Exp nr 91/2009 Norrbottens-Kuriren
Tidningen beskrev att en flerbarnsfamilj hade fått elströmmen avstängd samt socialförvaltningens hantering av detta. Rapporteringen ägde allmänintresse. Samtidigt framställdes en namngiven socialsekreterare i mycket ofördelaktig dager. Namngivningen ansågs inte vara förenlig med god publicistisk sed.
Publiceringen
Den 29 augusti 2008 toppade Norrbottens-Kuriren sin första sida med rubriken JO-anmäler socialen. Ovanför fanns en hänvisningsrad: (namnet på en ort)/ BARN¬FAMILJ UTAN EL I TVÅ MÅNADER.
I texten under rubriken sades att elen stängts av i en familjs (familjensnamn angavs) hus i den angivna orten två månader tidigare. Nu hade socialförvaltningen i kommunen anmälts till Justitieombudsmannen, JO, för att den nonchalerade familjens vedervärdiga situation.
Mamman i familjen uttalade sig och sade att hon tyckte att “de hade kunnat hjälpa i stället för att stjälpa”. Hon hade fått sköta allt från tvättning av kläder till matlagning på vedspisen i köket. Det hade varit fruktansvärt.
På en nyhetssida inne i tidningen utvecklades ämnet. FAMILJ MED FYRA BARN FÅR INGEN HJÄLP AV SOCIALEN sades det i en inledande rubrik under vilken huvudrubriken Utan el i två månader var uppslagen över fem spalter. På sidan fanns också en bild på huset och på mamman, dock tagen i motljus så att hon inte var lätt att identifiera. Under en bild på en eldriven leksak, tillhörande mammans handikappade son, stod en text som talade om att det yngsta barnet i familjen är handikappat och kanske i störst behov av den bekvämlighet som ström innebär.
I artikeln sades att problemen hade börjat föregående höst. Då hade mammans make (namnet angavs) arbetat i Norge och lönen dröjde. Mamman hade vänt sig till socialen för att få hjälp men fått avslag. Efter detta var familjens ekonomi ständigt på minus. Varje hänvändelse till socialen hade nonchalerats och i stället för bistånd hade de fått uppmaningen att sälja bilen, något som var otänkbart eftersom bilen var deras enda kommunikationsmedel.
I artikeln namngavs familjens kontaktperson vid socialförvaltningen, A, som enligt mamman hade uttryckt sig så här: “Ni får väl ta de här sextusen och betala in. Det går väl att ringa era släktingar om mat”.
Mamman hade upplyst kontaktpersonen om att det inte gick att ringa släktingarna om mat och då blivit erbjuden en “matlapp”, d.v.s. en rekvisition från kommunen att handla mat och hygienartiklar för, i stället. Denna hade hon vägrat ta emot eftersom man blev betraktad som alkoholist eller ha drogproblem om man handlade med kommunens matkuponger.
I artikeln utvecklades vedermödorna med att leva utan el utförligt. Värst var det för barnen av vilka tre var i tonåren. Ingen i familjen kunde duscha. Den yngste handikappade sonen var rädd för att gå upp på övervåningen i mörkret.
Av artikeln framgick att familjen hade cirka tiotusen kronor i månaden att leva på i form av vårdnadsbidrag och barnbidrag. Mamman framhöll att inga jobb fanns att få i trakten.
Norrbottens-Kuriren hade intervjuat den ansvarige på Boden energi. Denne hade vägrat kommentera det enskilda fallet men redogjort för hur uteblivna betalningarregleras enligt ellagen. Först prövas hur mycket kunden är skyldig och en skriftlig uppmaning att betala skickas ut. Om pengarna fortsättningsvis uteblir kopplas ett inkassobolag in. Kravet delges via brev sedan via en delgivningsman. I det skedet får de sociala myndigheterna ett meddelande om ärendet. Om inget då händer stängs strömmen av efter tre veckor.
Norrbottens-Kuriren hade sökt de ansvariga handläggarna i ärendet på social-förvaltningen A och ytterligare en person (som också angavs med namn) men den sistnämnda satt i sammanträde och den först nämnda var på semester.
