Mediernas Etiknämnd klandrar Samnytt för en artikel om stölder från patienter på ett sjukhus där namn och bild på gärningsmannen publicerats. Enligt Nämnden kan namnpubliceringen inte försvaras av allmänintresset.
Samnytt, dnr. 22461, exp. nr. 7/2023
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd klandrar Samnytt för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Genom beslut den 25 januari 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Samnytt.
MO:s beslut hade följande lydelse.
Du har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält artikeln Vårdpersonal stal från svårt sjuka – levde lyxliv för pengarna publicerad på samnytt.se den 2 november 2022.
Vad mediet publicerade
Till artikeln publicerades bilder från förundersökningen i fallet, bland annat flera bilder på anmälaren.
Artikeln i sammanfattning:
Vårdpersonal vid ABC-sjukhuset (namn angivet) i X-ort (ort angiven) hade stulit från svårt sjuka äldre patienter som varit inlagda. Offren hade blivit av med kontokort och smycken. Därefter hade pengarna spenderats på krogbesök och kläder – samtidigt som en av patienterna hade avlidit. Gärningsmannen kom först undan lindrigt med skyddstillsyn och ett kort fängelsestraff men nu hade hovrätten skärpt straffet.
Det var under 2020 som xx-årige (ålder angiven) NN, med invandrarbakgrund från Afghanistan, arbetade med att nattvaka hos svårt sjuka äldre patienter på ABC-sjukhuset. Men när patienterna sov hade NN rotat igenom deras tillhörigheter.
Stölderna upptäcktes efter att anhöriga till två patienter hade sett att det försvunnit pengar. De hade kontaktat ABC-sjukhuset och säkerhetsavdelningen kunde se att NN hade haft ansvar över patienterna.
I samband med polisförhör hade NN berättat om sina arbetsuppgifter på ABC-sjukhuset.
– Jag sitter som vak för att kolla över patienter så de inte trillar ur sängen eller drar av sig slangar.
NN hade även fått hjälp av en vän utanför sjukhuset med att genomföra bedrägerier. Det var xy-årige NA med invandrarbakgrund från Etiopien.
Både NN och hans kumpan NA hade fastnat på övervakningskameror när de gjorde av med patienternas pengar. Det handlade bland annat om elektronik, exklusiva kläder och festkvällar på krogen.
Sammanlagt hade 137 000 kronor stulits från patienterna. Det framgick av utredningen att ett av offren som utsatts hade avlidit.
NN hade erkänt bedrägerierna mot patienterna. Den 30 mars 2021 meddelade X tingsrätt att NN dömdes för grovt egenmäktigt förfarande och flera fall av bedrägeri. Rätten ansåg att en kombination av skyddstillsyn och ett kort fängelsestraff var en tillräcklig påföljd.
NN:s kumpan NA dömdes för två fall av bedrägeri till villkorlig dom och 70 dagsböter om 50 kronor.
Den 7 oktober hade Svea hovrätt rivit upp tingsrättsdomen mot NN. Hovrätten skärpte straffet till fängelse i ett år och sex månader.
Tings- och hovrättsdom kunde laddas hem via länk under artikeln.
Anmälan
I anmälan anfördes att innehållet i artikeln var kränkande, rasistiskt och fokuserade på anmälarens invandrarbakgrund. Artikeln hade spridits på sociala medier där den fått förskräckande kommentarer. Det var fel information i artikeln, och även fel bilder som inte hade något med målet att göra.
Artikeln var motbjudande och pekade bara ut personen. Samnytt hade lagt ut bilder på personen som begått brottet och även hängt ut hans namn och berövat honom hans rättigheter.
Mediets svar
Samnytt svarade genom ansvarige utgivaren Mats Dagerlind.
Då anmälaren inte var personligen berörd av den anmälda artikeln och inte var juridiskt ombud för den berörde saknade vederbörande talerätt enligt MO:s stadgar och ärendet skulle därför avvisas direkt.
