Exp nr 74/2004 Tidningen Partille/Sävedalen
En kritisk insändare riktade långtgående personkritik mot en namngiven socionom anställd vid en familjeverksamhet. Tidningen åsidosatte god publicistisk sed genom att inte ge socionomen möjlighet att samtidigt bemöta kritiken. Socionomens namn borde inte heller ha publicerats.
Bakgrund
Den 23 november 2003 publicerade Tidningen Partille/Sävedalen en artikel med rubriken Föräldrar lär sig sätta gränser. Artikeln handlade om Familjetrappan, en verksamhet som drevs av barn- och utbildningsförvaltningen i en namngiven kommun. Dit kunde föräldrar vända sig om de kände att allt inte fungerade som det skulle i eller utanför hemmet. Socionomen A., som namngavs och som presenterades med bild, menade att Familjetrappans främsta uppgift var att “stärka föräldraskapet”. En kvinna berättade att hon hade vänt sig till Familjetrappan när en vårdnadstvist höll på att förstöra hennes och barnens relation. A. hade varit ett jättestöd och hjälpt henne att bemöta barnens ilska och frustration.
Publiceringen
Den 15 februari 2004 publicerade Tidningen Partille/Sävedalen en insändare med rubriken Familjetrappan gör mer skada än nytta. Insändarskribenten undrade om Familjetrappan var “en feministisk institution skräddarsydd av kvinnor för kvinnor”. Han ville med tanke på den tidigare artikeln höja ett varningens finger för verksamheten och särskilt för A. Man skulle nämligen kunna tro att ett alternativ för en förälder i kris var att vända sig dit för stöd. I själva verket kunde samtalen få förödande konsekvenser för godtrogna män och fäder. Vad besökaren inte visste var nämligen att A. oemotsagd tilläts göra amatörpsykologiska utlåtanden till olika myndigheter, något A. saknade utbildning och kompetens för. Familjetrappan gjorde enligt insändarskribentens erfarenhet mer skada än nytta. Han rådde läsarna att vid problem istället söka hjälp hos släkt och vänner som kände barnen väl.
Anmälan
Insändaren från den 15 februari 2004 anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Anmälaren tyckte att det kändes kränkande att utpekas som inkompetent i tidningen. A. var auktoriserad socionom och hade kompetens att utföra sitt arbete. Det var vidare förvånande att tidningen hade publicerat anmälarens namn eftersom A. inte var chef och ansvarig för verksamheten. Anmälaren hade varken före eller efter publiceringen kontaktats för att få bemöta kritiken. Emellertid skulle det vara svårt att uttala sig i sak angående ärendet eftersom A. hade tystnadsplikt.
Tidningens yttrande
Inlägget var en reaktion på den tidigare artikeln om Familjetrappan som hade varit odelat positiv, både vad gällde verksamheten och A. Insändarskribenten hade en annan erfarenhet och tidningen ansåg det viktigt att redogöra också för den. Då det bara jobbade tre personer på Familjetrappan och eftersom de två andra var en tolk respektive en förskolelärare så ansåg tidningen att det hade varit motiverat att publicera anmälarens namn. Dessutom hade skribenten inte varit anonym utan skrivit under insändaren med sitt namn.
Anmälarens sambo hade ringt upp tidningen för att framföra sina åsikter och då hade tidningen bett om ett svar från Familjetrappan. Tidningen hade också diskuterat ett eventuellt genmäle med A.:s chef. Något sådant kom dock aldrig tidningen tillhanda.
Ytterligare korrespondens
Anmälaren menade att det inte kunde vara godtagbart att publicera kritik mot en namngiven person bara för att insändaren var undertecknad.
Tidningen förklarade att det ingick i lokalpressens regler för publicering att en insändare som innehöll direkt kritik mot en namngiven person måste vara undertecknad med skribentens fullständiga namn.
PO:s bedömning
I beslut den 26 maj 2004 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd och anförde följande:
I en insändarspalt måste det vara högt i tak. Sådana spalter skall ge utrymme även för folkligt språkbruk och yvig kritik. Men det innebär inte att de pressetiska reglerna kan åsidosättas på en insändarsida. Jag vill understryka att ansvaret för innehållet i en publicerad insändare faller på tidningen och enbart på tidningen. Det gäller oavsett om inlägget är undertecknat eller ej.
Pressetiskt är det givetvis helt i sin ordning att kritisera företag, myndigheter, organisationer och även institutioner som t ex Familjetrappan.Den anmälda insändaren innehåller också synnerligen långtgående personkritik. Anmälarens yrkeskunskaper underkänns helt. Skribenten hävdar att (anmälarens) makt i kombination med brist på kompetens innebär att (anmälaren) i praktiken bedrar klienter, särskilt manliga sådana.
Också en kritik som så tydligt riktar sig mot en enda individ kan vara pressetiskt godtagbar, om det handlar om en person med viss makt och saken gäller denna persons professionella verksamhet.
God publicistisk sed hade dock i detta fall krävt att anmälaren fått tillfälle att samtidigt bemöta kritiken. Genom att inte erbjuda (anmälaren) en sådan möjlighet har Tidningen Partille/Sävedalen utsatt anmälaren för en oacceptabel publicitetsskada. Det bör medföra pressetiskt klander.
Anmälarens yttrande till Pressens Opinionsnämnd
Anmälaren redogjorde i sitt yttrande för de obehagliga konsekvenser som insändaren medfört för bl a anmälarens dotter.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden ansluter sig till PO:s bedömning och tillägger att A. inte borde ha namngivits i den anmälda publiceringen som skedde långt efter den första artikeln. Nämnden finner att Tidningen Partille/Sävedalen åsidosatt god publicistisk sed.