Kvinnotryck, exp. nr. 28/2022, dnr. 21388
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Kvinnotryck för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 22 december 2021 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Kvinnotryck.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Elza Dunkels har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot en artikel med rubriken Vad är problemet med en porrskadad barndom? som Kvinnotryck publicerade i utgåva 3/2021 utgiven i september 2021.
Elza Dunkels har även anmält motsvarande artikel som publicerats på nätet. MO kan dock endast pröva den tryckta utgåvan, eftersom Kvinnotryck inte är anslutet till branschorganisationerna Sveriges Tidskrifter eller TU – Medier i Sverige (Tidningsutgivarna) och inte heller frivilligt anslutit nättidningen till det medieetiska systemet.
VAD TIDNINGEN PUBLICERADE
Förstasidan
På tidningen förstasida presenterades artikeln på följande sätt: ”Barn mår bra av porr! Porrliberalerna poppar popcorn.”
Innehållsförteckningen
Granskat: Porrfilter för barn borde egentligen vara en självklarhet. Men sedan Porrfri Barndom bildats hade en motrörelse växt fram som gjort att allt färre vågade ta i frågan. Ingen ville ju göra sig skyldig till pekpinnar, alarmism eller rentav moralpanik. Kvinnotryck granskade gagget från antiporrfilterlobbyn.
Ingressen
Barn skulle inte porrsurfa i förskolan och skolan. En oförarglig ståndpunkt kunde tyckas. Kanske rentav en självklarhet, som ingen skulle motsatt sig i salongsfähiga sammanhang. Men, nej, det var en högst kontroversiell åsikt, som man inte kunde yttra utan att ådra sig spott och spe. Sedan organisationen Porrfri Barndom bildats år 2017 hade en motrörelse för att motverka deras mål vuxit fram.
Artikeltexten
Porrfilter var fel, för Porrfri Barndom och alla som höll med dem var töntar. Ungefär så kunde man sammanfatta budskapet från svenska porrfiltermotståndare.
Några exempel från Twitter:
”Är det bara jag som får Hem & Skola-vibbar av Porrfri Barndom?”
”Porren är dagens motsvarighet till videovåldet och den farliga hårdrocken. Tänk på barnen-hysterin har nu spritt sig till högsta politiska nivå.”
”Tänk att vara utbildad kriminolog som Nina Rung och kunna göra vettiga saker men helt väljer att spola ner det bara för att hon kom på hennes man med att runka till double penetration och sen förklara krig mot porren.” (OBS! Det som påstods i denna tweet saknade verklighetsgrund, tidningens anmärkning).
Det var sant att ultrakonservativa misogynister använde ”skydda barnen” som ursäkt för allsköns otäckheter. Men andra schatteringar av misogynister använde det som ursäkt för att kunna avfärda hela tanken på att skydda barn som en högerkonspiration. Man ville ju inte förknippas med The Simpsons-pastorskan Helen Lovejoys ”Won’t somebody please think of the children?” och göra sig skyldig till pekpinnar, alarmism eller rentav moralpanik.
Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete, hade gjort sig känd på 2000-talet genom att försvara nätmobbning med att vuxna borde sluta tolka barns jargong utifrån sina egna värderingar. Numera bekämpade hon porrfilter för glatta livet. Under 2017–2020 hade hennes huvudargument varit att de var så ineffektiva att de filtrerade bort icke-pornografiskt innehåll, medan de släppte igenom pornografiskt innehåll.
Vidare hade Dunkels menat att porrfilter invaggade lärare och föräldrar i en falsk trygghet, att ”filterlobbyn göder porrindustrin” samt att allmänheten skulle lyssna på henne i stället för på sagda lobby eftersom hon ”representerar kunskap”. Med sig hade Dunkels ett enat porrliberalt kommentariat. ”Det är inte statens roll att avgöra vad vi får och inte får titta på”, hade representanter för CUF skrivit i Expressen.
Porrentusiasten (hennes eget ordval) Myra Åhbeck Öhrman hade twittrat om ”den här avarten av porrmoralister”. Att beskriva det våld som kvinnor utsatts för i pornografi hade enligt Åhbeck Öhrman varit ”en fullständigt vidrig och ohederlig härskarteknik de (S-kvinnor och Unizon) sysslar med för att tysta meningsmotståndare”.
