Inget skäl till klander mot Sydöstran där en person under pseudonym i en insändare anklagades för att vara rysk desinformatör.
Sydöstran, exp. nr. 86/2022, dnr. 22159
Mediernas Etiknämnds beslut
Mediernas Etiknämnd finner inte skäl till medieetiskt klander av Sydöstran.
Genom beslut den april 2022 avskrev Allmänhetens Medieombudsman (MO) ett ärende avseende en anmälan mot Sydöstran.
MO:s beslut, som riktade sig till anmälaren, hade följande lydelse.
Du har till Allmänhetens Medieombudsman (MO) anmält en slutreplik i Sydöstran publicerad den 25 mars 2022. Replikväxlingen hade överrubriken Insändare: Ryssland det stora hotet och den anmälda texten rubricerades med rubriken Harry R:son Svensson svarar direkt.
Vad mediet publicerade
Christopher Larsson som var gruppledare för SD i Karlskrona hade svarat på en insändare skriven av Harry R:son Svensson. Den senare svarade i sin tur i en slutreplik, som i sin helhet löd:
”Christopher Larsson hänvisar till att Ryssland historiskt alltid varit ett hot mot Sverige.
Varför har Sverigedemokraterna då fraterniserat flitigt med Putinregimens Ryssland? SD har den senaste 10-årsperioden gått Putinregimens propagandaärenden. SvD har kallat Sverigedemokraterna ”Putins nyttiga idioter” utifrån hur partiet röstat i EU-parlamentet.
Jimmy Åkesson och andra SD-riksdagsledamöter har villigt medverkat i de ryska propagandakanalerna RT och Sputnik, kanaler som nu blockerats i Europa.
Partiet anställde också den ryske desinformatören Egor Putilov till sitt riksdagskansli, vilket Säpo fick stoppa.
Veckan före invasionen ville Jimmy Åkesson inte ta ställning mellan demokraten Joe Biden och diktatorn Vladimir Putin. Vem väljer Christopher Larsson?
Harry R:son Svensson, fil dr”
Anmälan
I den av Sydöstran publicerade slutrepliken stod bland annat följande:
“Partiet anställde också den ryske desinformatören Egor Putilov till sitt riksdagskansli, vilket Säpo fick stoppa.”
Du var känd i offentligheten under din journalistiska pseudonym Egor Putilov, vilket innebar att du blev utpekad med namn i Sydöstrans publicering. Visserligen hade man ett större svängrum på debattsidor när det handlade om åsikter, men kravet på saklighet omfattade alla delar av en publicering – såväl innehåll som form och presentation, enligt medieetiska regler.
Kravet omfattade således även de faktapåståenden om enskilda som gjordes i debattartiklar.
Påståendet om att din anställning på SD:s riksdagskansli skulle ha stoppats av Säpo var falskt. Därför ansåg du att tidningen skulle fällas för att brustit mot kravet på saklighet.
Medieombudsmannens bedömning
I Medieombudsmannens uppdrag ingår inte att avgöra om påståenden som görs i en insändare är sanna eller falska. Däremot tittar jag på om en identifierbar person utsatts för en oförsvarlig kränkning eller skada av en publicering.
Du är utpekad och uppgifterna i insändaren är av skadande karaktär för dig. Dock har du möjlighet att vända dig till tidningen för att korrigera eller bemöta eventuella felaktigheter, till exempel genom att begära replik, rättelse eller genmäle.
Insändaren som genre är sådan att den ska kunna besvaras och bemötas, och särskilt åligger det medievana personer, som på ett eller annat sätt verkat i offentligheten, att kunna ta initiativ till den typen av bemötande. MO har uppfattat att du kan räknas som en sådan medievan person.
Min slutsats är därför att den skada du drabbats av genom publiceringen inte är att betrakta som oförsvarlig. Ärendet skrivs av.
Ärendet hos Mediernas Etiknämnd
Anmälaren har överklagat MO:s beslut och fört fram sammanfattningsvis följande.
Trots att MO funnit att han är både utpekad och att publiceringen var av skadande karaktär nekas han skydd med hänvisning till att han skulle vara en medievan person och därför ska försvara sig själv. Det framgår inte av de medieetiska reglerna att så kallade medievana personer ska undantas från skydd. Dessutom är han numera en privatperson utan tillgång till medieplattformar.
Tidningen har avstått från att yttra sig.
Mediernas Etiknämnds bedömning
Den medieetiskt relevanta frågan är om den person som anmält den aktuella publiceringen, en insändare, och som uppger att han står bakom pseudonymen Egor Putilov har orsakats en oförsvarlig publicitetsskada genom de uppgifter som lämnas om Egor Putilov i den anmälda publiceringen.
