MEN klandrar Aftonbladet för politisk stämpling

februari 19 2024


Aftonbladet klandras då tidningen utan belägg pekade ut Jonathan Kärre som högerextremist.

Aftonbladet, dnr. 23288, exp. nr. 6/2024

Mediernas Etiknämnds beslut

Mediernas Etiknämnd klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publi­cistisk sed.

Genom beslut den 16 oktober 2023 hänsköt Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Aftonbladet.

MO:s beslut hade följande lydelse.

Allmänhetens Medieombudsman (MO) har tagit emot en anmälan mot en kolumn i Aftonbladet som publicerades den 3 juni 2023 på mediets sajt, aftonbladet.se. Rubriken har ändrats tre gånger. Först löd den Nu är utpressningar en del av extremhögerns krig, sedan Blivit en sport för högerradikala att soc-anmäla. Den slutliga rubriken löd: Har de som ansvarar för vår säkerhet koll på hur snabbt det kan gå?

Vad mediet publicerade

Kolumnen, som hade vinjetten ”Extremhögern”, löd:

”När swishjournalisten Joakim Lamotte hotar bibliotekschefen i Olofström med att röja identiteten på två sagoläsande dragqueens som biblioteket har bokat vet han exakt vad han gör.

Han vill dels få som han vill (själv bli inbjuden till sagostund för att därefter skicka en faktura), men framförallt vill han skapa ett prejudikat: har du svårt att få gehör för din vilja? Utpressa!

Samma sak gör Jonathan Kärre, som startat ett krig mot Gröna Lund efter att ha hamnat i tjafs med ett killgäng, när han hotar att publicera bilder på när nöjesparkens trygghetschef är utklädd och bär ett låtsasvapen. Om inte samme chef ’ringer inom 48 timmar och ursäktar sitt aggressiva bemötande’, ett tilltag Kärre sedermera själv bett om ursäkt för.

Dragqueens och utklädda Gröna Lund-chefer borde inte behöva vara rädda för dessa publiceringar, men i dag är det en risk att hamna i skottgluggen på det här sättet.

Kärre gjorde i sin ursprungliga tråd på Twitter klart att grabbarna som gick före i kön hade invandrarbakgrund, utan att skriva det rakt ut.

Att extremhögern är livrädda för såväl invandrare som drag queens är välkänt. Hade saken inte handlat om de här två politiskt laddade frågorna hade utpressningen varit lönlös, men nu placeras den i en kontext som lockar till sig en mobb av rasister, homo- och transfober.

Ett annat sätt att statuera exempel är att anmäla folk för förtal. Högerextremisten Christian Peterson, medarbetare på hatsajten Exakt24 och som kandiderat för Alternativ för Sverige, driver sedan en tid tillbaka projektet Förtalsombudsmannen. Det syftar till att tysta politiska motståndare genom att driva skadeståndskrav gentemot personer som kallat nazister för nazister. Förtalsombudsmannen säger sig vilja hjälpa dem som utsatts för förtal, men i en podd säger Peterson att ’Vi kommer även att skriva kontrakt med dem vi hjälper med stämningar. De kommer att bli skadeståndsskyldiga till oss om de accepterar en förlikning. Vi är inte intresserade av att jobba gratis åt folk utan ett politiskt syfte’.

Nu har även personer som närvarat vid en av rättegångarna som hållits efter Förtalsombudsmannens stämningar blivit anmälda till socialtjänsten. Att soc-anmäla har de senaste åren blivit en del av högerradikala och extremhögerns sport.

Redan för tre år sedan skrev Chang Frick, som också betalade för att Rasmus Paludan skulle kunna hålla sin koranbränning utanför Turkiets ambassad, en lista på hur man ska göra livet jobbigt för ”aktivistiska journalister”: ’Lägger de upp en bild i sociala medier där de dricker alkohol i hemmet? Gör omgående en orosanmälan om barnen till socialtjänsten.’

