Namn- och bildpublicering vid rattfylleribrott klandrad

oktober 12 2010


Exp nr 86/2010, Göteborgs-Tidningen, 2010-10-12

Skälen som talade för publicering av namn och bild på en person som dömts för rattfylleribrott ansågs inte uppväga publicitetsskadan som personen drabbats av genom publiceringen.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Pressens Opinionsnämnd klandrar Göteborgs-Tidningen för att ha brutit mot god publicistisk sed.

_________

Genom beslut den 21 maj 2010 hänsköt Allmänhetens Pressombudsman (PO) ett ärende avseende anmälan mot Göteborgs-Tidningen (GT) till Pressens Opinionsnämnd.

PO:s beslut hade följande lydelse:

Vad tidningen publicerade

Den 17 april 2009 hade GT på förstasidan texten Han är Västsveriges värsta rattfyllo – gripen 33 gånger. Invid texten fanns en bild som visade mannens huvud i profil. Hans frisyr och hårfärg och större delen av ansiktet syntes. Näsan och pannan doldes dock av en dörr som mannen var på väg in igenom. I bildtexten stod hans namn och ålder.

Publiceringen inne i tidningen löpte över ett uppslag med rubriken Han greps rattfull 33 gånger – och senast försökte A (mannens namn) köra på en polisman. En stor del av publiceringen upptogs av bilden på mannen, här i helfigur, då han fördes in i Borås tingshus övervakad av en kriminalvårdare.

I ingressen stod att det här var mannen du inte ville möta på vägen. A fick inte köra bil men gjorde det om och om igen. De närmaste 15 månaderna tvingades han dock att låta bli.

GT hade följt den senaste rättegången mot A. Åtalspunkterna var många och flertalet gällde rattfylleri, narkotikabrott och olovlig körning. I anslutning till artikeltexten fanns en uppräkning av samtliga åtalspunkter. Vidare fanns en lista som tog upp alla brott som A hade gjort sig skyldig till under 2000-talet. Det rörde sig även där om i huvudsak samma typ av brottslighet.

A var denna gång även åtalad för försök till grov misshandel, eftersom han inte hade stannat när en polis gjort stopptecken, utan tvärtom skulle ha gasat med följd att polisen hade fått kasta sig undan.

I artikeln kommenterades därefter A:s återkommande brottslighet; han greps regelbundet när han körde olika bilar drograttfull. Vidare kommenterades hans missbruk av bl a amfetamin som var hans egen medicin mot ”hyperdamp”, en diagnos som han fått härom året. Han var en fara för allmänheten. Han hade varit på vippen att köra ihjäl en polis. Han sade i rätten att han tröttnat på sitt gamla leverne, men hur skulle han kunna byta spår?

Tidningen hade erbjudit A att själv berätta sin historia för GT:s läsare, men han ville bara ställa upp om han fick betalt och det kunde tidningen inte gå med på. Tidningen skrev ändå, för att varna dem som vistades på vägarna i och kring Borås.

På uppslaget fanns vidare en artikel med rubriken Svårt att få stopp på en notorisk drograttfyllerist. Där stod avslutningsvis bl a följande: En bil med ett körkortslöst rattfyllo bakom ratten kunde mycket väl liknas vid ett vapen. Just så använde A sin bil då han nonchalerade en polismans stopptecken i november förra året.

Han hade därför denna gång, den 16 april, dömts till ett längre fängelsestraff än det sedvanliga på några månader. Det blev femton månaders fängelse.

Anmälan

Publiceringen anmäldes till PO av A genom ombud. Anmälaren ifrågasatte om det hade funnits anledning att med inkräktande på hans personliga integritet återge hans namn och ålder samt fotografier på honom i tidningen.

Vidare hade anmälaren reagerat mot vad som påstods i artikeln om att GT inte hade kunnat tillmötesgå A:s önskemål om att själv lämna en berättelse mot en viss ekonomisk kompensation. Det var riktigtatt A, genom ombudet, hade uttryckt ett sådant önskemål till journalisten som sagt att tidningen kunde tänka sig en symbolisk ersättning. Därefter hade journalisten inte hört av sig. Det som påstods i artikeln var därför inte korrekt.

