Exp nr 54/2009 Svenska Dagbladet
En förbundskapten hade sparkats med anledning av brott mot landslagets alkoholpolicy. I rubriken talades om en “fylleskandal”. Vid tiden för publicering fanns dock inga säkra uppgifter om vad som hade hänt. Tidningen borde ha varit mer återhållsam med ordvalet i bl a rubriken samt även ha inhämtat anmälarens syn på saken.
Publiceringen
Den 9 oktober 2008 publicerade Svenska Dagbladet på sportsidorna en artikel med rubriken Landslagsbas sparkad efter fylleskandal. I ingressen sades att X-förbundet hade sparkat förbundskaptenen A. Anledningen var brott mot landslagets alkoholpolicy. Förbundets ordförande uttalade sig och sade att styrelsen inte längre hade förtroende för A.
I texten under ingressen sades att förbundet skulle skicka fyra tävlande till dam-VM nästföljande helg. Kvartetten som skulle åka hade dock inte tagits ut av förbundskaptenen och sportchefen A utan av en nybildad kommitté i förbundet.
Förbundets ordförande intervjuades men vägrade kommentera själva händelsen. Han konstaterade endast att styrelsen inte hade förtroende för A och att man därför hade sett över sin organisation.
Det var under en tävling i Frankrike föregående midsommar som “brottet mot förbundets alkoholpolicy” inträffat. Förbundsledningen hade dock fått kännedom om det inträffade först i september. A fick då sparken med omedelbar verkan.
På frågan om det inte rörde sig om en traditionell svensk midsommarfest under ett landslagsuppdrag i Frankrike svarade ordföranden: Det var ingen fyllefest. Mer vill jag inte kommentera.
Men hyfsat allvarligt måste det ändå ha varit, ansåg tidningen. De övriga inblandade hade visserligen sluppit en anmälan till disciplinnämnden men fick en skriftlig reprimand. A:s roll i händelsen var dock “så allvarlig att ärendet anmäldes till styrelsens bedömning” hette det i ett förbundsutskick.
A:s uppdrag att ta ut och leda landslaget hade nu övertagits av en fyra personer stark kommitté i vilken förbundsordföranden själv ingick.
Artikeln illustrerades av en bild under vilken följande text stod att läsa: X-sporten skakas av en fylleskandal inför helgens dam-VM.
Anmälan
Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av A. Han invände mot att rubriken över artikeln inte hade täckning i texten. Vidare vände han sig emot att han hade namngivits i sammanhanget samt mot att journalisten inte hade kontaktat honom för kommentar och inte heller kontrollerat fakta.
En del av kommentarerna i artikeln gick längre än vad det offentliga faktaunderlaget (styrelsebeslutet) gav fog för. Även bildtexten var missvisande eftersom den omskrivna händelsen var mer än två månader gammal.
Tidningens yttrande
Tidningen anförde att händelsen hade ansetts så allvarligt att förbundet beslöt att skilja den relativt nytillträdde sportchefen från sitt uppdrag med omedelbar verkan. De spelare som var inblandade i händelsen hade i ett brev från förbundsstyrelsen kritiserats för “sin underlåtenhet att agera” i samband med det inträffade. Förbundet självt hade beskrivit situationen som “allvarlig” och “mycket ovanlig”.
Rubriken hade täckning i texten och bildtexten var invändningsfri eftersom förbundets agerande – omedelbart avsked på grund av brott mot förbundets alkoholpolicy – antydde vad den allvarliga incidenten handlade om.
Beträffande namngivningen av A framhöll tidningen att dennes position betingade namngivningen. Sporten ingår i Riksidrottsförbundet och representeras utomlands av det svenska landslaget. A var sportchef inom grenen och bas för landslaget. Det hade i själva verket varit omöjligt att skriva om det inträffade utan att nämna namnet. En eventuell anonymisering kunde ha lett till att andra inom sporten blev misstänkta.
Händelsen hade rapporterats på nästan samma sätt av förbundet på dess hemsida och i ett nyhetsbrev. Tidningen valde att kontakta förbundet för kommentar. Hade A kontaktat tidningen med begäran om genmäle hade han fått ett sådant.
Anmälarens kommentar
Tidningen hade inga belägg för att någon fylleskandal hade förekommit utan endast för att förbundets styrelse förlorat förtroendet för anmälaren. Det var också i sak fel att det landslag som åkte till VM var uttaget av en kommitté. Det aktuella landslaget hade tagits ut av anmälaren i början av juli.
Det hade inte varit nödvändigt att nämna hans namn för att undgå att han förväxlades med andra ledare inom sporten. Hans dubbla befattning som sportchef och landslagsbas var, precis som tidningen påpekade, unik.
Anmälaren ansåg vidare att tidningen höll sig med en bakvänd pressetisk inställning när man först publicerade en artikel med illa underbyggda spekulationer om en person och sedan i efterhand erbjöd den omskrivne en möjlighet till genmäle.
PO:s bedömning
I beslut den 17 mars 2009 hänsköt PO ärendet till Pressens Opinionsnämnd med följande motivering.
Att ett idrottsförbunds styrelse ger sin landslagstränare avsked på grått papper har allmänintresse även om sporten inte tillhör de medialt mest uppmärksammade i Sverige. Det finns inget att invända emot att Svenska Dagbladet skrev om det inträffade och inte heller mot att tidningen namngav landslagsledaren och sportchefen. De befattningar denne innehade gjorde honom till en så pass offentlig person att han fick stå ut med att namnges i samband med de anmärkningsvärda händelser Svenska Dagbladet rapporterade om.
I sin anmälan till PO anmärkte anmälaren på att Svenska Dagbladets rubrik inte hade täckning i artikeltexten. Detta gällde även bildtexten.
I den aktuella artikeln redovisas inga säkra uppgifter om vad som verkligen hade hänt i Frankrike då anmälaren hade brutit mot landslagets alkoholpolicy med påföljden att förbundets styrelse förlorade förtroendet för honom två månader senare. Förbundets ordförande gick inte in på några detaljer men försäkrade att det inte rörde sig om någon fyllefest.
Mot den bakgrundenborde Svenska Dagbladet ha varit mera återhållsamt med ordvalet i rubrik och bildtext. Handlingarna i ärendet visar att tidningen hade rätt svävande information om vad som hade förevarit i Frankrike och att man tog vissa saker för givna utan att kontrollera dem: Brottet mot alkoholpolicyn i kombination med den stränga påföljden måste, enligt tidningens spekulationer, ha berott på en fylleskandal. En del uppgifter i förbundets förbundsutskick missförstod man också, enligt anmälaren, i samma riktning.
I och med att Svenska Dagbladet gick ut med den för anmälaren ytterst misskrediterande uppgiften om “fylleskandalen” – som berövade honom jobbet och förbundet dess landslagsbas – borde tidningen ha sökt anmälaren för en kommentar. När tidningen dessutom valde att kontakta den ena parten i målet, förbundets ordförande, som förmådde kasta mycket litet ljus över det inträffade, är det en självklarhet att tidningen borde ha kontaktat även den andra parten om hans uppfattning om den olyckliga affären.
Genom att på lösa grunder spekulera om vad anmälaren hade gjort sig skyldig till och underlåta att inhämta dennes syn på saken har Svenska Dagbladet vållat den sistnämnde en oförsvarlig publicitetsskada. Tidningen bör klandras.
Pressens Opinionsnämnds beslut
Nämnden gör samma bedömning som PO och finner att tidningen ska klandras för att den genom publiceringen brutit mot god publicistisk sed.