MEN friar Göteborgs-Posten för poddinslag om mäns våld mot kvinnor

Göteborgs-Posten, dnr. 23333, exp.nr. 5/2024

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Göteborgs-Posten.

Genom beslut den 20 november 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Göteborgs-Posten (GP).

MO:s beslut hade följande lydelse.

NN har i en anmälan till Allmänhetens Medieombudsman (MO) riktat kritik mot Göteborgs-Posten (GP) för följande publiceringar:

• Eftersnack #2 – med NA (namn angivet), publicerad på gp.se den 8 juni 2023 som en del av tidningens podcast ”Hennes namn var”(podcastavsnittet).
  
  
• Artikeln NA lämnade våldet – exet dömdes till fängelse, publicerad på gp.se den 8 juni 2023 och i papperstidningen dagen efter, då med rubriken Lämnade våldet – exet dömdes till fängelse (artikel 1).
  
  
• Artikeln NN (namn angivet) kan förlora läkarlegitimationen, publicerad på gp.se den 19 juni 2023 och i papperstidningen dagen efter, då med rubriken Ivo vill att läkarlegitimation för kritiserad kirurg ska återkallas (artikel 2).

Vad GP publicerade (i urval)

Podcastavsnittet

På tidningens hemsida beskrevs podcasten ”Hennes namn var” som en granskande podd i sex delar om mäns våld mot kvinnor och samhället som svek. Sex unga kvinnor som hittats döda porträtterades.

I eftersnack till den femte delen talade programledaren Kristina Petersen med reportern Michael Verdicchio och NA. Avsnittet var ca 57 minuter långt.

Nedan refereras avsnitt av betydelse för MO:s bedömning. Referatet gör inte anspråk på att vara ordagrant. Ibland förekommer enbart frågor. Dessa har tagits med då anmälaren särskilt har pekat på dem.

Kristina Petersen: Det här eftersnacket ska handla om hur det är att leva i en våldsam relation. Gäst är NA, kanske mest känd som en deltagare i en TV-produktion. Vi ska prata om relationer, våldsamma sådana, tidiga varningstecken, och om att anmäla och lämna och att det kan bli bättre.

(…)

Kristina Petersen: Du har ju varit med om en våldsam relation men tagit dig ur den och det ska vi ju prata om betydligt mer idag. Men först tänkte jag fråga om du kunnat lyssna på den här serien som vi gör, Hennes namn var?

(…)

Kristina Petersen: Jag tänker NA, man brukar ju säga att våld mot kvinnor kan drabba vem som helst, och det där kan ju ändå vara lite svårt att få in i sin skalle. Men du känns lite som ett bevis på att det faktiskt är så, man upplever dig som liksom stark och självständig och sådär, hade du någonsin trott att du skulle kunna drabbas av våld i en nära relation?

(…)

Kristina Petersen: Men det är ju så då att i februari i år så dömdes en man som du levt med till ett års fängelse för brott mot dig. Det handlar om fem fall av misshandel som tillsammans utgjorde det som heter grov fridskränkning, som är ett allvarligt brott. Hur var det för dig att läsa den här domen där han ju fälldes?

(…)

Kristina Petersen: Vi ska säga här också att mannen har överklagat och målet kommer då hamna i hovrätten. Han har nekat till samtliga gärningar och hans bild är ju att han inte har använt våld då. Men det är alltså fem fall av misshandel som han har dömts för då i tingsrätten. Jag tänker kan du berätta för oss om den första gången? Jag förstår att vi ska tillbaka till november 2019?

NA: Alltså det här hade ju trappats upp ganska långsamt och så, det är ju inte så att sånt här händer direkt. Första tiden var helt fantastisk, det var så kul att ha träffat en svensk kille i samma ålder. (…) Då låg ju han i en stökig skilsmässa och det fanns ju alltid en ursäkt till att han var på dåligt humör. (….) Jag hade varit i Ryssland och kollat upp om jag kunde bli gravid och drog mig för att ta upp provsvaren med honom för jag vet att det kommer bli bråk. Jag sa att det fanns en stor chans att jag kunde bli gravid och jag har ju vetat hela tiden att han inte ville ha barn så det var ju inga konstigheter med det. Men då var han lugn och sa att vi får se hur det går (…) och då gick vi in och så märkte jag att han började dricka alkohol och då visste jag att nu kommer det barka av och det gjorde det ju. Det var flera timmar av ren terror, jättehög volym och så visste jag ju att han skulle vilja komma åt min telefon så då sprang han runt sängen (…). Han slet mig ur sängen och drog mig i armen så att jag slungades in i garderoben och mitt finger var helt stukat och jag sa till honom att nu kommer jag att lämna dig så då gjorde jag det. (…) Det var inte första händelsen men en av händelserna i alla fall.

(…)

Kristina Petersen: Ja, för hur upplevde du hans kontrollbehov som det ju handlade om ändå?

(…)

Kristina Petersen: Om vi kommer tillbaka till den där natten i november, du säger då att du ändå sa till honom dagen därpå att nu lämnar jag dig. Vad var det som fick dig att ändra dig, för det blev ju inte så?

NA: Det var inte första gången det här hände, att jag gick tillbaka efter en sån händelse. (…) Och så just det här med att sömnen togs bort också för att det var ju en konstant grej. Det var ju alltid sena nätter så jag sov ju aldrig och lyckades man somna sov man ju liksom med ena ögat öppet för att man visste ju aldrig vad som skulle hända. Jag var ju helt slut nästa dag och då orkar man ju inte bråka. Jag har ingen bra förklaring mer än att man är som i en dimma, man kommer liksom ingen vart med någonting.

