. Men sedan Porrfri Barndom bildats hade en motrörelse växt fram som gjort att allt färre vågade ta i frågan. Ingen ville ju göra sig skyldig till pekpinnar, alarmism eller rentav moralpanik. Kvinnotryck granskade gagget från antiporrfilterlobbyn.


 Ingressen


 Barn skulle inte porrsurfa i förskolan och skolan. En oförarglig ståndpunkt kunde tyckas. Kanske rentav en självklarhet, som ingen skulle motsatt sig i salongsfähiga sammanhang. Men, nej, det var en högst kontroversiell åsikt, som man inte kunde yttra utan att ådra sig spott och spe. Sedan organisationen Porrfri Barndom bildats år 2017 hade en motrörelse för att motverka deras mål vuxit fram.


 Artikeltexten


Porrfilter var fel, för Porrfri Barndom och alla som höll med dem var töntar. Ungefär så kunde man sammanfatta budskapet från svenska porrfiltermotståndare.


Några exempel från Twitter:


”Är det bara jag som får Hem & Skola-vibbar av Porrfri Barndom?”


”Porren är dagens motsvarighet till videovåldet och den farliga hårdrocken. Tänk på barnen-hysterin har nu spritt sig till högsta politiska nivå.”


”Tänk att vara utbildad kriminolog som Nina Rung och kunna göra vettiga saker men helt väljer att spola ner det bara för att hon kom på hennes man med att runka till double penetration och sen förklara krig mot porren.” (OBS! Det som påstods i denna tweet saknade verklighetsgrund, tidningens anmärkning).


Det var sant att ultrakonservativa misogynister använde ”skydda barnen” som ursäkt för allsköns otäckheter. Men andra schatteringar av misogynister använde det som ursäkt för att kunna avfärda hela tanken på att skydda barn som en högerkonspiration. Man ville ju inte förknippas med The Simpsons-pastorskan Helen Lovejoys ”Won’t somebody please think of the children?” och göra sig skyldig till pekpinnar, alarmism eller rentav moralpanik.


Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete, hade gjort sig känd på 2000-talet genom att försvara nätmobbning med att vuxna borde sluta tolka barns jargong utifrån sina egna värderingar. Numera bekämpade hon porrfilter för glatta livet. Under 2017–2020 hade hennes huvudargument varit att de var så ineffektiva att de filtrerade bort icke-pornografiskt innehåll, medan de släppte igenom pornografiskt innehåll.


Vidare hade Dunkels menat att porrfilter invaggade lärare och föräldrar i en falsk trygghet, att ”filterlobbyn göder porrindustrin” samt att allmänheten skulle lyssna på henne i stället för på sagda lobby eftersom hon ”representerar kunskap”. Med sig hade Dunkels ett enat porrliberalt kommentariat. ”Det är inte statens roll att avgöra vad vi får och inte får titta på”, hade representanter för CUF skrivit i Expressen.


Porrentusiasten (hennes eget ordval) Myra Åhbeck Öhrman hade twittrat om ”den här avarten av porrmoralister”. Att beskriva det våld som kvinnor utsatts för i pornografi hade enligt Åhbeck Öhrman varit ”en fullständigt vidrig och ohederlig härskarteknik de (S-kvinnor och Unizon) sysslar med för att tysta meningsmotståndare”.


Dunkels hade suckat över att hon och motståndarsidan inte förstått varandra över huvud taget – hennes sida hade ju inte varit för porrsurfande i skolan, utan bara invänt mot uppfattningen att skolporrfilter skulle ha avsedd verkan. Invändningen hade hörsammats. På DN Debatt i december 2020 hade S-representanter fastslagit att ”(e)xakt hur det (att skydda barn mot porrindustrin) ska lösas, om det ska vara med hjälp av bank-ID eller en annan teknisk lösning, skulle behöva utredas”.


Då hade filteropponenterna eskalerat. Nu var de öppna med att de motsatte sig skol­porrfilter, inte främst för att de tyckte att dylika filter filtrerade bort fel saker, utan för att de ville att barn skulle ha möjlighet att porrsurfa i skolan. Argumentet om falsk trygghet var fortfarande i bruk, nu med tillägget att föräldrar måste tala om porr med sina barn medan de konsumerade porr tillsammans.