Dunkels hade suckat över att hon och motståndarsidan inte förstått varandra över huvud taget – hennes sida hade ju inte varit för porrsurfande i skolan, utan bara invänt mot uppfattningen att skolporrfilter skulle ha avsedd verkan. Invändningen hade hörsammats. På DN Debatt i december 2020 hade S-representanter fastslagit att ”(e)xakt hur det (att skydda barn mot porrindustrin) ska lösas, om det ska vara med hjälp av bank-ID eller en annan teknisk lösning, skulle behöva utredas”.
Då hade filteropponenterna eskalerat. Nu var de öppna med att de motsatte sig skolporrfilter, inte främst för att de tyckte att dylika filter filtrerade bort fel saker, utan för att de ville att barn skulle ha möjlighet att porrsurfa i skolan. Argumentet om falsk trygghet var fortfarande i bruk, nu med tillägget att föräldrar måste tala om porr med sina barn medan de konsumerade porr tillsammans.
I februari i år hade Dunkels tillsammans med RFSU-exponenterna Siri Lindqvist och Eli Linderholm skrivit på GP Debatt att skoldatorer borde släppa igenom porr för ”(n)ordisk forskning visar tydligt att unga kan skilja mellan fakta och fiktion och att de inte tar porr som en slags sanning” och att det var nyttigt för elever att ha ”icke-skambeläggande samtal” om sitt porrsurfande med lärare. Att på skoltid onanera till förtryckande företeelser som kränkte mänskliga rättigheter skulle alltså vara ofarligt eftersom det rörde sig om fiktiva företeelser.
I juni i år hade Lotta Ilona Häyrynen skrivit en text i DN Kultur, där hon tyckt sig se en direkt koppling mellan Porrfri Barndom och ett homofobiskt lagpaket stiftat av Viktor Orbán. Syftet med den ungerska lagstiftningen var att ”skydda barnen”, hade Häyrynen skrivit. Av det hade hon dragit slutsatsen att svenska insatser för att filtrera bort material såsom Teenage Assholes Wrecked och Painal Personified från skoldatorer var ett uttryck för nationalkonservatism samt att Porrfri Barndom krävt att RFSU inte längre skulle kunna ge sexualundervisning i skolor (i senare upplagor var Porrfri Barndom utbytt mot ”porrkritiska debattörer”).
Enligt den ungerska skattemyndigheten drogs landets sexindustri in motsvarande en miljard amerikanska dollar om året. Vore Viktor Orbán emot sexhandel så skulle han för länge sedan ha krossat den ungerska sexindustrin som han hade krossat landets fria medier och teatrar. 2016 hade den amerikanska pornografen Dan ”Porno Dan” Leal skatteflytt till Ungern, där han bedömt att han kunnat upprätthålla sitt porrimperium utan byråkratiska besvär. Orbán hade tagit emot honom med öppna armar och fått löften om hundratals pornografiska arbetstillfällen.
” – I utbyte mot miljontals dollar och löften om att bara ge jobb till ungrare beviljar Orbán mig skydd”, hade Leal sagt i en intervju med nyhetsbyrån BosNewsLife i april 2018 och vidare berättat att endast rasrena magyarer medverkat i hans porrproduktioner. De var alla ungerska. Det var en del av överenskommelsen.
Vem ville inte att sådant här skulle filtreras bort från svenska förskolor och skolor?
ANMÄLAN
Publiceringen anmäldes av Elza Dunkels.
Hon utmålades som kriminell eller som att hon uppmanade till kriminella handlingar.
Artikeln var märkt ”granskning” men den innehöll endast åsikter och påhopp på henne och tre andra namngivna personer. I artikeln fanns två av hennes bilder som tidningen utan kontext och tillstånd använt för att förstärka idén om att hon försvarade nätmobbning och uppmanade föräldrar att konsumera nätporr med sina barn. Artikeln framställde henne i extremt ofördelaktig dager, särskilt eftersom hon ägnat sin karriär åt att försvara barns och ungas rättigheter. Hon misstänkte även att det var olagligt att porrsurfa tillsammans med barn, så förutom att hon framstod som djupt känslokall kunde det även vara så att skribenten påstod att hon uppmanade till brottsliga handlingar.