Kristina Petersen: Men var du rädd för honom?

NA: Ja, det var jag ju absolut. Alltså man lär sig ju att känna av energin när han kommer hem. Man visste att när han drog sig i hakan då skulle det börja. Usch, jag får gåshud när jag tänker på det. Jag kan inte ens höra hans röst idag. Jag får kalla kårar i hela kroppen. Ja, absolut, men sen var det ju dagar som var helt fantastiska och helt som att ingenting hade hänt. Det är ju den här klassiska cirkeln som de använder sig av, hade det bara varit åt skogen hela tiden hade man ju lämnat tidigare.

(…)

Kristina Petersen: Det här med kontrollbehov, känner du igen det från ditt arbete med den här granskningen?

Michael Verdicchio: Alltså det går ju som en röd tråd genom alla de här historierna och det du beskriver, det känner jag ju igen från intervjuerna vi har gjort med anhöriga, när de beskriver hur det har varit. Det har börjat med små grejer, liksom små kommentarer när de suttit i bilen eller varit och handlat. Sen så blir det successivt mer och mer. I Jennys fall till exempel upptäcker kompisarna en dag att hon inte längre har sin mobil utan att det är han som svarar.

(…)

Kristina Petersen: Nu nämnde du ju något som framgår i domen, att han kallade dig olika saker. Du sa golddigger och han har kallat dig för hora, alltså riktiga verbala kränkningar. Hur fick det dig att känna?

NA: Det är ju inte så att man sitter och pratar i ett lugnt samtal utan det är extrema utbrott. Det var utbrotten som gjorde mig mest rädd, inte själva orden. Om du är inne i ett sovrum med någon som är helt galen och står över en och skriker ”din jävla hora” så att spottet flyger. Spottade på mig gjorde han. (…) Jag vet inte hur många gånger han slängt ut mig ur huset bara för att han känt för det.

Kristina Petersen: Man kan ju verkligen förstå att i stunden så vill man försöka lugna situationen. Men hur kände du när det hade lugnat ner sig? Hur gick tankarna då?

NA: Hade du frågat mig för kanske något år sedan hade jag nog haft ett annat svar. Just nu känner jag bara att jag är äcklad av honom, det är kvinnohat att spotta på någon eller skrika jävla hora eller golddigger. Han sa att jag skulle gå och knulla någon arab, helt bara konstiga och nedvärderande saker. Var kommer hatet ifrån? Vad är det som pågår? Stundtals var han extremt smart, gullig och rolig och sedan bara som en helt ny person. Jag tror att det är det som gör en så förvirrad. Jag försökte ju få det att make sense men har lärt mig att det inte går. De kommer aldrig bli bättre eller ångra sig. Det finns ingen empati och ingen ånger eller ångest.

Michael Verdicchio: Brotten du utsattes för är ju grov fridskränkning. Det handlar ju om att man kränker någon systematiskt, liksom i syfte att bryta ner den här personens självkänsla. Känner du igen dig i det? Hur påverkades din självkänsla av allt det här?

NA: Alltså idag känner jag ju att jag är tillbaka till den jag var innan. Jag kan inte säga att jag inte blev påverkad för det blir man ju. Jag blev den asociala, mer tillbakadragna som undviker bråk. Jag ville inte mingla eftersom han kunde söka upp alla som hade varit på ett event och om jag inte hade sagt att vissa personer varit där blev det liv över det så jag undvek alla de grejerna. Då blir man ju inte sig själv och nu efteråt är jag fortfarande lite paranoid. Man är lite mer försiktig än vad man var innan men det kanske är normalt efter allt som har hänt.

(…)

Kristina Petersen: Det är ju då ett drygt år som den här domen handlar om. Alltså ett drygt år av misshandel och kränkningar. Visste folk omkring dig hur du hade det?

NA: Jag var ju på polisförhör i två hela dagar så det är betydligt mycket mer som har hänt än de här fem fallen men jag måste säga att det inte var många som visste om det här. De som visste om det var ju mina vittnen och jag är verkligen lyckligt lottad som har vänner som lyssnat och förstått och som hjälpt men aldrig dömt. Jag har nära vänner som inte visste någonting, och efter att jag gjort anmälan så ville jag inte prata om det. Dels på grund av att jag inte visste om det skulle bli åtal, dels för att jag ville landa i det själv. Själva anledningen till att jag anmälde honom var att jag inte ville ha på mitt samvete om han gör det igen mot sin nästa. Det hade varit det värsta av allt om jag inte anmälde och sen går han och i värsta fall skadar någon jättegrovt.

(…)

Kristina Petersen: Men från det att du bestämde dig för att lämna till att du faktiskt gjorde det, hur lång är den perioden?

NA: Det som hände i Oslo, då hade vi haft ett break innan. Så hände det så snabbt när jag kom tillbaka efter det. Alla de här bråken eskalerade på ett annorlunda sätt. De var ju violent och verbal. De blev vassare och farligare på något sätt, mer hotfullt. Så jag visste väl efter Oslo att det här går inte, jag måste ta mig ur. Så då började tankarna om var och när och hur. Alla bilder och ljudfiler som jag hade skickade jag vidare till mina kompisar som bevismaterial. Jag kände att jag måste ha bevis för det här om det skulle hända mig något riktigt allvarligt.

Kristina Petersen: Vad var det som hände i Oslo?

