Expressen Exp nr 72/2003
Artikel om hennes sjukdom klandrad trots ursäkt från tidningen.
Större delen av Expressens första sida den 31 januari 2003 upptogs av rubriken Marie Fredriksson kämpar mot ny knöl som tros vara tumör. Vidare fanns ett foto av henne.
På sidan 10 fanns en huvudrubrik i versaler som löd Ny chock för Marie och en underrubrik Knölen i stjärnans bröst kan vara en cancertumör.
På sidan visades utdrag från tidigare publiceringar i Expressen rörande Marie Fredrikssons (MF) hälsa. I den nyskrivna artikeln uppgavs att läkarna trodde att hon drabbats av ännu en tumör. Man skulle ta cellprover och göra en datortomografi. Enligt Expressens källor var sångerskans tillstånd redan mycket dåligt. Hon hade genomgått tunga behandlingar med strålning och cellgifter. Sådan behandling sattes bara in när cancern riskerade att sprida sig. En källa sade att hon mådde jättedåligt. Läkarna trodde att den hjärntumör som opererats bort i september 2002 inte var primärtumören utan en av flera metastaser. MF:s manager uttalade sig och sade sig inte ha nåtts av denna information. Sångerskans bror uttryckte oro för att cancern skulle ha spritt sig.
MF anmälde publiceringen till Allmänhetens Pressombudsman (PO) genom ombud. Med bestörtning och ilska hade hon tagit del av vad Expressen skrivit om hennes sjukdomstillstånd. Fakta, spekulationer och rena lögner hade redovisats för Expressens läsare. Hon upplevde skriverierna som stötande och integritetskränkande. Uppgifterna i artikeln saknade verklighetsförankring.
Expressen anförde i yttrande till PO att allmänhetens intresse för nyheter om MF:s hälsa var mycket stort. I slutet av januari hade tidningen nåtts av uppgiften att hon fått en knöl i bröstet och skulle genomgå datortomografi och biopsi. Expressen hade inte funnit skäl att ifrågasätta uppgiftslämnarnas trovärdighet och hade därför publicerat den nu aktuella artikeln. Tidningen hade sedan september 2002 haft en omfattande bevakning av MF:s sjukdom. Publiceringen den 31 januari 2003 hade dock blivit olycklig. Samma dag hade MF:s manager tillbakavisat Expressens påståenden. Chefredaktören hade utan framgång sökt henne för att klara ut eventuella felaktigheter. För tidningen var det självklart att uppriktigt be MF om ursäkt. Ursäkten publicerades den 24 februari på framträdande plats inne i tidningen och på förstasidan. Tidningen påpekade också att den till MF:s ombud framfört att tidningen var ledsen över att publiceringen orsakat ilska och bestörtning hos henne. Expressen önskade att den pressetiska bedömningen skulle inkludera den förbehållslösa ursäkt som publicerats. Även om ursprungspubliceringen var olycklig gav den efterföljande behandlingen av klagomålen uttryck för en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Texten på förstasidan den 24 februari 2003 löd Expressen ber Marie Fredriksson om ursäkt. Rubriken över chefredaktörens ursäkt inne i tidningen hade samma ordalydelse. I texten sades att Expressen ibland gjorde misstag och att publiceringen den 31 januari om MF:s sjukdom var ett sådant. Efter förnyad granskning hade chefredaktören konstaterat att artikeln inte borde ha publicerats. Som anmälaren påpekat innehöll den spekulationer, som det var fel att publicera. Ansvaret var chefredaktörens. Han ville därför be MF om ursäkt och beklagade det obehag publiceringen vållat henne.
Anmälaren anförde i genmäle att Expressens yttrande måste tolkas så att tidningen medgav att uppgifterna om hennes sjukdom var direkt felaktiga samt att rapporteringen inte varit vederhäftig. För läsaren framstod det som om uppgifterna kom från en synnerligen initierad källa. Eftersom varken MF eller hennes läkare var uppgiftslämnare måste det röra sig om andrahandsuppgifter. Om uppgifterna kom från personal i sjukvården innebar det attden hade åsidosatt sin tystnadsplikt vilket borde ha medfört stor försiktighet vid publiceringen. Den innebar en grov kränkning av anmälarens personliga integritet och av privatlivets helgd. Att Expressen bett om ursäkt var lovvärt men det var ändå inte godtagbart att uppgifterna publicerades utan reservationer eller mer ingående granskning.
Expressen påpekade att den konsekvent hävdat att tidningen vid publiceringen var övertygad om uppgifternas riktighet. En annan sak var att Expressen ansåg att publiceringen som sådan var olycklig.
PO anförde i beslut den 19 maj 2003 bl a följande:
Expressen har medgett att tidningen till sina läsare vidarebefordrat spekulationer om MF:s hälsa och att de inte bort publiceras. De spekulativa uppgifterna rör en allvarlig sjukdom och är därför särskilt integritetskänsliga. De har tillfogat anmälaren en oacceptabel publicitetsskada. Denna skada har fördjupats av anmälarens förklarliga oro över att Expressens publicering skulle få hennes närmaste att tro att hon undanhållit dem viktiga uppgifter om sitt hälsotillstånd.
Jag välkomnar att Expressen publicerat en ursäkt till MF. Det uttrycker ansvarskänsla när en tidning offentligt medger ett publicitetsfel. Men ursäkten gör inte den allvarliga publicitetsskadan ogjord. Tidningen bör erhålla pressetiskt klander.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Expressen har i yttrande till nämnden anfört att den pressetiska bedömningen inte bör utgå från andra förhållanden än dem publiceringen avsett. Sådant som varken tidningen, dess medarbetare eller läsarna kan ha kunskap om skall inte vägas in i den pressetiska bedömningen. Det är vad som stått i tidningen – eller i särskilda fall vad som utelämnats – som skall vara underlaget för bedömningen.
Pressens Opinionsnämnd gör följande bedömning:
Den anmälda artikeln innehåller mycket integritetskänsliga uppgifter rörande en allvarlig sjukdom. Publiciteten måste uppfattas som kränkande för privatlivets helgd och har för anmälaren medfört en oacceptabel publicitetsskada. Det förhållandet att tidningen har medgivit att artikeln inte borde ha publicerats och också framfört en ursäkt gör inte publicitetsskadan ogjord. Enligt nämndens mening finns det inte heller något allmänintresse som motiverar att uppgifter av så privat karaktär publiceras i ett fall som detta. Genom publiceringen har Expressen inte intagit en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften och skall därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.