Det kunde enligt anmälaren inte heller vara förenligt med god publicistisk sed att varna folk på vägarna i och runt Borås för honom. Särskilt inte mot bakgrund av att A aldrig hade skadat någon eller för den delen sig själv i samband med bilkörning.

Tidningens yttrande

GT anförde sammanfattningsvis följande.

Tidningarna identifierade sällan rattfyllerister i publiceringar. En konsekvens av detta var att allmänheten hölls okunnig om namn och bild på individer i denna grupp som ständigt körde bil på fyllan med fara för allmänheten.

A var en person som utsatte människor för livsfara när han gång på gång körde bil rattfull. Han sade sig ha en önskan att inte köra onykter samtidigt som det stod klart att han saknade förmåga att avhålla sig från bilkörning när han berusat sig på droger som amfetamin. Människor i trakten av Borås och Göteborg hade ett berättigat intresse att få kunskap om detta.

A:s önskan att få vara anonym översteg inte hans intresse av att få lämna sin berättelse mot en viss ekonomisk kompensation. Detta var dock fullkomligt uteslutet, något annat än en högst symbolisk ersättning för mindre utlägg kunde inte komma i fråga. Det stod för GT klart att tidningen hade avvisat anmälarens anspråk och det fanns därför inget ytterligare svar att lämna denne.

Tidningens bedömning var att rattfyllerifrågans allmänintresse, A:s ständiga återfall i rattfylleri, hans dokumenterade farlighet samt inte minst intresset att varna allmänheten för hans framfart, vägde tyngre än A:s, genom advokaten, formulerade intresse av att vara anonym.

Anmälarens kommentar

Anmälaren kommenterade att han aldrig hade förorsakat en trafikolycka.

Till detta kom att allmänheten knappast kunde vara särskilt betjänt av att veta vem anmälaren var, eftersom de som var ute i körde i trafiken inte visste vilka de andra bilförarna i omgivningen var.

A hade aldrig angivit att han var villig att framträda med namn och foto även om han hade låtit sig intervjuas.

Ytterligare skrivelse från tidningen

Även om A ännu inte hade vållat någon allvarlig olycka minskade det inte på något sätt behovet av att varna andra för hans framfart.

Enligt tidningen fanns det åtskilliga trafikanter och människor utöver de som var ute och körde bil i trafiken som kunde observera när A satte sig eller satt bakom ratten.

Det var inte A:s egen inställning till att framträda med namn och bild som avgjorde GT:s beslut om namn- och bildpublicering.

PO:s bedömning

Anmälaren är inte en offentlig person. Rattfylleribrott har inte heller i sig sådan karaktär att saken motiverar namngivning av brottslingar.

I ärendet har framkommit att anmälaren under lång tid återkommande gjort sig skyldig till rattfylleri. Vid den aktuella rättegången dömdes han även för försök till grov misshandel, eftersom han i samband med drograttfylleri höll på att köra på en polisman. Frågan är om detta kan motivera tidningens utpekande av anmälaren med namn och bild.

Allmänintresset hänför sig främst till rattfylleribrotten och svårigheten att komma till rätta med sådan upprepad brottslighet, inte till gärningsmannen som person. Uppgifterna om hans identitet i tidningen lär inte heller leda till att trafikanter i hans omgivning kommer att uppmärksamma att det är just han som är föraren bakom ratten i en bil han vid tillfället kör.

Allmänintresset av att rapportera om rattfylleribrottsligheten rättfärdigar inte utpekandet av A på det sätt som har skett i sammanhanget.GT bör därför klandras.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Det fanns ett uppenbart allmänintresse av att rapportera om att en person dömts för rattfylleribrott vid ett mycket stort antal tillfällen och att han i samband med ett rattfylleribrott också gjort sig skyldig till annan allvarlig brottslighet. Frågan är om det också fanns ett uppenbart allmänintresse som krävde att namn och bild på den dömde publicerades. Enligt nämndens mening var de skäl som talade för en namn- och bildpublicering inte så starka att de kan anses uppväga publicitetsskadan som uppkom genom publiceringen. Tidningen bör därför klandras för att genom publiceringen ha brutit mot god publicistisk sed.