NA: Vi var där under julen och bodde på hotell och så var vi hemma hos några kompisar till honom på middag. Tillbaka på hotellet fick han för sig att jag hade flörtat med någon gammal gubbe som satt i baren. När jag sen låg i hotellsängen så kom han ut ur badrummet och frågade var jag skulle sova i natt. ”Inte i den här sängen” sa han, ”det är ju jag som har betalat för rummet”. Sen sa han att jag skulle sova på golvet. Det slutade med att han sparkade mig ur sängen så att jag skulle sova på golvet och gick runt sängen och slet mig upp och ner i badrockens skärp och släppte mig flera gånger i golvet. (…)

Michael Verdicchio: Jag känner ju igen de historier som vi har berättat om. I podcasten berättar vi om kvinnor som faktiskt har dött för att de levt i sådana här våldsamma relationer. Kände du någonsin så? Var du någonsin rädd att det skulle gå så långt för dig?

NA: Nej det gjorde jag faktiskt inte, att han skulle slå ihjäl mig eller något. Men däremot så, den absolut sista händelsen när jag fick en bula i pannan och skärsår, då kände jag att det hade eskalerat så pass att nu var han inte ens rädd att folk skulle se skadorna. Då kändes det som att om han till och med tappat den spärren, vad skulle bli nästa? Jag menar, jag blev piskad med en paljettklänning för att någon hade kommenterat på min Instagram att jag var fin i håret. Då kände jag att nu måste jag härifrån. Det var end of story efter det.

Kristina Petersen: Hur kom du loss till slut?

NA: Den natten var så sjuk och hysteriskt galen. Jag hade hela armen i gips för att jag hade brutit tummen i en tennisolycka. Vi kom hem, han tog min telefon och låste in sig på toaletten. (…) Sen kom han in och började skrika på mig att jag var en hora, en golddigger, att jag var otrogen och det ena med det tredje. Då blev han helt galen, gick runt sängen, tog tag i en paljettklänning och ställer sig en meter över mig och piskar mig typ tiotals gånger i huvudet, rakt över ansiktet. Jag får typ ta skydd och då hade jag gömt min amerikanska telefon i hundsängen för jag visste att han skulle försöka ta min svenska telefon och då hade jag i alla fall kvar den ena för att ringa efter hjälp men han försökte hitta den. Han gick in i garderoben helt naken och sliter ut alla kläder jag har, tömmer alla väskor, river ut alla skor, helt galen. Jag kommer ihåg att jag var äcklad, tänkte ”du är fan inte helt klok”, jag var done done done. Värsta blåtiran, värsta blåmärket i pannan. Och så kom min kompis och hämtade mig. (…) När jag skulle tillbaka och hämta saker jag glömt fick jag klä av mig alla mina kläder för att han trodde att jag hade mikrofon på mig.

Michael Verdicchio: Jag känner igen de andra historierna när flickvänner som utsatts för det här våldet under så lång tid och att det blir så jävla grovt och våldsamt. Har du tänkt någonting, vad är det som får de här männen att bete sig så? Har du några teorier kring det?

NA:  Ja det har jag gjort. Jag har tänkt, kommer det från barndomen? Jag vet att jag ju inte gjorde något fel. Jag vet inte om det är något de föds med, om det hänt någonting, jag vet inte. Men oavsett så är det fruktansvärt. Jag vet inte om de andra hade någon bra teori där?

Michael Verdicchio: Jag vet att jag har tänkt den tanken att om det handlar om att man bryter ner någon annan för att man själv har så jävla dålig självkänsla och är så liten inombords att man måste bryta ner någon annan.

(…)

NA: Idag ser jag det mer som fasen vilken tur jag har att jag tog mig ur det där och att det inte blev ännu värre än vad det egentligen var, för man vet aldrig hur det hade sett ut idag om jag inte hade tagit mig ur det. Det är en del av mig som inte vill kännas vid det jag varit med om. Jag vill inte tycka synd om mig själv för att jag vet att det finns de som har det hundra gånger värre.

Kristina Petersen: Hur ofta tänker du på det här?

NA: (…) jag vet hundra procent att jag har talat sanning och det finns så mycket mer värre saker som jag typ inte ens har tagit upp.

Kristina Petersen: Vi ska säga det igen att mannen har överklagat och har ju rätt att få sin dom prövad såklart.

(…)

Artikel 1

Artikeln, som i allt väsentligt var likalydande i papperstidningen och på gp.se, var baserad på NA:s berättelse i podcasten, bland annat om hur hon blivit slagen i ansiktet med en paljettklänning. Den innehöll därutöver uppgifter från tingsrättsdomen och svar på frågor som tidningen ställt till NN:s advokat. Dessa delar refereras nedan.

Utdrag ur artikeltexten

I början av året dömde tingsrätten expojkvännen till ett års fängelse för grov fridskränkning. Det rörde sig om fem fall av misshandel. Mannen hade nekat till samtliga gärningar, och att han skulle ha utövat våld, och hade överklagat domen till hovrätten.

Enligt domen hade vissa av misshandelsbrotten ”varit av allvarligare karaktär med utdragna förlopp och med särskilt kränkande inslag”. Domstolen slog också fast att gärningarna varit ett led i en ”upprepad kränkning av NA:s integritet. Gärningarna har också varit sådana att de kunde förväntas allvarligt skada hennes självkänsla”.

Enligt tingsrättens dom hade gärningarna ”präglats av förnedrande inslag där NA har nekats rätt till självbestämmande kring sin kommunikation, sitt privatliv och sin egendom i form av sin mobiltelefon”.

(…)

Tidningen hade ställt följande frågor till expojkvännen via hans advokat:

Rätten slår fast att brottet är grov fridskränkning då gärningarna varit led i upprepad kränkning av NA:s integritet. Hur ställer sig din klient till det? I domen beskrivs återkommande ett kontrollbehov, hur din klient t ex vill ha tillgång till NA:s mobil. Hur ser han på det i dag? Har din klient använt våld mot NA?