I februari i år hade Dunkels tillsammans med RFSU-exponenterna Siri Lind­qvist och Eli Linderholm skrivit på GP Debatt att skoldatorer borde släppa igenom porr för ”(n)ordisk forskning visar tydligt att unga kan skilja mellan fakta och fiktion och att de inte tar porr som en slags sanning” och att det var nyttigt för elever att ha ”icke-skambeläggande samtal” om sitt porrsurfande med lärare. Att på skoltid onanera till förtryck­ande företeelser som kränkte mänskliga rättigheter skulle alltså vara ofarligt eftersom det rörde sig om fiktiva företeelser.


I juni i år hade Lotta Ilona Häyrynen skrivit en text i DN Kultur, där hon tyckt sig se en direkt koppling mellan Porrfri Barndom och ett homofobiskt lagpaket stiftat av Viktor Orbán. Syftet med den ungerska lagstiftningen var att ”skydda barnen”, hade Häyrynen skrivit. Av det hade hon dragit slutsatsen att svenska insatser för att filtrera bort material såsom Teenage Assholes Wrecked och Painal Personified från skol­datorer var ett uttryck för nationalkonservatism samt att Porrfri Barndom krävt att RFSU inte längre skulle kunna ge sexualundervisning i skolor (i senare upplagor var Porrfri Barndom utbytt mot ”porrkritiska debattörer”).


Enligt den ungerska skattemyndigheten drogs landets sexindustri in motsvarande en miljard amerikanska dollar om året. Vore Viktor Orbán emot sexhandel så skulle han för länge sedan ha krossat den ungerska sexindustrin som han hade krossat landets fria medier och teatrar. 2016 hade den amerikanska pornografen Dan ”Porno Dan” Leal skatte­flytt till Ungern, där han bedömt att han kunnat upprätthålla sitt porrimperium utan byråkratiska besvär. Orbán hade tagit emot honom med öppna armar och fått löften om hundratals pornografiska arbetstillfällen.


” – I utbyte mot miljontals dollar och löften om att bara ge jobb till ungrare beviljar Orbán mig skydd”, hade Leal sagt i en intervju med nyhetsbyrån BosNewsLife i april 2018 och vidare berättat att endast rasrena magyarer medverkat i hans porrproduktion­er. De var alla ungerska. Det var en del av överenskommelsen.


Vem ville inte att sådant här skulle filtreras bort från svenska förskolor och skolor?


 ANMÄLAN


Publiceringen anmäldes av Lotta Ilona Häyrynen.


I den anmälda artikeln, benämnd som ”granskat”/granskning, menade skribenten att hon skrivit en text i DN Kultur med visst innehåll. Det var inte sant att hon i någon text ”sett sig” någon ”direkt” koppling mellan Orbán och Porrfri Barndom. Den sven­ska debatten nämndes i en ensam passage. Det stämde dock att det i artikeln införts en rättelse utifrån att Porrfri Barndom som organisation aldrig uttalat sig om RFSU:s involvering i sexualundervisningen på skolor – en rättelse hon ansåg vara helt rimlig.


Kvinnotryck drog ändå linjen vidare från henne till ett ”porrliberalt kommentariat” och som en ”porrfiltermotståndare” som ville se föräldrar och barn ”konsumera porr tillsammans” och att barn på ”skoltid” skulle ”onanera till förtryckande företeelser”.


Ingenstans hade hon påstått något sådant. Vidare saknades det källangivelser för att de andra namngivna personerna, som tillsammans med henne ansågs tillhöra samma ”porrliberala kommentariat”, någonsin påstått något liknande.


I svar från den ansvariga utgivaren hade hon fått veta att artikeln var en opinionstext. Den angavs inte som en sådan. För det fall det var en opinionstext skulle även en sådan, såvitt hon kände till, ha tydliga källhänvisningar till texter eller sammanhang där någon av er sa det som artikeln sammanförde er med.


TIDNINGENS SVAR


 Kvinnotryck svarade genom den ansvariga utgivaren Jenny Westerstrand, även ordförande för Roks, och redaktören Unni Drougge.


 Roks var en riksorganisation med ett opinionsbildande uppdrag, och Kvinnotryck var en av flera kanaler genom vilken Roks axlade uppdraget. Kvinnotrycks uppdrag var att bära kvinno- och tjejjoursrörelsens röst och intresse i flera profilerade frågor, bland annat pornografins skadeverkningar.


