Exp nr 78/2011, Södermanlands Nyheter, 2011-09-20
Tidningen skrev att ledande landstingspolitiker sinsemellan hade gjort upp om arvoden och löner i slutna rum. I publiceringen fanns en lista med personer som fått felaktiga utbetalningar. Artikeln kunde uppfattas som att anmälaren, som fanns med på listan, varit delaktig i beslutet om hennes ersättning.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Pressens Opinionsnämnd klandrar Södermanlands Nyheter för att ha brutit mot god publicistisk sed.
______________
Genom beslut den 31 maj 2011 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Södermanlands Nyheter till Pressens Opinionsnämnd (PON).
PO:s beslut hade följande lydelse.
Vad tidningen skrev
Den 5 januari 2011 toppade tidningen förstasidan med rubriken Fick dubbelt arvode – gav bort 22 000. Av puffen framgick att Nyköpingspolitikern B (namnet angavs) fått dubbla arvoden sedan landstinget missat att ta upp och behandla hans avgångsansökan från posten som landstingsråd. B hade blivit vald till kommunalråd i Nyköping och dagen efter skickat in en begäran om att lämna posten som landstingsråd.
Vid sitt möte den 30 november missade landstingsfullmäktige att behandla begäran, varför B hade fått fortsatt arvode.
Inne i tidningen fördjupades berättelsen med fler detaljer, till exempel att B skulle kunna bli återbetalningsskyldig. Detta trots att han skänkt en stor del av sitt novemberarvode från landstinget till Cancerfonden.
I artikeln framträdde också landstingets administrative chef, Pierre Carlsson, och berättade att B verkligen lämnat in en avsägelse, men att hans enhet missat detta.
I en faktaruta med rubriken Arvodesaffären ges en bakgrund. Det slås fast att ledande landstingspolitiker i slutna rum gjort upp om arvoden och löner sinsemellan. Uppgörelser som sedan gått direkt vidare till lönekontoret. Beslut av den här karaktären ska göras upp med full insyn i fullmäktige.
Faktarutan fortsätter med att konstatera att landstingets externa utredning av det inträffade visat att över två miljoner kronor felaktigt betalats ut. Därefter följer en lista med namn och hur mycket pengar de fått för mycket. Ett namn på listan är A (tjänsteman) som felaktigt påstås ha fått 44 228 kronor.
Anmälan
A anmälde artikeln. Hon vände sig mot att hon än en gång nämnts vid namn i samband med de felaktigt utbetalade ersättningarna. Av insändare och kommentarer på nätet att döma var det många som uppfattat det som att hon fått för mycket pengar. Det stämde inte. Hon hade haft avtal som berättigade henne till inkomsten, som också var kopplad till faktiskt arbete hon utfört.
I samband med en tidigare publicering av listan hade hon kontaktat tidningen och påpekat detta. Trots det fick hon åter figurera i detta sammanhang.
Tidningens yttrande
Södermanlands Nyheter svarade genom sin utgivare att tidningen under lång tid följt hur landstinget i Sörmland hanterat arvoden och löner till de politiskt tillsatta tjänstemännen. En granskning som lett till att landstingsrådet avgick före valet.
I sin roll som politisk sekreterare ingick A i den grupp vars löner skulle fastställas av landstingsfullmäktige. Hon var också del av den krets som berörts när tidningen avslöjat de felaktiga arvodena och lönerna. Tidningen hade aldrig påstått att hon gjort något klandervärt, men det var av uppenbart allmänintresse att redogöra för vilka personer som fått felaktig ersättning.
Det stämde att A hört av sig till tidningen efter den första publiceringen av listan den 8 oktober 2010. Hon hade begärt att fortsättningsvis slippa nämnas bland de personer som fått felaktiga ersättningar. Men eftersom hela arvodeaffären var svår att förstå var det viktigt att kort redogöra för bakgrunden även vid publiceringen den 5 januari.
Eftersom det varit ett hett diskussionsämne vilka som varit ansvariga för den i lagens mening felaktiga hanteringen, var det motiverat att upprepa namnen på dem som berörts tidigare även vid denna publicering. Att göra undantag för A skulle ha varit mycket svårmotiverat.
Anmälarens kommentar
Anmälaren menade att tidningen borde koncentrerat sin bevakning på dem som var ansvariga för de felaktiga utbetalningarna istället för att exponera henne, som inte haft något med besluten att göra.
Hon kunde inte förstå att tidningen ansåg det relevant att åter publicera hennes namn. Artikeln från den 5 februari handlar inte om de gamla felaktigheterna utan om nya.
Anmälaren betonade att hon anser att medierna har en roll som innebär att man ska granska makten. “Men då ska man också ta ansvar för den makt som man som media besitter, och det gör man genom att bedriva seriös journalistik där man granskar ansvar, inte lättvindigt hänger ut personer utan att ta reda på fakta kring vad som inträffat.”