Både skribenten och redaktören hade på Twitter uttalat att de hade bevis för att hon sagt allt som påstods i texten. Det stämde naturligtvis inte och de hade inte redovisat källor. Hon hade kommunicerat med den ansvariga utgivaren som sa att hon efter utredning inte höll med om att texten var kränkande. Texten vad avpublicerad från webben, men trots det fanns hela tidningen att ladda ner som pdf-fil och hade distribuerats i pappersform till prenumeranter.
TIDNINGENS SVAR
Kvinnotryck svarade genom den ansvariga utgivaren Jenny Westerstrand, även ordförande för Roks, och redaktören Unni Drougge.
Roks var en riksorganisation med ett opinionsbildande uppdrag, och Kvinnotryck var en av flera kanaler genom vilken Roks axlade uppdraget. Kvinnotrycks uppdrag var att bära kvinno- och tjejjoursrörelsens röst och intresse i flera profilerade frågor, bland annat pornografins skadeverkningar.
Generellt om artikelns sakinnehåll
Artikeln var en genomgång av argumentationen hos det åsiktsläger som debatterat mot förslaget om att införa porrfilter i skolor och förskolor. Skribenten redovisade en rad exempel på porrfiltermotståndarnas hårda retorik och resonerade kring de synpunkter som förts fram. Kort efter att materialet lagts upp på webben hade den aktuella artikeln delats flitigt bland dem som tagit ställning mot porrfilter. Följden hade blivit att den unga kvinnliga skribenten utsatts för grova påhopp och drev på sociala medier, vilket också utgjort huvudtemat för utgåvan i sin helhet. För att undvika ytterligare nätmobbning och hätska utfall hade Kvinnotryck valt att avpublicera texten.
Kvinnotryck tillbakavisade kritiken av följande skäl.
- I det fall anmälarens namn nämndes var hennes uttalanden korrekt citerade och inom citationstecken. Det angavs också varifrån citat var hämtade.
- När skribenten redovisade synsätt som förekommit i debatten angav hon tydligt varifrån de härstammade. Det gavs även, som brukligt, hänvisningar till vad som uttryckts inom ett åsiktsläger, exempelvis ”porrfiltermotståndarna” eller ”det porrliberala kommentariatet”. Dessa ståndpunkter fanns det källor till, även om de inte var angivna i den publicerade texten. Kvinnotryck gav ett exempel på en källa, och framförde att tidningen normalt angav källor endast i samband med statistik och faktasammanställningar, men att den alltid hade tillgång till källmaterial som granskande texter byggde på.
Särskilt om klagomålet från Elza Dunkels
I debattartikeln i GP debatterade bland andra anmälaren mot att införa porrfilter för barn. Debatten om porrfilter riktat mot barn hade ett allmänintresse.
Inledningsvis noterades följande i debattartikeln:
”GP publicerade en debattartikel där fyra politiker kräver gratis webbfilter på alla abonnemang riktade till barn. Vi arbetar med denna fråga professionellt och ser med stor oro när folkvalda driver ogenomtänkta förslag när det gäller allvarliga frågor, skriver bland andra Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete.
Nätporr kan inte förklara de problem som de facto finns med psykisk ohälsa bland unga, smärtproblematik och övergrepp. Nordisk forskning visar tydligt att unga kan skilja mellan fakta och fiktion och att de inte tar porr som en slags sanning. De förhåller sig och kritiserar både villkoren för de som deltar och de normer porr reproducerar. Och de önskar sig fler samtal med vuxna i frågan. Kunskaps-baserade, reflekterande och icke-skambeläggande samtal är också det som forskningen visar ger allra bäst resultat i en god sexualundervisning.”
Genom att öppet debattera om porr och porrfilter samt att inta en ståndpunkt mot porrfilter riktade mot barn öppnade anmälaren för att kritiseras. Hon fick tåla att det kunde uppstå motsatta ståndpunkter i frågan. Den anmälda artikeln var resonerande och argumenterande och höll sig inom de medieetiska gränserna.