Om artikeln kunde ändå sägas att den utgjorde sedvanlig kriminaljournalistik där en gärningsperson begått extremt stötande brott mot några av samhällets mest utsatta och grovt missbrukat det förtroende som vårdanställd han anförtrotts.
Varje redaktion ägde självständig rätt att avgöra om en dömd brottsling skulle namnges och om bild på vederbörande skulle publiceras i samband med att brottsligheten uppmärksammades. Här krävdes inte någon hänsyn till om personen kunde anses tillräckligt offentlig för att behöva tåla sådan publicering. Sådana redaktionella beslut låg utanför MO:s uppdrag att bedöma.
Anmälaren skrev att innehållet i artikeln var ”kränkande” för den brottsdömde. Men den verkliga kränkningen gällde brottsoffren. Att gärningsmannen upplevde det som olustigt att inför allmänheten få sina avskyvärda brott redovisade rymdes inte inom ramen för någon rimlig definition av begreppet kränkning.
Anmälaren skrev vidare att artikeln ”rasistiskt fokuserar på att de [gärningsmannen] har invandrarbakgrund”. I artikeln berördes gärningsmannens nationalitet endast med två ord. Det kunde svårligen anses nå upp till erforderlig nivå för varken rasism eller fokus för texten.
Artikeln hade enligt anmälaren fått ”förskräckande kommentarer” på sociala medier. Några konkreta exempel gavs inte och påståendet måste därför lämnas utan avseende.
Det var inte heller Samnytts ansvar utan respektive social medieplattforms att övervaka och moderera sitt innehåll.
Anmälaren skrev också att det var ”fel information i artikeln”. Vilka faktafel som avsågs framgick dock inte och så långt mediet kunnat kontrollera var alla uppgifter korrekta. Anmälaren påstod också att det var ”fel bilder”. Alla bilder i artikeln utom en var hämtade från polisens förundersökning. En bild härrörde från Facebook och dess äkthet var kontrollerad.
Slutligen skrev anmälaren att Samnytt ”lagt ut bilder på han som begått brottet och även hängt ut hans namn och berövat honom på hans rättigheter”.
Det stämde i sak att Samnytt hade publicerat namn och bild på gärningsmannen, däremot inte att mediet därigenom skulle ha berövat personen några rättigheter. Det låg, så som nämnts tidigare i detta yttrande, inom ramen för såväl tryckfriheten som kriminaljournalistisk praxis att publicera namn och bild på dömda brottslingar. Det borde återigen understrykas att de som fått sina rättigheter berövade i sammanhanget var gärningsmannens brottsoffer.
Motsvarande gällde vad anmälaren skrev om artikeln som ”motbjudande”. Det läsaren torde uppfatta som motbjudande var de beskrivna brotten i sig, inte att Samnytt valt att uppmärksamma dem.
Sammanfattningsvis bestred Samnytt att den anmälda artikeln i något som helst avseende skulle strida mot de pressetiska reglerna så som de enligt praxis tillämpades av medier i allmänhet.
Anmälarens kommentar
Ombudet påpekade att hon hade fullmakt att företräda den omskrivne mannen. Den senare hade inte givit sin upphovsrätt till att använda och sprida bilden till mediets vinning. Bara för att han lagt ut bilder på Facebook gav det inte frihet till andra att sprida bilderna vidare.
För de förskräckande kommentarerna vore det enklast om mediet gick in på sitt sociala medie-konto, då det var mediets ansvar och ingen annan än mediet kunde radera kommentarerna.
När det gällde punkten om “fel information i artikeln” så förtydligade ombudet vilka faktafel som fanns:
“Men när patienterna sov rotade NN igenom deras tillhörigheter.”
Detta stämde ej, det framgick i förundersökningsprotokollet och under rättegången. Den tilltalade hävdade själv att det inte under några omständigheter förekommit att han hade rotat bland saker, utan att det bara låg framme tillgängligt.
Nästa sak som var felaktig var meningen där Samnytt skrev “Arbetade med att nattvaka svårt sjuka äldre patienter på ABC-sjukhuset”.