Anmälan
Norrbottens-Kurirens publicering anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Hon vände sig emot att hon med namns nämnande pekats ut i artikeln och att ord hade lagts i hennes mun som hon på grund av sekretessbestämmelserna varken kunde kommentera eller försvara sig emot. Anmälaren fann förfarandet oetiskt och olämpligt. Hon framhöll att det förvisso är tråkigt att bli anmäld till JO men att det är en risk man får räkna med i ett arbete som hennes. Hon tillade att ingen från Norrbottens-Kuriren hade kontaktat henne för en kommentar.
Tidningens yttrande
Norrbottens-Kuriren anförde genom sin ansvariga utgivare att tidningen rakt och utan att ta ställning hade rapporterat om en händelse av stort allmänintresse i den aktuella orten, nämligen om familjen som till följd av obetalda räkningar hade varit utan ström i två månader. Familjen kände sig nonchalant behandlad av socialförvaltningen i kommunen då den nekades hjälp.
Kurirens artikel belyste socialförvaltningens och A:s handläggning av familjens ärende, något som inte kunde anses vara vare sig oetiskt eller olämpligt. Som social¬sekreterare fattade A myndighetsbeslut med stor och ingripande betydelse för andra och hon fick tåla att namnges i en publicitet som rörde hennes tjänsteutövning, inte hennes personliga förhållanden.
Kuriren påpekade att tidningen den 3 september följt upp den ursprungliga artikeln och talat om att socialförvaltningen och familjen skulle träffas på nytt inom en nära framtid och att det fanns goda möjligheter att strömmen skulle kopplas på snart igen.
I ytterligare en publicering den 6 september hade Kuriren meddelat att JO-anmälan mot socialförvaltningen inte hade lett till några åtgärder. Socialsekreterarna hade inte begått några fel. Publiceringarna ingavs.
Norrbottens-Kuriren invände mot anmälarens påstående om att tidningen inte hade kontaktat henne för kommentar. Kuriren hade försökt nå de ansvariga handläggarna före publiceringen men inte lyckats. Detta hade också framgått av artikeln. Därtill hade tidningen erbjudit A möjlighet att i efterhand framföra sina synpunkter.
Anmälarens kommentar
Anmälaren vände sig skarpt mot Norrbottens-Kurirens påstående att den anmälda artikeln var rak och opartisk. Artikeln var allt annat än detta. Journalisten hade okritiskt “köpt” familjens historia och inte brytt sig om att ta reda på hur socialtjänstens ekonomiska bistånd fungerar.
En central fråga hade förblivit obesvarad i artikeln, menade anmälaren. Det uppgavs att elen stängts av på grund av obetalda räkningar men ingenstans nämndes varför räkningarna inte hade betalats. Ställde reportern någon fråga om det till mamman, undrade anmälaren som påpekade att just den frågan var central i sammanhanget. Ifall journalisten hade ställt frågan och fått ett ärligt svar hade den för alla obehagliga artikeln aldrig blivit skriven.
Anmälaren framhöll att artikelns påstående om att familjen nekats hjälp av kommunen var felaktigt. På grund av sekretess kunde hon inte kommentera saken närmare.
Anmälaren ansåg att Norrbottens-Kuriren inte enbart redogjorde för hennes sätt att sköta sin tjänst utan också gick åt henne personligen genom att man återgav de förklenande omdömen om henne mamman hade fällt inklusive citaten där hon påstods ha avfärdat de hjälpsökande förhållandevis bryskt.
Anmälaren påpekade att hon arbetar under delegation av Socialnämnden och fattar beslut i dess namn. Om Kuriren anser att ett beslut är felaktigt ska den kritisera Social-nämnden och inte den enskilda tjänstemannen.
Anmälaren underströk avslutningsvis att Norrbottens-Kurirens uppföljande publiceringar inte uppvägde den skada den första publiceringen hade åsamkat henne. Att hon hade blivit JO-anmäld var tråkigt men något hon fick tåla och hon vände sig inte emot att Norrbottens-Kuriren skrev om saken.
Det anmälaren vände sig emot var att hon av Norrbottens-Kurirens journalist, med namns nämnande, hade utmålats som en hjärtlös person som låter en familj stå utan el i två månader. Det var detta hon fann orättvist, olämpligt och oetiskt, särskilt som hon på grund av sekretessen var förhindrad att försvara sig. Till saken hörde att namngivning i det sammanhang som skedde kan vara ägnat att ställa till problem både i tjänsten och privat för en socialsekreterare.
