Kvinnotryck klandras för att ha tillskrivit debattör högst kontroversiella åsikter om användning av ”porrfilter” för barn

Siri Lindqvist har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot en artikel med rubriken Vad är problemet med en porrskadad barndom? som Kvinnotryck publicerade i utgåva 3/2021 utgiven i september 2021.

Siri Lindqvist har även anmält motsvarande artikel som publicerats på nätet. MO kan dock endast pröva den tryckta utgåvan, eftersom Kvinnotryck inte är anslutet till bransch­organisationerna Sveriges Tidskrifter eller TU – Medier i Sverige (Tidnings­utgivarna) och inte heller frivilligt anslutit nättidningen till det medieetiska systemet.

VAD TIDNINGEN PUBLICERADE

Förstasidan

På tidningen förstasida presenterades artikeln på följande sätt: ”Barn mår bra av porr! Porrliberalerna poppar popcorn.”

Innehållsförteckningen

Granskat: Porrfilter för barn borde egentligen vara en självklarhet. Men sedan Porrfri Barndom bildats hade en motrörelse växt fram som gjort att allt färre vågade ta i frågan. Ingen ville ju göra sig skyldig till pekpinnar, alarmism eller rentav moralpanik. Kvinnotryck granskade gagget från antiporrfilterlobbyn.

Ingressen

Barn skulle inte porrsurfa i förskolan och skolan. En oförarglig ståndpunkt kunde tyckas. Kanske rentav en självklarhet, som ingen skulle motsatt sig i salongsfähiga sammanhang. Men, nej, det var en högst kontroversiell åsikt, som man inte kunde yttra utan att ådra sig spott och spe. Sedan organisationen Porrfri Barndom bildats år 2017 hade en motrörelse för att motverka deras mål vuxit fram.

Artikeltexten

Porrfilter var fel, för Porrfri Barndom och alla som höll med dem var töntar. Ungefär så kunde man sammanfatta budskapet från svenska porrfiltermotståndare.

Några exempel från Twitter:

”Är det bara jag som får Hem & Skola-vibbar av Porrfri Barndom?”

”Porren är dagens motsvarighet till videovåldet och den farliga hårdrocken. Tänk på barnen-hysterin har nu spritt sig till högsta politiska nivå.”

”Tänk att vara utbildad kriminolog som Nina Rung och kunna göra vettiga saker men helt väljer att spola ner det bara för att hon kom på hennes man med att runka till double penetration och sen förklara krig mot porren.” (OBS! Det som påstods i denna tweet saknade verklighetsgrund, tidningens anmärkning).

Det var sant att ultrakonservativa misogynister använde ”skydda barnen” som ursäkt för allsköns otäckheter. Men andra schatteringar av misogynister använde det som ursäkt för att kunna avfärda hela tanken på att skydda barn som en högerkonspiration. Man ville ju inte förknippas med The Simpsons-pastorskan Helen Lovejoys ”Won’t somebody please think of the children?” och göra sig skyldig till pekpinnar, alarmism eller rentav moralpanik.

Elza Dunkels, docent i pedagogiskt arbete, hade gjort sig känd på 2000-talet genom att försvara nätmobbning med att vuxna borde sluta tolka barns jargong utifrån sina egna värderingar. Numera bekämpade hon porrfilter för glatta livet. Under 2017–2020 hade hennes huvudargument varit att de var så ineffektiva att de filtrerade bort icke-pornografiskt innehåll, medan de släppte igenom pornografiskt innehåll.

Vidare hade Dunkels menat att porrfilter invaggade lärare och föräldrar i en falsk trygghet, att ”filterlobbyn göder porrindustrin” samt att allmänheten skulle lyssna på henne i stället för på sagda lobby eftersom hon ”representerar kunskap”. Med sig hade Dunkels ett enat porrliberalt kommentariat. ”Det är inte statens roll att avgöra vad vi får och inte får titta på”, hade representanter för CUF skrivit i Expressen.

