Exp nr 22/2008 Västerbottens Folkblad
En bild föreställandes en busschaufför som körde en buss med en mobiltelefon i var hand hade publicerats på tidningens förstasida och inne i tidningen. Bilden som var omaskerad var en läsarbild. Efter publiceringen framkom att bussen stått stilla. PON ansåg att tidningen genom bl a publiceringen bilden brutit mot god publicistisk sed.
Publiceringarna
Den 28 mars 2007 hade Västerbottens Folkblad på första sidan en puff med rubriken Ny vansinnesfärd med buss till Umeå. Vid puffen fanns en liten bild på en man som satt i förarsätet på en buss. I handen höll han två mobiltelefoner. Bilden var inte maskerad.
Inne i tidningen fanns samma bild, fast större. Bilden var inte maskerad.
Insidesartikelns rubrik var Busschauffören lekte med våra liv. Mannen som tagit bilden var passagerare i bussen. Han berättade att händelsen inträffat söndagen den 4 mars efter chaufförsbytet halvvägs till Umeå. Bussen gick mellan Östersund och Umeå. Enligt passageraren hade chauffören försökt att föra över musik mellan de två mobiltelefonerna, medan han körde bussen i 90 kilometer i timmen.
Passageraren berättade att en flicka hade satt sig i sätet bakom chauffören och de inledde en livlig diskussion. Efter en stund hade chauffören fått flickans mobil, och då även plockat upp sin egen ur fickan. Sedan började han att knappa på apparaterna för att försöka föra över låtar. Det såg inte klokt ut. Vittnet hade blivit lite skrämd eftersom det rådde vinterväglag. Chauffören hade ägnat sig åt mobilerna endast ett par minuter men ändå tillräckligt länge för att passageraren skulle anse det som jobbigt.
Efter att bussen kommit fram, tänkte inte mannen mer på vad som skett. Först när en kamrat till honom reagerat över bilden insåg han hur vansinnigt det var. I efterhand hade han känt sig skärrad. Den avslutande kommentaren var “Chauffören lekte ju faktiskt med våra liv”.
En likalydande artikel publicerades på tidningens hemsida samma datum.
På samma sida i tidningen fanns även en artikel med rubriken Den chauffören ska inte vara på vägen. I artikeln intervjuades marknadschefen för Länstrafiken i Västerbotten. Han ansåg att det var sanslöst. Det fick inte gå till så här i trafiken, en busschaufför ansvarade ju för många liv. I artikeln refererade också tidningen till VD:n för det berörda bussbolaget. Han såg mycket allvarligt på det inträffade. Han ansåg att chauffören inte borde vara på vägen över huvud taget och att det kunde bli fråga om en grov varning alternativt avsked.
Tidningen refererade också till ett fall där en chaufför från Norrland dömts till dagsböter för vårdslöshet i trafik. Händelsen liknade denna.
Tidningen fortsatte sin rapportering den 4 och 5 juni 2007. Rubrikerna var Inget rättsligt efterspel för busschauffören respektive Busschaufför får jobba kvar. Det hade inte blivit något rättsligt efterspel av händelsen i mars eftersom ingen polisanmält den. Busschauffören arbetade kvar på bussbolaget. Chauffören sade att han var oskyldig och att bussen stått stilla.
VD:n för bussbolaget ansåg att det hela var märkligt. Vittnet hade väntat i 14 dagar innan han kontaktade Aftonbladet. Han hade inte ringt polisen. Enligt VD:n borde passageraren inte heller ha fått så tydliga bilder av trädstammarna i bakgrunden om bussen verkligen kört för fullt. Bilden var snarare bevis på att bussen stod stilla. Vidare sa han att han inte hade tagit ställning i ärendet, man kunde inte sparka någon med dessa uppgifter som grund. Ingen hade heller polisanmält händelsen.