Tittar man på alla incidenter som rör utpressning, anmälningar och stämningar är det tydligt att målet är politiskt – och man skyr inga medel för att nå sitt mål. Bibliotekschefer, män i kvinnokläder och personer som har ”fel” politiska åsikter blir offer i det krig som extremhögern inlett. Metoderna är inte nya, men omfattningen och intensiteten med vilken de utförs är ny.

Funkar det, då? Jag är inte den enda som tänker efter både en och två gånger innan jag skriver en text som den här.

Det enklaste är att skratta bort maffiametoderna. Men jag är säker på att det här kommer att leda till ytterligare eskalering som så småningom kan bli riktigt farlig. Har myndigheterna som ansvarar för vår säkerhet koll på hur snabbt det kan gå? Jag tror tyvärr inte det.”

Anmälan

Anmälaren utpekades som varandes en del av ”extremhögern”. Det var en felaktig, ärekränkande och klandervärd beskrivning som åsamkade honom skada, både privat och i hans yrkesroll som fristående skribent. Han ansåg att Aftonbladet grovt hade brutit mot god publicistisk sed i samband med publiceringen.

Aftonbladets framställning av honom var inte bara felaktig i sak. Det kunde också ifrågasättas huruvida det var motiverat att Sveriges största tidning granskade och hängde ut en person som tills bara en vecka tidigare varit anonym för en bredare allmänhet.

Bakgrunden var att han i ett inlägg på Twitter beskrev ett händelseförlopp på Gröna Lund som fick stor spridning. Det gjorde att hans namn, i egenskap av nöjesparksbesökare och familjefar, fick stor uppmärksamhet. Därefter medverkade han i flera medier för att berätta om det inträffade. Allting skedde hastigt och han gick från att vara helt okänd till att synas i olika medier och hängas ut av Aftonbladet inom perioden av en dryg vecka.

Sedan incidenten hade han inte figurerat i något medialt sammanhang eller för den delen blivit publicerad i något medium, vilket bekräftade att han som person knappast borde betraktas som makthavare. Maktförhållandet mellan Aftonbladet och undertecknad var starkt asymmetrisk.

Efter att han uppmärksammat den anmälda artikeln ägnade han stor möda åt att få tag på ställföreträdande ansvarig utgivare för att framföra sin kritik. Denne visade förståelse för vad han sa och lovade att genomföra ändringar och att han skulle få inkomma med en replik. Den ansvarige utgivaren kopplade ihop anmälaren med nattchefen och artikeln ändrades flera gånger till följd av kritiken som framfördes. Anledningen till att artikeln ändrades flera gånger var att de initiala ändringarna inte levde upp till anmälarens förväntningar samt att han inte hann uppfatta alla felaktigheter i artikeln direkt.

En dag efter att den ursprungliga artikeln publicerats, inkom anmälarens replik, runt klockan 10 på förmiddagen, efter samtal med en annan chef. Repliken var placerad under den ursprungliga artikeln och läsarna var tvungna att klicka på ”läs mer” för att kunna se den, men i strid med överenskommelsen blev repliken borttagen efter några timmar. Detta enligt beslut från ansvarig utgivare, vilket anmälaren fick kännedom om senare i korrespondens med henne. Han fick dock aldrig veta varför repliken togs bort och han fick därefter inte heller gehör för ytterligare klagomål som han hade på texten, såsom att den ursprungliga rubriken ännu finns kvar i Googles cache-minne och alltså kommer upp vid en sökning på hans namn på Google.

Aftonbladets artikel hade ändrats flera gånger sedan den ursprungliga publiceringen. Konkreta exempel på hur Aftonbladet felaktig utmålade anmälaren som högerextrem i den berörda artikeln var följande:

1. Rubriken: ”Nu är utpressningar en del av extremhögerns krig”.

2. I texten figurerade hans namn totalt fyra gånger. Tre gånger i brödtexten och en gång i en bildtext direkt under rubriken (numera borttagen).