Advokaten svarade via mejl:

”Min huvudman förnekar samtliga handlingar som åklagaren och målsäganden gör gällande. Hans inställning framgår delvis av hans förhör under huvudförhandlingen vid tingsrätten, samt i överklagandet av tingsrättens dom till hovrätten. Inställningen kommer naturligtvis att utvecklas under huvudförhandlingen vid hovrätten. Som min huvudmans advokat avser jag inte att avslöja försvarets taktik inför hovrättsprocessen, och avböjer därför att besvara frågorna.”

Övrigt

På papperstidningens förstasida puffades för artikeln, som var en del av tidningens granskning ”Hennes namn var”.

I artikeln fanns faktarutor om grov fridskränkning och även granskningen.

Artikel 2

Artikeln var i allt väsentligt likalydande i papperstidningen och på gp.se.

Förstasidan

På papperstidningens förstasida puffades för artikeln.

Ingressen inne i tidningen

Göteborg: Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) ville att kirurgen NN:s

läkarlegitimation skulle återkallas. Bakgrunden till beslutet var bland annat att han vid över 20 tillfällen skulle ha fotat avklädda och sövda kvinnor för att sedan sprida bilderna. NN själv nekade till att han skulle gjort någonting fel.

– Inga foton är tagna utan patienternas medgivande, sa NN.

Insidesartikeln

NN hade sedan år 2010 drivit X-kliniken i Göteborg som utför en rad olika kosmetiska ingrepp. NN var verksamhetschef och klinikens enda kirurg.

Kliniken, och kirurgen själv, hade vid flera tillfällen varit föremål för granskning. Senast i februari hade Ivo framfört kritik på flera punkter efter att de sedan år 2018 granskat totalt 62 patientjournaler. Då hade myndigheten nöjt sig med just kritik, utan att föra ärendet vidare.

I maj hade GP kunnat berätta om hur NN – trots flera anmälningar från klienter och skarp kritik från Ivo – kunnat fortsätta sin verksamhet. Anmälningarna har bland annat rört kosmetiska resultat och bemötande.

NN hade en läkarlegitimation och en utbildning inom kirurgi. Han kallade sig för ”estetisk kirurg”, men var inte legitimerad plastikkirurg. Nu ville Ivo att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) återkallade hans legitimation. De ville dessutom att legitimationen drogs in under tiden som utredningen pågick.

”Ivo anser att NN har visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket som läkare”, gick det att läsa i anmälan.

Bakgrunden till Ivo:s anmälan var bland annat en tingsrättsdom från den 16 februari i år där NN dömts till ett års fängelse. Brottet hade inte begåtts i samband med hans yrkesutövning och domen hade inte vunnit laga kraft. Den var överklagad till hovrätten där inget datum för huvudförhandling var bestämt i nuläget.

NN nekade till samtliga anklagelser.

Utöver domen i Göteborgs tingsrätt hade det kommit in en anmälan till Ivo från en annan person. Anmälan handlade om att NN vid upp till 25 tillfällen hade skickat bilder på sövda patienter till en tidigare partner. Partnern skulle vid ungefär samma tid ha haft en anställning på hans företag.

23 av de 25 fotona skulle vara ”selfies” på NN själv med de sövda patienterna i bakgrunden. Kropparna skulle enligt anmälan vara avklädda med endast könsdelar täckta. På vissa av bilderna skulle det finnas kommentarer eller ”emojis”.

På två av bilderna skulle NN stått utan tröja, vilket Ivo påpekade,

inte var den klädsel som krävdes för att förebygga smittspridning vid operation.

På ytterligare ett foto skulle NN kolla in i kameran när han genomförde en fettsugning. Som text till bilden stod det ”En kvar, spaghetti och köttfärssås? Båtmiddag på Särö?”. De flesta fotona skulle vara skickade mellan januari och mars år 2017, enligt Ivos anmälan.

I en intervju med GP berättade NN att han varken ansåg att domen eller fotona borde ligga till grund för en indragen läkarlegitimation. Samtidigt sa han att han

fått ta del av anmälan kvällen före intervjun och inte helt hunnit sätta sig in i den på detaljnivå.

När det kom till tingsrättsdomen underströk NN att den ännu inte vunnit laga kraft och att han därför inte borde ansetts olämplig som läkare på grund av den.

– Jag har en tilltro till det svenska rättssystemet och har goda förhoppningar om att bli frikänd efter att vi lagt fram flera nya vittnen och lämnat in ytterligare bevis till hovrätten, sa NN.

Gällande de foton som han skickat till sin tidigare partner nekade han också till att han gjort någonting fel. Han menade att fotona tagits med godkännande från klienterna och att de skickats till partnerns tjänstemobil i jobbsyfte som en del av ett projekt inom ramen för verksamheten.

– Bilderna är tagna helt ur sitt sammanhang för att skapa ett falskt narrativ.

NN menade även att ett sekretessavtal ingåtts för att bilderna inte skulle spridas vidare.

– Anmälan från Ivo innehåller ju inte hela bilden och i mitt yttrande till Socialstyrelsen kommer jag få möjlighet att ge den. Sen har jag god tillit till Socialstyrelsen, sa NN.

Varför han på ett par av bilderna inte haft någon tröja i operationssalen förklarade han med att det var en väldigt varm dag och att han svalkat sig mellan operationerna för att kunna behålla sin skärpa.

Han sa också att det vid tidpunkten inte varit någon pågående operation i salen. På en av bilderna där han bar ett svettband sa han i svaret till Ivo att det behövts på grund av att fettsugning var ansträngande.