Vad först gäller utpekandet kan det enligt nämnden inte anses allmänt känt att anmälaren står bakom pseudonymen Egor Putilov, särskilt eftersom det i tidigare anmälningar och i media förekommit andra namn bakom pseudonymen. Det innebär att kopplingen mellan pseudonymen och anmälaren är så svag att anmälaren som person inte kan anses utpekad för annat än en begränsad krets.
Anmälaren har gjort gällande att tidningen ska klandras därför att uppgiften i insändaren om att hans anställning skulle ha stoppats av Säpo är falsk. Nämnden konstaterar att oavsett om tidningen haft belägg för denna uppgift eller inte, är inte uppgiften av sådan skadlig karaktär att anmälaren kan anses ha drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada. Vid denna bedömning har nämnden vägt in att insändaren endast använt pseudonymen och att utpekandet därför är begränsat.
Av dessa skäl instämmer nämnden i Medieombudsmannens slutsats att det inte finns skäl att rikta medieetisk kritik mot Sydöstran.
I beslutet har deltagit, Christine Lager, ordförande, Nils Funcke, utsedd av Publicistklubben, Ann Johansson, utsedd av Svenska Journalistförbundet, Mikael Rothsten utsedd, av Svenska Tidningsutgivareföreningen, Alice Petrén, utsedd av Sveriges Radio, Nils Hanson, utsedd av Sveriges Television, Anna Lindberg, utsedd av TV4, Robert Hårdh, Johan Trouvé, Laura Hartman, Marika Markovits och Göran Collste, representerande allmänheten.
_________________________________________________________________________________________________________
Ledamoten Nils Funcke var av skiljaktig mening och menade att Sydöstran bör klandras av följande skäl.
Att lämna nedsättande uppgifter om en inarbetad pseudonym drabbar den som använder pseudonymen även om användarens identitet inte är allmänt känd. Är identiteten känd riskerar det att utsätta personen bakom pseudonymen för andras missaktning. Det kan i det senare fallet uppstå en publicitetsskada.
Jag delar MO:s uppfattning att anmälaren är utpekad. Utöver en omfattande publiceringen i riks- och lokala medier och på deras webbplatser finns uppgifterna om kopplingen mellan anmälaren och pseudonymen Putilov på ett antal bloggar och internettjänster som Wikipedia. På bloggen putilov.org anges anmälaren som utgivare och är också registrerad som utgivare hos Myndigheten för press, radio och tv. En databas över utgivare är allmänt tillgänglig via myndighetens webbplats.
Anmälaren är därmed känd för en betydande krets och lätt identifierbar för var och en som Egor Putilov.
Det finns många skäl när det kan vara motiverat att utmåla en person som en säkerhetsrisk, t.ex. spelberoende, missbruk och tvivelaktiga affärsförbindelser. Det kan göra personen olämplig för offentliga uppdrag och bör förvägras tillträde till skyddsobjekt. Men en sådan beskyllning får aldrig utsträckas till att gälla den som inom grundlagarnas ramar i eget namn, under pseudonym eller anonymt framför kontroversiella, extrema eller stötande uppfattningar i in- eller utrikespolitiska frågor. Det gäller även i de fall uppgifterna kan betecknas som desinformation. Möjligtvis med undantaget för personer med en ansvarig ställning inom viktiga samhällsfunktioner. Men en sådan funktion har inte anmälaren.
Den som deltar i det offentliga samtalet får finna sig att bli granskad. Även tuffa omdömen som att någon är ”en nyttig idiot” som framför uppfattningar som direkt eller indirekt gagnar en främmande stat är i synnerhet i debattsammanhang etiskt försvarligt.
Gränsen för när kritiken övergår till att förorsaka någon en oförsvarlig publicitetsskada är allt annat än knivskarp. Men ett påstående, oavsett om det omges med reservationer eller inte, liksom en tydlig insinuation om att någon styrs av utländska stater och deras underrättelsetjänster kräver belägg för att undgå kritik.
I insändaren betecknas Egor Putilov som ”den ryske desinformatören”. Det ger intryck av att Putilov agerar på uppdrag av eller låter sig styras av Ryssland. Intrycket förstärks av att det i sammanhanget nämns att den svenska säkerhetspolisen ska ha agerat mot Putilov, dvs mot anmälaren.
Jag delar MO:s uppfattning att uppgifterna om Putilov är av ”skadande karaktär” för anmälaren. Däremot anser jag till skillnad mot MO och MEN att Putilov/anmälaren utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Eftersom påståendet om Putilov och därmed indirekt anmälaren som ”den ryske desinformatören” inte beläggs har utgivaren för Sydöstran brutit mot god publicistisk sed.