Detta stämde ej, då anmälaren inte var anställd som nattvakspersonal, utan han var anställd som vakpersonal och kunde jobba alla tider på dygnet och inte bara på nätter.
Att han endast jobbade med svårt sjuka äldre patienter, stämde inte heller. Då man som vak kunde arbeta med alla typer av människor oavsett ålder, friskhet eller sjukdom.
Ett ytterligare fel var att Samnytt kallade honom “vårdpersonal” vilket inte var samma sak som vakpersonal, det var två olika arbetspositioner.
Till sist, Samnytt nämnde “invandrarbakgrund från Afghanistan” samt “Afghan skulle vaka över patienter – tillgrep kontokort och smycken”. Samnytts syfte var att peka ut honom som en invandrare, vilket inte hade något med saken att göra då han var svensk medborgare som fötts i Sverige, vilket gjorde detta till en ren kränkning på grund av hans ena förälders ursprung. Samnytt målade inte upp en helhetsbild av hans ursprung, utan valde bara ut den del som mediet tyckte passade för att kränka honom som person på bästa sätt och få så många läsare som möjligt.
Med allt detta sagt, målade mediet upp en bild som var långt från sanningen och mediet gjorde det till en ren kränkning i stället för riktig kriminaljournalistik.
Ytterligare skriftväxling
Mats Dagerlind framhöll att upphovsrättsliga frågor inte låg inom MO:s bedömningsområde.
Vad som publicerades i kommentarsfält låg utanför Samnytts ansvarsområde.
Att anmälaren arbetade dag gjorde inte det faktum att han även arbetade natt till ett faktafel. De enda uppgifter som talade mot att han rotat bland saker var anmälarens eget vittnesmål.
Skillnaden mellan begreppet vårdpersonal och vakpersonal var obetydlig.
Samnytt vidhöll att det var en ren faktauppgift i likhet med kön, ålder och så vidare, att redovisa anmälarens nationella bakgrund. Mediet redovisade även svensk bakgrund i sin kriminaljournalistik.
Ett av Samnytts prioriterade journalistiska uppdrag var att bevaka och lyfta fram den förda invandringspolitikens negativa effekter på samhället. För andra medier hade uppdraget i stället varit det motsatta, det vill säga att dölja dessa effekter. En sådan effekt var första och andra generationens asylrelaterade invandrares höga överrepresentation som gärningspersoner till brott. Det var därför relevant och därmed ingen överträdelse av de pressetiska reglerna att redovisa uppgiften. Redan brottslingens namn och utseende hade indikerat utländskt ursprung och mediets förtydligande med vilket land det handlade om förändrade inget väsentligt i hur personen framställdes.
Medieombudsmannens bedömning
MO behandlar ärenden från personer som är direkt berörda och utpekade i en publicering. Vanligt är också att utpekade personer anmäler via ombud. För det krävs en giltig fullmakt som ger ombudet rätt att företräda anmälaren. (En fullmaktsblankett finns att ladda ner på Medieombudsmannens hemsida.) Ombudet och anmälaren har i det aktuella fallet undertecknat en sådan giltig fullmakt. Det finns inga krav på att den som företräder en anmälare inför MO ska vara jurist.
Upphovsrättsliga frågor prövas inte av Medieombudsmannen.
MO ska avgöra om anmälaren utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. För att utreda det vägs allmänintresset, det vill säga allmänhetens rätt till insyn i vissa frågor, mot det eventuella intrånget i den personliga integriteten.
Det finns ett allmänintresse av att rapportera om brottslighet i samhället. Brottslighet som riktar sig mot äldre och sjuka är särskilt angeläget att uppmärksamma. Jag har därför inget emot att Samnytt valt att skriva om saken.
MO:s uppgift är inte att avgöra vad som är sant eller falskt i rapporteringen, utan i stället titta på om det funnits underlag, belägg, för de publicerade uppgifterna. Som belägg har Samnytt haft en tingsrättsdom och efterföljande hovrättsdom gällande anmälaren.
Ur ett medieetiskt perspektiv är ett sådant underlag att betrakta som tillräckligt belägg – hur dessa belägg sedan används i val av vinklar och vad som lyfts fram är upp till ansvarig utgivare.
