Exp. nr: 45/2014, dnr: 33/2014
NSD publicerade i början av året en artikel om ett misshandelsåtal. I artikeln exponeras brottsoffret utan medgivande med namn och bild och en beskrivning av händelseförloppet som han lämnat i samband med misshandeln fyra månader tidigare. Att någon gett tillstånd till bild och intervju innebär inte med automatik en rätt att publicera de identifierande uppgifterna i ett senare skede. Tidningen ska visa största möjliga hänsyn till brottsoffer om inte deras identitet är av särskilt intresse.
Sammanträdesdatum 2014-09-16
Pressens Opinionsnämnds beslut
Opinionsnämnden klandrar Norrländska Socialdemokraten för att ha brutit mot god publicistisk sed.
_______________
Allmänhetens Pressombudsman (PO) har genom beslut den 8 maj 2014 hänskjutit ett ärenden avseende en anmälan mot Norrländska Socialdemokraten till Pressens Opinionsnämnd.
PO:s beslut har följande lydelse.
Vad tidningen skrev
Den 18 februari 2014 publicerade NSD en artikel med rubriken 26-åring åtalas – misshandlade busschaufför.
Av artikeln framgick det att misshandeln av LLT-chauffören Thore Johansson nu verkade vara uppklarad. En 26-årig man hade åtalats för våld mot tjänsteman, alternativt misshandel.
Misshandeln hade inträffat under en bussfärd på Hertsön den 24 oktober 2013. Vad som hänt hade Thore Johansson berättat för NSD, som dagen efter besökt honom på sjukhuset.
Thore Johansson hade bett mannen ta ned fötterna från ett säte. När mannen och hans kvinnliga sällskap en stund senare började bråka och skrika fick han tillrättavisa dem än en gång. När de två skulle stiga av vid Bäverstigen inträffade det som nu blivit rättssak. Thore Johansson citerades:
“Plötsligt small det bara. Jag fick en rak höger på struphuvudet. Det gjorde fruktansvärt ont. Killen försökte sedan i ilskan slita loss brandsläckaren men han var så dimmig så han fick inte loss den. Det var nog tur det, annars hade jag inte legat här idag. Man är helt oskyddad där man sitter, har ingen chans att ta vägen någonstans.”
Artikeln illustrerades med en bild av Thore Johansson där han visar var han blev slagen. Även här citeras han: “Det gjorde fruktansvärt ont”.
Dagen innan, den 17 februari 2014, hade en motsvarande artikel publicerats på tidningens hemsida.
Anmälan
Artikeln om åtalet anmäldes av Thore Johansson som vände sig mot att tidningen utan medgivande ännu en gång publicerat hans namn, bild och en beskrivning av händelseförloppet som han lämnat i samband med misshandeln.
NSD:s reporter hade kontaktat hans arbetsgivare och lämnat ett telefonnummer han kunde ringa om han ville medverka. Det ville han inte, så han kontaktade inte tidningen.
När han fick kännedom om den nya artikeln kändes det som att vara utsatt än en gång. Han kände en otrygghet och en oro för att exponeringen skulle öka risken för att gärningsmannen eller hans bekantskapskrets skulle utsätta honom för ytterligare våld.
Tidningens svar
Tidningen svarade genom sin ställföreträdande utgivare att man beklagade om publiceringen medfört obehag för honom.
Tidningen hade sökt honom via hans arbetsgivare. När man inte fick kontakt valde man att använda de tidigare citaten, vilket framgick av texten. Det var samma rättsfall och intervjun var gjord i relativ närtid.
Anmälaren hade ställt upp för NSD i oktober och det hade inte framstått som tydligt för redaktionen att han ändrat åsikt om att medverka. Hade tidningen känt till hans inställning skulle den ha respekterats.
Anmälarens kommentar
Anmälaren framförde att han redan i oktober varit tveksam till att ställa upp, men att han hade låtit sig övertalas av NSD.
Till hans arbetsgivare hade tidningens reporter sagt att han fick ta kontakt om han ville medverka. Han hade inte fått information om att publicering av namn, bild och de gamla citaten skulle ske om han inte tog kontakt.
Tidningen borde därför ha ansträngt sig mer för att få kontakt med honom, till exempel via hans privata telefon. De hade ju namn och bostadsort och hans nummer var tillgängligt till exempel via Hitta.se.
Han krävde en offentlig ursäkt och en förklaring till tidningens misstag.
Ytterligare brevväxling
Tidningen svarade via sin utgivare att man utgått från att anmälaren skulle säga ifrån om han inte ville vara med i tidningen igen. Den fråga man ställt på mejlen hade därför inte gällt om han skulle anonymiseras, utan reportern hade skrivit:
“Jag skulle vilja ha en kommentar från honom. Om det är OK så kan han väl ringa mig på 070…”
Publiceringen var olycklig, men utgivaren bedömde den inte som ett brott mot god publicistisk sed.
PO:s bedömning
Omständigheterna i ett våldsbrott kan ha ett allmänintresse. Det kan bygga på allmänhetens behov av att känna till våldshandlingar som inträffat i offentlig miljö, för att utifrån det göra en personlig riskbedömning eller kräva åtgärder från, i det här fallet, bussbolaget.
Det åligger emellertid tidningen att samtidigt visa största möjliga hänsyn till brottsoffer och inte exponera dem om inte deras identitet är av särskilt intresse.
I det här fallet har anmälarens identitet inte något intresse för andra än hans närstående, som redan är insatta i vad som hänt.
Att anmälaren gav tillstånd till bild och intervju i samband med misshandeln innebär inte med automatik att tidningen har rätt att publicera de identifierande uppgifterna i ett senare skede.
Intervjun var, enligt tidningen, gjord på sjukhuset dagen efter misshandeln. Anmälaren uppger att han övertalades att ställa upp. Det är ett rimligt antagande att han vid den tidpunkten fortfarande var skakad av det som inträffat.
Åtalet kom först fyra månader efter misshandeln. Efter så lång tid borde tidningen ha försäkrat sig om att han accepterade att åter exponeras som brottsoffer, med namn och bild.
Publiceringen har förorsakat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada för vilken tidningen bör klandras.
Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Såväl anmälaren som tidningen har yttrat sig i nämnden.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Opinionsnämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.