Vissa av fotona menade han också inte var helt äkta, utan redigerade i efterhand. Att det till bilderna, vid flera tillfällen, förekommit privat kommunikation menade han enligt svaret till Ivo, varit på grund av att han och mottagaren både haft en privat relation och en yrkesrelation.

Trots de förklaringar som NN presenterat ansåg ändå Ivo att hans legitimation borde återkallas. Ivo menade att tingsrättens bedömning och målsägandens berättelse ”inte är förenlig med legitimationens huvudfunktion i att

utgöra en garanti för en viss kunskapsnivå och sådana personliga egenskaper hos en yrkesutövare att denne förtjänar allmänhetens och myndighetens förtroende.”

När det kom till fotograferandet och spridandet av fotona ansåg Ivo att NN:s hantering inte låg inom ramen för yrkesutövningen. Dessutom framkom det att den tidigare partnerns tjänsteavtal börjat gälla från september 2017, ett par månader efter att de flesta fotona skickats.

NN sa dock att deras samarbete inletts i slutet av 2016 och att partnern i samband med det skrivit under ett sekretessavtal för att bilderna inte skulle spridas vidare. Oavsett om det fanns medgivande från kvinnorna eller inte och oavsett

om det fanns ett sekretessavtal eller inte, ansåg Ivo att beteendet inte låg i linje med rollen som läkare.

”Fotografierna består av nakna kvinnor som ligger sövda på operationsbord. Dessa kvinnor har anlitat NN för att han ska genomföra kirurgiska ingrepp. Vid

tillfället för fotograferingarna har kvinnorna varit helt försvarslösa och har inte haft någon möjlighet att påverka NN:s hantering av dem”, skrev Ivo.

(…)

Ärendet låg nu hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, som är en del av Socialstyrelsen. I ett mejl svarade HSAN:s presskontakt att ärendet var såpass nyinkommet att man i nuläget inte kunde uppskatta när det var klart.

Övrigt

I artikeln fanns en bild på NN.

Anmälan

Publiceringarna anmäldes av NN, som i huvudsak anförde följande.

I publiceringarna var han både direkt och indirekt utpekad inför en större krets. Uppgifterna hade skadat honom personligen och yrkesmässigt samt även skadat hans familj. Vänner hade tagit avstånd och flera patienter hade avbokat, något som medfört ekonomisk skada. Han har av tidningen pekats ut som kvinnomisshandlare, en våldsam person med kontrollbehov och mördare.

Allmänintresset för att en privatperson var dömd i tingsrätten, i en dom som inte vunnit laga kraft, var mycket lågt. Han hade ingen sådan ställning i offentligheten som medförde att han skulle behöva tåla publiceringar som de aktuella. Intrånget i hans privatliv var mycket stort.

Tidningen hade helt oemotsagt låtit NA berätta om hur ex-pojkvännen (alltså han själv) terroriserat henne. Beslutet att inte namnpublicera honom i podcasten eller artikeln innebar att tidningen förstått hur allvarliga anklagelserna mot honom var.

Att publicera intervjun med NA under serien “Hennes namn var”, som handlade om kvinnor som mördats av sina män, gjorde det ännu allvarligare. Kontexten gjorde att han likställdes med mördarna och detta när det i själva verket handlade om en dom som inte vunnit laga kraft och där han mot sitt nekande blivit dömd för fridsbrott. Både fridsbrott och mord var hemska brott men det fanns en skillnad.

Alla som var intresserade av att lyssna på eller läsa om NA kunde identifiera honom. Visste man inte vem han var räckte det med en internetsökning.

Elva dagar efter publiceringen av podcastavsnittet och den första artikeln publicerade tidningen en artikel om honom där han namngavs. I artikeln nämndes tingsrättsdomen. Privata meddelanden och bilder som skickats mellan honom och NA citerades och beskrevs. Det framgick tydligt av texten att han och NA, som dock inte namngavs, hade haft en såväl yrkesmässig som privat relation.

Att göra dessa publiceringar inom loppet av elva dagar innebar ett ännu starkare indirekt utpekande. Att i en första publicering inte namnge den ena av två parter och sedan i en andra publicering namnge den andra av de två parterna men då inte namnge den första parten, kunde inte få vara ett sätt för mediehus att komma runt sitt ansvar att inte peka ut en person.

Särskilt om podcastavsnittet

I podcastavsnittet började programledaren med att berätta att podden handlade om att leva i en våldsam relation. Genom sitt uttryckssätt och formulering av frågor slog programledaren flera gånger fast att han var våldsam, kontrollerande och hade kränkt NA verbalt. Detta utan att i sammanhanget nämna att domen mot honom inte vunnit laga kraft och utan att det funnits belägg för påståendena.

Det var först drygt åtta minuter in i avsnittet som lyssnarna fick höra att han nekat till brott och har överklagat domen. Programledaren sa detta på ett sätt som gav intrycket att det stod klart att det skett fem fall av misshandel och att han var dömd.

Genom att det i podden talades om granskningen “Hennes namn var”, som handlade om kvinnor som levt i våldsamma relationer och blivit mördade av sina män, och drogs paralleller till de fallen jämställdes han med män som mördat. Underförstått var han en man som mördade kvinnor. Även genom att fråga NA om hon var rädd för att det skulle gå så långt för henne målades han ut som en mördare. Det var fråga om oerhört skadliga uppgifter.

När reportern frågade NA hur allt han gjort hade förändrat henne slogs fast att allt som omfattades av tingsrättsdomen, men också annat som NA hade berättat om, hänt i verkligheten. De uppgifter som gick utöver domen var sådant som han inte haft någon möjlighet att försvara sig mot eller bemöta.