Elza Dunkels hade själv dragit de långtgående slutsatserna att hon ”utmålas som kriminell” eller ”uppmanar andra till kriminella handlingar”. Inget av detta överensstämde med innehållet i artikeln.
Elza Dunkels hävdade att texten ”innehåller endast åsikter och påhopp” på henne och tre andra namngivna personer. Att citera någon som offentligt uttryckt sina ställningstaganden och att genomlysa deras argument i en resonerande text ingick i traditionell journalistik. Det gällde även referenser till en grupp som tillsammans täckte ett spektrum av besläktade idéer inom en åsiktsgemenskap. Det var underförstått att den som gav sig ut i en debatt också ville ha en debatt. I dag var det vanligt att en debatt utlöste en metadebatt, eller en granskning av debattekniker och retoriska grepp, som här.
Vad gällde bilderna var de skärmdumpar från anmälarens Twitter-inlägg, varav det ena (bild hämtad ur tecknade serien Simpsons) möjligtvis skulle kunna utgöra ett upphovsrättsintrång av anmälaren själv. Därutöver påvisade dessa skärmdumpar inget av det som Dunkels anfört i sin anmälan. Dunkels uttalanden om nätmobbning var för övrigt korrekt citerade (Kvinnotryck hänvisade till visst underlag som givits in).
ANMÄLARENS KOMMENTARER
Hon hade stor respekt för det feministiska arbete som Kvinnotryck utförde. Hon kunde däremot inte se vad det som Kvinnotryck anfört om att det i deras uppdrag bland annat ingick att berätta om pornografins skadeverkningar, hade för bäring på hennes anmälan. Hon som forskare hade redovisat vad forskningen sa om innehållsfilter. Hon hade inte uttalat sig om pornografi, då det inte var hennes forskningsområde.
Att hon redovisat vad forskningen betydde gjorde inte att hon tillhörde ett ”åsiktsläger”. Hon kunde förstå att hon räknades till ”porrfiltermotståndarna” eftersom hon gått ut och varnat för att sådana filter inte fungerade. Däremot kunde hon inte förstå vad som menades med den ”hårda retorik” hon anklagades för. Hon utgick från att Kvinnotryck menade att de kränkande tillmälena, medvetna feltolkningarna och smutskastningen av namngivna personer motiverades av att ni som pekades ut skulle ha använt sådana metoder. Exemplen på hård retorik som redovisades i artikeln var några anonyma citat från Twitter, inget av dessa författade av henne. Hon var tvärtom noga med att inte använda sig av metoder som hundvissling eller på andra sätt utsätta feminister för näthat. Även om hon skulle ha använt sig av ”hård retorik” kunde hon inte se hur det skulle kunna motivera att en tidning skrev som Kvinnotryck gjort i den anmälda texten.
Enligt Kvinnotryck hade skribenten utsatts för grova påhopp i sociala medier, vilket naturligtvis var oacceptabelt. Det stämde dock inte, enligt anmälaren, att detta var skälet till att texten avpublicerats. Hon hade uppfattat att den ansvariga utgivaren delade hennes uppfattning om att texten var olämplig, men nu verkade hon ha ändrat sig.
Kvinnotryck menade att den hade citerat henne korrekt genom att använda citationstecken, men det räckte inte. Även kontexten var av betydelse. Kvinnotryck hade, enligt anmälaren, använt citat på ett manipulativt sätt både i den anmälda texten och i sitt svar.
Det kunde uppfattas som att hon och medskribenterna skrivit att det var nyttigt för elever att samtala om sitt porrsurfande med lärare, vilket såklart inte stämde.