Porrentusiasten (hennes eget ordval) Myra Åhbeck Öhrman hade twittrat om ”den här avarten av porrmoralister”. Att beskriva det våld som kvinnor utsatts för i pornografi hade enligt Åhbeck Öhrman varit ”en fullständigt vidrig och ohederlig härskarteknik de (S-kvinnor och Unizon) sysslar med för att tysta meningsmotståndare”.

Dunkels hade suckat över att hon och motståndarsidan inte förstått varandra över huvud taget – hennes sida hade ju inte varit för porrsurfande i skolan, utan bara invänt mot uppfattningen att skolporrfilter skulle ha avsedd verkan. Invändningen hade hörsammats. På DN Debatt i december 2020 hade S-representanter fastslagit att ”(e)xakt hur det (att skydda barn mot porrindustrin) ska lösas, om det ska vara med hjälp av bank-ID eller en annan teknisk lösning, skulle behöva utredas”.

Då hade filteropponenterna eskalerat. Nu var de öppna med att de motsatte sig skol­porrfilter, inte främst för att de tyckte att dylika filter filtrerade bort fel saker, utan för att de ville att barn skulle ha möjlighet att porrsurfa i skolan. Argumentet om falsk trygghet var fortfarande i bruk, nu med tillägget att föräldrar måste tala om porr med sina barn medan de konsumerade porr tillsammans.

I februari i år hade Dunkels tillsammans med RFSU-exponenterna Siri Lind­qvist och Eli Linderholm skrivit på GP Debatt att skoldatorer borde släppa igenom porr för ”(n)ordisk forskning visar tydligt att unga kan skilja mellan fakta och fiktion och att de inte tar porr som en slags sanning” och att det var nyttigt för elever att ha ”icke-skambeläggande samtal” om sitt porrsurfande med lärare. Att på skoltid onanera till förtryck­ande företeelser som kränkte mänskliga rättigheter skulle alltså vara ofarligt eftersom det rörde sig om fiktiva företeelser.

I juni i år hade Lotta Ilona Häyrynen skrivit en text i DN Kultur, där hon tyckt sig se en direkt koppling mellan Porrfri Barndom och ett homofobiskt lagpaket stiftat av Viktor Orbán. Syftet med den ungerska lagstiftningen var att ”skydda barnen”, hade Häyrynen skrivit. Av det hade hon dragit slutsatsen att svenska insatser för att filtrera bort material såsom Teenage Assholes Wrecked och Painal Personified från skol­datorer var ett uttryck för nationalkonservatism samt att Porrfri Barndom krävt att RFSU inte längre skulle kunna ge sexualundervisning i skolor (i senare upplagor var Porrfri Barndom utbytt mot ”porrkritiska debattörer”).

Enligt den ungerska skattemyndigheten drogs landets sexindustri in motsvarande en miljard amerikanska dollar om året. Vore Viktor Orbán emot sexhandel så skulle han för länge sedan ha krossat den ungerska sexindustrin som han hade krossat landets fria medier och teatrar. 2016 hade den amerikanska pornografen Dan ”Porno Dan” Leal skatte­flytt till Ungern, där han bedömt att han kunnat upprätthålla sitt porrimperium utan byråkratiska besvär. Orbán hade tagit emot honom med öppna armar och fått löften om hundratals pornografiska arbetstillfällen.

” – I utbyte mot miljontals dollar och löften om att bara ge jobb till ungrare beviljar Orbán mig skydd”, hade Leal sagt i en intervju med nyhetsbyrån BosNewsLife i april 2018 och vidare berättat att endast rasrena magyarer medverkat i hans porrproduktion­er. De var alla ungerska. Det var en del av överenskommelsen.

Vem ville inte att sådant här skulle filtreras bort från svenska förskolor och skolor?

ANMÄLAN

Publiceringen anmäldes av Siri Lindqvist.