Vid ett tillfälle sa NA att det fanns värre saker som hon inte ens har tagit upp. Genom sammanhanget, en podd som handlade om män som mördade kvinnor, leddes lyssnare att tro att det var något liknande som NA syftade på. Ingen av de andra påtalade att han inte var där och kunde försvara sig.

Även om programledaren sa att han hade överklagat och hade rätt att få sin dom prövad valde tidningen att upprepade gånger slå fast att allt hade hänt. Brasklappen mildrade därför inte den skada han orsakats.

Vad NA uttalat om att han skrikit och spottat på henne utgjorde förtal.

Särskilt om artikel 2

I artikeln namngavs han. Det angavs att han kunde förlora sin legitimation och hänvisades till tingsrättsdomen. Han hade valt att ställa upp på intervjun för att få möjlighet att tillbakavisa uppgifter som rörde hans företag, rykte och profession. Han hade aldrig ställt upp om han förstått att tidningen skulle skriva om hans privatliv eller tingsrättsdomen.

Han hade vid det aktuella tillfället inte lyssnat på podden då hans vänner avrått honom från detta med anledning av de grova påhoppen mot honom. Hade han vetat hur programledaren och reportern talade om honom hade han inte ställt upp på intervjun.

Tidningen hade klandrats av Pressens Opinionsnämnd i ett tidigare ärende för ett utpekade likt det nu aktuella (exp. nr. 97/2018, dnr. 17390).

Gällande allmänintresset hade tidningen även klandrats för att ha namnpublicerat en läkare, detta i ärende med exp. nr. 47/2018, dnr. 12/2018. I det ärendet var läkaren anmäld och dennes läkarlegitimation under prövning men namnpublicering ansågs inte motiverad. Det var anmärkningsvärt att tidningen, trots att den tidigare klandrats för liknande publiceringar, upprepade samma klandervärda handling genom publiceringarna om honom.

Mediernas Etiknämnd hade vidare i ett ärende klandrat Exakt24 för att ha pekat ut en person som terrorist (ME 21263). Det var minst lika allvarligt att peka ut någon som kvinnomisshandlare, våldsam, kontrollerande och, indirekt, mördare.

Tidningens svar

MO bad tidningen att yttra sig över anmälan såvitt avsåg podcasten och artikel 1. GP svarade genom Johan Sköld, redaktionschef. I huvudsak anfördes följande.

GP hade i ett antal artiklar rapporterat om NN och hans klinik vid namn X-kliniken där han var verksamhetschef och kirurg. Tidningen hade också, oberoende av den rapporteringen, även rapporterat om tv-profilen NA:s historia där hon berättade om att ha levt i en våldsam och destruktiv relation. NN ansåg att han i dessa sistnämnda publiceringar – trots att han inte var namngiven – blev utpekad.

Publiceringen var av betydande allmänintresse av flera anledningar. Både artikeln och eftersnacket under vinjetten ”Hennes namn var” belyste ett allvarligt och relevant samhällsproblem, nämligen våld i nära relationer. Det var en angelägen fråga som påverkade många människor och som krävde diskussion och uppmärksamhet för att skapa en medvetenhet om problemen som fanns.

Att låta tv-profilen NA berätta sin historia var en viktig aspekt av detta. Genom att hon delade med sig av sin erfarenhet inspirerade hon andra som kanske befann sig i liknande situationer att våga söka hjälp. Det kunde potentiellt rädda liv och hjälpa människor att ta sig ur destruktiva relationer.

Att även följa den rättsliga processen och rapportera om rättssystemets hantering av den här typen av frågor var också en viktig aspekt i rapporteringen. Tidningen ansåg att publiceringarna fyllde en central roll i att öka medvetenheten om ett utbrett samhällsproblem, de gav en röst åt offer och belyste relevanta rättsliga frågor.

Med detta sagt var det också viktigt att känsliga uppgifter publicerades med försiktighet och på ett försvarligt sätt utifrån ett medieetiskt perspektiv. Trots att det handlade om allvarlig brottslighet där NN också blivit dömd i domstol hade hans namn utelämnats i publiceringarna.

NN kopplade i sitt resonemang ihop olika artiklar, bland annat en där han var namngiven. I egenskap av läkare och verksamhetsansvarig för X-kliniken hade NN en samhällsviktig roll som var allmänintressant att granska. Det var viktigt att diskutera och granska yrkesutövning inom hälso- och sjukvården, särskilt när det rörde sig om eventuella överträdelser eller oegentligheter som kunde påverka patienters välbefinnande och förtroendet för vården. Tidningen ansåg därför att namnpubliceringen i denna artikel var motiverad.

I artikeln nämndes också att NN dömts till fängelse, men det framgick inte vilket brott det handlade om. Det gick därför inte att med hjälp av uppgifterna i podden ”Hennes namn var”, där han alltså var anonymiserad, härleda att det handlade om samma dom, som NN ville göra gällande. Med det sagt var NN inte utpekad.

Tidningen hade gjort noggranna överväganden för att minimera risken för identifiering av NN inför en vidare krets. Han var som sagt inte namngiven i podden eller tillhörande artikel, detta trots att det handlade om allvarlig brottslighet, och varken tidpunkt eller plats för händelserna framgick.

I publiceringarna gjordes också tydligt var i rättsprocessen ärendet låg och att NN, trots fällande tingsrättsdom, fortsatt nekade till alla anklagelser. GP hade också ställt noga övervägda frågor till NN som via sin advokat tydligt svarat med att hans klient nekade till alla anklagelser men i övrigt avböjde att kommentera.