Tidningens påstående om att hon gjort sig ”känd på 2000-talet genom att försvara nätmobbning med att vuxna borde sluta tolka barns jargong utifrån sina egna värderingar” saknade all grund. Hon har sedan 2000-talet forskat om nätkränkningar och barns rättigheter och i den mån hon var känd för något gällde det att hon hävdat den utsattas rätt att själv definiera kränkningar. I alla sammanhang där hon skrivit eller uttalat sig i frågan hade hon varit mycket tydlig med att barn hade rätt till en uppväxt utan kränkningar och att det var vuxnas ansvar att se till det. Det var anmärkningsvärt att skribenten hade tillräcklig koll på henne för att ha hittat texter om nätkränkningar och ändå missade kontexten så kapitalt. Av den anledningen misstänkte hon även att tolkningen inte var ett misstag, utan medvetet felaktig. Oavsett om det handlade om att författaren inte förmådde att läsa in kontext eller om det varit medveten manipulation borde det ligga på den ansvariga utgivaren att hindra en sådan text från att publiceras.
Artikeln radade därefter upp ett par påståenden om uttalanden hon gjort om innehållsfilter. Dessa stämde bra överens med vad forskning visat om svagheterna hos filter, så det kunde absolut vara korrekta uppgifter. Sen följde dock något som inte kom från henne, nämligen att ”filterlobbyn göder porrindustrin”. Det var inget som hon själv hade påstått. Hela texten byggde på att hon associerades med sådant som andra kommenterat på hennes Twitter-inlägg.
Hon uppfattade formuleringen ”Porrförsvararnas nya väckelserörelse tänker också på barnen, säger de. Därför vill de vägra porrfilter på förskolor och skolor” som en avsiktlig feltolkning av argumenten mot innehållsfilter. Likaså var det en medveten sammanblandning av kritik mot innehållsfilter och försvar av pornografi. Med hjälp av dessa retoriska grepp avsåg skribenten att smutskasta de som kritiserade filter genom att få dem att framstå som porrliberaler i ordets allra vidaste bemärkelse; att de tyckte att pornografi var bra för barn.
Det stod tydligt i artikeltexten och i ett blockcitat att ”Porrfiltermotståndarna vill att barn ska ha möjlighet att porrsurfa i skolan och tycker att föräldrar måste tala om porr med sina barn medan de konsumerar porr tillsammans”. Det var inte bara felaktiga påståenden, det var också ett vidrigt påhopp. Hon utgick från att det var kriminellt att konsumera porr tillsammans med sina barn, om inte annat måste det betraktas som djupt oetiskt och direkt olämpligt. Påståendet att hon skulle uppmana folk till en kriminell eller djupt oetisk handling kom således direkt ur texten i Kvinnotryck och var inget som hon skulle ha kunnat tänka ut på egen hand.
Det som Kvinnotryck påtalade om att den som gav sig in i en debatt också ville ha en debatt, stämde bra. Hon var inte bara beredd utan också extremt van att utsättas för olika typer av påhopp, varav medvetna feltolkningar var den absolut vanligaste typen. Det var ett fult grepp, men inget som hon normalt reagerade särskilt kraftigt på. Denna text var dock det grövsta hon råkat ut för. Hon kände sig smutsig bara av tanken på att någon trodde att hon var den klandervärda person hon framställdes som i texten. Hon oroade sig för att detta skulle få passera med den implicita innebörden att Kvinnotryck haft rätt i sina anklagelser och att de även haft rätt att publicera dessa.
Elza Dunkels bifogade en konversation mellan henne och den ansvariga utgivaren.
YTTERLIGARE SKRIFTVÄXLING
Kvinnotryck tillade att det av den anmälda artikeln framgick att det var författarens tolkningar av de ställningstaganden som debattörerna hade gjort som framfördes.
MEDIEOMBUDSMANNENS BEDÖMNING
MO prövar i ärendet om den anmälda publiceringen har orsakat Elza Dunkels en oförsvarlig publicitetsskada.
Texten innehåller kritik mot de argument som förts fram mot att införa porrfilter, en teknisk lösning som begränsar tillgången till pornografi på internet genom att till exempel blockera vissa hemsidor samt dölja bilder och filmer. Ämnet – hur barn och unga bör skyddas från pornografiskt material – har ett allmänintresse.
I tidningen presenterades den anmälda publiceringen som en granskning. Artikeln är dock närmast att uppfatta som en personligt skriven text i vilken skribenten utrycker sina egna åsikter – ett inlägg i debatten om ”porrfilter”. Att texten ska förstås på detta sätt har Kvinnotryck även framhållit under skriftväxlingen inför detta beslut.