I artikeln förekom hennes fullständiga namn med hänvisning till en stark förvansk­ning, eller ren lögn, om vad som påstods vara hennes åsikter, bland annat baserat på ett inlägg i GP om forskning kring porrfilter.

Det påstods att hon, och flera med henne, uppmuntrade till att barn onanerade i skolan och konsumerade porr tillsammans med sina föräldrar. Detta var såklart inte sant, och något som hon aldrig uttalat sig om. Det var kränkande för henne att artikeln indikerade att hon skulle förespråka incestuösa handlingar. Därtill skadade det hennes anseende dels som kliniker på ungdomsmottagningen där hon arbetade, dels som doktorand. Det var dessutom starkt missvisande för läsekretsen som i huvudsak var medlemmar i Roks och kvinnojourer: en målgrupp hon personligen brydde sig om.

TIDNINGENS SVAR

 Kvinnotryck svarade genom den ansvariga utgivaren Jenny Westerstrand, även ordförande för Roks, och redaktören Unni Drougge.

Roks var en riksorganisation med ett opinionsbildande uppdrag, och Kvinnotryck var en av flera kanaler genom vilken Roks axlade uppdraget. Kvinnotrycks uppdrag var att bära kvinno- och tjejjoursrörelsens röst och intresse i flera profilerade frågor, bland annat pornografins skadeverkningar.

Generellt om artikelns sakinnehåll

Artikeln var en genomgång av argumentationen hos det åsiktsläger som debatterat mot förslaget om att införa porrfilter i skolor och förskolor. Skribenten redovisade en rad exempel på porrfiltermotståndarnas hårda retorik och resonerade kring de synpunkter som förts fram. Kort efter att materialet lagts upp på webben hade den aktuella artikeln delats flitigt bland dem som tagit ställning mot porrfilter. Följden hade blivit att den unga kvinnliga skribent­en utsatts för grova påhopp och drev på sociala medier, vilket också utgjort huvudtemat för utgåvan i sin helhet. För att und­vika ytterligare nätmobbning och hätska utfall hade Kvinnotryck valt att avpublicera texten.

Kvinnotryck tillbakavisade kritiken av följande skäl.

• 
  
  
  
  • I det fall anmälarens namn nämndes var hennes uttalanden korrekt citerade och inom citationstecken. Det angavs också varifrån citat var hämtade.
  
  
  • När skribenten redovisade synsätt som förekommit i debatten angav hon tydligt varifrån de härstammade. Det gavs även, som brukligt, hänvisningar till vad som uttryckts inom ett åsiktsläger, exempelvis ”porrfiltermotståndarna” eller ”det porrliberala kommentariatet”. Dessa ståndpunkter fanns det källor till, även om de inte var angivna i den publicerade texten. Kvinnotryck gav ett exempel på en källa, och framförde att tidningen normalt angav källor endast i samband med statistik och faktasammanställningar, men att den alltid hade tillgång till källmaterial som granskande texter byggde på.
  
  
  
  

Särskilt om klagomålet från Siri Lindqvist

RFSU-medlemmen Siri Lindqvist påstod att artikeln var ”en stark förvanskning eller ren lögn” om hennes åsikter ”bland annat utifrån ett inlägg i GP om forskning kring porrfilter”. Lindqvist menade att hon i texten ”uppmuntrar till att barn onanerar i skolan samt konsumerar porr tillsammans med sina föräldrar”.

I texten fanns inget som tyder på att detta skulle vara Lindqvists utsaga. Debattartikeln i GP, där hon stod som medförfattare, gick ut på att porrfilter inte borde införas i skolor. Kvinnotrycks skribent resonerade kring debattörernas ställningstagande:

De tre debattörerna skrev ”att skoldatorer bör släppa igenom porr för ’(n)ordisk forskning visar tydligt att unga kan skilja mellan fakta och fiktion och att de inte tar porr som en slags sanning’ och att det är nyttigt för elever att ha ’icke skambelägg­ande samtal’ om sitt porrsurfande med lärare. Att på skoltid onanera till förtryckande företeelser som kränker mänskliga rättigheter skulle alltså vara ofarligt eftersom det rör sig om fiktiva företeelser.”