Anmälaren hade inte heller, såvitt tidningen kände till, vid något tillfälle efter artikelns publicering hört av sig till tidningen för att lämna synpunkter på innehållet eller önska korrigering av påstådda sakfel.

NN menade att han framställts som kvinnomisshandlare och en våldsam person. GP konstaterade att tingsrätten i början av året dömt NN till ett års fängelse för grov fridskränkning, där fem fall av misshandel ingick. Enligt domen hade vissa av misshandelsbrotten ”varit av allvarligare karaktär med utdragna förlopp och med särskilt kränkande inslag”. GP hade på ett korrekt sätt rapporterat kring detaljerna som rörde ärendet.

NN menade också att tidningen framställt honom som mördare. GP hade aldrig på något sätt påstått att NN var en mördare. Det hade heller aldrig antytts. Tvärtom hade tidningen varit väldigt tydlig med att berätta exakt vilka brott han var dömd för i tingsrätten och hans egen inställning till domen.

Sammanfattningsvis menade GP att publiceringarna var sakliga och relevanta och att anmälaren inte drabbats av någon omotiverad publicitetsskada.

Anmälarens kommentar

NN anförde angående tidningens svar i huvudsak följande.

GP försökte göra gällande att publiceringen gällde samhällsproblemet med våld i nära relationer. Publiceringen skedde under paraplyet ”Hennes namn var”, vilket var en större publicering med en gemensam nämnare: kvinnor som mördats av sina män. Det var i det sammanhanget som läsaren och lyssnaren tog del av publiceringen. Detta var en stor del i den publicitetsskada han drabbats av.

Det kunde noteras att tidningen i sitt svar på anmälan utgått från att misshandeln faktiskt hade ägt rum i verkligheten och detta trots att det inte fanns någon lagakraftvunnen dom eller andra belägg för påståendet. Bland annat skrev tidningen att NA, genom att dela med sig av sin erfarenhet, inspirerade andra som kanske befann sig i liknande situationer att våga söka hjälp. Det som var överklagat till hovrätten handlade just om huruvida hon hade någon sådan erfarenhet.

Tidningen beskrev att det var viktigt att låta NA berätta sin historia men man lämnade helt åt sidan att de flesta av de etiska övertrampen gjordes av GP:s

programledare och reporter som gång på gång fastslog att saker skett som de själva omöjligt kunde ha någon som helst insikt om. Det utgjorde en stor del av publicitetsskadan.

Hade det enbart varit NA som berättat om sin syn på vad som skett, hade publicitetsskadan varit stor men inte alls lika stor som den nu blivit på grund av programledarens och reporterns återkommande övertramp. Gång på gång fastslog de att han hade begått brott som alltså inte ens rättsväsendet hade fastställt.

Tidningen argumenterade för att publiceringen varit rimlig eftersom han dömts i tingsrätten men enligt en undersökning som Domstolsverket gjort ändrades 44 procent av tingsrättens domar i hovrätten. Det var därför inte rimligt att publicera en överklagad dom där det dessutom tillkommit ny bevisning.

GP hävdade att han var anonymiserad i de anmälda publiceringarna. Det var inte sant. Genom att publicera NA:s namn var han utpekad.

Han förstod inte hur tidningen kunde hänga ut en privatperson på det sätt som tidningen gjort. Det var inte försvarligt ur ett medieetiskt perspektiv. Tidningen borde ha varit mer försiktig.

Vad tidningen anfört om att han aldrig påståtts vara en mördare stämde inte. I podden likställde reportern hans relation med NA med relationer där mannen mördat kvinnan, bland annat genom att fråga om NA var rädd för att det skulle gå så långt för henne. Underförstått innebar detta ett påstående om att han var kapabel att mörda.

Ytterligare skriftväxling

GP

I artikeln där NN namngavs framgick inte vilket brott han dömts för. Det gick därför inte att koppla vad som där angavs om domen till det som sades i podden.

Medieombudsmannens bedömning

MO prövar om anmälaren, genom de anmälda publiceringarna, orsakats en oförsvarlig publicitetsskada.

Särskilt om artikel 2

NN är läkare samt grundare av och företrädare för X-kliniken, som erbjuder estetisk kirurgi. Mot denna bakgrund finns ett allmänintresse av sådant som kan påverka förtroendet för honom som läkare. Att tidningen valt att rapportera om att Ivo begärt att hans läkarlegitimation ska återkallas, och i sammanhanget namnge honom, finns därför inget att invända mot. NN har fått utrymme att bemöta den kritik som riktats mot honom, och tidningen har även redogjort för vad han anfört inför Ivo:s beslut. Sammantaget finns inte anledning att klandra tidningen i denna del (artikel 2).

Vad gäller den anmälda podcasten och tillhörande artikel (artikel 1) konstaterar MO följande.

Allmänintresse

Det står klart att det övergripande ämnet för publiceringen, mäns våld mot kvinnor, har ett oavvisligt allmänintresse. Den som utsatts för sådant våld har rätt till sin historia och måste kunna berätta om det. Trots det stora allmänintresset måste dock alltid en medieetisk avvägning göras med hänsyn till den publicitetsskada som kan uppstå.

Utpekande

NN har anfört att artikel 2, i vilken han namnges, har medfört att han pekas ut även i de första publiceringarna då den dom som meddelats mot honom nämns i den andra artikeln. MO, som konstaterar att domen inte tas upp mer än i korthet och att den andra artikeln publicerades elva dagar efter den första, anser inte att NN genom detta har pekats ut. Frågan är då om han av andra anledningar kan anses utpekad.