3. Sättet på vilket han beskrevs, sammanhanget och de övriga personerna som nämndes i kombination med rubriken gjorde Aftonbladets budskap tydligt, även om det inte sades rakt ut: Jonathan Kärre tillhör extremhögern.

4. Aftonbladet skrev att ”Jonathan Kärre har startat krig mot Gröna Lund ” vilket var en tydlig koppling till rubriken ”…extremhögerns krig.”

5. Artikeln fortsatte: ”Kärre gjorde i sin ursprungliga tråd på Twitter klart att grabbarna som gick före i kön hade invandrarbakgrund, utan att skriva det rakt ut.” Det var direkt felaktigt. Vad han skrivit var att killarna anklagade honom för att ha rasistiska motiv när han sa åt dem att inte tränga sig före i kön. Självklart gick det att utifrån det göra tolkningar om gängets bakgrund, men det krävde då att det också gjordes långtgående antaganden om hans eget ursprung. Hans ”svenskhet” hade ifrågasatts många gånger på grund av hans mörka drag. Denna beskrivning var alltså gravt missvisande, ingenstans hade han skrivit eller ens antytt att killarna skulle ha invandrarbakgrund.

6. Direkt efter passagen om honom fortsätter texten: ”Att extremhögern är livrädda för såväl invandrare som drag queens är välkänt.” Helt utan belägg hamrade texten återigen in den felaktiga uppgiften att han var en del av extremhögern.

7. Artikeln var publicerad under kategorin ”Extremhögern” och det var även en av ”taggarna” som kunde ses längst ner i artikeln.

Mediets svar

Mediet svarade genom Eric Rosén, kulturredaktör.

Aftonbladet hade publicerat en kolumn där skribenten nämnde flera exempel på hur en ny typ av hot blivit vanligt förekommande. Det gick ut på att en person med stort genomslag i exempelvis sociala medier sa sig vara beredd att agera i sina kanaler om inte en annan person, institution eller aktör gjorde som den förstnämnda sa. Bland sådana personer nämndes anmälaren, som hotade att publicera bilder på när en chef på Gröna Lund var utklädd och bar ett låtsasvapen – om inte nämnde chef kontaktade anmälaren inom 48 timmar och levererade en ursäkt till anmälaren. Anmälaren såg sig inte som en del av extremhögern, den del av Opinionssverige som mest aktivt nyttjat den nämnda metoden.

Det stämde att det i ursprungspubliceringen fanns otydliga formuleringar som behövde justeras, vilket också skedde omedelbart när anmälaren kontaktade Aftonbladet. Det stämde också att en replik infördes i anslutning till den anmälda kolumnen för att sedan tas bort. Att repliken publicerades var ett misstag efter en intern kommunikationsmiss på Aftonbladet, vilket var beklagligt, men inte åsamkade anmälaren en publicitetsskada. Tidningen hade som princip att repliker på opinionsskribenternas kolumner endast extremt sällan skulle införas. Det borde inte ha gjorts i detta fall och repliken var dessutom väsentligt mycket längre än motiverat.

Anmälarens ursprungliga tråd på Twitter hade 2,1 miljoner visningar. Han hade medverkat oemotsagd i några av sommarens mer uppmärksammade nyhetsartiklar i en rad medier, inte minst i Aftonbladet, där han hade fått berätta om sin bild av vad som hänt på Gröna Lund. Hundratusentals, om inte miljontals, läsare hade tagit del av hans version och hårda kritik mot såväl ett stökigt ungdomsgäng, ett nöjesfält som mot samtiden i stort. Han hade dessutom använt sitt genomslag för att pressa Gröna Lund och en enskild medarbetare på Gröna Lund att agera på ett visst sätt. Annars väntade konsekvenser för privatpersonen som anmälaren pekade ut. Att detta skulle kunna problematiseras, kritiseras – och sättas i ett större sammanhang där utpressningsmetoden och vilka som mest aktivt använde sig av den förklarades och beskrevs även i värderande formuleringar – var en självklarhet.