Skribenten markerade tydligt vad som hade hämtats direkt ur debattartikeln och drog sedan en logisk slutsats av dessa uttalanden, vilket markerades med ett ”alltså”. Att onani hörde ihop med porr var en sådan slutsats.

Anmälaren var en etablerad debattör inom detta område. Hon hade deltagit i debatten rörande porrfilter och skrev bland annat följande på sin egen Instagram:

Sirisexolog [Anmälarens namn på Instagram]

Sådärja! Idag deltog jag i ett panelsamtal om porr och porrfilter på #sthlmpride. Det blev ett bra samtal med intressanta frågor på slutet, vi diskuterar porrdebatten i sig, alarmism, Barnombudsmannens rapport i frågan, hur porrfilter fungerar (läs: inte fungerar) och konsekvenser av skambelägg­ande och locket på… (finns inspelat).

 Det finns aldrig tillräckligt med tid så om intresse finns kan ni även söka ”panelsamtal om nätporr” på Youtube från i våras och den 30e september 17.00 planerar vi ett fördjupat samtal om porr, porrfilter och att samtala med unga. Länk kommer! Finns ett fb-event redan nu för intresserade!

 Tack #sthlmpride och #rfsu som anordnade samtalet och tack världens bästa paneldeltagare för intressant samtal och gott sällskap! #porrdebatten #sexolog

#sexualupplysning #barnmorska #sthlmpride2021

Genom att delta i debatten om porrfilter och att på detta område vara en tongivande person hade det som anmälaren skrev och debatterade ett allmänintresse. I den pågående debatten hade hon tagit avstånd från porrfilter och det var det som belystes i den anmälda artikeln. Kvinnotryck hade genom det allmänintresse som fanns rätt att citera anmälaren samt att bemöta hennes argument i frågan.

 ANMÄLARENS KOMMENTARER

Hon och de andra som hängdes ut i artikeln ansågs ha förtjänat att klumpas ihop med konstiga påståenden för att de på olika sätt deltagit i debatten, och därför ”rundades upp” till att ingå i ett påstått åsiktsläger där man tyckte att barn och föräldrar skulle konsumera porr tillsammans. Det var extremt konstigt eftersom ingen rimlig människa tyckte det, utom möjligen pedofilerna, som man kopplade ihop henne med genom underartikeln om folk som varit emot barnpornografiförbudet.

Kvinnotryck menade att den hade citerat henne och de andra korrekt, och syftade på att skribenten satt citationstecken runt de ord skribenten menade att de sagt. Tyvärr var det inte det enda som krävdes för vettig citering. Sammanhanget var också av betydelse, och när man rörde ihop citat med rent påhitt så blev det inte alls tydligt när det var hennes ord respektive tidningens underliga idéer.

Kvinnotryck hävdade att den tvingats avpublicera artikeln på grund av näthat mot skri­benten, underförstått uppiskat av henne och de andra, eller en anonym massa av ”porr­filter­motståndare”. Det var givetvis hemskt om skribenten blivit utsatt. Den ansvarige utgivaren hade dock från början givit en helt annan version. Hon hade då sagt att artik­eln avpublicerats för granskning av felaktigheter. För att ge sken av att skri­benten var i underläge så beskrevs hon som en ”ung kvinna”. Skribenten var 37 år, anmälaren 33.

Anmälaren betackade sig för att bli sammankopplad med ett påhittat ”åsiktsläger”. Hon var feminist och doktorand med en sund skepsis mot porr och porrindustrin, och hennes intresse låg inte på något vis i att ”försvara” porrbranschen. Hon hade presen­terat vad forskning sa om porrfilters effektivitet. Att konstatera att sådana filter inte fungerade betydde inte att man ansåg att barn borde konsumera porr, och det var fult att utmåla det så. Särskilt obehagligt var det att buntas ihop med pedofiler eftersom hon jobbade med ungdomar, och sådana anklagelser kunde påverka hennes arbete.

