Namngivning av veterinär medförde klander

januari 22 2008


Exp nr 1/2008 Norra Skåne



I ett reportage om en hund, vilken feldiagnostiserats med cancer, namngavs veterinären som ställt diagnosen. Namnpubliceringen saknade allmänintresse.


Publiceringen

Tidningen Norra Skåne publicerade den 3 april 2007 på en lokalsida ett reportage om en hund som enligt artikeln hade blivit feldiagnostiserad med cancer.

Hunden T i toppform två år efter cancerbesked, löd rubriken på första sidan till tidningens lokaldel. En rubrik med i huvudsak samma innehåll fanns på nästa uppslag tillsammans med en stort uppslagen artikel.

Hundens matte, S, berättade i reportaget om hur hon i augusti 2005 hade vänt sig till en namngiven veterinär, A, på en viss ort, med sin hund som hade drabbats av magbesvär. Chocken blev fruktansvärd när veterinären meddelade henne att hunden hade cancer och att avlivning var ett nära till hands liggande alternativ.

Därefter, upplyste tidningen, går S:s och A:s beskrivningar av hur veterinärbesöket gick till isär på avgörande punkter.

S berättade att A hade röntgat hunden och visat plåtarna för henne. Han hade pekat på fläckar som han bedömde som tumörer. Han hade föreslagit att hunden inte skulle få vakna mer. Något alternativ till avlivning diskuterades inte, enligt S.

När ett par dagar hade gått var hunden betydligt piggare och S bestämde sig för att vänta med avlivningen. När hon vid det inbokade veterinärbesöket meddelade A detta blev han irriterad och sa att i så fall fick hans assistenter sköta om avlivningen eftersom han själv skulle resa bort. S vände sig senare till ett djursjukhus där en specialist efter undersökning fann att hunden inte visade några spår av tumörer. Däremot såg specialisten att hunden hade en lätt förstoring av prostatakörteln, vilket var fullt normalt för så gamla hundar. När S kontaktade A för att berätta den glada nyheten blev hon utskälld av A, som var upprörd över att S vänt sig till en annan veterinär. Han bad henne att inte besvära honom i fortsättningen.

Artikeln, som i huvudsak var en intervju med S, avslutades med att S underströk att man som djurägare aldrig ska låta sig nöja med ett besked om att djuret måste avlivas. Hon hade förståelse för att en veterinär kunde göra fel. Det tråkiga var när man inte stod för det efteråt.

A hade enligt artikeln kontaktats av Norra Skåne för att svara på S:s kritik. A hade avböjt att kommentera det enskilda fallet med hänvisning till sin tystnadsplikt. Alla djurägare måste kunna vända sig till honom och lita på att han inte förde uppgifterna vidare, sade han till tidningen. Han hänvisade till ett yttrande han hade lämnat till Veterinära ansvarsnämnden.

Insprängt i artikeln återgav tidningen A:s uppfattning om diagnosen i enlighet med vad som stod i yttrandet till Veterinära ansvarsnämnden. A misstänkte en tumör i bakre delen av hundens kropp och diskuterade tillsammans med hundägaren avlivning som en möjlighet. Enligt det citerade yttrandet hade både A och S blivit glada över att hunden blev bättre och det hade då inte längre varit tal om avlivning. I artikeln uttalade A att han rent allmänt inte hade något emot att hans kunder vände sig till en annan veterinär.

Nedanför reportaget publicerade tidningen en mindre artikel med rubriken: Veterinären friades av ansvarsnämnden.

Tidningen refererade nämndens beslut där det konstaterades att ord stod mot ord om vad som hade sagts vid S:s besök på kliniken med sin hund. Nämnden kunde inte fälla något avgörande på den punkten. Nämnden noterade att A inte hade ställt diagnosen prostataförstoring. – Denna brist är dock inte sådan att den kan leda till disciplinärt ansvar fastslog nämnden i beslutet, enligt tidningen.

I den artikeln kom S till tals på nytt. Hon hade väntat på Veterinära ansvarsnämndens beslut i ett och ett halvt år och nu hade hon överklagat det till Länsrätten. Hon ansåg att nämnden gjorde sig skyldig till ett resonemang av moment 22-karaktär: Så länge veterinären inte avlivar hunden har han inte gjort sig skyldig till någon felbehandling. Men hade hunden avlivats hade felbehandlingen aldrig upptäckts.

A gavs också möjlighet till en kommentar. Han framhöll att han hade cirka tiotusen kundbesök varje år och att det var första gången någon klagade hos ansvarsnämnden. Han tyckte att det var tråkigt att det hade blivit så här men han ifrågasatte att hans kontrovers med S hade allmänintresse.