I rapporteringen den 5 juni skrev tidningen att chauffören sluppit undan rättsligt efterspel, men att VD:n precis när händelsen uppmärksammats varit kritisk. Tidningen upplyste också om att chauffören PO-anmält de tidningar som publicerat bilden. I artikeln intervjuades VD:n om sina tidigare uttalanden angående chauffören. Han förklarade sin reaktion med att han inte hade hört förarens version och att han gått på journalisternas uppgifter. Han hade frågat om det som påstods om hans chaufför var sant och journalisten hade svarat att allt var 100 procent sant. VD:n tyckte dock fortfarande att han agerade riktigt. I nuläget trodde han varken på chauffören eller passageraren. Bolaget kunde dock inte agera på hörsägen. Passageraren ville heller inte ställa upp och vittna.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av busschauffören. Han anförde att publiceringarna var utpekande och mycket kränkande för honom. Han bodde på en liten ort i Norrland där alla kände alla, även människor han mötte i sitt arbete kunde räkna ut att det var han som kört bussen. Tidningen hade skrivit en massa osanningar och inte kontaktat honom för en kommentar före publiceringen. Vittnet hade inte kontaktat bussbolaget efter resan. Däremot hade han tre veckor efter den påstådda händelsen kontaktat tidningen. Enligt fotografen/vittnet var bilderna tagna under färd i en hastighet av 90 kilometer i timmen. På bilden kunde man emellertid räkna trädstammarna på hållplatsen där bussen stod stilla.
Anmälaren hade arbetat hos bussbolaget i tre år utan anmärkning. På grund av artiklarna hade han riskerat avsked.
Tidningens yttrande
Västerbottens Folkblad anförde i sitt yttrande att tidningen inte hade namngivit busschauffören och inte heller bussbolaget där han var anställd. Tidningen angav inte chaufförens hemort, om det var en buss i linjetrafik eller om bussen var abonnerad. En bredare läsekrets kunde därför inte identifiera föraren med hjälp av den bild som publicerats.
Tidningen hade funnit passagerarens berättelse trovärdig. Eftersom artikeln inte innehöll kommentarer från alla berörda parter var den dock inte fulländad. Att chaufförens ord stod mot passagerarens hade dock framkommit i senare artiklar och i samband med att det stodklart att händelsen inte fått något rättsligt efterspel.
PO:s bedömning
I beslut den 21 december 2007 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Frågor om trafiksäkerhet har allmänintresse. Med tanke på den svåra olyckan som inträffade i Uppsala vid tiden för den nu omskrivna händelsen var det naturligt att tidningen fäste avseende vid vittnets berättelse.
Viktigt är dock att tidningen intar en ansvarig hållning i förhållande till de uppgifter som publiceras. Vad tidningen hade vid publiceringstillfället var en persons berättelse och en bild som visade en busschaufför sittande i ett förarsäte med en mobiltelefon i varje hand. Vidare angavs att händelsen inträffat den 4 mars, vittnet presenterade dock bilden vid månadens slut. Det kunde således inte ha varit någon större brådska att publicera bilden med hänsyn till nyhetsvärdet.
I samband med publiceringen av bilden fick marknadschefen för Länstrafiken i Västerbotten uttala sig, tidningen refererade även till bussbolagets VD. Ingen av kommentarerna kan på något sätt sägas ha vara till fördel för anmälaren.
PO har vidare att ta ställning till hur pass utpekande de publicerade uppbgifterna var för den enskilde. I tidningen angavs när händelsen ägde rum mellan vilka städer och när under resans gång. Dessutom var bilden inte maskerad.
Enligt min mening råder det ingen tvekan om att de som regelbundet åker den aktuella busslinjen samt människor i busschaufförens omgivning fick reda på vem den omskrivne chauffören var. Tidningens uppföljande artiklar kan i sammanhanget inte anses väga upp den skada som den tidigare publiceringen orsakat honom. I själva verket hade en omedelbar kontakt med chauffören förskonat honom från varje publi-citetsskada eftersom tidningen vid en sådan kontakt hade fått klart för sig att ord stod mot ord. Min bedömning blir således att Västerbottens Folkblad skall klandras.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Tidningen och anmälaren har beretts tillfälle att yttra sig.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen genom publiceringarna brutit mot god publicistisk sed.