Ytterligare kommentar
Norrbottens-Kuriren bestred att den hade tagit ställning i frågan om anmälarens ansvar för familjens situation. Tidningen varken kritiserade anmälaren eller utmålade henne som en hjärtlös person. Att publiceringen innehöll uttalanden av familjen kan enligt tidningen inte innebära en annan bedömning. Utan dem hade artikeln blivit ofullständig.
Kuriren hade inte köpt familjens historia rakt upp och ned utan ställt frågor bl.a. hur det kom sig att familjen saknade pengar till elräkningen.
Den reglerade pressetiken ställer inga hinder i vägen för att media granskar myndigheters beslut och besked, framhöll Kuriren. Inte heller är tidningen förhindrad att rapportera en händelse av intresse och nämna den inblandade socialsekreteraren vid namn bara för att denna handhar uppgifter som omfattas av sekretess. Norrbottens-Kuriren underströk på nytt att tidningen inte gått in på A:s personliga förhållanden utan granskat hennes tjänsteutövning, vilket hon som socialsekreterare fick tåla.
PO:s bedömning
I beslut den 7 juli 2009 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering:
Att en flerbarnsfamilj fått elströmmen avstängd i två månader på grund av obetalda räkningar och problem med socialförvaltningen ägde allmänintresse liksom den påföljande JO-anmälningen mot de sociala myndigheterna i kommunen. Att Norrbottens-Kuriren skrev om saken får anses naturligt.
Huruvida den handläggare vid socialförvaltningen som den intervjuade familjen pekade ut som sin kontaktperson skulle namnges i artikeln eller inte, tål pressetisk diskussion.
Å ena sidan befinner sig socialsekreterarna i en förhållandevis underordnad tjänstemannaposition och har i sina beslut att följa direktiv som fastställs av överordnade tjänstemän och förtroendevalda. Samtidigt är det ofta socialsekreterarna som personligen står i frontlinjen när kontroverser uppstår mellan förvaltning och klienter. Namngivning kan göra dem än mer utsatta i sin position. Allt detta talar för att tidningarna bör iaktta försiktighet vid namngivningen av underordnade tjänstemän då en hel förvaltning kritiseras.
Å andra sidan brukar socialsekreterarna viss självständig beslutsmakt vid handläggning av löpande ärenden, vilket innebär att de har avsevärt inflytande på andra människors liv. Om en granskning av något ärende i socialförvaltningen ger vid handen att en socialsekreterare iklätt sig betydande ansvar för hur ett ärende skötts, ska personen ifråga kunna namnges vid rapportering om ärendet.
Den anmälda artikeln i Norrbottens-Kuriren var utomordentligt ensidigt vinklad på JO-anmälarnas anklagelser mot socialförvaltningen och mot en enskild handläggare inom den. Det finns naturligtvis ingenting att invända mot att tidningen intervjuade den olyckliga familjen men den borde ha reagerat för att historien i det närmaste blev absurd och obegriplig så länge artikeln inte kompletterades med uppgifter om hur den uppkomna situationen var möjlig.
I stället nöjde sig tidningen med att låta den JO-anmälande parten slunga ut omdömen och förmenta citat som var ägnade att framställa en namngiven socialsekreterare i mycket ofördelaktig dager. Tidningen väntade inte med publiceringen tills socialsekreteraren hade gått att nå för kommentar.
Under dessa omständigheter råder det ingen tvekan om att namngivningen av anmälaren var förkastlig samt att Norrbottens-Kuriren inför publiceringen av artikeln brustit i ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.
Ärendet hos Pressens Opinionsnämnd
Anmälaren har förklarat att hon inte har något mer att tillägga i ärendet.
Tidningen vänder sig starkt mot PO:s beskrivning att tidningen “slungar ut” omdömen och förmenta citat som är ägnade att framställa en namngiven socialsekreterare i dålig dager. En socialsekreterare, som i sin tjänsteutövning utövar beslutsmakt i ärenden som påverkar enskilda människor på ett avgörande sätt, måste enligt tidningen kunna namnges.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen ska klandras för att genom publiceringen ha brutit mot god publicistisk sed.