Generellt om artikelns sakinnehåll


Artikeln var en genomgång av argumentationen hos det åsiktsläger som debatterat mot förslaget om att införa porrfilter i skolor och förskolor. Skribenten redovisade en rad exempel på porrfiltermotståndarnas hårda retorik och resonerade kring de synpunkter som förts fram. Kort efter att materialet lagts upp på webben hade den aktuella artikeln delats flitigt bland dem som tagit ställning mot porrfilter. Följden hade blivit att den unga kvinnliga skribent­en utsatts för grova påhopp och drev på sociala medier, vilket också utgjort huvudtemat för utgåvan i sin helhet. För att und­vika ytterligare nätmobbning och hätska utfall hade Kvinnotryck valt att avpublicera texten.


Kvinnotryck tillbakavisade kritiken av följande skäl.






    • I det fall anmälarens namn nämndes var hennes uttalanden korrekt citerade och inom citationstecken. Det angavs också varifrån citat var hämtade.

    • När skribenten redovisade synsätt som förekommit i debatten angav hon tydligt varifrån de härstammade. Det gavs även, som brukligt, hänvisningar till vad som uttryckts inom ett åsiktsläger, exempelvis ”porrfiltermotståndarna” eller ”det porrliberala kommentariatet”. Dessa ståndpunkter fanns det källor till, även om de inte var angivna i den publicerade texten. Kvinnotryck gav ett exempel på en källa, och framförde att tidningen normalt angav källor endast i samband med statistik och faktasammanställningar, men att den alltid hade tillgång till källmaterial som granskande texter byggde på.




 Särskilt om klagomålet från Lotta Ilona Häyrynen


 Anmälaren var en skribent och opinionsbildare. Hon hade deltagit i debatten om porr­filter riktade mot barn och fick därmed räkna med att hennes åsikter och artiklar kunde kritiseras och bemötas. Eftersom hon deltagit i den öppna debatten om porrfilter var hennes åsikter av allmänintresse. Bemötandet av anmälarens åsikter som gjorts i den anmälda artikeln, hade ett allmänintresse.


Anmälaren ansåg att hon gjordes ansvarig för varje åskådning som tagits upp i den anmälda artikeln trots att de hämtats ur ett brett åsiktsläger och stod frikopplade från hennes yttranden. I debattartikeln hon skrivit i DN återfanns en liknande hänvisning till ”porrkritiska debattörer”.


Anmälaren invände mot skribentens vidareutveckling av hennes referens till Porr­fri Barndom (senare ändrat till ”porrkritiska debattörer”) i den omnämnda DN-artikeln. Inte heller där var anmälaren felciterad eller placerad i ett felaktigt sammanhang. Det var i stället anmälarens tankehopp som Kvinnotrycks skribent fann långsökt och anmärkningsvärt, eftersom anmälaren utan vidare förklaring drog in svenska porrkritiker i Orbáns lagpaket mot pedofili. I sammanhanget blev det högst relevant att redovisa porrindustrins starka ställning i Ungern, vilket skribenten därför gjort.


 MEDIEOMBUDSMANNENS BEDÖMNING


MO prövar i ärendet om den anmälda publiceringen har orsakat Lotta Ilona Häyrynen en oförsvarlig publicitetsskada.


Texten innehåller kritik mot de argument som förts fram mot att införa porrfilter, en teknisk lösning som begränsar tillgången till pornografi på internet genom att till exempel blockera vissa hemsidor samt dölja bilder och filmer. Ämnet – hur barn och unga bör skyddas från pornografiskt material – har ett allmänintresse.


I tidningen presenterades den anmälda publiceringen som en granskning. Artikeln är dock närmast att uppfatta som en personligt skriven text i vilken skribenten utrycker sina egna åsikter – ett inlägg i debatten om ”porrfilter”. Att texten ska förstås på detta sätt har Kvinnotryck även framhållit under skriftväxlingen inför detta beslut.


Det är problematiskt att artikeln har vinjetterats som en granskning. I en granskning kan läsaren nämligen förvänta sig en annan nivå av saklighet. Det hade alltså varit bra om det tydligt framgått i artikeln att det varit fråga om en opinionstext när det, efter vad som kommit fram i skriftväxlingen i ärendet, varit Kvinnotrycks avsikt.