Ytterligare skriftväxling
Tidningen svarade att A ingick i gruppen som fått arvode utbetalt på felaktiga grunder. Utgivaren hävdade också att tidningen ägnat stort utrymme åt att försöka reda ut ansvaret i arvodesaffären.
Anmälaren svarade att hon inte fått några pengar felaktigt och bifogade en tjänsteanteckning från landstingets administrative chef, Pierre Carlsson. Denne konstaterade att det begåtts ett formellt fel när A erbjudits och accepterat att gå upp från en tjänst på 50 procent till en på 75 procent, som politisk sekreterare för Miljöpartiet, anställd av landstinget.
Den utökade tjänsten gjorde att Miljöpartiet fick mer resurser än de var berättigade till enligt landstingsfullmäktiges regelverk. Detta kunde A emellertid inte belastas för enligt Pierre Carlsson. Hon hade fått ett erbjudande från sin överordnade och accepterat det. Ansvaret för att regelverk och budget följs ligger inte på den anställde utan på den överordnade.
PO:s bedömning
Frågor om missförhållanden i offentlig förvaltning är av mycket stort allmänintresse. Det är själva kärnan i tidningarnas demokratiska uppdrag. Enligt min bedömning var det alltså relevant att berätta om det fel som uppstått i utbetalande av arvode i samband med landstingsrådets avgång.
Det är emellertid tveksamt om det finns en koppling till den av Sörmlands Nyheter i tidigare publiceringar så utförligt beskrivna arvodesskandalen. Enligt tidningens egen faktaruta den 5 januari handlade arvodesskandalen om att “Ledande landstingspolitiker i slutna rum gjort upp om arvoden och löner sinsemellan. Uppgörelser som sedan gått direkt vidare till lönekontoret för att expedieras.”
I det här fallet handlade det om en politiker som helt korrekt lämnade in en ansökan om att befrias från uppdraget som landstingsråd dagen efter att han blivit vald till kommunalråd. Denna ansökan hade inte blivit behandlad av nästföljande landstingsfullmäktige, varför utbetalningarna fortsatt ytterligare en tid. Landstingets administrative chef medgav att det är hans enhet som missat i hanteringen.
Här finns inga slutna rum, uppgörelser om arvoden eller direktkontakt med lönekontoret. Det rör sig snarare om ett administrativt misstag.
Den bristande kopplingen till arvodesskandalen gör faktarutan problematisk ur ett pressetiskt perspektiv. Att berätta vilka som fått ta del av felaktigt utbetalda offentliga medel kan vara befogat när det sker i ett sammanhang som gör att läsaren kan förstå vad som inträffat.
I det här fallet inleds artikeln med de ovan citerade meningarna om ledande politiker som gjort upp om arvoden och löner sinsemellan i slutna rum. Därefter räknas de personer upp som felaktigt fått pengar. Även om tidningen inte direkt påstår att A gjort något olämpligt är det mycket lätt för läsaren att uppfatta texten som att hon varit en del av gruppen som suttit i de slutna rummen och beslutat om en felaktig ersättning till henne. Att hon fått beteckningen “tjänsteman” i faktarutan är i sammanhanget inte en tillräcklig markering av att så inte är fallet.
Att på detta sätt länkas till arvodesskandalens ansvariga är nedsättande och A har lidit en publicitetsskada. Sörmlands Nyheter bör kritiseras för att ha brutit mot god publicistisk sed.
Ärendet hänskjuts till Pressens Opinionsnämnd.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Både anmälaren och tidningen har yttrat sig till nämnden.
Södermanlands Nyheter har bl.a. anfört att det finns ett starkt samband mellan det administrativa misstag som ledde fram till B:s felaktiga arvode och arvodesaffären. Administrationen hade varit delaktig i den tidigare felaktiga hanteringen och låtit den leva vidare. Både A och B var parter i arvodesaffären. A arbetade på ett politiskt uppdrag och därför ingick hennes namn i listan över partiföreträdare som fått felaktigt utbetalade arvoden. En politisk sekreterare är dessutom en maktfaktor vars roll har stärkts under senare år.
A har bl.a. anfört att det hade varit mer sakligt att i faktarutan lyfta fram brister i den administrativa organisationen i stället för enskilda personers namn och summor med pengar. Såväl ton som ordval i beskrivningen av händelseförloppet har gjort att hon framställts som en person som gjort något fel. Det är felaktigt att påstå att hon arbetade på ett politiskt uppdrag. Hon var anställd som politisk sekreterare i landstinget och var inte politiker och har inte heller haft några förtroendeuppdrag i organisationen.
Pressens Opinionsnämnds bedömning
Pressens Opinionsnämnd instämmer i PO:s bedömning och finner att tidningen ska klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.