Den medieetiska fråga som uppstår är i stället om det varit rätt att publicera namn och bild på anmälaren. Det råder inga tvivel om att de brott som publiceringen berör har varit värda att uppmärksamma. I domen står att läsa om hur anmälaren utnyttjat målsägandenas skyddslöshet på ett sjukhus. Dock är det inte huruvida någon dömts för ett brott som ur ett medieetiskt perspektiv avgör om namnpublicering ska ske, utan allmänintresset. Eftersom mediet i skriftväxlingen i ärendet ifrågasätter detta så utvecklar jag den saken nedan.
Allmänintresset brukar definieras som att saken ska vara av sådan samhällsvikt att allmänheten, medborgarna, har rätt till insyn. I detta fall blir frågan om det är av stor vikt att allmänheten får kännedom om den dömde brottslingens namn samt hur han ser ut?
Här spelar brottets art in som en del. I ena änden: Ett uppmärksammat mord eller ett terrordåd brukar anses vara av sådant allmänintresse att gärningspersoner kan namnges – allmänheten har rätt till insyn till vem som begått till exempel ett terrordåd. I den andra änden: Ett snatteri har i sig typiskt sett ett lågt eller inget allmänintresse alls, vilket starkt talar emot namngivning. Organiserad brottslighet är en sådan samhällsomstörtande verksamhet som medför att allmänheten kan ha rätt till insyn i vem som begått ett dåd, medan ett enskilt våldsbrott, även om brottet i sig är förkastligt, sällan har sådant allmänintresse att namngivning bör ske.
Betydelse för allmänintresset har även den brottsdömdes position eller ställning. När dåvarande statsminister Göran Persson plockade åt sig godis i en godisaffär var namnpubliceringen given, trots resonemanget om snatteri ovan. En seriebrottsling eller en gangsterledare kan uppnå en sådan position att det finns ett allmänintresse av namngivning, medan en icke offentlig person som begår ett enskilt brott sällan bör namnges enligt principen om allmänintresse.
Sammanhanget eller miljön där brottet begåtts spelar också roll. Sker ett brott på öppen gata, i en offentlig miljö, inför mångas ögon eller som en del av till exempel gängkrig, kan allmänintresset vara större än om det sker i ett sammanhang som inte är så uppmärksammat och inte drabbar allmänheten i någon större utsträckning. Ju mer samhällsomstörtande verksamheten är, desto mer ökar allmänintresset och därmed skälen för namngivning. En farlig gärningsman som är på fri fot kan vara ett skäl för namngivning då allmänheten behöver varnas.
Givet resonemangen ovan är MO:s slutsats att publiciteten kring brottet haft ett allmänintresse medan namn- och bildpubliceringen inte har haft det. Anmälaren har inte haft en sådan ställning att han bör namnges. Även om brottet i sig varit allvarligt är det inte av den art att allmänheten har en given rätt att genom en publicering få ta del av gärningsmannens namn och utseende. Miljön där brottet begåtts är förvisso ett sjukhus, vilket ökar allmänintresset för att skriva om brottet, men det gäller inte själva namngivningen.
Invandrarbakgrund som generellt skäl för att namnpublicera saknar stöd i Publicitetsreglerna.
Sammanfattningsvis: Det har funnits ett allmänintresse i att rapportera om brottsligheten då anmälaren enligt domen utnyttjat skyddslösa personer och brotten haft sin utgångspunkt i sjukhusmiljö. Men det har inte ur ett medieetiskt perspektiv funnits skäl att namnge anmälaren. Allmänhetens rätt att få veta gärningsmannens namn genom publiceringen kan inte försvaras av allmänintresset. För det bör Samnytt klandras.
Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Varken anmälaren eller Samnytt har anfört något i sak i nämnden.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Samnytt för att ha brutit mot god publicistisk sed.
I beslutet har deltagit Stefan Johansson, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Anna Hjorth, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Robert Hårdh, Johan Trouvé och Laura Hartman, representerande allmänheten.