Intill de två artiklarna hade Norra Skåne lagt en bild på ett utdrag ur specialistveterinärens utlåtande där det stod att hunden inte visade tecken på att ha några tumörer.

Anmälan

Veterinären, A, anmälde Norra Skånes publicering till Allmänhetens Pressombudsman (PO). Han anförde att hans person och företag blivit utpekade med namn, ort och vägbeskrivning. Ärendet som nu slogs upp var färdigbehandlat i Veterinära ansvarsnämnden och han blev friad där. Artikeln var starkt vinklad och helt skriven utifrån hans motparts ståndpunkt. Publiceringen hade skadat hans och företagets rykte. Han och hans medarbetare kände sig mycket kränkta.

Tidningens yttrande

Norra Skåne förnekade bestämt att den anmälda artikeln helt hade skrivits utifrån A:s motparts ståndpunkt. Det framgick enligt tidningen tydligt av artikeln att kontrahenternas beskrivning av det aktuella veterinärbesöket skilde sig åt. Man hade gjort klart att S berättade sinåsikt om vad som hände och att det var enligt henne som inget alternativ till avlivning diskuterades. A fick komma till tals i artikeln. Tidningen hade talat om att A friats av Veterinära ansvarsnämnden. Man hade också redogjort för att han aldrig tidigare hade varit föremål för ansvarsnämndens granskning.

Tidningen framhöll avslutningsvis att veterinär verksamhet av det slag A driver har stort allmänintresse och måste tåla granskning. Djurägare, som ofta är lika fästa vid sina djur som vid vilken familjemedlem som helst, måste kunna lita på att djursjukvården fungerar.

Enligt tidningen hade A erbjudits genmäle men något sådant hade han inte tillställt tidningen.

PO:s beslut

I beslut den 23 november 2007 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinions-nämnd. PO:s motivering innehöll bl.a. följande:

Inledningsvis vill jag konstatera att anmälaren är starkt berörd som person av den anmälda publiceringen i Norra Skåne även om han också yttrar sig å sitt företags vägnar. Därför kan publiceringen prövas utifrån alla press¬etiska aspekter, inte enbart utifrån företags rätt till genmäle eller rättelse.

Veterinär verksamhet av det slag A bedriver är av stort allmän¬intresse. Det finns ingenting att invända emot att Norra Skåne skriver om ett fall av veterinärmedicinsk felbedömning som kunde ha slutat i en onödig tragedi. Den ur pressetisk synpunkt centrala frågan lyder: Var det korrekt av tidningen att namnge och på annat sätt peka ut A på grundval av S:s berättelse? Eller borde tidningen ha besinnat den skildrade konfliktens affektladdade natur samt övervägt om något objektivt intresse krävde att veterinären, som var föremål för S:s inlevelse¬fullt skildrade upprördhet, pekades ut med namn och verksamhetsort?

——–

Att hundägaren reagerade starkt på den felbedömning hennes veterinär gjorde är begripligt liksom att hon villeberätta sin historia i lokal-tidningen.

Att Norra Skåne ville publicera S:s berättelse har jag förståelse för. Jag noterar också att tidningen formellt betedde sig korrekt. Man gav A möjlighet att komma till tals och man publicerade centrala delar av hans yttrande till Veterinära ansvarsnämnden samt dess beslut.

Den formella korrektheten till trots formar sig Norra Skånes publicering till en grav anklagelseakt mot A. Det sker därför att den röda tråden i reportaget följer S:s subjektiva uppfattning utan att tillräckligt avseende fästs vid vilken typ av kontrovers man återger: Der rör sig om en sammanstötning som har utspelat sig i en känsloladdad situation där över- och feltolkningar är legio och där dessutom motparten drar sig för att yppa sin version på grund av den tystnadsplikt han iakttar.

Till saken hör dessutom att Norra Skåne vid publiceringstillfället var väl medveten om att A var friad i Veterinära ansvarnämnden för den incident man nu slog upp. Man visste också att han var en veterinär som aldrig tidigare figurerat i anmälningar till ansvarsnämnden.

Berättelsen om hunden hade drag av solskenshistoria som mycket väl kunde ha berättats utan att den felande veterinären identifierades. I stället valde Norra Skåne att ställa sig till förfogande för fortsatt talan mot A, en talan som S inte hade fått gehör för hos behörigt prövningsorgan.

Enligt min uppfattning krävde inget allmänintresse att veterinären i detta fall namngavs eller att adressen till praktiken sattes ut. Att A har lidit en oförsvarlig publicitetsskada av Norra Skånes publicering är ställt utom allt tvivel.

Pressens Opinionsnämnds beslut

I likhet med PO finner nämnden att allmänintresset inte krävde att A utpekades med namn och adress i artikeln. A har tillfogats en oacceptabel publicitetsskada som bör föranleda att tidningen klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.