YTTERLIGARE SKRIFTVÄXLING

Kvinnotryck tillade att det av den anmälda artikeln framgick att det var skribentens tolkningar av debattörernas ställningstaganden som fördes fram.

MEDIEOMBUDSMANNENS BEDÖMNING

MO prövar i ärendet om den anmälda publiceringen har orsakat Siri Lindqvist en oförsvarlig publicitetsskada.

Texten innehåller kritik mot de argument som förts fram mot att införa porrfilter, en teknisk lösning som begränsar tillgången till pornografi på internet genom att till exempel blockera vissa hemsidor samt dölja bilder och filmer. Ämnet – hur barn och unga bör skyddas från pornografiskt material – har ett allmänintresse.

I tidningen presenterades den anmälda publiceringen som en granskning. Artikeln är dock närmast att uppfatta som en personligt skriven text i vilken skribenten utrycker sina egna åsikter – ett inlägg i debatten om ”porrfilter”. Att texten ska förstås på detta sätt har Kvinnotryck även framhållit under skriftväxlingen inför detta beslut.

Det är problematiskt att artikeln har vinjetterats som en granskning. I en granskning kan läsaren nämligen förvänta sig en annan nivå av saklighet. Det hade alltså varit bra om det tydligt framgått i artikeln att det varit fråga om en opinionstext när det, efter vad som kommit fram i skriftväxlingen i ärendet, varit Kvinnotrycks avsikt.

I en opinionstext är det tämligen högt i tak. Utgångspunkten är att skribenten i en sådan text fritt ska kunna uttrycka sina åsikter och ett tillspetsat språk accepteras i större utsträckning. Skribenten får sedan vara beredd på kritik och att kritiserade personer eller menings­motståndare kan gå i svaromål. Även i opinionstexter finns det dock en bortre gräns för hur en enskild person ska behöva tåla att omskrivas.

Siri Lindqvist har tillsammans med andra skrivit en debattartikel i GP som berört just ”porrfilter”. Hon får därmed anses ha gett sig ut på samhällsdebattens arena i detta ämne. Mot denna bakgrund får hon acceptera att namnges i sammanhanget.

I den anmälda texten tillskrivs anmälaren vissa åsikter. Även om Siri Lindqvist inte namnges i stycket om ”filteropponenterna” så klumpas hon ihop med dem – ett åsiktsläger som är emot ”porrfilter” och förespråkar att barn ska ha möjlighet att porrsurfa i skolan, samt anser att föräldrar ska prata om porr med sina barn medan de konsumerar porr tillsammans. I den anmälda texten påstås att det i debatt­artikeln, som anmälaren varit medförfattare till, menas vara ofarligt för barn att på skoltid onanera till förtryck­ande företeelser som kränkte mänskliga rättigheter efter­som porren är fiktiv. Uppgifterna är sammantaget skadliga för Siri Lindqvist.

Medieombudsmannen prövar inte om uppgifterna är sanna eller falska, utan om det funnits tillräckliga belägg för att publicera uppgifterna. MO har inför detta beslut tagit del av den debatt­artikel som anmälaren varit medskribent till, och anser inte att den ger tillräckligt underlag för att tillskriva anmälaren de åsikter som gjorts i den anmälda artikeln.

Sammanfattningsvis: Siri Lindqvist får tåla att namnges och kritiseras för sina åsikter. Hon har dock i publiceringen tillskrivits högst kontro­versiella åsikter som det inte funnits tillräckligt stöd för i debattartikeln hon skrivit. Av betydelse är att den anmälda artikeln presenterades som en granskning och inte en opinionstext. Uppgifterna har sammantaget orsakat Siri Lindqvist en oförsvarlig publicitetsskada och för detta bör tidningen klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.