I en opinionstext är det tämligen högt i tak. Utgångspunkten är att skribenten i en sådan text fritt ska kunna uttrycka sina åsikter och ett tillspetsat språk accepteras i större utsträckning. Skribenten får sedan vara beredd på kritik och att kritiserade personer eller menings­motståndare kan gå i svaromål. Även i opinionstexter finns det dock en bortre gräns för hur en enskild person ska behöva tåla att omskrivas.


Lotta Ilona Häyrynen har skrivit en debattartikel i DN som tangerat ämnet ”porrfilter”. Hon får därmed anses ha gett sig ut på samhällsdebattens arena i detta ämne. Mot denna bakgrund får hon acceptera att namnges i sammanhanget.


I den anmälda texten tillskrivs anmälaren vissa åsikter. Även om Lotta Ilona Häyrynen inte namnges i stycket om ”filteropponenterna” så klumpas hon ihop med dem – ett åsiktsläger som är emot ”porrfilter” och förespråkar att barn ska ha möjlighet att porrsurfa i skolan, samt anser att föräldrar ska prata om porr med sina barn medan de konsumerar porr tillsammans. Vidare var Lotta Ilona Häyrynen namngiven i ett sammanhang där ”Teenage Assholes Wrecked” och ”Painal Personified” omskrevs.


Uppgifterna är sammantaget skadliga för anmälaren.


Medieombudsmannen prövar inte om uppgifterna är sanna eller falska, utan om det funnits tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna. MO har inför detta beslut tagit del av den debatt­artikel som anmälaren varit medskribent till, och anser inte att den ger tillräckligt underlag för att tillskriva anmälaren de åsikter som gjorts i den anmälda artikeln.


Sammanfattningsvis: Lotta Ilona Häyrynen får tåla att namnges och kritiseras för sina åsikter. Hon har dock i publiceringen tillskrivits högst kontro­versiella åsikter som det inte funnits tillräckligt stöd för i debattartikeln hon skrivit. Av betydelse är att den anmälda artikeln presenterades som en granskning och inte en opinionstext. Uppgifterna har sammantaget orsakat Lotta Ilona Häyrynen en oförsvarlig publicitetsskada och för detta bör tidningen klandras.


Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.


Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Kvinnotryck har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande.

Det saknas stöd i det pressetiska regelverket för att göra skillnad mellan en granskning och en opinionstext. Kvinnotryck är en organisationstidning med feministisk inriktning som sin helhet är att betrakta som opinionsbildande.

Den anmälda artikeln är del av en pågående debatt om pornografins effekter, porrfilter m.m. som förs i debattartiklar panelsamtal och på sociala medier samt förs med ett genomgående högt och spetsigt tonfall, inte minst från porrfiltermotståndarna. Det har ett stort allmänintresse att genomlysa denna debatt. Anmälaren är en aktiv debattör.

Det som anförs om artikeln i GP, och om maningen rörande barns och föräldrars konsumtion av pornografi tillsammans relaterar inte till anmälarens medverkan i debatten. Att acceptera att hon därmed associeras med, ”klumpas ihop med” de tre artikelförfattarna och de resonemang som förs kring dem är absurt.

Det är djupt obegripligt att anmälaren kränkts av att nämnas i samma stycke som två porrfilmer.

Mediernas Etiknämnds bedömning

För tydlighetens skull vill Mediernas Etiknämnd inledningsvis tydliggöra att uppgiften i MO:s beslut (s. 6, fjärde stycket) om att anmälaren varit medskribent till en artikel torde vara en ren felskrivning. Denna skrivning torde avse den debattartikel i GP som författats av tre andra personer, vilka också har anmält Kvinnotrycks artikel (motsvarande skrivning finns i MO:s beslut avseende just dessa personer). Däremot har anmälaren, som MO också anger på s. 6, stycke 2 i sitt beslut, skrivit en debattartikel i DN.

Vad gäller bedömningen i sak gör nämnden samma bedömning som MO och klandrar således Kvinnotryck för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit, Stefan Johansson, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Lisa Sennerby Forsse, Robert Hårdh och Marika Markovits, representerande allmänheten.