Exp nr 106/2005 Västerbottens-Kuriren
En kritiserad namngiven läkare fick inte möjlighet att samtidigt bemöta allvarlig kritik.
Publiceringen
Den 30 december 2004 fanns på första sidan i Västerbottens-Kuriren en “blänkare” med rubriken “Socialstyrelsen vill straffa umeläkare”. Det uppgavs att Socialstyrelsen ville att en namngiven läkare, A, skulle få en erinran.En kvinna som deltagit i projektet Humankraft hade för att få delta varit tvungen att sluta med sin medicinering, något som närapå kostat henne livet. Artikeln inne i tidningen hade rubriken “Humankrafts läkare kritiseras”. Underrubriken löd “Deprimerad tvingades sluta ta antidepressiv medicin – Socialstyrelsen anmäler fallet”. I faksimil fanns en artikel från den 22 september 2004 med rubriken “Nära självmord efter terapi”.
Enligt artikeln ville hade Socialstyrelsen riktat hård kritik mot A. Vidare uppgavs att läkaren skulle straffas. Uppgifter från en tidigare artikel under hösten återgavs. Socialstyrelsen hade nu riktat hård kritik mot A. A hade i stället för att se till att trappa ned kvinnans medicin under kontrollerade former överlåtit överlät hon hela ansvaret på patienten som kastatkastade tabletterna. Patienten hade fått informationupplysts om att hon inte kunde medicinera om hon ville delta i ett rehabiliteringsprojekt. Att medicineringen upphört hade lett till att patienten fått en djupare depression. Till slut hade hon legat på gränsen till en psykos och att ta sitt liv. Trots det hade A inte hänvisat patienten till någon instans som kunde erbjuda den medicinska vård som projektet inte kunde ge, skrev Socialstyrelsen i sitt utlåtande.
Det uppgavs också att läkaren kritiserades för bristande dokumentation och för att inte ha följt upp borttagandet av medicineringen. Socialstyrelsen yrkade på att A skulle straffas med en erinran eller en varning. Ärendet hade lämnats över till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) för slutgiltigt beslut. Det uppgavs också att tidningen sökt nå läkaren för en kommentar men inte lyckats.
Anmälan
A anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO). A kände sig kränkt och utpekad. Artikeln var baserad på subjektiv information från en f.d. patient som gjort en anmälan till Socialstyrelsen. Det var en partsinlaga som A på grund av tystnadsplikt inte kunnat besvara. Innehållet i artikeln överensstämde inte med det material som hanterats av Socialstyrelsen, utan informationen var vinklad. Ett exempel på sådan vinkling var uppgiften om att den f.d. patienten varit nära att begå självmord. Det var en subjektiv tolkning av reportern. Det fanns inget i den offentliga sammanställningen från Socialstyrelsen som stödde det. Vidare straffade inte Vidare stod det felaktigt att Socialstyrelsen””.
Tidningen hade inte sökt anmälaren för en kommentar. A hade haft semester och befunnit sig i sin bostad hela veckan. Mobilen hade varit påslagen och inga obesvarademissade samtal hade varit registrerade. A:s arbetstelefon hade varit kopplad till sjukhusets växel.
Tidningens yttrande
Artikeln var en uppföljning av tidigare artiklar om rehabiliteringsprojektet Humankraft. Ansvarig för patienterna var A. De fakta som redovisades i artikelnartikeln var inte subjektiv information. Tidningen hade haft tillgång till de journaler som personalen skrivit under behandlingens gång.Den aktuella patienten hade begärt att få ut sina journaler och tidningen hade haft tillgång till dessa. Journalerna
hade bekräftat patientens berättelse. Vidare hade tidningen grundat sina uppgifter på Socialstyrelsens utlåtande.
Att tidningen hade använt ordet “straffar” istället för “disciplinär påföljd” var bara för att förenkla texten. Det framgick tydligt att det skulle röra sig om en erinran eller varning.
Reportern hade försökt att få tag i A både via landstingsväxeln och via bostadstelefonen. Det hade dock inte lyckats. Under utarbetandet av tidigare artiklar hade A varit ovillig att ge kommentarer. Vid ett tidigare tillfälle när tidningen lyckats att få kontakt med A, hade A avböjt att kommentera med hänvisning till sin tystnadsplikt.
Anmälarens kommentarer
Anmälaren anförde bl.a. att patientens liv varit i fara. Det var beklämmande att tidningen ursäktade sig med referens till ett telefonsamtal i september 2004 då anmälaren hade hänvisat till sin tystnadsplikt. Vid tiden för den anmälda artikelns publiceringtystnadsplikten. Hon befann A sig i hemmet på semestersemester med påslagen mobiltelefon hela veckan.
PO: beslut
I beslut den 11 augusti 2005 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Ämnet för artikeln, en patients upplevelse av hur hon behandlats och Socialstyrelsens anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), har allmänintresse. Läkares yrkesutövning är en fråga som berör en bred allmänhet. Läkare har således en sådan ställning att de i många fall får tåla namngivningnamngivning i samband med att kritik riktas mot deras yrkesutövning.
I den aktuella artikeln lämnades bl.a. uppgifter om att den namngivna läkarens agerande lett till att patientens depression fördjupats och gränsat till psykos och självmord. Anklagelserna varav så allvarlig art att publiceringen, från pressetisk utgångspunkt, krävde att den utpekade läkaren gavs tillfälle till samtidigt bemötande. Det har i ärendet inte framkommit att tidningen gjorde tillräckliga ansträngningaransträngningar för att ge läkaren möjlighet till ett sådant.
Mot den bakgrunden anser jag att Västerbottens-Kuriren inte har iakttagit god publicistisk sed. Tidningen bör därför klandras.
Yttranden hos nämnden
Tidningen har lämnat till nämnden inkommit med en detaljerad redogörelse för de försök till kontakt som tidningen hade i september 2004 med A samt bifogat en utskrift av en telefonintervju med A från den 23 augusti 2005.
Tidningen uppger vidare att den, när Socialstyrelsens kritik mot A kom hade i slutet av december, 2004 på nytt försökte nå A både i hemmet och på arbetsplatsen men misslyckades. Samma dag som artikeln publicerades ringde A tidningens nyhetschef och var arg och upprörd.. A kom dock då inte med några önskemål om att få bemöta kritiken. Det råder inget tvivel om att tidningen man försökt nå kontakt med A före publiceringarna. Anmälaren har vid de olika tillfällena varit medveten om att tidningen sökt kontakt och vad det handlade om men . Hon har valt att göra sig oanträffbar. Tidningen har bifogat en utskrift av en telefonintervju som såvitt nämnden kan förstå hänför sig till publiceringen i september.
A har inväntanfört att anmälan rör publiceringen den 30 december. A talade med tidningen den dagen som uppgav att om hon hade något att erinra kunde hon skicka ett mail. A kunde inte göra någon kommentar den gången heller på grund av sin tystnadsplikt.
Anmälaren hade semester hela veckan, vilket växeln på A:s arbete var informerad om. A och A:s familj var hemma hela veckan. A hade sin mobiltelefon påslagen hela veckan. Om någon hade besvärat sig att ringa hem till dem hade de svarattystnadsplikten.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd gör samma bedömning som PO och finner att tidningen skall klandras för att den åsidosatt god publicistisk sed.