Aftonbladet hade tillmötesgått anmälaren när han hört av sig och bett om korrigeringar i kolumnen. Att repliken först publicerades och sedan togs bort var beklagligt och processen borde inte sett ut så. Men det innebar på intet sätt att anmälaren lidit oförsvarlig publicitetsskada.

Anmälarens kommentar

Aftonbladet missade i sin beskrivning av kolumnen att nämna det mest väsentliga. Nämligen att det specifikt var ”extremhögern” som ägnade sig åt denna typ av hot, och att han skulle vara en del av denna politiska falang. Det var ett felaktigt, ärekränkande, klandervärt och publicitetsskadande påstående, punkt.

Aftonbladet fortsatte med att förminska de aktuella bilderna genom att beskriva dem som att ”en chef var utklädd och bar på låtsasvapen”. Det fanns inga bevis för att vapnen på bilderna skulle vara oäkta. Bevis mottogs gärna. Tvärtom såg vapnen autentiska ut. Dessutom ville han understryka att det fanns ett stort allmänintresse för bilderna. Det var självklart att det var opassande för en så kallad ”trygghetschef” att posera på ett vapenglorifierande sätt när ens arbetsplats bevisligen drogs med trygghetsproblem.

Ett bevis för att allmänintresset för bilderna var stort var att grävchefen på Aftonbladet själv kontaktade anmälaren i DM på Twitter för att få se bilderna och eventuellt publicera dem i tidningen. Det sa något om hur angeläget det faktiskt var att få en kommentar om bilderna från Gröna Lund.

Aftonbladet skrev vidare att hans replik publicerades till följd av en ”intern kommunikationsmiss”. Det påståendet var också felaktigt. Om något var det väl tal om en extern kommunikationsmiss? Han hade blivit lovad replik vid flera tillfällen, såväl i sms som i telefon av den ställföreträdande ansvarige utgivaren, nattchefen och den tillförordnade breakingchefen.

Aftonbladet skrev även att han ”oemotsagd” hade fått ge sin berättelse av vad som skett på Gröna Lund. Det stämde inte. Han hade debatterat med representanter från Gröna Lund i såväl Sveriges Radio som i TV4. Därtill hade varje journalist som intervjuat honom ställt kritiska frågor, inklusive journalisten från Aftonbladet. Något annat vore naturligtvis tjänstefel.

Beskrivningen av hans agerande var också fel. Han hade bara övervägt publicera bilder som legat helt öppet på ett publikt Instagramkonto och spritts av upphovsmannen på Facebook. Att dela vidare publika och spridda bilder kunde aldrig utgöra grund för utpressning. Det borde också kommas ihåg att Aftonbladets grävchef övervägde samma publicering, det hade knappast gjorts om det handlade om privata eller på något sätt komprometterande bilder.

Avslutningsvis ville han framföra följande. Den första journalisten som hörde av sig till honom angående händelsen var en journalist på Riks. Han avböjde intervju, då han inte ville att någon politisk falang skulle plocka poäng på det som hänt honom och hans familj. I stället gav han intervjun till Aftonbladet som inte hade samma starka koppling till ett enskilt parti. Hans ovilja att gynna SD talade emot idén om att han skulle tillhöra ”extremhögern”. Det var ett fullständigt barockt påstående. Han förväntade sig att Aftonbladet utfärdade en ordentlig rättelse i frågan.

Ytterligare skrivelse från mediet

I kolumnen förs ett större resonemang om utvecklingen. Otydligheter i formuleringarna ändrades och rättades till när anmälaren kontaktade Aftonbladet.

Medieombudsmannens bedömning

För att Medieombudsmannen ska kunna pröva ett ärende krävs att den anmälda artikeln innehåller ett utpekande med skadliga uppgifter. Om så är fallet prövar MO om anmälaren drabbats av en oförsvarlig skada i och med publiceringen.

Anmälaren är utpekad med namn och han uppfattar det som att han förknippas med extremhögern, ett påstående han starkt invänder mot. Han är därmed utpekad med skadliga uppgifter.