Det är problematiskt att artikeln har vinjetterats som en granskning. I en granskning kan läsaren nämligen förvänta sig en annan nivå av saklighet. Det hade alltså varit bra om det tydligt framgått i artikeln att det varit fråga om en opinionstext när det, efter vad som kommit fram i skriftväxlingen i ärendet, varit Kvinnotrycks avsikt.
I en opinionstext är det tämligen högt i tak. Utgångspunkten är att skribenten i en sådan text fritt ska kunna uttrycka sina åsikter och ett tillspetsat språk accepteras i större utsträckning. Skribenten får sedan vara beredd på kritik och att kritiserade personer eller meningsmotståndare kan gå i svaromål. Även i opinionstexter finns det dock en bortre gräns för hur en enskild person ska behöva tåla att omskrivas.
Elza Dunkels är forskare och har tillsammans med andra skrivit en debattartikel i GP som berört just ”porrfilter”. Hon får därmed anses ha gett sig ut på samhällsdebattens arena i ämnet. Mot denna bakgrund får hon acceptera att namnges i sammanhanget.
I den anmälda texten tillskrivs anmälaren vissa åsikter. Elza Dunkels tillhör enligt skribenten ”filteropponenterna” – ett åsiktsläger som är emot ”porrfilter” och före-språkar att barn ska ha möjlighet att porrsurfa i skolan, samt anser att föräldrar ska prata om porr med sina barn medan de konsumerar porr tillsammans. I den anmälda texten påstås att det i debattartikeln, som anmälaren varit medförfattare till, menas vara ofarligt för barn att på skoltid onanera till förtryckande företeelser som kränkte mänskliga rättigheter eftersom porren är fiktiv. Uppgifterna är sammantaget skadliga för Elza Dunkels.
Medieombudsmannen prövar inte om uppgifterna är sanna eller falska, utan om det funnits tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna. MO har inför detta beslut tagit del av den debattartikel som anmälaren varit medskribent till, och anser inte att den ger tillräckligt underlag för att tillskriva anmälaren de åsikter som gjorts i den anmälda artikeln.
Sammanfattningsvis: Elza Dunkels får tåla att namnges och kritiseras för sina åsikter. Hon har dock i publiceringen tillskrivits högst kontroversiella åsikter som det inte funnits tillräckligt stöd för i debattartikeln hon skrivit. Av betydelse är att den anmälda artikeln presenterades som en granskning och inte en opinionstext. Uppgifterna har sammantaget orsakat Elza Dunkels en oförsvarlig publicitetsskada och för detta bör tidningen klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Kvinnotryck har yttrat sig i nämnden och anfört sammanfattningsvis följande.
Det saknas stöd i det pressetiska regelverket för att göra skillnad mellan en granskning och en opinionstext. Kvinnotryck är en organisationstidning med feministisk inriktning som sin helhet är att betrakta som opinionsbildande.
Anmälarens närvaro i debatten är profilerad, återkommande och sammanhörande med de kretsar där pornografins existens försvaras och där porrfilter anses göra värre skada för samhället än försöken att genom filter hindra barn från att komma i kontakt med porr under skoltid. Att anmälaren sätts in i sagda sammanhang är naturligt från den position från vilken hon deltar i debatten.
Det ter sig udda att publicitetsskada kan vållas av slutsatser som någon annan drar. Det är oroande och odemokratiskt att standarden för vilka slutsatser Kvinnotryck får dra går vid vad debattörer i en högt kontroversiell fråga själva känner igen sig i och är tillfreds med att deras ståndpunkter innebär. Kvinnotryck försvarar rätten att följa och uttrycka radikala tankegångar liksom rätten att dra ut konsekvenser av vad som sägs i etiskt omtvistade frågor, som frågan om pornografi och barns kontakter med porr. Denna fråga har ett stort allmänintresse.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Kvinnotryck för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit, Stefan Johansson, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Lisa Sennerby Forsse, Robert Hårdh och Marika Markovits, representerande allmänheten.