Att det exempelvis genom en internetsökning går att ta reda på vem en person är innebär inte ett utpekande i medieetisk mening. Av betydelse för bedömningen är i stället om det genom uppgifterna i publiceringarna går att förstå vem som åsyftas. NN namnges inte i publiceringarna. I ett sammanhang nämns att han är svensk och i podden sägs även att han är i samma ålder som NA. Förutom det lämnas inga andra identifierande uppgifter om NN än att han är hennes tidigare partner.

Som MO förstått det har NA, känd bland annat för sin medverkan i en uppmärksammad realityserie, och NN, som genom sitt yrke även han fått en viss plats i offentligheten, omskrivits som par och också synts tillsammans i olika sammanhang. De som vetat om relationen kan därför förstå att NA:s berättelse handlar om NN. Inför denna krets är han således utpekad.

Belägg

Det är ostridigt att NN, vid tiden för publiceringarna, hade dömts i tingsrätten för grov fridskränkning gällande fem fall av misshandel. Domen var överklagad till hovrätten och hade alltså inte vunnit laga kraft. Även om en fällande tingsrättsdom många gånger är tillräcklig som underlag för ett påstående om brott måste mediet göra en egen bedömning av om det är medieetiskt motiverat att publicera uppgifterna. Det ska noteras att en doms offentlighet inte per automatik innebär att dess innehåll fritt bör publiceras.

Förutom domen har tidningen haft NA:s egen berättelse som underlag för det som publicerats. Dessa belägg måste dock vägas mot uppgifternas skadlighet.

Uppgifternas skadlighet

I publiceringarna berättar NA att hennes tidigare partner misshandlat och på andra sätt kränkt henne under deras relation, bland annat genom kontrollerande beteende och med nedsättande ord. Beskrivningarna är detaljerade och innehåller uppgifter av integritetskänslig natur, till exempel de ingående beskrivningarna om hur konflikterna har utspelat sig. Sammanhanget i vilket uppgifterna publicerats, en poddserie om kvinnor som mördats av män de haft en relation med, inskärper allvaret i det som anmälaren anklagas för. Även med beaktande av beläggen för uppgifterna och ämnets stora allmänintresse står det klart att det är uppgifter som är mycket skadliga för honom.

Bemötande

Både i podden och i artikeln nämns att anmälaren nekat till anklagelserna och har överklagat domen, som inte vunnit laga kraft. I artikeln har han därtill, via sin advokat, fått möjlighet att till tidningen kommentera brottsanklagelserna mot honom. NA:s uppgifter om att anmälaren gjort sig skyldig till mer än det som omfattas av domen, och delvis värre saker, har han dock inte fått bemöta särskilt.

Sammanfattande bedömning

Det är viktigt att en tidning speglar allvarliga samhällsproblem och GP har generellt gjort en ambitiös och angelägen serie publiceringar. Men även om det brott som anmälaren dömts för är mycket allvarligt, och att mäns våld mot kvinnor har ett stort och oavvisligt allmänintresse, så passerar mediet en etisk gräns när det låter NA berätta mycket integritetskänsliga detaljer om anmälaren och deras tidigare relation. Hon kommer också med påståenden om ytterligare och värre händelser som inte har prövats i domen. NA har rätt till sin historia och den är viktig, men det betyder inte att den så ingående kan spridas av mediet rakt av, när anmälaren är utpekad för alla som haft kännedom om den tidigare relationen, vilket inte är en obetydlig krets. GP kan därmed inte undgå klander.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Både mediet och anmälaren har yttrat sig i nämnden. De har sammanfattningsvis anfört följande.

Mediet:

Det är viktigt att den här typen av starka och viktiga berättelser får se dagens ljus. MO:s linje innebär i förlängningen att våld som sker i nära relation inte är något som kända kvinnor kan prata om offentligt, inte ens när det finns fällande dom. MO har dragit fel slutsatser i sin bedömning gällande både anmälarens möjligheter att bemöta kritiken samt tolkningen av vad som framförts i publiceringarna.

Anmälaren:

Podd-serien förmedlade, bl.a. genom namnet på serien och kvinnorna som beskrevs, tydligt att det handlade om kvinnor som dödas av sina män. Den publicitetsskada som han drabbats av, genom att uppgiftslämnaren helt oemotsagd har fått föra fram sina påståenden, består. Mediet berättar inte om vittnesmål som talar emot att uppgiftslämnarens beskrivning är sann. Vidare bortser mediet från att tingsrättsdomen inte vunnit laga kraft.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Nämnden instämmer i MO:s bedömning när det gäller att anmälaren, trots att han inte har namngetts i de nu aktuella publiceringarna, får anses vara utpekad i en inte obetydlig krets. Vidare instämmer nämnden i att de uppgifter som har lämnats har varit mycket skadliga för honom, särskilt med beaktande av det sammanhang som uppgifterna har förekommit i.

Med hänsyn till ämnets angelägenhetsgrad och att det, främst genom tingsrättsdomen, funnits belägg för påståendena om att han har begått brott av den ifrågavarande karaktären mot uppgiftslämnaren anser nämnden ändå att publiceringarna ryms inom vad som ur ett medieetiskt perspektiv får anses försvarligt.

Vid en samlad bedömning finner Mediernas Etiknämnd inte skäl till medieetiskt klander av Göteborgs-Posten.

I beslutet har deltagit ordförande Johan Danelius samt Martin Schori, utsedd av Publicistklubben, Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Eva Burman, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Kajsa Stål, utsedd av TV4, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Ruth Mannelqvist, Göran Collste, Anders Forkman och Karin Johannesson representerande allmänheten.

Dessutom har Hermine Coyet Ohlén, utsedd av Sveriges Tidskrifter, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio och Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, närvarat vid behandlingen av ärendet.