Frågan är om skadan kan anses försvarlig. För att avgöra försvarligheten tittar MO på sådant som allmänintresset för publiceringen, anmälarens samhälleliga ställning samt vilka belägg mediet haft för sina påståenden. Vid bedömningen i detta fall måste även beaktas att den anmälda artikeln är en krönika, vars särskilda format tillåter tillspetsade formuleringar och att det är högt i tak att framföra kritik.

Under maj skrev anmälaren på Twitter (nuvarande X) om en händelse som han och hans familj var med om på ett av Sveriges största nöjesfält. Anmälaren ifrågasatte bland annat säkerheten på nöjesfältet. I sammanhanget skrev anmälaren även om nöjesfältets trygghetschef. Inläggen fick mycket stort genomslag och anmälaren medverkade i några av Sveriges största mediekanaler.

Anmälaren är i grunden inte att betrakta som en offentlig person, men hans tillfälliga aktivitet i offentligheten där han öppet spridit sina åsikter både på Twitter och i några av Sveriges största medier – gör att han klivit ut på en öppen arena där han får tåla att åsikterna blir granskade och kritiserade, inte minst på krönikeplats. Det finns ett allmänintresse av den uppmärksamhet som debatten fått och anmälarens offensiva formuleringar gällande nöjesfältets trygghetschef förstärker det intresset.

MO har alltså inte något att invända mot publiceringen i sig. Det finns dock en medieetisk gräns för vad en kolumnist kan påstå om anmälaren i det aktuella sammanhanget.

Vinjetten innehöll ordet ”högerextremist”. Den initiala rubriken förtäljde att utpressningar var en del av ”extremhögerns krig”, varefter anmälaren omnämndes i en situation som kopplades ihop med utpressning i texten. Meningen efter att anmälarens tilltag behandlats i krönikan formulerades:

”Kärre gjorde i sin ursprungliga tråd på Twitter klart att grabbarna som gick före i kön hade invandrarbakgrund, utan att skriva det rakt ut. Att extremhögern är livrädda för såväl invandrare som drag queens är välkänt.”

Ovanstående gör det svårt att tolka kolumnen på något annat sätt än att anmälaren pekas ut som högerextremist. Underlag för att göra det påståendet saknas helt i texten, enligt MO:s uppfattning.

Att Aftonbladet efter ursprungspubliceringen vidtagit mått och steg för att försöka dämpa skadan för anmälaren är bra, men inte tillräckligt för att tidningen ska undgå medieetisk kritik.

Sammanfattningsvis: Anmälaren har klivit ut på en offentlig arena och får därför tåla att kritiseras för sina åsikter. Mediet har dock passerat en gräns när han pekats ut som högerextremist. Belägg för att kalla honom det saknas.

Anmälaren har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada och för det bör mediet klandras.

Ärendet hänskjuts till Mediernas Etiknämnd.

Ärendet hos Mediernas Etiknämnd

Endast anmälaren har yttrat sig i nämnden och anfört att Aftonbladet brutit mot punkterna 1 och 5 i publicitetsreglerna. Tidningen har felaktigt och grundlöst pekat ut honom som högerextremist samt inte hållit sitt löfte om att ge honom möjlighet till bemötande, eftersom tidningen tog bort hans replik inom några timmar utan att informera honom om det.

Mediernas Etiknämnds bedömning

Mediernas Etiknämnd delar MO:s bedömning och klandrar Aftonbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

I beslutet har deltagit ordförande Stefan Johansson samt Andreas Ekström, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Hermine Coyet Ohlén utsedd av Sveriges Tidskrifter, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Thomas Nilsson, utsedd av Sveriges Television, Kerstin Brunnberg, utsedd av Utbildningsradion, Ruth Mannelqvist, Göran Collste, Anders Forkman och Karin Johannesson representerande allmänheten.

Dessutom har Eva Burman, utsedd av Svenska Tidningsutgivareföreningen och Kajsa Stål, utsedd av TV4, närvarat vid behandlingen av ärendet.